Om ni kollar på Musikbörsens hemsida under begagnat finns en hel del vintage gitarrer, vilket ju är kul…
Fast priserna är hutlöst höga tycker jag, eller är det så att vintage stigit rejält även internationellt?
Nu vet vi ju inte vad de faktiskt säljs för, men ändå.

Poängen är att de kanske inte säljs.
Så länge priserna stiger (kanske mer än pengar på banken eller börsen) så kan man ha höga priser, ju längre de hänger så kommer man ikapp.
Tillsvidare så drar det till sig köpare av lägre prissatta instrument och ger en exklusiv känsla för butiken.

Om man sen säljer till begärt pris är det ju bra, då kan man investera i fler objekt.

Ovan förutsätter ju att man har en hyffsad likviditet rent allmänt.

Sen har jag inte kollat, dvs är det 'riktig' vintage eller 70-tals prylar

Mycket är ju riktig vintage, t ex Les Paul tidigt 50-tal, pre-CBS Jazzmaster, Epiphone Crestwood, många gamla Martin och Gibson akustiska. Utbudet är bra men priserna höga.

En rejält sliten strata från -72 för 99000:-... Ja, priserna rusar. Snart är det dags att sälja 73:an och amortera på bolånet.

1963 Jazzmaster i CAR 250000kr.
Les Paul 1954 500000kr.
För att nämna några.

Det är ju vad det kostar nuförtiden. Vintagepriserna är skyhöga.
Kursen på vår pissvaluta gör ju inte saken bättre.

Jag kommer ihåg då musiker hade råd att spela på en fin "burst" och verkligen kunde göra gitarren rättvis!
Till skillnad mot idag, då dom handlas mellan stendöva 80 åriga gubbar som låser in dom i ett glasskåp, eller av tondöva deathmetall fjollor!

Danny Kustow spelade skiten ur sin burst och såg till att ingen annan kunde göra det efter honom, och slog sönder den i ett slagsmål i omklädningsrummet! En av storbrittaniens finaste gitarrister!
https://www.youtube.com/watch?v=R6nrb1qWLI4

Jag har inga bevis, men jag tror inte det är så. Jag tror det finns, kanske inte gott om, men i alla fall tillräckligt många stenrika musiker och hobbygitarrister som har råd att lägga belopp som för oss andra är i storleken av en årslön eller mer.

Det är så pass vanligt att folk gillar gitarrer, så det vore ju inte statisktiskt otänkbart att några av alla de miljardärer som finns på jorden också råkar vara gitarrister. Vill man låsa in saker i kassaskåp så finns det säkrare investeringar.

Hoho här var det ord och inga visor

Folk köper ju bilar, motorcyklar, båtar och bygger om sina fullt fungerande kök för hiskeliga summor utan att det ifrågasätts. Men om någon köper sig en cool vintagegura för en halv mille så pips det och ojas det. Då har man i alla fall en rolig grej att ha kul med, och sett över tid är det i regel en bra affär.

Håller med om detta.
Dyra bilar och kök kan man köpa utan att bli ifrågasatt om hur bra man är på att köra eller laga mat eller om man bara använder micron och mest dricker kaffe i köket.

Helt rätt tänkt!
En hobby måste få kosta, även om jag personligen hellre har många billigare gitarrer än en svindyr vintage. Då talar jag om ägandet, intresset för vintage gitarrer är stort för mig.
Men priserna numera är grymma, tillgång och efterfrågan styr. Därför är det begripligt när det gäller Les Paul 58-60, 1400 (?) tillverkades, men priserna på gamla Stratocasters är knappast i paritet med att få tillverkades.

Jag förstår inte riktigt den upprördhet som så ofta uppstår i diskussioner om priser. Upprördhet som inte bara gäller gammalt vintage, utan också när det gäller nyare gitarrer. Det är ju tillgång och efterfrågan som sätter priser, och så måste det ju vara i en marknadsekonomi.

Hur tänker ni annars att det skulle gå till? Att staten ska bestämma vad som är rimliga priser och inrätta en prismyndighet?

Jag skiter igentligen totalt i vad en gitarr kostar, men jag tycker att det är tråkigt när fina instrument inte hamnar hos musiker.
Vist, tjänar man 50-60 tusen i månaden som någon kontorsråtta så är det väl inte värre att köpa gitarren än båten eller Merca cabben?
Men tveksamt om man har råd med vintage gitarr om man satsar på att ha musiken som yrke! (i Sverige)

Har vi inte enhälligt kommit fram till att vintage inte är bättre bara annorlunda?

Vi människor är lustiga bara för att nåt är svårt att få tag i så vill vi ha det ofantligt mycket mera än om det låg i drivor i diket ovasett av funktionen.

Vilka är dom, dom som inte gnäller om svindyra kök m.m. Alla andar som inte är gitarrister?
Vi behöver ett nytt kök men drar mig för det. Köpte ny bil för nått år sen och det sveeeeed!
Har jag en dyr Vintage gitarr…nej!

Men vilka betraktar du som musiker? En hobbygitarrist som klinkar i soffan, är det inte en riktig musiker menar du?

Tråden drog åt ett lite annat håll än ursprungsinlägget. Jag är dock ändå intresserad om Musikbörsens priser är marknadspriser eller överpriser?

I detta sammanhang menar jag en person som valt musiken som sin yrkesbana.

Vad spelar det för roll om det är en hobbymusiker eller en som lever på yrket? Musiker som musiker. Blir det bättre bara en som som har det som levebröd?
Att en gammal gitarr förtjänar det bättre? Märklig inställning i såna fall.

Köpa bil är det sämsta man kan göra och en dålig investering. Blir alltid en förlustaffär(om det nu inte är veteranbil man snackar om). Vet själv och sved senaste gången.
Hade hellre köpt några gitarrer för det priset. Visserligen en andrahandsbil och till ett bra pris. Men ändå, man är beroende av
bil när man inte bor i storstad.

Inte bättre, ja håller med. På vilket vis däremot skulle de vara annorlunda? Vid blinttest hör ingen skillnad om det är en ny eller vintage som spelas på.
Musiker är idioter helt klart. En Ibanez ts10 köpte man för en nätt summa för några år sedan. Sen när någon känd gitarrist använde en så steg priset på beggmarknaden
rejält. Fast ingen kan höra någon skillnad om man kör med en annan eller billigare ts-pedal. Folk betalar 50 000:- för en Clon-pedal fast kopior låter exakt likadant.
Mänsklig idioti övergår mitt förstånd.

Apropå dyrt, var inne på DLX idag. Där hänge dessa. Galet
https://www.dlxmusic.se/produkter/stranginstrument/elgitarrer/6-strangade-elgitarrer/fender-cs-strat-mbdb-60-ow3ts
Och
https://www.dlxmusic.se/produkter/stranginstrument/elgitarrer/6-strangade-elgitarrer/fender-cs-strat-mbkm-63-bk3ts
Det blir bara billigare… not

Edit: Jag fattar på riktigt inte vem som köper en sådan? Nån här som skulle? Vad/vem är målgruppen?
Köper hellre en vintage för så långt pengarna räcker.

Har heller inte fattat vilken målgruppen är för Custom shop vintage reissues i 100 000 – 150 000 kr klassen. Har man den ekonomiska möjligheten så har man nog lika väl möjligheten att lägga ett par hundratusen till och köpa en äkta vintagegura, vilken troligtvis både håller sitt värde bättre och är lättare att avyttra.

Nej, det är är ju helt sjukt. ”Mickar som är hand-ollade av tant Ybarra” osv. Nej, sånt där förstår jag ingenting av. Men någonstans finns väl ändå kundgruppen. Men jag vet inte var. Vad jag har förstått så har man 1-1,5 års kö om man vill beställa en sådan där masterbuilt. Men de blir också fler och fler i den gruppen hos Fender också. Börjar kännas ordentligt urvattnat. Jag tänker samma sak- har man 100-150 tusen så har man väl råd med en riktig vintage?

Det har du säkert en poäng i!

Les Paul 1956 600000kr.
https://musikborsen.se/begagnat/origina ... d-goldtop/

När det gäller just begreppet 'vintage' -eller instrument som oftast klassificeras till detta pga av deras ålder; tenderar att ge olika svar -beroende vem man frågar.

Everybody wants to get paid.
Ask your self: -Are You in the market for a vintage guitar -or are You just a fan of the culture?


/ Jonken

Där har du helt fel. Just TS10 är den enda pedalen på markanden som kallar sig Tubescreamer som inte låter som de andra!

Noterar att den finns på Hornsgatan på Söder i Stockholm. Kul att de har öppnat där i gamla lampaffären! Länge sen man var i en musikaffär på Hornsgatan.