Nu har jag fått lite speltid på Nighthawken. Är helt klart super nöjd med soundet i gitarren. Däremot har jag lite problem med mickar. Jag började med att köra med orginalmickarna. Dessa funkade hyffsat (över förväntan). Mickarna hade i princip en betoning på den utringande/sustain tonen. Till mitt sätt att spela; gick det helt enkelt inte justera en hyffsad anslagston -utan att det blev overkill med pick höjden. Lånade även hem ett set Johnny Winter -mickar. Dessa var ljusår trevligare. Allt var topp hylla med dem; utom förmågan att hantera en gitarr med skitlång AK-sustain. Det var som att: Gitarren ville fortsätta tona; medans mickarna tyckte att det räckte. Typ; när man rörde i svajet sa mickarna: -What'ta fuck is this..? Dessa mickar (till skillnad mot orginalmickarna); hade en god balans mellan anslag och utringande ton. Problemet var bara att den utringande tonen inte riktigt fattade/orkade. Och med tanke på vad Mojo JW-mickarna kostar; måste också ribban ligga högt uppe. Så det blev tyvärr även "dizz" där.

Nu lutar det igen åt att fräsa för humbuckers i gitarren. Och det skall vara en stall mick -vars yttersta mickpoler hamnar smäck/rätt under E-strängarna. Det gäller bara att hitta rättmickar. Det skall helst även vara mer återhållsam output; då gitarren har en enorm AK-ton. Sneglat lite på SD Alnico II -för att jag inte har dessa mickar i någon gura + att jag gillar Slash ärliga LP/Marshall ton. Men han kör ju på 011 - 048; och jag på 009 - 042 -strängar. Dvs: Slash har rimligtvis mycket mer peak och volym ur sina strängar -och jag har mer tighthet, snäpp och diskant ur mina dito. Frågan är ju hur mycket mickarnas sound förändras i och med detta? Skulle vara oerhört tacksam och höra av någon som har lirat HÖGT på SD Alnico II -mickar med 009 - 042 strängar. Typ: hur man upplever kombinationen soundmässigt. Inte bara överstyrt -utan även ultrarent.


/ Jonken

Den största skillnaden mellan just kompression, tighthet, snäpp och diskant är nog inte strängarna utan LP-kroppen vs Nighthawk-kroppen inklusive skillnader i upphängningar sadel-stall.

Duncan APH-1 är rätt välbekant för mig, mer som en cool lite smartare variant på Duncan SH-59 på 90-talet, typisk i en Warmoth HH eller HSS-fräst alkropp: Jag minns att Duncan marknadsförde den som blueshumbuckern nr 1 också och det passade bra i tiden. Sedan kan man inte bortse från just Slash som inspiration för att sätta APH-1 i standard-Les Pauler, både Gibson och Epiphone det är ju helt givet.

En liknelse kan väl vara att Duncan APH-1, Alnico II Pro humbucker med .009:or ger mer xylofon vid rent ljud, 0.011:or mer vibrafon, ungefär vad du är inne på. Duncan APH-1 svarar mer som att den är längre från strängarna än den egentligen är jämfört med andra Duncan-mickar med alnico II som Pearly Gates, SH-55 och Custom Custom. Den Gibson humbucker som kommer närmast tycker jag är Burstbucker I och II, mycket träklang och sträng i anslaget och det blir mer av det med tunnare strängar.

Det just trä/konstruktions -klang jag är ute efter. Som jag nämde tidigare; så har gitarren en väldigt god AK-signatur. Jag vill ha ärliga/transparanta mickar -som släpper igenom; istället för att boosta och komprimera ljudet.

Har kikat på en jäkla massa olika mickar från olika tillverkare. Problemet har varit att kunna kombinera den tekniska kravbilden för stallmicken -till soundet:

- Minimum 52 mm polbredd. (Dvs; många F-spaced mickar har "rykt" redan där.)
- Lite snällare/återhållsammare Alnico 2 magneter.

Jag har nu comittat -och beställt mickarna. Det blev egentligen ursprungsreceptet:

- SD Alnico II pro Trembucker stallmick. Denna TB-variant mäter aningen mer -jämfört med standardspaced varianten. Och borde därför hamna närmare Slash signatur stallmicken; som inte finns standard hos Duncan som TB.

- SD Slash signatur neck. Denna är aningen, anigen hetare -jämfört med en standard Alnico II Pro.

Föll även för frestelsen att köra mickarna som zebra -istället för med kåpor. (Får nog skylla denna fåfänga på Slash.)
Blir även att modda mickarna. Guldpoler ska på -på båda mickarna; samt på stallmicken skall få vintage braided wire -istället för multi tåtarn.


/Jonken

Är det inte synd att fräsa i en såndäringa...?
Är rätt säker på att det finns minis som kan funka.

Hade mer än gärna kört minihumbuckers i gitarren. Det jag har kommit fram till är (tyvärr) -att minihumbuckers helt enkelt inte funkar just i detta fall. Detta såväl ton -som funktionsmässigt. Snackar vi strikt tonmässigt; finns det ingen standard minihumbucker -som fixar att låta typ så här på en 25.5 skallängd:

- https://www.youtube.com/watch?v=p4HmbRc_Sf4 (inte liret -utan ljudet.)

Sedan är ju mickarna alldeles magnifika på att hantera flera gitarrspår -att låta "trasigt skitigt" utan att gröta ihop:
- https://www.youtube.com/watch?v=pqSxJmrU6VU
Dvs: Bara att köra en "Dime": Är det inte fett nog?: Dra på ett exakt likadant spår till (Utan att röra något).

Rolig kuriosa: Notera polhöjderna på stallmicken i Slash orginal Appetite for destruction Pålle: https://www.youtube.com/watch?v=6l4xzGA11po

Tillbaka till ursprungsfunderingen:
Gitarren är ju inte orginal; då den redan modifierats för Floyd Rose. Nu är ju jag inte riktigt lika känslig för sånt här med strikt orginalskick. Jag vill att prylarna skall funka efter min kravbild. Med detta menar jag att jag sällan sätter gränser/hinder på vägen för att uppnå exakt det jag vill ha ur ett instrument. Typ: Ord som "Nästan" och "ungefär" är typ svordomar för mig när jag bygger. Lika bra att låta bli om man inte är ute efter att gå hela vägen.

Jag har höga förväntningar för den här gitarren. Tror att den kommer att bli riktigt, riktigt 'nice' när jag jag är klar med den.


/ Jonken

Ok, jag fattar...

Själv har jag lagt ner att köpa/testa mickar eftersom jag numera har det jag behöver, men häromdan beställde jag faktiskt en mini av Ivan på Q-pickups (kolla Ebay).
Den kom idag och ska bli kul att testa. Jag tror han har ambitionen att vara i samma liga som Alex (Wizz pickups) och Damir (Leslie pickups), misstänker starkt att denna mini kommer låta bra. Priset, 800'ish spänn kan jag också leva med.

Låter BRA tycker jag!

Coolt. Har också nyligen kollat på Q:s. Problemet var samma där -som hos alla de övriga tillverkarna: Man kan inte få minihumbuckers med en vidare/längre bredd över polerna. Något jag är tvungen att ha till mitt Floyd stall. Och samma sak gäller för P90-mickar....


/ Jonken

Är ytterst benägen att hålla med dig om detta.

Man får detta sound genom att splitta mickarna -och samtidigt dra ner Kohm-värdet till mellan 250 -till 300 i volympoten. HB-lägena kör man som vanligt genom 500K; som ger "Slash". Mickarna låter dock även kanon bra i serie/HB också.


/ Jonken

Lite NPD (New pick up day):

Fick äntligen 'tummen ur' -och monterade mina nya mickar i min Gibson Nighthawk. Det blev så här:




Mickarna som monterades i var Seymour Duncans: Alnico II Pro av trembucker i stall -och Slash signatur mick i hals gropen. Det blev lite extra mätande; då jag ville vara hundra på att mickarnas position (sett till strängarna) -blev samma som på Slash Les Paul. Nighthawken har ju 25.5 tums skala -medan Slash Pålle har 24.75 tum. Utöver detta kör ju Slash på 011-048 strängar -och jag på 009-042. Detta ger ganska olika intoneringspunkter stall klackarna. För att få ut måtten/värdena; var jag tvungen att stränga om en av mina Pållar med Slash signatur -strängar: Och sedan räkna om detta till Nighthawkens längre skala; innan jag kunde börja fräsa de nya mick kamrarna.

Stallmicken var en 5-tåtare. Min ursprungliga plan att bygga om micken till en 2-tåtare. Men jag ville först testa hur micken funkar parallell -kopplad. Så jag nöjde mig med att byta ut alla höjdjusterings bara polerna till guld. Parallel -köret i stall micken visade sig vara en riktig höjdare. Detta för sig -och tillsammans med den andra micken. Tänk typ Telecaster med en återhållsam PAF-mick i halsen. Riktigt coolt att även kunna ha tillgång ett Twangigt Tele sound i guran.

Var en sväng och testade guran igår. Bjöd in en polare som som har en Slash signatur Pålle -som han ganska nyligen bytt in nya Slash mickar i. Vi hade riktigt roligt på HÖG volym i några timmar. Jag glömde mina ear plugs hemma; vilket resulterat till en hel massa "-va?!" -för mig igår och idag. Båda gurorna lät (precis som väntat) ULTRA GRYMT! Så grymt -att det ramla in andra spelemän i lokalen; och det slutade med ett fullt band rep. Summa sum: Classic rock skall liras högt med svagare mickar -där slutrören i rör stärks trollar fram det perfekta mellan registret!

- ROCK ON brother string benders!


/ Jonky-fied