Alltså, det är väl ingen större vits att köra en treble boost i en transistorhäck, det blir väl skitljud om man överstyr ingången?

Det Marc Bolan använde var en s.k. Shatterbox, som var en Hornby-Skewes treble boost och en Zonk Machine (fuzzbox) i samma burk. Makes more sense.

Sweet i full fläkt live!
https://www.youtube.com/watch?v=yocEg7MgBHo

Grymt! Och ljudet jag menade finns där

Annat mumsigt på transistorsidan är ju Award Session och Gallien Krueger. Hade en Sessionette 75-a som sedemera byttes ut mot en Bluesbaby. Sessionetten var en högljudd bra enkel pjäs som verkligen levererade. Dom tar in dom för retrofit numera. Man skruvar ur chassiet, skickar in och får tillbaka med ny bestyckning som ger ännu mer rörkaraktär. Bluesbaby är en senare skapelse i 22 eller 44 w utförande som redan från början moderniserats. Min 22-a åkte in i en gammal philips orkesterstärklåda där stärkardelen var bortom räddning. Passade perfekt och är nu en kanonpjäs för blues/rock, komplett med ciggbrännmärken längs kanterna från den tidigare ägaren. Nån jazzfarbror kanske.
Har också en G K 250 ml, första versionen, med utbytta högtalarkanter. Upptäckte efter renoveringen hur mycket den levererar även neråt basen med friska högtalare. Funderar på att sälja den om någon är intresserad.
Spelar mest genom processorer (zoom) numera och använder då ZT Lunchbox till. Genialisk högljudd trannis som är väldigt flexibel. Blir en miniatyr valve reaktor till processorerna. Vill man bli riktigt högljudd kopplar man till external speaker och ser färgen flagna från väggarna. Ryms i en kameraväska.

Kul att se detta. Jag beställde DVD:n. Annars har ju det mesta rörliga material man sett hittills med Sweet varit rätt meningslösa TOTP-playbacks. Sweet var det första band jag började lyssna på för ca 42 år sen.

Fast inte så konstigt, när Sweet hade sin kommersiella storhetstid så var dom ju "Tuggummi Pop" från Chinn-Chapman i samma paket som "Mud", "Middle of the road",Suzie Quatro etc och i den bagen var det ju radions topplistor och TV program typ "Top of the POP" som gällde! Det är nog t.o.m tveksamt om alla medlemmarna i Sweet ens spelar på dom tidiga Chinn-Chapman plattorna!

Var väldigt tidigt , dom tuffade till sig rejält redan under 1973... Såg dom på Konserthuset 1974 och det var fullt ställ, inget popigt..

Ja vist är det så! Problemet för Sweet var väl att dom "tuffade till sig" för sent! Deep Purple, Black Sabbath, Uriah Heep hade väl redan arbetat upp en stor publik.

HH användes väl flitigt som rena slutsteg till 80-, tidiga 90-tals rackriggar kopplade wet/dry//wet.
Finnsen lång tråd på Hugo Racks Inc om just detta. Misstänker att det var så EVH använde sina på bilden längre upp i tråden.

Oj, nu blev jag avundsjuk, hade gärna sett det giget men var lite för ung (9 bast...) Sweet var mina favoriter då.

För att väcka liv i denna tråd som jag startade för ett par år sedan.. Köpte nyligen en gammal HH IC100 topp. Måste säga att jag hör till hyllningskören. Denna stärkare har ett i mina öron fantastiskt och unikt sound. Det rena ljudet är stort och "snabbt" i attacken, och "Sustain"-kanalen har ett vräkigt 70-tals midrange-mättat overdrive-sound. Med olika gitarrer och eventuellt lite boost ifrån någon pedal (EP-Booster, Colorsound Overdriver) så går det att naila en massa coola sound ifrån Eric Bell/Lizzy ("The Rocker", "Whiskey in the jar") till Status Quo och till Stuart Adamson/The Skids. Slår vad om att en Tonebender igenom den rena kanalen med riklig volym skulle få till ett väldigt bra Steve Hackett sound - "The Lamb lies down on Broadway" era.. Denna stärkartopp är verkligen ingenting jag ångrar att jag köpte! Den ersätter inte mina rörförstärkare rakt av, men definitivt något jag kommer att ha kvar och spela igenom i rätt sammanhang.

Rick Parfitts kompmattor på de legendariska Quo plattorna piledriver och hello mellan 1972-74 är spelade på hh ic100. Man kan även se att han använder den live här
Vid 1.06
https://m.youtube.com/watch?v=IBlLfuGKmOU