Men hoppsan; var det missunnsamhetens fula tryne som precis visade sig?

Hörrö Vinyljunkie, hade du inget klipp som visar hur du spelar skjortan av Orianthi? Vi e ju nyfikna...eller e du bara gammal, bitter och avundsjuk?

Är det inte rätt lustigt att det blir en diskussion om vilket som är viktigaste av karisma/röja och musik/spel på ett musikforum?


/Magnus

Klart jag har. Men jag vet inte om det är ok att lägga upp tuttbilder på bojen.

Inte konstigare än att ge omdömet "duktig" om en gitarrist vars utseende och stil är hennes största tillgång. Nånstans måste ju de musikaliska bristerna påtalas och var bättre än här?

Jag tycker absolut att musikaliska brister skall påtalas. Det är ju en otroligt stor del av musiken, hur den framförs.
Det jag tycker är intressant är att många på ett musikforum tycker att karisma och röj går före musik och spel.

På skämt men, varför vara på ett gitarrforum och snacka musik istället för framför spegeln och öva sina moves?
Varför köpa en gitarr istället för ett par nya tuffa läderbyxor eller tatueringar?
Jag menar, varför inte göra det som är viktigast (och rimligen borde vara det som betyder mest)?

/Magnus

Alltså det som provocerade mig mest med Alice Cooper-gigget, som jag också skrev inledningsvis, var att den sämsta musikern på scen fick mest utrymmen för solon. Jag tycker ju fortfarande att hon i kontrast till detta lätt var coolast på scen - något jag också uppskattar! Men kanske borde man, likt som gjordes med Sid Vicious, ha skruvat bort hennes ljud...

Du måste ha lite överseende med att många av oss fossiler här på forumet började lira då punken gjorde sitt intåg. Man fick liksom med sig en lite annan infallsvinkel till det här med lirandet...

Jag tycker absolut att musikaliska brister skall påtalas. Det är ju en otroligt stor del av musiken, hur den framförs.
Det jag tycker är intressant är att många på ett musikforum tycker att karisma och röj går före musik och spel.

På skämt men, varför vara på ett gitarrforum och snacka musik istället för framför spegeln och öva sina moves?
Varför köpa en gitarr istället för ett par nya tuffa läderbyxor eller tatueringar?
Jag menar, varför inte göra det som är viktigast (och rimligen borde vara det som betyder mest)?

/Magnus[/quote]

Att uppfattningen är att det går före har jag inte snappat upp. Däremot att det är en del av ett bands framtoning. Och i vissa sammanhang en relativt stor del. Om det gick före musiken så skulle det ju betyda, lite överdrivet, att musikern inte behövde spela alls, utan att man bara tittade på movesen, typ Brittans dansare. Så är det väl ingen som sagt att de tycker? Snarare att det handlar om att ge ett helhetsintryck, där visuellt och audiellt intryck går hand i hand.

Om man helt ska utesluta det synliga så behöver man ju aldrig spela live (eller så kan man spela live bakom en ridå), och man behöver inga skivomslag/konvolut, gruppbilder, eller ens instrument. Om bara musiken är viktig så räcker det ju med att man på något sätt får den inspelad så den kan konsumeras. Behövs ens instrument?

Ta relic-fäblessen på det här forumet som motpol, varför är det så otroligt viktigt huruvida instrument är slitna eller inte (oavsett om man tycker bu eller bä), om bara musiken räknas?

Det blir ju löjligt att hårddra på det sättet. Klart karisma är viktigt. Man kan ju tycka att karisma är att spela ibanez i armhålan med virkad hatt, eller att vara frän rocker med les paul vid knäna och läderbrallor, det är ju en smaksak.

+1

Det finns inte mycket att tillägga mer än att om man går på Alice Cooper så förväntar man sig en viss show; uppenbarligen är den stora majoriteten nöjda med det de fick, den ynka minoriteten inte. Jag tror att Alice är skitnöjd med valet av musikanter och skiter högaktningsfullt i om någon gitarrist på ett gitarrforum tycker att hans sologitarrist inte spelar tillräckligt bra...

Jag är faktiskt lite nyfiken på vad man har för förväntningar när man går och ser på Alice Cooper. Nå?

Du, ingen kulturriktning betyder mer för mig än just punk. Socialt, kulturellt, inställning till hur man närmar sig musicerande osv...
Ingenting kan dock vara längre från punken än den där hattgitarristen! Det var nämligen övertydligt att hon försökte visa framfötterna i just sitt lir, som hon misslyckas med. Hon blir mer och mer patetisk ju mer jag tänker på det...

Edit: oj, såg nu att ditt inlägg var riktat till Magnus Olsson.... låter mitt vara kvar ändå...

Jag är med, var med då med en "punk-turnerade" storebror (började inte spela själv då dock).
Menar, jag förstår vad som var "tänket" då (och är troligen ett fossil själv).
För mig har det varit att ju mer jag spelar ju mer förändras min infallsvinkel.

/Magnus

Att uppfattningen är att det går före har jag inte snappat upp. Däremot att det är en del av ett bands framtoning. Och i vissa sammanhang en relativt stor del. Om det gick före musiken så skulle det ju betyda, lite överdrivet, att musikern inte behövde spela alls, utan att man bara tittade på movesen, typ Brittans dansare. Så är det väl ingen som sagt att de tycker? Snarare att det handlar om att ge ett helhetsintryck, där visuellt och audiellt intryck går hand i hand.

Om man helt ska utesluta det synliga så behöver man ju aldrig spela live (eller så kan man spela live bakom en ridå), och man behöver inga skivomslag/konvolut, gruppbilder, eller ens instrument. Om bara musiken är viktig så räcker det ju med att man på något sätt får den inspelad så den kan konsumeras. Behövs ens instrument?

Ta relic-fäblessen på det här forumet som motpol, varför är det så otroligt viktigt huruvida instrument är slitna eller inte (oavsett om man tycker bu eller bä), om bara musiken räknas?

Det blir ju löjligt att hårddra på det sättet. Klart karisma är viktigt. Man kan ju tycka att karisma är att spela ibanez i armhålan med virkad hatt, eller att vara frän rocker med les paul vid knäna och läderbrallor, det är ju en smaksak.[/quote]

Jag tycker att det är ganska många som sagt att karisma och röj går före musik och spel och +1 det.

Jag tycker inte att bara musiken räknas, bara att det är det den viktigaste delen.

/Magnus

Jag håller verkligen med Magnus hur ens inställning förändras i takt med hur man utvecklas som gitarrist. För mig är det just solon som blir den springande punkten, den står i total bjärt kontrast till hur jag ser på musik i övrigt. Jag dyrkar Yngwie, var en gång helt jävla kär i Marty Friedman osv.... men rockmusik är attityd och viljan är viktigare än resultatet. Men kan man inte spela vettiga solon bör man skita i det över huvud taget! Inget är värre än usla "pentasolon"! Hattsolon kallar jag dem hädanefter...

Solon är över huvud taget ganska överskattade tycker jag.

+ 1

/Magnus

Det är på tok för mycket "solo bara för att" rent generellt, kan komma på mig själv ibland att tänka "måste försöka få in ett solo i låten"

Här är killen som har allt. Bra ljud, snygga moves och grymma kläder och peruk

http://www.youtube.com/watch?v=IjyqMZKeaPM

+1
Särskilt när resten av låten i princip bara är backingtrack till solot.
http://www.youtube.com/watch?v=GVM7ZpQrCnQ

Vinyl - hur lyckas du skapa trådar om inget, egentligen, som inte tar slut? Är du kommunalarbetare du med (som jag)?

Vet inte om håret skulle krullat sig mindre på dig om Ryan Roxie kört solona

Angående SID så har du ju rätt, bara gitarr och trummor på taperna från kåren 77

Känner att jag på något sätt håller med dig, vilket känns konstigt i sig .....

Vem var det som sa: "för att få folks uppmärksamhet ska man tala om de mest imbecilla och självklara saker"?

Ja herregud!!

Svinbra band som lyckas behålla energin i rocken.

F.ö tycker jag att Orianthi är en helt ok gitarrist.

Såg Alice gigget på Yran nu i helgen, med Orianthi på gura..

Gigget som sådant, med beröm godkänt.. bra ljud, tajt.. avskalat för att va Alice Copper, ett fall framåt.

Cover låtarna på slutet va kul, även om "The Who" låten blev förstörd av nån junior som kollapsa rakt på mina fötter.
Totalt väck, lealös(drogrelaterat).. framåtstupasidoläge, läkare etc mitt i smeta framför scen..

Orianthi då?
Snygg, cool och spelar arslet av de flesta!

Note: Jämtar och detta med Presidentgrejen.. surrealistiskt & sekt/buskisvarning!

När det står "Orianthi -bläh!" läser jag "jag vill egentligen också spela med Alice Cooper"

Med risk för att avslöja mig som okunnig, men var det där voodoo child-klippet verkligen så dåligt? För mycket wah-wah, det kan jag ta, men tekniskt var det väl inget fel på det, och penta-köttande finns det ju många erkända gitarrister som ägnar sig åt. Om man sedan inte gillar penta-solon är det väl upp till en själv, men det känns lite elitistiskt att dissa henne för det. Sämre skit har man ju sett.

Sen tycker jag det är kul att kvinnliga gitarrister släpps fram så att unga tjejer inser att det ju är sjukt ballt att lira gura. Det vinner vi nog alla på i längden. Vem vet, kanske någon bojare gifter sig med en snygg gitarrbrud någon dag som uppmuntrar till fler gitarrköp

Det väl karisma att vara duktig? Att framföra sin musik på ett bra sätt är karisma för mig i alla fall.

Man behöver inte spela snabbt och svårt för att det ska vara skickligt. Man kan spela långsamt och lätt men fortfarande vara skicklig och fortfarande vara kass. Skicklighet mäts i hur man spelar det man ska spela inte vad man spelar. Vad man spelar avgör hur komplext det är men det betyder inte att man behöver utföra det med hög skicklighet. Det finns gott om exempel av gitarrister som försöker spela svåra saker som dem inte klarar av.

Jösses, det här är "shreds-dåligt" -> http://www.youtube.com/watch?v=tcDl5iurD_c