FillmoreEast wrote: och som jag har förstått så var innan Matt Mathias drog vidare och gjorde stärkare under Matamp namnet medan Cliff Cooper behöll Orange namnet.
Tvärt om..
Vi tar det från början.
Det var någon gång på 60-talet som affärsmannen Cliff Cooper ville precis som Jim Marshall öppna musikaffär i London. Han döpte denna till Orange efter sin favoritfärg.
Precis som Jim Marshall som började bygga sina egna förstärkare ville Cliff Cooper göra detsamma, men utan en Ken Bran vid sin sida fick han leta sig utomsocknes efter en samarbetspartner. Tillslut hittade han uppe i norra England, en liten by mitt emellan Manchester och Leeds vid namn Huddersfield, Mat Mathias.
Mat, eller Alfred Mathias som han egentligen hette, föddes 12:e januari 1923 i tyska staden Kassel. Som jude så flydde han till England den 29:e augusti 1939, tre dagar innan invaderingen av Polen.
Sex år senare började han jobba som radioreparatör på företaget Radio Craft som han året efter tog över, därav varför det står Radio Craft på många Matamp förstärkare även idag.
1958 började Mat komma i kontakt med musiker och inte långt senare hade han tillsammans med en kollega vid namn Tony Emerson byggt sin egen förstärkare; Matamp Series 2000.
Mat var öppen inför samarbete med Cliff som kom med idéer för sin nya stärkare. För Cliff handlade det bara om utseendet. De skulle givetsvis vara Orangea med samma logotyp som på affären men också att förstärkaren skulle se ut som en tavla i en ram.
Tillsammans gjorde de en testförstärkare som egentligen var en Series 2000 med det nya utseendet. Denna one-off-stärkare såldes utan att den nya ägaren hade en aning om vad han köpte. År 2007 dök denna stärkare upp på arbetsbänken på Matampfabriken för reparation. Den nya ägaren Jeff Lewis blev givetvis fundersam när han såg detta underliga hemmabygge, men efter ett besök av John Firth som en utav byggarna till Orange Matamp kunde han förklara vad det var.
Tyvärr har någon under tiden klätt om denna unika stärkare med svart klädsel. 
(Notera endast tre lägen på Depth-ratten istället för sex som på en riktig Orange Matamp)
(foto: David Wikström)
Appropå rent ljud. När de nya förstärkarna (och även tidigare Matamps) skulle designas så var det en tid innan de kommande gitarrlegenderna hade slagit igenom och under denna tid var inte överstyrt gitarrljud något man stävade efter. Mat Mathias försökte få ut så mycket clean som möjligt utan att förstärkaren skulle dista, därav uppkomsten av Depth kontrollen som sedemera fick namnet F.A.C. (Frequency Attenuation Control) som mer eller mindre är ett stegbart högpassfilter. Ju mer man vrider ratten medsols, ju mer botten kapar man. Denna funktion låter p!ss i min mening. Ljudet blir ju bara tunt och mesigt, men det fyllde ju sin funktion. Steg ett på denna kontroll var ett läge för bas, där all diskant och ton är borta. Det låter så illa att många tror att detta steg är trasigt.
(Notera att ratten står i läge 2 på min bild men också på första bilden i första inlägget. Bypassläget.)
1968 var det dags för USA turné för Fleetwood Mac och Cliff Cooper hade styrt upp att de skulle ha en hel Orange backline med sig. Detta skulle ju visa sig vara bra PR men också en testperiod för de nya förstärkarna. De byggde 10st prototyper som fick följa med Fleetwood. När USA-turnén var över så hade förstärkarna gått så hårt åt att de fick lov att demonteras. De var byggda på aluminiumchassi som inte alls tålde hårt turnerande.
Efter denna trial and error period var det dags att börja bygga stärkare till allmänheten och starta företag på riktigt. Det nya företaget vid namn Cooper Mathias Limited grundades den 15:e augusti 1969 och den första modellen hette ORST (Orange Studio) på 50 watt. Här är ett par bilder på min:
De hade otroligt brottom i början. På min tidiga skapelse så hade de inte ens fått rätt färg på lampglaset och inget handtag är monterat uppe på stärkaren.
Mitt bak ska det sitta en skylt som det står Cooper Mathias ltd. på, men även den hade inte kommit när denna byggdes.
Serienummer 003. Jag har fortfarande inte sett ett enda spår av ettan eller tvåan. ORST modellen gjorde nog inte i så många exemplar. Jag har bara sett upp till serienummer 131. Den på första bilden i första inlägget är serienummer 007, och här ser ni rätt färg på glaset, ett bärhandtag och skylten på baksidan:
Nästa modell hette OR100 och är den som det såldes allra flest av. Serienummer 001 ägs av Jeff Lewis som äger Matamp idag. Efterfrågan fanns som ni vet av de stora artisterna efter mer effekt, så precis som Marshall och Hiwatt och kompani var det dags för den tredje och sista modellen i Orange Matamp serien, OR200. Denna är antagligen den första som byggdes, åt Jimmy Page:
Cliff Cooper hade lovat Mat att de skulle ett år sälja fler förstärkare än Marshall. Beat Club som nämndes i första inlägget blev ett nytt utav Cliffs genidrag. Han ordnade så att tyska Beat Club fick en egen backline som alla deras gäster fick spela på. Vem har väl inte sett Black Sabbath videon när de spelar på bara Orange?
De är filmade på Beat Club. Black Sabbath ägde aldrig några egna Orangestärkare.
Detta ledde givetvis till stora försäljningssiffror och på Matamp fanns inte ens i närheten av personal för att bygga så mycket förstärkare, så de blev tvugna att outsourca. Dock inte till asien som man gör idag, men andra fabriker i England. Det var troligen här som Cliff kom i kontakt med en ny arbetspartner som inte krävde sitt namn på förstärkarna. Någon som var villig att bygga "bara" Orangeförstärkare. Man kan ju inte vara sämre än Marshall, och de heter ju inte direkt Marshall Bran. 
Så någonstans runt 1971 dök de första Orangeförstärkarna upp under nytt företag vid namn Orange Musical Industries. Första modellen var Graphic, eller "pics only" som den kallas i folkmun. Se bild 3 i första inlägget. I och med att Cliff koncentrerade sig mer och mer på sina egna förstärkare avtog sakta produktionen av Orange Matamp och i slutet byggdes bara några enstaka OR200. Cooper Mathias ltd. lades inte ner förrän så sent som 1975.
Cliff Coopers tredje genidrag kom 1979 då han såg att 80-talets kommande trender inte skulle ha något till övers för Orangea förstärkare och valde att lägga ner OMI.
Sedan tror jag året var 1994 då Cliff förstod att vindarna började vända tillbaks till hans fördel och startade upp Orange igen, denna gång som Orange Musical and Electronic Corporation med hjälp av Gibson och återigen Matamp. De byggde då reissues av den klassiska OR 120 en kort period innan Cliff kunde stå på egna ben igen. Han lämnade återigen Matamp och även Gibson och började bygga nya modeller tillsammans med sin nya arbetspartner Adrian Emsley, och det var väl Orange AD30 som var först ut om jag inte har helt fel.. and the rest is history.
|
.jpg)
