Lite inspirerad av den andra tråden undrar jag vilka spelningar ni bojare ångrar att ni gick på? Jag har nog ingenting att bidra för egen del men jag kan bidra med vad många vänner och bekanta har sagt till mig. Bob Dylan ska tydligen vara en stor besvikelse att gå på. Han skall tydligen ändra något hejdlöst i sina låtar live till knappt igenkännbara. En bekant såg honom på Peace & love festival och detta var en stor besvikelse. Han vägrade att bli filmad av kameran till storbildsskärmen så det gick inte att se honom förutom som en liten prick på scenen och han spelade munspel hellre än bra det var bara en massa skorrande.

Så vad har ni andra bojare att bidra med?

Ett tributeband till Queen på Lisebergshallen för typ 10-15 år sedan. Det var bara sååå dåligt. Sångaren som skulle föreställa Freddie Mercury kunde inte sjunga, fast han hade vissa yttre likheter. Struttade runt med bar överkropp, halv mikrofonstativ med mera.

Det enda försonande var att gitarristen hade ett ljud som inte var helt olikt Brians.

Det var många som gick under konserten, vi satt kvar med en liten förhoppning att det kanske skulle komma något bra. Men inte.

Deep Purple med Steve Morse på Östermalms IP.
Lågbudgetgig med dåligt ljud, dåligt allt. Tror det regnade också.

Johnny Winter, KB i Malmö i början av 2000-talet. Katastrofalt dåligt med Winter i dåligt skick och totalt utan tajming. Ville helst ha sluppit uppleva det, det var bara sorgligt.
Såg honom också på gamla KB 1985 och det var jämförelsevis en höjdare. Om man nu gillar Winters automatistiska spelstil.

Lee Hazlewood på Kulturfabriken 1999. Bedrövligt oengagerat och trist.

Supertramp på Hovet på 70-talet. Jag hade lika gärna kunnat stannat hemma och spelat plattorna. Det lät EXAKT likadant som på vinylerna.

Earth, Wind and Fire på Scandinavium i början av 80-talet. Alla påstod att de var så jävla funk och välspelande. Jaha, radiopop i nån timme, mot slutet kom en Darth Vader-figur in som basisten på nåt sätt skulle skrämma bort med ett slap bass solo. Jag gick.

Pat Metheny på konserthuset i Göteborg på 80-talet. Snortrist och dåliga sound.

Har nog själv varit i bandet som får folk att vilja gå fler ggr än jag själv velat gå

Bob Dylan nån gång i slutet av 90-talet.
Det var som om han och bandet hade bestämt sig på förhand att alla låtar ska massakreras för att säkerställa att ingen i publiken ska gå hem nöjd.

På Fasching för drygt 1 månad sen på Scott Henderson.
Varit stort fan av Tribal tech under min fusion/jazz period och självklart Scott Henderson då.
Allt var så skruvad från melodier till arr och ackordföljder, det får gärna vara svårt och avancerat men det måste framföras bra, här var allt bara obegripligt.
Han hade med sig en kompgitarrist som kom in på typ 3 låtar om hon inte hade spelat på låtarna så hade det inte märkts det gjorde liksom ingen skillnad. Kände också att trummisen inte trivdes i bandet.
Förstod inte vad folk jazz-applåderade åt, det va så dåligt, jag ville bara gå hem.
Sorry Scott

Clapton på Globen för massa år sen - trist som attan
Jimmie Vaughan var typ förband - klart bättre än Clapton

Ted Nugent på konserthuset i Stockholm typ 75-77 nån gång
Högt som fan och inte kul, rätt störig typ...

Rockpile på AF i Lund, var ohyggligt högt, outhärdligt. Man klarade en låt, sen ut och vila öronen en låt, sen in igen etc.
Detta var nog på slutet av 70-talet och jag misstänker ett dåligt PA på max, med all den distorsion som följer på det…
Säkerligen bra musik men i praktiken olyssningsbart.

Edit: det var Dave Edmunds, Nick Lowe och Billy Bremmer i bandet då borde varit bra…

Två gånger på nollnolltalet var jag i samma lokal, men med olika namn på lokalen, på konserter som inte var något vidare. I båda fallen var det band jag inte hade hört, men följde med vänner för att det kan vara kul att gå på konsert.

• 2002: Mars Volta. Lokalen hette då Mondo. Gitarristen hade det största pedalbord jag nånsin sett live. Första låten var 20 min lång. Efter den hade jag fått nog och gick hem.
• 2009: Teenage Fanclub. Lokalen hette nu Debaser Medis. Musiken var ointressant, trist och mesig gitarrpop. Men det var intressant att studera publiken. Bandet hade tydligen en del väldigt hängivna fans.

Kul att se att tråden engagerar er bojare

Teenage Fanclub kan jag placera i den andra tråden, konserter jag ångrar att jag inte gick på.
Mars Volta såg jag, förmodligen på samma turne, och det ångrar jag inte Och jo den där Omar var väl lite berömd för sina pedalbord en tid.