Har en Gibson LP faded från 2008 tror jag, som volympoten till halsmicken har börjat spöka. Jag har bytt flera mickar i den och det krånglade nu senast så jag tror att jag kan ha pajat den i och med lödningen.
Ibland så ger den full signal och ibland tyst ibland mitt emellan typ. Så något glapp.

Så jag tänkte beställa nytt.

Jag tillhör dom som alltid tycker att halsmicken brukar vara lite för dov och basig även om jag efter många val nu har mickar som jag är nöjd med. Så jag funderar på att välja 550k pot från Bareknuckle, men det dyker upp lite frågor:

1. Är det long eller standard shaft jag skall ha?

2. Slow, medium eller fast taper? Jag hatar när det går för lätt att vrida på kontrollen, om det har med det att göra?

3. Måste man byta både volymkontroll och tonkontroll till 550k för att få någon verkan? (Kanske skall beställa pushpull och då får det ju bli ton också isf.)

Att byta från 500 till 550 lär inte vara hörbart. Det parallella värdet för potar och stärkarens ingång(om 1M) är 200k vs 220k. Byter du bara volympoten blir det 210k. Man behöver ta till lite mer rejält för att ändra tonen som tex 1M. Alla 1M skulle ge 330k.

Tyvärr mäter typiska gitarrpotar sällan det det står på dem. Inte ens om man köper bra grejer som CTS. 500k-potar mäter ofta neråt 400k. Jag har en Gibson som hade 440k-potar originalmonterade och volymkontrollen till stallmicken mätte 280k. Int konstigt att den lät muddigt. Efter byte till RS-pot som mätte 535k så blev gitarren bra även inkopplad.

BKP-potarna på 550k tillverkas av CTS och är bra och inte minst så slipper du få ex som mäter alldeles för lågt och därmed leder ner onödigt mycket höga frekvenser till jord. Volympoten ligger parallellt med gitarrförstärkaren (eller första pedalens) 1Mohm och om du har en volym-pot som mäter för lågt så lastas mickarna inte som det är tänkt och det låter muddigt och trist. Vill man rulla av höga frekvenser så är det bättre att dra ner tonkontrollen på gitarren.

"Taper" är en smaksak, Man får prova sig fram.

Du behöver inte byta tonkontroll-pot, men det är lika bra när du ändå håller på. Jag har bytt pottar på alla Gibsons jag äger och och har ägt.

500k parallellt med 1M blir väl 333k? och 550k parallellt med 1M blir väl 355k? Hur som helst är min erfarenhet att den typen av förändringen vid volym-pot-byte i praktiken är klart hörbar.

Du måste ha med tonpoten. Den ligger parallellt med de andra. Tonkondingen är så stor att det blir precis som en ren resistans när den står på max.

Jag körde 500 vs 550 på både volym och ton i simulering och det blev 0.5dB på resonanspeaken. Inget som jag personligen skulle klara av i ett blindtest att höra skillnad på.

Man kan modda en pot genom att skrapa kolbanan och på så sätt öka motståndet. Lärde mig det här på Bojen, men hittar inte detta nu.

Jag moddade en till cirka 680K på LP, för det känns mer lagom än färdiga 1M pottar. Detta gäller halsmicken, som alltid är nr ett för mig.

Salesman rekommenderade skrapning i den här posten

viewtopic.php?f=4&t=130378&p=844470&hilit=kolbanan#p844470

Prova i praktiken istället för med simuleringar. Pot-byte har räddat muddiga gitarrer som jag har hållit på att ge upp med och varit nära att sälja, men som har blivit keepers efter pot-byte. Någonting i din simulering måste bli fel eftersom det brukar bli tydliga skillnader. Jag har i inte bytt från något som mätt 500k till 550. Det jag bytt ut har mätt en bit under 500k.

Det är förresten inte "resonanspeaken" som du nämner som är intressant, utan att man får mindre avrullning av höga frekvenser.

Har bytt från 500 till 550 på en handfull Gibson Les Paul-gitarrer och det har varje gång resulterat i en väldigt hörbart tydligare topp utan att låta hårt; Gibsons egna pickups har sedan några decennier en benägenhet att låta muddigt och 550-potar är enligt mig rätt medicin (plus förstås 50’s wiring).

En 335 Rusty Anderson signature model jag har har föredömligt nog 550-potar från fabrik, vilket ger dess speciella Custombuckers liv och lyster; så slapp jag in och härja i dess inälvor.

Jajamen, man kan nog hitta på tuben också. Men i korthet så öppnar man upp poten och skrapar på sidan på kolbanan (inte "på", som jag själv skrivit). Man kan ju kontroll mäta under tiden. Man behöver bara nåt litet verktyg att bända upp flärpar som håller ihop poten och att skrapa med.

En fördel är ju att alla värden inte finns att köpa till gitarr. Vill man ha 624K, så kan man fixa det.

PS Har för mig goran skrev om detta nån gång.

Tackar för alla svar.
Gällande BKP-potarna så verkar en poäng vara att de har egna höga kvalitetskrav på potarna från CTS så lägsta nivån borde vara hög om man säger så, dvs får en med tillräckligt högt k-värde.
Long eller standard?
Tror jag provbeställer bara en vol-pot till den som strular så får vi se om det blir bra.

Att lasta med lägre resistans dämpar resonanspeaken som bildas av mickens reaktans och kapasitans plus eventuell kabelkapasitans. De du hör som brightare mick med högre resistans är att peaken blir något mer prominent. Frekvensen av dito ändras dock inte. Och ja jag har labbat med detta i praktiken inte bara i simulering.
http://www.buildyourguitar.com/resource ... rets14.gif

OK, det lät på dina tidigare inlägg att du inte har provat själv, utan baserade det du skrev på simuleringar och funderingar. Men du har varit med om att en gitarr med humbucker (eller P90) låtit muddigt och instängt, mätt volympoten och konstaterat ett lågt värde, t.ex 430-440kohm eller lägre, bytt till en pot som mäter lite över 500k och konstaterat att det inte gick att höra något skillnad och att ett pot-byte inte löste problemet med att gitarren lätt muddigt jämfört mot andra HB eller P90-gitarrer med likande mickar?

Intressant i så fall för det betyder att vi har lite olika praktiska erfarenheter av samma sak. Undrar vad det kan bero på? Jag har mest erfarenhet att lösa muddighet med pot-byte på svaga PAF-varianter och P90. Man kanske får annat resultat med mickar med fler lindningar eller andra magnetsystem?

När det gäller ditt teoretiska resonemang, så kommer förstås mer än bara resonans-peaken du nämner påverkas av att vi ändrar impedansen (summan av resistans, induktans, kapacitans och konduktans) man belastar micken med och hur vi leder ner delar av mickens signal till jord, men det viktiga är ändå vad det finns för praktiska erfarenheter av de diskuterade tekniska varianterna? Du har provat och märker ingen skillnad. Andra har provat och märker betydande skillnader. Det är väl så långt man kommer i en så här diskussion. Och som vanligt så får man bara svaret genom att prova själv.

I nästan alla tekniska diskussioner på forum finns de olika erfarenheter och man provar det man är intresserad av att prova. Det är nästan alltid någon eller några som tycker att det man diskuterar gör skillnad samtidigt som andra menar att det inte blir någon skillnad, oavsett vad det än handlar om.

Mina 'fem' här:
Det här med ökad -eller minskad ohm -värde på volympotarna; går hand-i-hand med vilka typer av mickar + klangbild man har i sitt stränginstrument. I min värld börjar börjar denna diskussion oftast med vilka typer av magneter man har i sina mickar. Svagare mickmagneter = varmare ton. Starkare magneter = Vassare ton. Med starkare magneter vill man oftare ligga på värden under 500K i HB-mickar: Och tvärt om med svagare mickar; där man vill ligga nära -eller lite över 500K.

Allt detta enligt personligt tycke och smak.

Många som skrivit här -att de ej hör någon skillnad med +500K -låter underligt. Inte bara pga jag personligen; som kanske har lite lite mer tränare öron -hör/känner skillnaden. Utan även att de flesta av mina kunder gör även detta. Däremot spelar spelar ljudbilden + förstärkaren man lyssnar igenom en stor roll här. Det finns absolut ingen hörbar skillnad om man kör genom ettor-och-nollor + svårare att urskilja genom en ljudbild med för mycket överstyrning.


/ Jonken