Finns det någon Orange och Matamp kunnig här på forumet?
På tyska TV-showen Beat Club så spelade nästan alla gästerna på Orange/Matamp, och som jag har förstått så var innan Matt Mathias drog vidare och gjorde stärkare under Matamp namnet medan Cliff Cooper behöll Orange namnet. Ofta låter det väldigt bra när gitarristerna i Beat Club spelar genom de där förstärkarna. Ganska Marshall-likt, men med en egen liten twist. Låter liksom lite hesare än en samtida Marshall. När Paul Kossoff och Free spelar låter det verkligen helt fantastiskt om gitarrsoundet. PK hade ju sannerligen en magisk ton i fingrarna.

Här har vi ett par olika modeller. Jag skulle vilja veta hur de skiljer sig åt ljudmässigt.







Även om de nya modellerna inte har mycket gemensamt med de gamla överhuvudtaget så tycker jag faktiskt att dem har lyckats "voica" dem så att de ändå har det där karaktäristiska Orange ljudet, som man bl.a hör i Beat Club programmen, på Wishbone Ash grejer och på liveplattan "Shrine 69" med Fleetwood Mac. Jag har själv en liten OR15, som låter tokbra och ser helt rätt ut. Den har ju oändliga mängder gain i sig, framförallt jämfört med de gamla Orange modellerna, men om man håller nere gain-kontrollen och drar upp Volymen rejält, samt tar sig tid att ratta lite med de väldigt känsliga ton-kontrollerna så får man till ett väldigt snyggt tjockt vintage Orange sound.

Så, Orange/Matamp fans.. Chime in! Berätta era erfarenheter och vilka modeller ni gillar och varför.

Jag har en Matamp Minimat som jag frågade om de kunde göra i de klassiska Orangefärgerna. D v s Orange vinyl istället för svart, vit frontpanel och svarta hörnskydd istället för kromade.



Den låter inte som mina andra förstärkare som alla är varianter på gamla Marshalls, utan är en låg-gain-förstärkare som låter bra på lätt överstyrt pop-ackord-spel. Fast med en Fetto framför så distar den fint också.

Kul och snygg förstärkare och som alla nya Matampförstärkare är handbyggd i deras lilla verkstad, så den är lite kul att ha i verktygslådan. Men med sina två watt, så funkar den inte i replokalen.

/CM

Wishbone ash körde som sagt Orange live på 70talet. Martin Turner skriver lite om stärkarna här: http://www.wishboneash.co.uk/ask/2.aspx

Det flesta gillar ljudet på Argus exempelvis. Jag minns att jag läst en intervju där man nämnde att i studion var det ofta gamla fender som gällde. Tyvärr kan jag inte hitta den artikeln längre och minns inte om det var Argus plattan man talade om. I länken ovan säger Turner att det troligen var Orange som gällde kring Argus. Men jag tycker det är oklart om han menar endast live riggen.

Jag har också läst att Wishbone Ash använde Fender combos i studion. Tror att det innefattade "Argus" faktiskt. Intervjun var nog med Andy Powell.
Jag tycker det är roligt när folk kommenterar hur rena i ljudet de tidiga Orange/Matamp stärkarna var, för när man lyssnar på Fleetwood Mac "Shrine 69", T2 "I'll all work out in boomland" samt tittar på Beat Club show klippen, så tycker åtminstone jag att de låter lika crunchigt som Marshall modellerna som kom runt samma tid (1969-70). Sen kan det ju ha varit så att de var mer högljudda och hade mer "headroom" än en Marshall med samma watt-antal.

Jag spelade ett tag i ett band där jag hade en Hi-Watt topp och andra gitarristen en Orange. Det var ganska volymstarkt!

Tvärt om..

Vi tar det från början.
Det var någon gång på 60-talet som affärsmannen Cliff Cooper ville precis som Jim Marshall öppna musikaffär i London. Han döpte denna till Orange efter sin favoritfärg.



Precis som Jim Marshall som började bygga sina egna förstärkare ville Cliff Cooper göra detsamma, men utan en Ken Bran vid sin sida fick han leta sig utomsocknes efter en samarbetspartner. Tillslut hittade han uppe i norra England, en liten by mitt emellan Manchester och Leeds vid namn Huddersfield, Mat Mathias.
Mat, eller Alfred Mathias som han egentligen hette, föddes 12:e januari 1923 i tyska staden Kassel. Som jude så flydde han till England den 29:e augusti 1939, tre dagar innan invaderingen av Polen.
Sex år senare började han jobba som radioreparatör på företaget Radio Craft som han året efter tog över, därav varför det står Radio Craft på många Matamp förstärkare även idag.
1958 började Mat komma i kontakt med musiker och inte långt senare hade han tillsammans med en kollega vid namn Tony Emerson byggt sin egen förstärkare; Matamp Series 2000.

Mat var öppen inför samarbete med Cliff som kom med idéer för sin nya stärkare. För Cliff handlade det bara om utseendet. De skulle givetsvis vara Orangea med samma logotyp som på affären men också att förstärkaren skulle se ut som en tavla i en ram.
Tillsammans gjorde de en testförstärkare som egentligen var en Series 2000 med det nya utseendet. Denna one-off-stärkare såldes utan att den nya ägaren hade en aning om vad han köpte. År 2007 dök denna stärkare upp på arbetsbänken på Matampfabriken för reparation. Den nya ägaren Jeff Lewis blev givetvis fundersam när han såg detta underliga hemmabygge, men efter ett besök av John Firth som en utav byggarna till Orange Matamp kunde han förklara vad det var.
Tyvärr har någon under tiden klätt om denna unika stärkare med svart klädsel.
(Notera endast tre lägen på Depth-ratten istället för sex som på en riktig Orange Matamp)


(foto: David Wikström)

Appropå rent ljud. När de nya förstärkarna (och även tidigare Matamps) skulle designas så var det en tid innan de kommande gitarrlegenderna hade slagit igenom och under denna tid var inte överstyrt gitarrljud något man stävade efter. Mat Mathias försökte få ut så mycket clean som möjligt utan att förstärkaren skulle dista, därav uppkomsten av Depth kontrollen som sedemera fick namnet F.A.C. (Frequency Attenuation Control) som mer eller mindre är ett stegbart högpassfilter. Ju mer man vrider ratten medsols, ju mer botten kapar man. Denna funktion låter p!ss i min mening. Ljudet blir ju bara tunt och mesigt, men det fyllde ju sin funktion. Steg ett på denna kontroll var ett läge för bas, där all diskant och ton är borta. Det låter så illa att många tror att detta steg är trasigt.
(Notera att ratten står i läge 2 på min bild men också på första bilden i första inlägget. Bypassläget.)

1968 var det dags för USA turné för Fleetwood Mac och Cliff Cooper hade styrt upp att de skulle ha en hel Orange backline med sig. Detta skulle ju visa sig vara bra PR men också en testperiod för de nya förstärkarna. De byggde 10st prototyper som fick följa med Fleetwood. När USA-turnén var över så hade förstärkarna gått så hårt åt att de fick lov att demonteras. De var byggda på aluminiumchassi som inte alls tålde hårt turnerande.

Efter denna trial and error period var det dags att börja bygga stärkare till allmänheten och starta företag på riktigt. Det nya företaget vid namn Cooper Mathias Limited grundades den 15:e augusti 1969 och den första modellen hette ORST (Orange Studio) på 50 watt. Här är ett par bilder på min:



De hade otroligt brottom i början. På min tidiga skapelse så hade de inte ens fått rätt färg på lampglaset och inget handtag är monterat uppe på stärkaren.



Mitt bak ska det sitta en skylt som det står Cooper Mathias ltd. på, men även den hade inte kommit när denna byggdes.
Serienummer 003. Jag har fortfarande inte sett ett enda spår av ettan eller tvåan. ORST modellen gjorde nog inte i så många exemplar. Jag har bara sett upp till serienummer 131. Den på första bilden i första inlägget är serienummer 007, och här ser ni rätt färg på glaset, ett bärhandtag och skylten på baksidan:



Nästa modell hette OR100 och är den som det såldes allra flest av. Serienummer 001 ägs av Jeff Lewis som äger Matamp idag. Efterfrågan fanns som ni vet av de stora artisterna efter mer effekt, så precis som Marshall och Hiwatt och kompani var det dags för den tredje och sista modellen i Orange Matamp serien, OR200. Denna är antagligen den första som byggdes, åt Jimmy Page:





Cliff Cooper hade lovat Mat att de skulle ett år sälja fler förstärkare än Marshall. Beat Club som nämndes i första inlägget blev ett nytt utav Cliffs genidrag. Han ordnade så att tyska Beat Club fick en egen backline som alla deras gäster fick spela på. Vem har väl inte sett Black Sabbath videon när de spelar på bara Orange?
De är filmade på Beat Club. Black Sabbath ägde aldrig några egna Orangestärkare.
Detta ledde givetvis till stora försäljningssiffror och på Matamp fanns inte ens i närheten av personal för att bygga så mycket förstärkare, så de blev tvugna att outsourca. Dock inte till asien som man gör idag, men andra fabriker i England. Det var troligen här som Cliff kom i kontakt med en ny arbetspartner som inte krävde sitt namn på förstärkarna. Någon som var villig att bygga "bara" Orangeförstärkare. Man kan ju inte vara sämre än Marshall, och de heter ju inte direkt Marshall Bran.
Så någonstans runt 1971 dök de första Orangeförstärkarna upp under nytt företag vid namn Orange Musical Industries. Första modellen var Graphic, eller "pics only" som den kallas i folkmun. Se bild 3 i första inlägget. I och med att Cliff koncentrerade sig mer och mer på sina egna förstärkare avtog sakta produktionen av Orange Matamp och i slutet byggdes bara några enstaka OR200. Cooper Mathias ltd. lades inte ner förrän så sent som 1975.

Cliff Coopers tredje genidrag kom 1979 då han såg att 80-talets kommande trender inte skulle ha något till övers för Orangea förstärkare och valde att lägga ner OMI.
Sedan tror jag året var 1994 då Cliff förstod att vindarna började vända tillbaks till hans fördel och startade upp Orange igen, denna gång som Orange Musical and Electronic Corporation med hjälp av Gibson och återigen Matamp. De byggde då reissues av den klassiska OR 120 en kort period innan Cliff kunde stå på egna ben igen. Han lämnade återigen Matamp och även Gibson och började bygga nya modeller tillsammans med sin nya arbetspartner Adrian Emsley, och det var väl Orange AD30 som var först ut om jag inte har helt fel.. and the rest is history.

Wow, David. Jag säger bara WOW! Tack för denna matnyttiga och omfattande info. Du borde skriva en artikel om detta i tidningen FUZZ, tycker jag!
Jag måste bara fråga, är du själv en samlare av Orange- och Matamp-förstärkare?
För det finns en kille som jobbar på musikaffären TWANG här i Stockholm, som verkar ha ägt ett gäng olika Orange- och Matamp-modeller.

Och, just det, vad gör förresten Boost och Drive kontrollerna på din fina gamle ORST topp?
Det låter ju som att det handlar om en förstärkare som är gjord för att leverera rock'n'roll crunch, snarare än en "clean machine".

Nej, någon samlare är jag inte. Det räcker med en kvalitetssamling än en kvantitetssamling.
Hade en ny Matamp 1224 från 2007 som jag aldrig blev vän med, så den sålde jag.

Boostkontrollen jobbar tillsammans med Drivekontrollen.
Man kan säga att man med Drivekontrollen väljer ett utav fyra midrangesteg, sedan boostar man en midbump. Detta får stärkaren att låta lite konstig när man spelar själv. Ärligt talat låter stärkaren överhuvudtaget ganska konstigt när man lirar själv, men någonting händer när man spelar med andra som gör att den låter skitbra. Jag gillar att ha midbumpen på den lägsta frekvenssteget och boosta fullt. Med boosten på fullt får man också mest attack/crunch ur stärkaren också.

Nu är det så att OR100 och OR200 fungerar inte likadant. Kontrollen heter Drive på dessa också men är istället någon typ attenuatorliknande funktion. Det brukar stå Studio och Stage på dessa stärkare. (Se bilden på Jimmy Page-stärkaren). Sedan vad boostkontrollen gör på dessa stärkare vet jag faktiskt inte. Har aldrig fått chansen att testa någon.

Något jag bör poängtera är EQn som enligt James-snitt funkgerar svajnebra. Treblekontrollen kan verkligen skära bort all diskant som finns, men också gasa på utav bara fasiken. Likaså baskontrollen. Den kan skära bort så mycket bas att det låter som en gammal grammofon, men också gasa på så mycket bas att det börjar låta närmare en Ampeg SVT. (med den nypa salt )

Effektloopen ska, enligt vad jag förstår vara Matamps uppfinning. Att de helt enkelt inte fanns innan dess. Den är gjord för deras externa reverbenhet, så att köra pedaler funkar, men kapar ganska mycket signalstyrka.

Jag har alltid älskat riktigt brölande mellanregistervräk, även om det ibland, som du säger, kan låta väldigt konstigt om man står och lirar utan komp. Och kul att du nämnde Ampeg. För jag har en gammal top-loaded VT-40 combo, som har EQ-switchar och en fantastisk midrange-kontroll som man kan få till ett otroligt "squuååånk" ljud med. Förstår inte varför förstärkartillverkare idag inte gör så att man kan få till det där soundet.

Nån gång måste jag prova en tidig Orange/Matamp. Det verkar som att man kan ratta dem så att de låter mer "diskret" också. Ganska likt en Marshall nästan. Ska tilläggas att jag INTE är någon stonerrock typ. Får lite nervsammanbrott när man ska kolla klipp på YouTube och varenda klipp är det någon lirare som står och lirar nåt låååångsamt drone-riff på halsmicken och massa bas och fuzzig dist, så det bara låter som en stor gröt. Orange Matamp förstärkarna har ju sån potential för klassisk rock'n'roll. Jag har tänkt att flera av banden som gjort sig kända för att ha "Marshall-soundet" på sina plattor (Free, Thin Lizzy, Cream, Deep Purple etc.) skulle ha funkat lika bra med en ORMAT. Rory Gallagher är också en gitarrist som jag verkligen hade velat höra med sin Strata genom en booster och in i en Orange Matamp halvstack. Men men.

Ja, det där fattar inte jag heller. Det har liksom blivit någon konstig trend att spela brölrock med Matamps. Det finns i min mening mycket bättre stärkare till sånt. Tänk dig en gammal Music Man (världens volymstarkaste pjäser) och så trycker man i den där deepswitchen. NU snackar vi stoner rock på riktigt!!

Det som utmärker sig med Matamp är ett väldigt torrt sound, på gott och ont.

Ja, torrt och tajt och liksom "hest". Så upplever jag det.
Men en Matamp kan ju låta mycket fint med reverb. Det har Peter Green bevisat på "Albatross" och några grymma liveinspelningar.
Då försvinner lite utav den där torrheten.

Jag undrar hur många gamla Orange Matamp det finns i Sverige.

Ja, den stärkaren på albatross var en Series 2000 som ägdes av John Mayall faktiskt.
Något som är lite ironiskt är att under Fleetwoods USA turné så spelade de flera spelningar tillsammans med BB King. På en soundcheck testade de varandras förstärkare. BB King gillade Orangestärkarna så mycket att han spelade resten av spelningarna tillsammans med FM på deras stärkare. Likaså älskade Peter Green BB Kings Dual Showmanstärkare.
När FM gick in i studio för att spela in Then Play On använde Peter sin Orange Matamp. Ett gig i Albert Hall blev sen sista gigget med Orange Matamps och efter det gick de tre gitarristerna alla över till en del olika Fenderstärkare innan de tillslut köpte Dual Showmans på Manny's i New York.
McVie körde dock sin OR200 ända till den brakade ihop helt något år senare..

Ja, det hade varit kul att veta. De hade en på JAM ett tag faktiskt. Jag fick hjälpa dem att dejta den.
Jag skulle vilja veta hur många det finns kvar i liv överhuvudtaget. Många är nog i riktigt dåligt skick. Vissa kanske står bortglömda i något förrådsutrymme någonstans.. Min hade stått i en garderob i 15 år när jag köpte den. Han som sålde den hade nog ingen aning om att det var den tredje efter FM-prototyperna, men det visste väl inte jag heller förrän jag började efterforska i saken.

Väldigt kul Fleetwood Mac historia!
Det där med att John Mayall ägde Series 2000 förstärkaren som Peter lånade och spelade in "Albatross" med hade jag faktiskt ingen aning om. Hade tagit för givet att det var musikbutiken Orange som hade lånat ut den till honom. Blir lite sugen på att skaffa den där boken som handlar om Orange/Matamps historia. På tal om Fleetwood Mac så snackade jag med Jeremy Spencer, en utav gitarristerna, en gång, och han sa att han på den tiden tyckte att stärkarna de hade fått lät lite för likt Marshall. Ironiskt nog så gick han varvet runt och är idag mycket förtjust i Orange AD30/AD15 samt Tiny Terror, när han spelar live och i studio.

Här är en bild på B.B King från November 1971 där han ännu en gång spelar på en Orange Matamp. Man kan t.o.m se hans inställningar lite, om man kikar noga.


Hittade du din gamla ORST här i Sverige?

Vilken bok menar du då?
Den som Orange släppte för bara nåt år sedan?

Kul med BB King. Jag visste inte att han skaffade egna Ormats, men det var kanske inte så konstigt efter att han uppskattade dem under FM-turnén.
Man kan också se på bilden att han kopplat in både på high och low. Antagligen switchar han med A/B-box mellan ingångarna...?

Ja, jag hittade min i Sverige. På Blocket. En kille uppe i Kramfors närmare bestämt. Han hade en kombo också, tror det var en OR80 om minnet inte sviker mig. Jag har för mig att han påstod att valde vilken utav dem han tänkte sälja, men det tror jag inte riktigt på får då hade nog han inte haft den i en garderob i 15 år.
Det roliga var att den lät skit när jag fick den. Det var mycket oxid på ingångarna och ett motstånd till baskontrollen hade brustit så det fanns ingen botten alls i den. Tog en minut att fixa, sen lät den som ny.
Sen efter nåt år dog bypasskondingarna till försteget, men utöver det och det nya strömjacket som är bytt till dagens strömjack så är allt original. Det är rätt gött.

"Building the brand Orange" eller "The book of Orange". Jag vet inte om det är samma bok med olika titlar faktiskt.

Det är häftigt när man fortfarande kan göra klipp. Någon som har en gammal stärkare som stått i kylan på vinden i 30 år, och som det inte kommer något ljud ur när personen provar den, så han slänger ut den till försäljning för ett par tusenlappar. Den har jag också varit med om. Fast då var det en gammal Marshall topp 50 watts basmodell från 1971 ("Duane Allman modellen"). Ibland önskar man ju också att man haft en kontakt på varje skrotåtervinning så man hade hova in alla häftiga förstärkare som folk antagligen slänger för att det inte kommer något ljud ur dem.

Förresten, gör Matamp (eller någon annan tillverkare..) idag en förstärkare som är som de gamla Orange Matamp (typ OR100)?

För bara något år sedan hade Matamp en modell som faktiskt var gamla originalkretskort på någon utav de riktigt gamla modellerna. Tror det var någon OR faktiskt??
Den finns inte med på nya hemsidan, men det är inte helt omöjligt att de faktiskt har några kvar. Annars gör de fortfarande Series 2000, men det är bara på 20 watt. Annars är jag faktiskt ganska skeptisk till de nya Matamps. I mina öron låter de kallt och saknar botten.
De hade något flummo där vars namn jag kanske inte behöver berätta, som designade de nya stärkarna. Han dök upp på fabriken och gjorde lite vad han ville lite när det passade honom. Jag fick en känsla av att han bara free-stylade lite. Inte ovanligt att switchar gick åt fel håll och någon kontroll hade fel funktion o.s.v.
Till sist stal han massa prylar från fabriken och fick sparken.
Tror att de fortfarande bygger efter hans recept, eftersom att det är samma modeller som då. Är inte helt säker på det..

Men fy sjutton vad pinsamt, för företaget. Matamp känns ju ändå som ett ganska högaktad märke.

Om man tittar på kontrollerna så ser ju detta ut att vara en ganska orginaltrogen topp. Sen hur det ser ut inuti förstärkaren vet man ju inte.

Å andra sidan står det att det är en custom tillverkad topp.
Har även sett några varianter som det står "Ambergris","Electric Amp" osv på och det tycker jag känns som nån löjlig Sabbath/stonerrock flirt, och skulle jag aldrig välja att spela på.

Greenstärkarna är i princip kopior av de gamla Orange Matamps. De heter Green efter Peter Green. Att de är customtillverkade kan betyda vad som helst. Leon Powell kanske var på besök på fabriken och fick den texten även ifall stärkaren är original. Men han kan ha önskat något som de gjort annorlunda. Det kan vara allt från att ha två identiska inputs eller high och low till att ha ett eller flera extra gainsteg. Även texten på framsidan kan man få att stå vad som helst. Dock gillade inte Cliff Cooper att de använde Orange-typsnittet så efter Greenserien fick de inte använde den mer.

Electric Amp däremot är inte Matamp. Det är ett företag i U.S.A. som till en början var återleverantör åt Matamp. Men de blåste dem och hittade loopholes som möjliggjorde det att bygga egna stärkare med samma utseende. Och kretsen stal de givetvis också, men som jag förstår det kan man inte patentera en elektronisk krets.
Fult gjort, och deras hemsida är lika smaklös som alla andra amerikanska hemsidor ( ), men jag har faktiskt hört riktigt gott om förstärkarna.

Här är en bild på en demovägg som Matamp tillverkade inför NAMM tror jag det var när de släppte Greenserien:

*host-host* http://www.ljudbojen.com/viewtopic.php?f=26&t=84767 *hint-hint*

Om jag minns rätt så tillverkades en del Green stärkare av gamla slave toppar . Byggdes om helt enkelt .
Har , sedan slutet av 80-talet , haft förmånen att äga en st OR 80 combo 2x12" , en st or 120 pix only samt en GT 100 .
Magiskt ! Bortsett från dom tillfällen då jag ensam fått bära combon..

OR80 combon minns jag att jag provade på Halkans och tyckte väldigt mycket om.

Vad tyckte du om GT 100?

Osäker på ifall det stämmer med slave-toppar. Det var så att när Orange gjorde comeback på nittiotalet så gjorde de tillsammans med Gibson och Matamp. Matamp byggde återigen förstärkare åt Orange och i början gjorde de reissues av de klassiska OR80 och OR120. Inga slave-stärkare så vitt jag vet. När avtalet ganska absrupt avslutades så hade Matamp en massa Orangechassin som de inte fick sälja som Orange eftersom att Cliff äger varumärket. Då fick de helt enkelt använda dem till deras nya Greenstärkare. På dessa kan man alltså ta bort frontpanelen och bakom döljer sig en Orangepanel.

Kolla här:
http://www.planetoftheamps.com/green-matamp-kt88.html

Här är en till:
http://www.planetoftheamps.com/orange-a ... atamp.html