Känner igen det där!<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Drömmen var ju en "fretless wonder" även om jag bara hade råd med les paul kopior eftersom man var en fattig tonåring när man började lira i slutet på 70-talet. Men det var Jimi Hendrix som fick mig att börja lira så jag skaffade rätt så snart en strata och kan fortfarande inte slita mig från att spela strata. Inte nog med att man var impad av nerslipade band man skulle ha sytrådssträngar också, hade 008 på min första les paul kopia....<img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

/BlackStrat

Jodå, jag bytte gitarrmodell i samma takt som mina förbilder dök upp på arenan. I början när det var Jimi Hendrix som gällde, hade jag tyvärr ännu inte förmågan att få föräldrarna att köpa en Strata, men en HAgström stratakopia blev det i alla fall. Sen blev det en es335-kopia (Höfner Veritin)eftersom Alvin Lee var den stora idolen. Alvin målade ju peace-märke på sin gura, så det gjorde jag med.... Sen var det Jimmy PAge, Peter Green och Clapton som var idolerna och jag bytte till LP-kopia (Ibanez). Sen blev det punk och syntperiod och jag bytte till synthar och Atari. Glömde nästa bort gitarren i typ 5 år innan jag vaknade upp igen och insåg att jag måste ha en riktig stata.

Efter det har jag väl gått den vanliga vägen; strata, tele, halvacke, jazz. Fördelen nu för tiden är ju att man inte alltid måste sälja en gura för att skaffa en ny

++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>

Jorå, det var samma resa här, fast några år tidigare tror jag. Kläderna gick från Beatleskavaj, Cartwright-fluga och mockadojjor (se bild) nedan, via US ARMY-jacka med kulhål och texten DOWNLINERS SECT på ryggen till den broderade Afghan-pälsen och flowerpowerskjortorna.

Håret svallade över axlarna och medvetenheten var hög. JAg var en av dom som satt i almarna i Kungsan 1971 och som var med från början i Alternativ stad i Stockholm under samma period. Många stormöten där man satt på golvet och var politiskt medveten...

Sen blev det ny flickvän (som inte hade något emot USA), lägenhet på Östermalm och calvados istf hemgjort vin<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Och sedan, håll i er nu, Sko-Unos högsta platåmackor med Gul&Blå-jeans och supertighta skjortor (ja, det var 35 kilo sedan...)

Jaja, nu har jag väl landat nånstans mittemellan antar jag me amerikansk bil och semester i USA. Rödtjut och tee gillar jag i alla fall fortfarande<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>



<img src="http://w1.877.telia.com/~u87728495/doll65-2.jpg" border=0>

++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>

Min LP std från 1976 som jag köpte av en kompis farsa för ca 6 år sedan har den operationen du beskriver med nedslipande band.
Halsen är rak och har snorlåga band.
Den ska bandas om så fort det finns pengar över.

Oj,oj,oj vilka nostalgivibbar detta ger!

Född i mitten av 60-talet i en vänsterreaktionär prästfamilj har man en del bagage med sig.
Mina tidigaste minnen kommer från diverse möten där politik och rödvin var flitigt representerade.
Nästan uppvuxen i knät på Mah-Jong klädda människor och minnen av föräldrar som skulle förändra världen, ett antal stormiga möten och politiskt "korrekt" konst och musik överallt. Jag har många minnen av frånvarande föräldrar, det var kvinnoläger, protestmöten, fredsläger (tältande utanför en kärnvapenbas i england, kan det ha varit "Common Green?) medans den egna familjena avkommor drev vind för våg. (Brukar vara ett populärt samtalsämne när familjen samlas till jul mm)

När jag själv började uppnå den ålder då man blev medveten var uniformen för dagen diverse välkända attiraljer som palestinaschalar, snickarbyxor, plyschtröjor och näbbstövlar, gärna urtvättad militärjacka osv - och naturligtvis axellångt hår! Jag har aldrig bott i kollektiv men hade bekanta som gjorde det. För inte så länge sedan såg jag filmen "Tillsammans" vilket var en nästan fysiskt smärtsam påminnelse om en svunnen barndom, det mesta var alltför välbekant.

Musiken och gitarrerna under denna uppväxt var naturligtvis präglade av politiken. Gitarren var mer ett vapen, ett instrument för kamp, än ett musikinstrument. Musikalista viroutoser var inte så viktiga i proggmusiken som alla vet, det var texterna och buskapet som räknades. (Med progg menar jag den politiska musikrörelsen, inte den proggresiva musiken.) Mina första ackord knäpptes förmodligen på en rasslig nylonsträngad akustisk, helst full med klistermärken - nej till kärnkraft, propaganda för SWAPO, antiamerikanska slagord mm. Det var då naturligtvis Nationalteatern, Wolf Biermann, Lasse Tennander och en flora av kampsånger från södra afrika som framfördes ihop med Taube och annat taditionellt som man med lite god vilja kunde lägga in politiska budskap i. Min sista akustiska "kampgitarr" var en 12-strängad Suzuki som avled under den sista stora mönstringen av de rättrogna kämparnas led vid Nordiska Fredsmötet i Göteborg 1982. 1982 skaffade jag mig min första Tele (MIJ 52 reissue) och sedan dess har det mest varit Tele och Strata trots en hel del försök med andra gitarrer. Att det blev en Tele tror jag kommer från min beundran av David Gilmour och Pink Floyd vid denna tid, stratan var det nog Blackmoore och Purple som inspirerade till.

Hade jag då sett mig själv i dag - en överviktig, kortsnaggad besserwisserchef i ett stort multinationellt företag i försvarsindustrin - så hade jag förmodligen velat göra processen kort med klassförädaren! Jag hade nog propagerat för samma behandling som Mussolini fick - i närmaste lyktstolpe. (Jag var övertygad ickevåldsaktivist men kunde nog tänka mig en del offer för kampen.)

Hur som helst har man fortfarande hjärtat till vänster även om man nu är mer pragmatisk och en aning cynsik, det kommer i alla fall fram vid val och debatter kring fikabordet och ibland över några flaskor rött. (Samt i mitt politiska engagemang på kommunal nivå!)

De musikalska preferenserna är inte förändrade - bara kompletterade med en massa annat bra!

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Visst var det en härlig tid på något sätt, allt var så jäkla lätt. Hela tillvaron var svart eller vit. Eller snarare röd eller blå. Trots att jag var (är) ganska vänsterradikal var jag aldrig organiserad i något parti. Jag var nog lite frifräsare redan på den tiden.
Starkaste musikupplevelsen innom prog-svängen var utan tvekan Tältprojektet. Jag såg föreställningen i Västervik och blev nog aldrig densamme efter det! Revolutionsoperan, Aldrig mera krig, Det var musikaliska milstolpar! Totta Näslund har aldrig varit bättre än då! Synd att det blev en slutpunkt för musikrörelsen!
Gitarrerna då? Tja, på den tiden var det mest akustiskt som gällde. Sen, när det blev mer elektriskt var det en Hagström Viking som jag hade i många år. Några Strata-kopior hade man väl, sen en Ibanez Artist. Min första vänstergura (nej, inte politiskt nu!) Senare blevdet Les Pål, några srator till innan man fastnade i Teleträsket! Så jag har nog inte drabbats av gitarrtrender i någon större utsträckning.
Numera sitter man liksom bl.a. Galanti i TV-soffan och glor, men innerst inne lurar den gamle revolutionären fortfarande. Han är inte död, men han vilar sig i väntan på att Klasskampen ska få lite fart, äntligen!<img src=icon_smile_evil.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

Molle

Revolutionärerna i oss dör nog aldrig, vi bara vilar lite i väntan på uppehåll i TV-utbudet långt nog för en stilla revolution.

En av de saker jag saknar mest - förutom de ganska snygga brudarna på cafe Marx - är nog att världen var så enkel och att man visste precis hur allt stod till och vems fel det var! Jag tror att de prgmatiska och cyniska drag man har i dag kommer sig till en del av medvetnheten av att man själv är en del av problemet och är för bekväm för att ta sig ur det.
Nåja, revolutionerna blir mindre stormiga nu och det kanske är tur med tanke på att man har familj att försörja! Att jag fortfarande tycker illa om amerikansk utrikespolitik har nog mindre med min röda bakgrund att göra än av det faktum att man nu är en mogen och tänkande individ!

Jag umgås fortfarande med en del av mina vänner från 70-talet ( spelar med en av dom) och vi firar ibland orgier i minnen, tappade visioner, nya ideér till kamper över några flaskor rött.

Min samhällskamp i dag består av en plats i en av komunens nämnder som folkvald och planeras bli större i framtiden. Jag har tröttnat på näringslivet och planerar att ägna min energi åt att göra livet bättre för oss alla medborgare i samhället. Jag hoppps bara att jag orkar fortsätta med detta många år till. Nu är man ju vuxen och inser att samhället inte förändras över en natt eller med några raska revolutioner! (Bara sonen hinner bli lite större så man inte förråder honom i kampen!)

Väl mött kämpar och kamrater! Vi borde träffas över några flaskor rött och resa ett stort tält i sommar! Jag ordnar naturskön gräsmatta på lugn plats i mellansverige, ni letar fram era gamla akustiska så tar vi några proggtolvor och kastar några flugor mellan sipparna i Vino tinton och slagorden! Välkomna!



/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

PS: Har ni inte sett filmen "Tillsammans" så bör ni göra det! Ds


Edited by - bilton on 12 January 2004 21:52:11

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>

Väl mött kämpar och kamrater! Vi borde träffas över några flaskor rött och resa ett stort tält i sommar! Jag ordnar naturskön gräsmatta på lugn plats i mellansverige, ni letar fram era gamla akustiska så tar vi några proggtolvor och kastar några flugor mellan sipparna i Vino tinton och slagorden! Välkomna!



/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

PS: Har ni inte sett filmen "Tillsammans" så bör ni göra det! Ds


Edited by - bilton on 12 January 2004 21:52:11
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Jag kommer, var så säker! <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_cool.gif border=0 align=middle>

Molle

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>

Väl mött kämpar och kamrater! Vi borde träffas över några flaskor rött och resa ett stort tält i sommar! Jag ordnar naturskön gräsmatta på lugn plats i mellansverige, ni letar fram era gamla akustiska så tar vi några proggtolvor och kastar några flugor mellan sipparna i Vino tinton och slagorden! Välkomna!



/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

PS: Har ni inte sett filmen "Tillsammans" så bör ni göra det! Ds


Edited by - bilton on 12 January 2004 21:52:11
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Jag kommer, var så säker! <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_cool.gif border=0 align=middle>

Molle
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Samma här! JAg tar med min gamla Palestinasjal(jo det finns faktiskt kvar från 1971) så kan vi duka upp rödtjut och linsgrytan på den<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>

Ni e inte kloka....<img src=icon_smile_cool.gif border=0 align=middle>

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Ni e inte kloka....<img src=icon_smile_cool.gif border=0 align=middle>


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Vad hade du väntat dig av folk med med sådan uppväxt?<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Tack Bod <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>, fundrade om och försöka svara något vettigt men det enda man kan komma med var att uppe i 80-talets tornedalen var det Def Leppard som gällde och alla spelade med Roadstar... men jag hade Pearl och en Landola <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Väldigt underhålland topic det här<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Själv började min musikaliska karriär när spandexbrallan gjorde sitt intåg och den medföljande hockeyfrissan.

Klarade mig undan en av de ovanstående sakerna.

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Väldigt underhålland topic det här<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Själv började min musikaliska karriär när spandexbrallan gjorde sitt intåg och den medföljande hockeyfrissan.



<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Finns du på bild här? http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/index.htm

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

*snyft*...att man missade det vackra 60och70-talen! Det sena 80-talet/tidiga 90 när man "came of age" bjöd inte på mycket politiska disskussioner annat än kvarlebor från gammalt. I alla fall här uppe...

Men Grunge-musiken gjorde ju ett intåg med flerlagers flanell så snygga var vi ju knappast. Lyckade spå nåt sätt kombinera det där med att lyssna på rätt mycket flashig gitarrmusik ett tag (Living Colour allra mest), innan jag såg ljuset - indiepop! Tacka Gud för de nyfunna tolvsträngade elgitarrerna! Och stämsången! Och låtarna! Och tjejerna...hmm, är ju gift nu så det kanske man ska lämna därhän.

Så nära sextitalet kom man att en del snackade om Byrds och så, men det tog ju ett tag innan man fattade att det fanns något före...

Det blev liksom enklare med grejorna när man sedan bytte till bas. En schysst P eller J har ju funkat i de flesta stilar, utom möjligen tyngsta tunga metal, men den skyr jag fortfarande, så... Det sägs att jag hann med att synda med en tysk hi-tech bas, men innan jag ser bildbevis så nekar jag till det!

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Väldigt underhålland topic det här<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Själv började min musikaliska karriär när spandexbrallan gjorde sitt intåg och den medföljande hockeyfrissan.



<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Finns du på bild här? http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/index.htm

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Nipp nopp<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

Vilka frissor folk har.

Inget mer än att det var en intressant tråd att läsa [:)]

/Markus (sjuttonåring som anser sig växa upp i en ganska tråkig generation)
Olegitimerad gitarrmisshandlare

Dags att göra slag i saken, resa tältet och ta fram flugspöna för en "Bojen Fishing Competition" parat med lite allmänt tinto i sommar?

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Kul läsning...... men det får mig att fundera.

Jag trodde jag var jämngammal med en del "äldre gentlemän" här på Bojen, men jag inser att JAG drogs aldrig med i flumvågen , klättrade i träd med palestinasjalar samtidigt som jag zippade rödtjut eller lyssnade till proggen.
Jag inser plötsligt att jag kanske är lite äldre , för jag växte upp i skarven mellan Elvis o Tommy ( Steele) och början på Beatles-eran. Sedan började jag själv spela runt 62-63 och fick först en Höfner halvakustisk av mina arbetarförädlrar. Sedan en Höfner El.planka och därefter en vit Fender Telecaster. Begagnad visserligen , men av 1963 års modell.

Jag brydde mig inte om revolterna bland ungdomarna för när de andra revolterade , tja då pluggade jag eller spelade.

Uppenbarligen gjorde jag annat också för jag fick barn ( jag blev i alla fall farsa) rätt tidigt och då var det bara jobb/skola och Volvobilen som gällde.

Man kan nog lugnt påstå att jag missade hela den vänsterradikala ungdomsrevolten. Dessutom fick jag ganska tidigt ett " fint" jobb, och då kunde man ju inte springa runt o vara långhårig och ikläda sig arméjacka med kulhål. Nej , då var det vit skjorta o slips som gällde.

Musiken hade vid den här tiden lagts på is. Gitarrerna fanns kvar , men min Vox AC 50 Topp med 2x12 Högtalare och den goa "ställningen för toppen/högtalaren samt mina Voxpelare, mitt Ackusetslutsteg och mitt Dynachord Echo samt mina Shure 565(?) mickar ( pistolmodellen) hade välvilligt lånats ut av mina förädrar till en f.d bandkompis , som kom en dag till dem och sa att han skulle hämta grejorna. De fanns hemma hos dem.

Jag brydde mig inte just då, jag hade annat att tänka på......[^]

Efter nåt år eller två kom jag att tänka på grejerna och försökte hitta dem och han som "lånat" dem. Både han o grejorna var som uppslukade av jorden. Jag såg dem aldrig mer..... snyft. Idag inser jag vilken stor förlust jag gjort , men då ..... struntade jag i det.

jag knegade på och åren gick till plötsligt en dag ca 35 år senare fick kontakt med mina gamla bandpolare. Resten är historia. Vi spelar än idag , inte bra men vi har roligt.

Jovisst , gitarrerna sålde jag någongång i början på 70-talet. Jag tror att jag fick omkring 3-4 tusen för dem , 2 Höfner och en vit Fender Telecaster -63. Vilken affär !!!

Idag är jag 58 år har några barnbarn och försöker fortfarande "rocka" så gott det går. I vart fall i mitt minsta barnbarns ögon är jag en riktig Rockenroll-farfar ![^]

Hls // Len

Utan konkurrens så är det här en av Bojens top 5 topicar. Har läst varenda rad å skrattar mig igenom delar av min barndom. Är själv född 68 så själva proggbiten upplevde jag aldrig genom eget intresse. Morsan å farsan däremot präntade på ett tidigt stadium in Nationalteaterns låtar, Pugh, Wiehe/Afzelius, Cornelis mfl i mitt sen 6årsåldern Sweet-älskande huvud. Fick Sweet på ett fullt C90 av min kusin i julklapp å lystnade inte på nått annat (frivilligt) fram tills jag va 12. Än idag blir jag helt lyrisk av Sweet å har aldrig fattat farför de inte fick större plats i musikhistorien. På tal om proggen så kan jag idag trots att de va morsan å farsan som nötte dem, varenda text utantill på "Barn av vår tid", "Livet är en fest" och på Pughs skiva me Dingalingalena (minns inte va den hette).

Mitt liv har dock inte barat handlat om musik. Blev begåvad med föräldrar som dels va extremvänster, men oxå extremsportintresserade. Det är nästan en svordom i musikkretsar, I know[:D] men så blev det för mig iallafall. ser därför tillbaka på mitt liv ur två vinklar. Den musikaliska biten har hängt med inom sportkarriären, som för den delen inte blev nått att skryta om.

Hamnade efter att ha avverkat i stort sett alla sporter i innebandyn i slutet av 80-talet, vilket ledde mig till nåra år i Div 2. Har tänkt tillbaka litegrann på vilken träningsdos man genomled när man tränade som mest och insåg att jag mellan 20-30 års ålder låg på en veckodos av ca 12 timmar. Minns att jag kappt gjorde annat under den tiden, men vaknar genast till liv när jag inser att Kalla tränar 25h/veckan[:p]Faen va impad jag e av den tjejen. Undrar om hon e intresserad av en blivande 40-åring *asg*[:D].

GITARRER ja...... Min första va en Maya Stratakopia av extremt hög kvalitet. Detta va 1982 och ja va 13 år. Önskade mig en elgitarr å fick det i julklapp. Jag va helt lyrisk och fattade egentligen inte ens va en Strata va för nått. För mig va det elgitarrer eller akustiska gitarrer. Ville egentligen ha en Daion som hängde i skyltfönstet hos dåvarande Skellefteå musik, men den va för dyr sa mamma. Insåg senare i livet att morsan å farsan ändå spenderade en förmögenhet på mig den julen. Min Maya kostade 1981 2300:- vilket mer eller mindre va en acceptabel månadslön efter skatt eller åtminstone nära. Moddade den ggr 10 kring 86 å då blev det HS3 som Yngve hade, floyd, röd candy å hockeyklubba ditmonterat. Har sen dess avverkat det mesta, men har aldrig fastnta för nån speciell modell. Både LP å Strata har sin tjusning så jag blandar friskt.

Ställer för övrigt upp utan avbokning om ni drar igång en träff med detta ämne. Är inte ens säker på att jag kommer hem nå mer i så fall. Kanske bosätter mig i det tält ni riggar upp, under förutsättning att nån stannar kvar å utbyter ideer[:D]

Ola

Det är aldrig för sent att ge upp

Skitkul tråd, den har jag inte sett tidigare. Men, denna träff om den skall göras en aning i vänstertecken med inslag av hippie/progg så skall den naturligtvis anordnas på det enda ställe i Sverige där man fortfarande kan känna dessa vibrationer... Urkult-festivalen i Näsåker! Där lever 60/70-tals rörelsen upp igen med kampsånger hela nätterna och kollektiva människor.

http://www.urkult.se/

Så...ska jag ordna en stor gräsmatta i Näsåker åt oss?? [;)]

/Emnitec

*Det som är gratis smakar bra, stjäl mat från bordsgrannen*

Varför skulle halsen inte vara rak?

Jag såg starten på den stora och troligen för evigt pågående uppgraderingstrenden av guror.
1977 stegade jag in i en gitarraffär i Walnut Creek i Californien.
Längs en av väggarna hängde
ett 20-tal fabriksnya Les Pauls. Samtliga mickar hade redan skiftats
ut till Dimarzio (super distortion?), så givet var det tydligen att
kunden ville ha denna "förbättring". Som tur var fattade jag redan
då att jag inte ville ha en grumlig hårdrocksmick utan köpte en
ny vinröd Les Paul Custom med originalmickar
- stentung och död och instängd i ljudet. Och ändå hade den kostat
sina modiga 2 800 kr...
Men vad fattade en storögd 17-åring?
Om man ändå kastat ett öga på alla Telecasters och Strator
som samlade damm i diverse mom n' pops shops...

Jag började spela ca 1965, första elgitarren en Egmond Lucky Seven runt 66. Sen blev det en rad skit-gitarrer fram till mitten av 70-talet (men hade bra förstärkare, Gibson, Fender Deluxe) då en begagnad 1963 tele inköptes för 1000:-, något år senare byttes den ut mot en 1977 strata (den var tung den…). I slutet av 70-talet blev man mer intresserad av vintage genom vänner, bl Jan Gerfast som körde på Sunburstar från slutet av 50-talet. Och modernare gitarrer designmässigt har det aldrig blivit. Men gissa om man gjort många dumma försäljningar av div vintage genom åren….
Upplevde hippies, flummeriet, proggen och hela baletten, det var kul. Det roliga är att min son nu har ungefär samma åsikter och musiksmak man hade då, så intrumental-proggen har fått en jäkla renässans hemma.
Man skulle skriva en bok om den tiden…