Jag var på Alice Cooper igår. En trevlig tillställning. Enda smolket i bägaren var en av gitarristerna. Det var den kvinnliga gitarristen med hatt jag pratar om (vet inte vad hon heter). Hon var otroligt cool med en enorm karisma. Problemet var dock att hon var en riktig sopa på sitt instrument. Likt Kirk Hammett hade hon kaninvibrato, usel pitch och gav prov på de värsta surbends jag sett i så pass stora sammanhang. För att dölja detta fräste hon ständigt på med wha-whan med enklast tänkbara teknik, skall tilläggas.

Detta duger bara inte när man kompar en rocklegend som hållit på sen 60-talet!

Hade hon bara kompat hade jag inte sagt nåt men nu var hon den gitarristen som fick överlägset flest solon i setet och den enda som fick en enmans-solo (under vilket jag började leta efter skämskudden). Hon var också den som fick flest, högst och längst applåder.

Gitarristen i mig blev helt enkelt provocerad. I synnerhet när alla man pratade med efteråt var eniga om att hon var "grym", "duktig" mm. Det var tur att jag träffade en gitarrvän en stund senare, så att vi kunde spy lite galla tillsammans.

Så. Nu har jag skrivit av mig.

Om publikum i gemen gick därifrån med uppfattningen om att hon var grym så tror jag att Alice satsat på rätt gitarrist för sin grej. Jag antar att en mindre del av pupliken gick dit för den musikaliska upplevelsen.

Enligt recensionen i GP körde han en del gammalt. Kul!

Vill inte låta besservisser men jag vet inte om icke musiker hör pitchfel, även John Fogerty kommer ju undan kritik från press och får recensioner såsom: grymma solopartier, osv!
Själv vill jag bara sjunka ned under golvet när han ska ge sig på solospel.

För övrigt är han den absolut bästa powersångare jag hört, och han träffar ju varenda ton rätt när han sjunger, borde han inte höra hur surt han spelar på guran då?

Jag skulle nog säga att jag går på Alice Cooper för en grym show samt att höra ett gäng "klassiker", om gitarristerna inte är dom bästa tycker jag egentligen inte gör så mycket.

Sen finns det självklart en gräns på hur ruttet man får spela, spelar man såhär tex borde man förbjudas att stå på scen, 1.08(borde ses av alla ) : http://www.youtube.com/watch?v=QPpaK5Wu ... plpp_video

Ja. Och det var ju precis det jag skrev eller? Och den allmänna musikaliska upplevelsen delar jag med de flesta andra som var där.

Låtvalet var det verkligen inget fel på, saknade bara en väldigt personlig gammal favorit - "Go to hell".

Skillnad mellan att stå på en "fritidsgårds-scen" och på stora scenen på Liseberg eller? Så där sopig var såklart inte Alice Coopers gitarrist. Rätt omdöme i rätt sammanhang dock!

Cool sångröst i det där klippet föresten! Skönt vibrato och smärta i den rösten!

Jag ser alla dar i veckan samtliga veckor om året hellre en ball gitarrist som lirar lite halvsurt än nån tråkig, überskicklig och introvert jävel med Ibanezen strax under hakan som lirar sina skalor räsersnabbt och perfekt.
En rockkonsert handlar minst lika mycket om showen som det musikaliska.
Folk som lirar själva är ju i regel väldigt tråkiga som publik. De står ju mest där med fingrarna runt hakan och liksom "hmmm, skickligt" eller "njäe, det där hade jag gjort bättre själv"....

+1

Mitt i prick - Ofta väldigt sant!

Jag håller absolut med dig. Just därför skrev jag "Hade hon bara kompat hade jag inte sagt nåt". Rätt person på rätt plats! Den som är kass på solon röjer runt och ser cool ut, den som är ett musikaliskt underbarn gör det den är bäst på. Alice Cooper hade tre gitarrister på scen varav en som spelade som en sopa. Denne var också (som jag skrev i inledningsinlägget) den som fick flest solon + ett enmanssolo. De andra två gitarristerna röjde också, och de kunde spela. Du ser var jag vill komma eller?

Jag tvivlar inte en sekund på att du har gjort en riktig och relevant iakttagelse vid den aktuella konserten (som ju jag inte var på). Mitt inlägg är generellt menat.

Saxat ur Expressen/Gt :



Alice Cooper på Liseberg innebär så klart stor show. Överraskande nog överskuggas den nästan av enastående musikaliska prestationer.

Det är nästan exakt samma show och låtlista som när han gästade den där andra nöjesparken, Gröna Lund, förra sommaren.
Men det är ändå radikalt annorlunda, tack vare Alice Coopers fantastiska medlemsvärvningar

Gamle tuffingen Steve Hunter har ersatts av unga Orianthi, som var Michael Jacksons sista gitarrist.
Hon är om möjligt ännu coolare och intressant nog får hon till skillnad från sina manliga kollegor köra sin stil rakt av.

De musikaliska prestationerna, flytet, överskuggar ofta den imponerande, närmaste revyliknande showen. I Alice Coopers fall säger det en hel del.

He he...

Jo, att man inte behöver vara musikalisk för att bli musikrecensent är ju inget nytt...

"sin stil rakt av"..... det stämmer bra det! Surbends, usel pitch och kaninvibrato, det är naturligtvis en stil det med....

Ja det e väl hon och Kirk Hamster mot resten av världen......

Ha! Jag gillade det solot! Det var inte "skickligt", men det var oväntat och lät inte som allt annat.
En kvalitet det också.

Yes såklart du har rätt!!
Halvsurt kan derssutom faktist var ordentligt trevligt för örat om klinkerristen kan spela.

Musiken (menar musik, inte spelskicklighet) går före alla karisma och show i världen.
Är musiken sunk kan inget hjälpa upp den, det blir helt ointressant hur mycket karisma man än har.

I musiken ingår att kunna framföra den, man behöver inte vara duktig, bara bra nog att fixa det man ger sig på.
Är spelet helt jävla vingmutter (menar inte bara solon) blir även bra musik ointressant.

Hur mycket karisma en gitarrist än har är det bättre att de hoppar solon än att göra dem uselt.
Dåligt tillför aldrig något (jo, jag är medveten om att de är subjektivt det där).

Idealet vore ju en härlig kombination, fast det verkar aldrig finnas.


Tycker jag.

/Magnus

Gamle Cooper har åkt dit på trenden att det är häftigt med en tjej i bandet. tyvärr är ju orianthy eller vad fan hon kallas sunkig som få. Hade hon varit en kille hade han aldrig fått jobbet, könsdiskriminering.

Lät det i stil med det här? http://www.youtube.com/watch?v=dcoWkLFBBX8

Fy fan! Det värsta är ju att hon inte ens ser bra ut

Hon var ju tjej ju, det räcker sexistiskt ja vet!

Efter att ha kollat på några klipp med Orianthi...

Hon e fanimej provocerande kass.

Problemet är ju att majoriteten av publiken , kritiker, artisten mfl tycker att det dåliga är bra , dom går efter andra kriterier än hur det låter.

Är nog bara gitarrister som reagerar på 'sura bends' och 'pitch' frågar du 1000 besökare är det 999 som inte har en aning om vad du pratar om , dom ser inte ens skillnad på en gitarr och en bas , eller bryr sig inte om kompbandet alls.

+1

Absolut är det så, tveklöst.
Så är det ju med allt där det finns två läger, de som är genuint intresserade och de som inte är det. Vin, mat, bilar... allt.
De som inte är intresserade märker inte nyanser.

Jag pratade ju bara om vad som är viktigt för mig. Och jag är helt medveten om att det är jag som är den skadade udda pricken.
Även om en konsert gärna får se ball ut på alla sätt så är musik för mig något jag primärt lyssnar på, först måste det låta bra och sen är allt annat bonus. Jag hör mycket hellre en "überskicklig och introvert jävel med Ibanezen strax under hakan som lirar sina skalor räsersnabbt och perfekt" än en "ball gitarrist som lirar illa".
Vad som är viktigt för alla andra är ju rätt irrelevant, är man själv inte nöjd spelar det ju ingen roll om någon annan är det.

En rockkonsert kanske handlar minst like mycket om showen som om det musikaliska, det är därför jag inte går och ser rockkonserter.
För mig finns det lite poäng i att se någon framföra sin skiva halvtaskigt för att det skall hoppa runt och posera.
Överhuvudtaget är rockimage, look och tuff moves rätt ointressant och en smula töntigt om man inte är liten.

Dock är det okay om det lyckas framföra sin skiva bra och hoppa runt och posera, men det händer ju rätt sällan.
Ännu bättre om de tar skivan ett steg till.
Det är ju mer en regel än ett undantag att inom rock, hårdrock och metal så trillar sångaren helt genom isen live.



/Magnus

Är du inte lite svart/vit nu Magnus? Musikaliska sammanhang är ju alltid roligare när musikanterna agerar på fler nivåer än det rent musikaliska. Robben Ford är roligare att kika på när han har en bra dag än när han har en dålig och även de mest jazz-ekvilibristiska gigen blir roligare när musikanterna skojar till det och interagerar med varandra och publiken. Entertainerskapet är viktigt - hur kul är Tommy Emanuel och IA Eklund utan detta egentligen?

Sen att vi alla har olika referenser och smak är ju givet.

Tycker fan ändå det blir olidligt tillslut när någon som är helt ute o cyklar med sura
bends eller falska pitchar...får vara hur jävla coola som helst..

Det som stör mig mest är att man inte har tillräckligt musiköra att höra det själv
utan man kör vidare efter ryggdunkningarna...

Sen det här med vad som är coolt eller inte är ju så jävla subjektivt...
jag tycker Gilmour är cool och han står fanimej prick stilla flera timmar

från giget ifråga

http://www.youtube.com/watch?v=cjQB30mcd9Q

verkar vara 3 gitarrister som gör fills genom hela låten , ena känner jag inte igen , den andra är väl Ryan Roxie?
också en posör....

Exakt. Båda är ju först och främst fantastiska musiker, men det är ändå artisteriet som gör deras framträdanden till något man gärna betalar för. Att klaga på Orianthis bends är väl mest en form av snobbism. Man vill påpeka att man själv är tillräckligt musikalisk för att höra nyanser som större delen av publiken inte är intresserad av.

Ja , störs man illa av sura bends får man gå och se IA Eklund istället för Alice Cooper, och Tommy Emanuel istället för Metallica .....

Blunda och bara lyssna

Eller bara titta och hålla för öronen på Alice....