Det låter lite väl dyrt tycker jag.
Köp hellre på ebay från USA eller England och du kommer undan för halva pengen.

/Anders

Instämmer med föregående talare.

Det finns så många som önskar att prisutvecklingen skulle vara av det här slaget , men tyvärr, det får nog förbli en dröm......[^]

Tvärtom tycker jag att priserna på Vintagemodeller, för så heter det , inte reissues såvida de inte är made in japan, har sjunkit.

Jag talar då om nypriserna, men det brukar ju alltid finnas ett marknadsmässigt samband mellan nypris och begagnatpris.[^]

Mig veterligen finns heller inget som talar FÖR en Vintage 62 av 87 -88 års modeller jämfört med dagens eller senare års modeller. Snarare tvärtom. Såvitt jag vet hade inte de tidiga den pickupen modell 57/62 som blivit mycket uppskattad. det kan finnas fler skiljaktigheter , men JAG har i vart fall aldrig hört , eller sett ett argument FÖR den prisnivån.

Fast det märkligaste av allt tycker jag är att säljaren inte ens VET att det heter Vintage 62 om den är USA byggd och inte 62 Reissue.[:I]

DET inger inget vidare förtrooende i min bok ![:(!]

Men det är JAG som tycker det , och det KAN vara rätt för det ![^]

Hls//Len

Nej det heter American Vintage 57 / 62 etc Inget annat !

Reissues är japanska och classic är den mexikanska motsvarigheten !


Så är det och så får det va !


Hls // Len

Oavsett om modellen faktiskt heter "Reissue" som modell eller inte så <i>är"] de ju faktiskt Reissues, alltså återutgivningar.

Som svar på din fråga; Inte ens på ebay finns det någon hype för dessa gitarrer ju, och då borde det ju vara mycket lurt. Är inget märkvärdigt med dem heller för den delen.[:)]

Hårklyveri egentligen men Fenders egen beteckning på 80- (i synnerhet de ni indirekt diskuterar här, "Fullertonbyggda") och 90-talets 57/62 USA reissues var rätt och slätt <i>US Vintage 57 Stratocaster "] och <i>US Vintage 62 Stratocaster "] <u>utan</u> tillägget <i>american"] som lades till efter att modellserien uppdaterades med nya mickar och infärgade plastdetaljer som mickkåpor och kontrollrattar något år före millennieskiftet (vad jag minns.)

Kom ihåg att fullertonfabriken också byggde CBS-strator som sena sjuttiotalare och de åtminstone än så länge mindre uppskattade tidiga då moderna åttiotalarna: Samlarvärde är en sak men i mitt tycke är "Fullerton reissues" varken bättre eller sämre än senare, tvärtom har tidigare vintage reissues uppenbara detaljfel jämfört med orginalen som senare arbetats bort, hantverket varier om man tittar på exempelvis hur halsar och kroppar är uttagna i förhållande till fiberriktning och kvalitet på träinnehåll.

Det är lätt att känna igen non-american vintage reissues mickar (80-, 90-tal) eftersom deras poler inte är avfasade (även tråden skiljer.) 2000-talets pickup:er låter mer "twangigt" och "torrare/krispigare" än de tidigare som låter "rundare och varmare", mer åt Texas Specials och Duncan SSL1, åtminstone som jag upplevt det.

+1 på woodstock![:)]

Nja, polerna på pickuperna på en US Vintage '57 från t.ex. 1982 är inte heller avfasade (<i>bevelled"]).
Pickupernas undersida är av antingen grått eller rött fibermaterial med en 6-siffrig (?) kod stämplad.

<font size="1">[url="http://w1.702.comhem.se/~u70203681/PurpleHaze.mp3"]<font color="red">"'scuse me, while I kiss that guy"</font id="red">[/url]</font id="size1">
<font size="1">
http://www.myspace.com/marshallkarlsson</font id="size1">

Otydlig formulering från min sida faktiskt; det var just de tidiga US Vintage gitarrerna jag syftade, på USA-modeller från 80-, 90-tal utan det senare tillägget american i modellbeteckningen.



Det mest signifikanta "felet" på tidiga US-vintage är att 12:e bandets markeringar sitter för tätt, "narrow dot spacing" (dot:arna tangerar A respektive B strängen.) Strator före -63 hade wide spacing (dvs prickarna sitter mer centrerade i förhållande till A respektive B-sträng.) Skälet till detta är att maskinparken på Fullertonfabriken var anpassad för att producera halsar med "narrow spacing" eftersom detta var gängse standard på den samtida "moderna" produktionen, att ställa om detta blev helt enkelt för dyrt och komplicerat i förhållande till det värde man gav den här detaljen.

Om man är petig och vill se det så kan man se mer av den samtida moderna USA-stratan än de ursprungliga 50- och 60-talarna i kropparnas form. Det finns även andra mindre detaljskillnader som att något patentnummer på 62:ans logo saknas osv.

Samtidigt är det ju avvikelserna som gör något unikt[:)], och under 80-talet var det få som ens visste skillnaden eller ens brydde sig. Inga detaljerade vintageböcker var utgivna, internet var inte ens påtänkt så behovet av medvetande om smådetaljer var mindre och detta var hur som helst det som erbjöds från Fender USA, moderna strator med en hel del återblickar och blandade detaljer från 50- och tidiga 60-talets strator.

Den som var ansvarig för utformningen av de första US Vintage var för övrigt John Page som senare blev ansvarig för Custom Shop när denna verksamhet startades.

Jo.... men när denna var till salu senast var priset 25 och det tyckte jag var lite högt, annars hade den stått i garaget!

En del 'fel' beror på att man Från Fenders sida aldrig ville låsa till ett specifikt år, dessutom var det kostsamt att ex fixa dotsen med ny tooling. Man lämnade också några grejer med flit för att man skulle KUNNA se skillnad , ex patentnr på huvudet etc.

Det var aldrig menat att vara exakta kopior, ex halsprofilerna liknar ju inte orginalen på 62:an alls