Köpte denna begagnad i början av 80-talet, så den är tidig. Inte använt då kabeln var avklippta 1 cm från pickupen….. och den har glömts bort…..
Men nu är kabel förlängd och pickupen i en gitarr.
Jävlars vad den låter bra, som man vill att en PAF klon ska låta.
Knackar man på den är den exemplariskt mikrofonisk, bara det!
Antar att DiMarzio inte körde alla materialen i en spektrofotometer, för att ner på molekylnivå få rätt sammansättning, det blev bra ändå.
Ett tips, antar att de inte är dyra direkt, om man hittar.

Hade ett par såna i slutet på 70-talet, i en Yamaha 335-variant.
Vill minnas att där inte var någon tydlig, klar topp alls; att de lät ganska luddigt.

Är det intrycket med din pickup också?

Snarare tvärtom, mycket diskant utan att det blir spik i örat. Sitter i en stratocaster f ö.
Mäter 7,7K så funkar utmärkt ihop med single coils.

Vill minnas att det var sådana som Allan Holdsworth monterade i sin, och världens första SuperStrata.
Den lät så bra att en ung holländare kopierade konceptet för att uppnå sitt brundoftande ljudideal!

Jag hade en tidig sån i min ibanez. Detta var typ 1978.
Jag tyckte den lät skitbra. Klart men fett ljud i halsläget.

Gamla Dimarzio PAF brukar väl ha mässingslegeringsbottenplatta istf det korrekta för PAF, Nickel Silver?
Det brukar ju inte vara ett recept för klar topp. Jag har en liiggandes i en låda. Tror spolarna är fastlimmade till botten eller om de monterats med någon sorts flytande plast under som stelnat där. Ganska långt från orignalreecptet . Sen kan man ju gilla ljudet ändå.

Jag hade själv för länge sedan en äldre Duncan PAF som var så gammal att den inte ens hade texten seymour duncan i botten. Förmodligen lindad av herr duncan själv. Den låt verkligen svinbra. Dumt nog bytte jag bort den mot något annat i oförstånd.

Gamla Dimarzio DP103 paf var alltid ovaxade. Jag vet inte när Dimarzio började doppa dem i vax men det måste ha varit någon gång i mitten, slutet, av 80-talet kanske?

Riktigt gamla Super Distortions däremot hade magnet och spolar fästa i något vitt gummliknande limaktigt material. Det kanske är en sådan du tänker på?

Jag har flera gamla Hamer:s med gamla Dimarzio paf:ar. Där satt de monterade som original. De låter verkligen bra. Ganska bright och med helt rätt paf-karaktär. Man kan behöva fibbla lite med både mickhöjd och höjd på polskruvarna. När man fått till det så låter de kalas.

Vet att många sätter dessa äldre i sina LP:s och är grymt nöjda med tonen. Det är ju original boutiqe mickarna.

Jag har litet stash av gamla Dimarzio-paf:ar i lådan som jag just nu inte har användning av. För 15-20 år sen gick de att hitta rätt billigt. När JB:n började bli populär i början på 80-talet och alla skulle ha metal-ton, Floyd Rose osv så fick de helt plötsligt rykte om sig att låta klent och många sålde dem. Men det var ju endast pga av att nästa alla då sökte mickar med hög output. Nu börjar de gamla Dimarzio paf:arna bli dyra och svåra att hitta. Men de är värda sitt pris lika mycket som vilken nylindad boutiquemick som helst. Jag gillar dem för det mesta mycket bättre än t.ex. Duncan Antiquity.

Puuuuh, jag pratade inte i nattmössan då

Super Distorsions hade väl keramiska magneter?

Den här kommer från en SD Curlee ca 77-81 och har den vita gummimassan. Kan vara minnet som sviker mig Trodde det var en PAF men kanske att det var en super distortion trots allt..

Ja superdistortion var väl alltid keramisk.

PAFarna hade alnico 5 tror jag.

På den SD Curlee jag hade var det Super Distortion.

Hemma nu och kollade och det var mer komplicerat än jag minns.
Dimarzio mässingbotten med MADE IN USA i under
Pickupen har inte de hexpoler som superdistortion burkar ha, därav mitt minne att det var en PAF.
Men udda nog så har bägge spolarna slugs.
Den är double cream och bägge spolarnas släta slugs är lätt rundare i kanterna.
Magneten är definitivt inte keramisk och pickupen har svart+vit ledare + flätad skärm. SPolarna som jag gissar är seriekopplade mäster ca 8,6 kohm.
Pickupen är ovaxad.
Den har den vita gummimassan under spolarna. Min SD curly var licenstillverkad av HONDO och jag hittar fler exempel på att HONDO använt dessa dimarzio pickuper i slutet av 70 talet. Verkar vara någon sorts hetare PAF med double slugs. Kanske någon sorts custombeställning.
LÅnad bild



De vintage DImarzio PAF jag hittar på bild har dock samma mässingsbotten

Min var USA och hex-poler. Jävulskt tung gitarr f ö, tyckte inte om den riktigt….

MIn är köpt billig och ligger för ombandning. Tror inte det är en höjdargitarr.
Köpte den mest för att få det tidstypiska japanska caset som följde med.

Dimarzio har fö en modern ovaxad PAF pickup med butyratspolar och degaussade alnico V magneter som är betydligt billigare än boutiqevarianterna.
Den föll inte mig riktigt i smaken men kanske passar andra.

Jag har också en Dimarzio PAF någonstans. På förfrågan svarade de att pickupen är en PAF men att de aldrig gjorde någn fyrledare. Och så är bottenskruvarna ej original. Har inte hittat den så jag kan inte mäta. Hoppas att länkarna till bilderna fungerar.

"The pickup coils appear to be from a PAF from the late 1970s or early 1980s. However, we did not make 4 –conductor PAFs at that time, and the baseplate is missing screws and does not appear to align with the coils. It is therefore possible that the pickup has been modified at some time, and we cannot be certain that he connections are the same as our standard wiring.

DiMarzio Inc."


https://www.dropbox.com/scl/fi/73pftpd6 ... cqcqk&dl=0

https://.dropbox.com/scl/fi/9wmdms6h ... r8qmf&dl=0

Nya länkar till tidigare inlägg.

https://www.dropbox.com/scl/fi/9wmdms6h ... 24msh&dl=0

https://www.dropbox.com/scl/fi/73pftpd6 ... k57bi&dl=0

Ser man på, det är fler än jag som har diverse liggande. Mitt bidrag till samlingen;

En DiMarzio PAF som ser ut att ha varit monterad alldeles upp under strängarna, lite gropar i plasten på bassida. Mäter 7,92 kOhm.
Och en Super Distortion som lindningen tyvärr tittar fram mellan tejp och spolar på. Båda spolarna har avbrott, vilket man kan se med blotta ögat.

Båda mikarna har tvåledare.

Det som är tråkigt med dessa mikarna att de köptes av min bror som present till mig när han var i USA typ 1980 på Freedom Guitars på Sunset Blvd i Hollywood. Min bror är inte gitarrist, så han litade förstås på säljaren, som garanterat visste att Super Distortionmiken var kass. Turisterna kommer inte igen...

Jag har aldrig kommit mig för att montera dem, har inget lämpligt objekt att montera dem i. Eftersom de ser ut (har sett likadana ut hela tiden) att ha varit med i två världskrig så borde det vara ngt relicaktigt...
Naturligtvis får SDn lindas om.


Eller hur?
De är rostigare i verkligheten än på bilden.

Wow.... Ingen äldre dam som försiktigt spelat dessa i kyrkan......

Dessa med double slugs tillverkades endast av Dimarzio för den Japanska marknaden vad jag vet. Oftast hade de ceramisk magnet, men det kanske fanns vissa med alnico också. Det vanligaste är dubbla svarta spolar på dessa. Creme har jag sällan sett i detta utförande.

Jag har bara sneak peakat från sidan och tycker iaf det ser ut som en metallisk magnet typ alnico och inte en keramisk.
Ett test man kan göra annars är att se om magneten leder ström med multimeterns kontaktsummer. Keramiska leder inte stöm. Men jag kommer inte åt riktigt utan att ta isär den helt.

Nej, man kan tro att någon professionell relicerare gått lös på dem med atomvätesulfidlösning nedsänkt i ett bad av Les Pauls handsvett. Eller värre.

Super Distortion kom 1972 säger Google, så max åtta år gamla var de när brorsan köpte dem. Troligen var de nyare, men de har varit med om mycket på några få år. Tänk om mikar kunde tala...

Det som kan sägas är att saker kan faktiskt se så illa ut på riktigt som relic-gubbarna gör dem, oftast tycker jag det överdrivs något våldsamt.

Om jag skulle få för mig att linda om Super Distortion-miken, vem gör sånt i Västsverige?

Doctor guitar som håller till i Göteborg lindar om mickar. Är ju inte alltför lång väg för dig att åka

Dubbelpost/Datastrul.

Fick lite inspiration av den här tråden; och dammade av ett äldre Jake E Lee -bygge -som legat och gottat sig i caset hela vintern. Denna H/S/S gitarr är också utrustad med ett par gamla DiMarzio SDS-1 mickar. I den här gitarren har jag valt att köra SDS-1:orna genom en 500K volym pot. Detta för att få in lite mer diskant till den ENORMA EQ mitten peaken dessa mickar ger. Resultatet av detta blir att dessa SDS1:or låter mer likt lite hetare P90-mickar. Skillnaden mot en traditionell P90; är att detta 'puttar på' lite mer. Dvs istället för torrheten och luften i P90 -får man 'fluid' -som herr Yngwie Malmsteen kallar det. Detta resulterar i ett sound som bäst kan beskrivas som 'P90 on acid'.

Konstruktion på gitarren:
Strata kropp i Ask -med hardtail konstruktion. Q-sågad lönnhals -med R/W-bräda. Custom H/S/S pleka -där stall humbuckern ligger traditionellt rakt i plekan. Singlecoil mickarna i halsen och mitten är däremot lutade bakåt. Tänk reverse Tele/Strata. Mickuppsättningen i gitarren är: SD Distortion (TB) / DiMarzio SDS-1 / DiMarzio SDS-1. Stallet har bottenplatta i mässing och stallsadlar i stål. En 5-läges switch + en volymkontroll. Personligen ogillar mina öron soundet ur de flesta humbucker mickar med Alnico 5 magneter. Seymour Duncan JB (som Jake E Lee föredrar i sina gitarrer) -är inget undantag för detta. Istället ligger det en SD Distortion -med keramisk magnet i stallgropen här. Körde tidigare en klassisk 'Dokken Bucker' i denna gitarr. (Modifierad SD JB -med keramisk magnet -istället för orginal A5 magneten.) Detta lät kanon; men eftersom stall mickshålet i plekan är positionerad en lite längre bit från stallet -gav detta lite för mycket bas -för att jag skulle vara 100% nöjd.

Soundet i gitarren:
Den akustiska klangen på instrumentet är tight, direkt och distinkt. Enkelt att forma med anslaget/plektrumet -beroende var och hur man nyper på strängarna. Man skulle enklare kunna säga att; akustiskt låter gitarren som en riktigt bra Telecaster. Det är när man pluggar in i stärkare -som man förstår att det här INTE är en Tele. Här snackar vi 'cohonez deluxe'. Här snackar vi om att flytta luft. Soundet låter definitivt inte proccesserat -trots att detta har en högre output. Luften och naturligheten finns där: precis som det ska göra.
Nu kommer vi till biten; 'varför' jag valde att hogga det här inlägget i denna tråd: Äldre, varmare mickar -i kombination med distinkta modernare. En SD DD är ju ändå en klassisk high output mick. Men den får ändå känna sig slagen av SDS1 -mickarna -när det gäller ren output. Men det intressanta mellan dessa två micktyper är: -Hur olika de är; men ändå passar ihop otroligt väl!

För att få en ljudmässig utgångspunkt; länkar en spel-rolig Ozzy låt; där båda dessa mickarna l låten används:
https://www.youtube.com/watch?v=Mzyz2egx_0c

Liret här är ju verkligen ultra-toppklass -med slide lir och allt. Gitarren lite surt eighties up pitchat (eller hårt anslag?) i mixen; men ändå. Trots att Jake verkligen kan spela väldigt intressant; är Alnico 5 'grynet' i soundet -det som dominerar här. Detta säkert till bassistens Phil Soussans varma välkommande. När SDS-1:orna kommer in på det rena plocket i låten; låter detta i princip bara fattigt diskantplonk.

När jag spelar den här låten på min gitarr; låter det annorlunda. Alla viktiga grejerna finns givetvis där; men soundet är SÅ MYCKET BÄTTRE i jämförelse. Terserna sitter naturligt ihop; stället för 'grynar ur' -likt två olika magnetpoler som inte vill vara ihop. Jag anser personligen att A5-magnter medför direkt att all naturlig värme i soundet helt enkelt inte finns där: Det är bara: Bas, mellanregister och diskant separat för sig.

Jag kör ju också på 009-042 -strängar precis som Jake gör. Och jag får ut ett helt hav av naturlig värme ur min gitarr -i jämförelse. Min SD-mick tuggar verkligen -trots att den är prioriterad högre i diskantregistret i jämfört med JB. Och den 'större' mitten basen i SDS-1 mickarna låter verkligen så stor den ska göra -genom 500K volym poten. En riktigt trevlig kombination.
Om jag skulle säga någonting negativt om min gitarr; skulle det nog vara: När man flippar switchen ifrån HB'n till SC'na: Får en noisegate jobba lite. Som tur är åker ju SC:na endast på under fullt blås -när det är fullt blås i låten så att säga. Och då kan man ju enkelt gömma det...

-Ursäkta om det där blev långrandigt. Min dator lökade ur mitt under inlägget....


/ Jonken

Troligen OT, men bland dom mickar med "PAF" ambitioner jag testat (dock ej Gibson) så slår inget gamla Ibanez/Kasuga, troligen Maxon. Dom där med fyrkantiga slavpoler och slittsade kåpor.
Hade länge några sådana som jag sparade efter jag hjälpt kompisar att Diamrzio konvertera sina Ibanezer! Dom hamnade i flera av mina gitarrer efteråt! Tyvärr inga kvar i dag.
Sen om dom verkligen lät "Paf" låter jag vara osagt, men ett väldigt behagligt ljud som i allafall jag gillade skarpt!

Tror jag hade en i en Aria pro II PE130 custom


Minns inget om ljudet dock.

Har resterna av en som inte fungerar i en låda

Ja en sådan ser det ut som! Är det någon som vet om micken i halspossition är av samma typ, men med annan kåpa?
Kommer ihåg att dom lät likartat när man monterade dom i stall läget.