Har länge funderat -på att trixa till ett speciellt mick sound på en äldre Gibson '67 Flying V RE jag har. Detta är den vita med bräda av ebenholtz. Gitarren i fråga har en lite 'rundare' och varm AK-klang. Har hela tiden haft Classic '57:or (med kåpa) i denna gitarr. Och dessa har fungerat klanderfritt i +10 år i gitarren. Dessa mickar ger ju jämn klassisk PAF-karaktär. Jämfört mot en orginal PAF-mick -från back in-thö-day; anser jag att: Classic '57:or ger visserligen värmen: Dock inte den 'honkiga'/plåtiga separationen och torrheten i karaktären.

Till mitt V ville jag gärna ha PAF-mickar lite mera mellanregister. Samtidigt som jag ville ha alla de klassiska vintage PAF attributena: -Torrhet, -burkighet, -värme, -strängton som skiner igenom micken. Hade ganska goda idéer/lösningar över hur jag skulle uppnå detta. Efter lite de-gausningsverkstad; hade jag två styck Alnico II bladmagneter + ett set old specs rawnickel pickup kåpor -som skulle passa ändamålet. Det enda som kvarstod var egentligen: Att hitta rätt mick att modifiera. Jag ville inte köra helt torra/ovaxade mickar; utan del/kort/short time -doppade/vaxade.

Valet föll på ett set Gibson '61 RE (Lead/Rythm Burstbucker) -mickar med Alnico V magneter -som jag hittade i mina bra-å-ha lådor. Dessa mickar låter inte alls bra orginal; men de hade i övrigt de rätta specifikationerna till det jag sökte. Dessa mäter upp runt 8.3 till 8.4K.

Så jag knäppte på lödkolven; och skred till verket:

- Filade till kanterna på spolarna -för att försökra mig över att mick kåporna verkligen bottnar mot spolarna. (Inga onödiga, tjutiga headroom kammare.)
- Skyddstejpdelen runt lindninspolarna -som delvis överlappade bottenplattans vertikala flensar; togs bort och rengjordes.
- Magnetbyte. (Bort med orginal A5 >och in med mina custom A2.)
- Beslutade mig för att använda mickens orginal philips polskruvar. (Huvet på dessa gjordes metalrena från orginal nickel legreringen.)
- Löda på nya kåporna. (Skruvstäv + tvingar -för att få kåporna att bottna + säkra 110% snug passning på kanterna.)
- Lite poljustering i passade 12-tums arc/radie.
- Lite lödkolv + varmlufts pistol -för att återsmälta lite inre vax för polskruvarna som varit isär.
- KLART x 2!

Sedan monterades de 'nya' mickarna i gitarren. Passade på att se över/snygga till/rengöra elen samt byta ut input jacket till ett pure tone jack -när jag ändå hade isär gitarren. Sedan var det bara att skruva ihop.

Med ett färskt set strängar som ännu höll på att över-jävlas med mig (innan de haft chans sträcka på sig/sätta sig) -drog jag mitt första E-dur genom förtärkaren; och: WOW! Helt klart där jag ville vara. SÅ NICE! En dryg halvtimme halvtimme swishade förbi; innan jag överhuvudtaget tänkte på skruvmejseln som jag ställt framme för höjdjustering av mickarna. Jag trampade över på rent sound -för att jämföra skillnaderna i styrkenivå mellan stall och halsmicken: Perfekt. If it works and sounds damn good = Don't mess with it!
Jag hade precis det jag ville få: Ett äkta (och då menar jag verkligen ett ÄKTA PAF-sound) -med en gnutta mer mellanregister. Varmt, jämnt, torrt, honkigt -med härligt mycket strängton som trände igenom. Jackpot. De följande 2 timmarna stannade allt runtomkring: Det var bara jag och min gitarr.... -MUMS!


/ Jonken

Fan va kul!
Sånt vill jag också kunna göra!

Varför skulle du inte kunna göra sånt här? Jag och hela Bojen finns ju här för att backa upp Dig; -steg-för-steg om det behövs.


/ Jonken

Kul läsning!
Men gissar att du fått ännu mer PAF-karaktär om du utgått från ovaxade mickar. Den lilla mikrofonin i en ovaxad humbucker ger verkligen tonen en underbar karaktär.

Alla saker har väl sin charm. Jag personligen föredrar soundet ur kort vaxade -eller lack slutna PAF-mickar. Spelar man rent eller spräck blues på lägre volymer; kan jag se fördelarna med extra diskanten och öppenheten -som ovaxade mickar erbjuder. Men skall man gå 'downtown' med slutrör; då blir det inte längre lika skojigt med fria, torra, skakande trådar.

Vilket leder oss in i det klassiska PAF-'limbot'. Och då kan det vara tidssparande att hoppa över 60 min huvudtvätt > och gå direkt på centrifug:

Varför vi upplever PAF så olika: ÄR för att vi matar dem olika + använder dem olika. -That's basicly IT; really...
En PAF diskussion börjar sällan i rätt ände; typ så här: Jag har en RE LP; som jag har sträckt upp med 009-042 strängar. Den är modifierad/uppgraderad med en ben nöt + ett ABR-1 stall i smidd verkstadsstål. Kontra: Jag har en RE LP orginal med 010-046 strängar; som jag hornat in samma mickar som Du har i Din... Två instrument som ger HELT OLIKA förutsättningar till stackars PAF-mick. Utan en sund bas att utgå ifrån; blir en diskussion av detta slag endast 'limbo'.

Men det finns en jätteintressant del i "HELT OLIKA förutsättningar". Detta är någonting vi själva kan påverka. Meao: Vi kan skapa våra 'egna' förutsättningar -för våra PAF-mickar. Vi kan alltså både addera -samt subtrahera i vår akustiska ton bild i instrumentet. Intressant! Typ: Jag kör ju på tjocka strängar + behöver vaxade mickar; kanske läge och addera lite briljans och diskant till gitarren, osv, osv... Helt plötsligt är man ju fasen med i matchen på riktigt här! Trevligt!

Att man upplever att en kvalla PAF-mick låter otajt & grumligt; betyder i princip aldrig att det är fel på micken. (Micken förmedlar endast tonen den matas med.) Har man endast brilljans och snap från sin elgitarr under en kortare stund efter att man bytt strängarna på guran (igen); är ju en FET varningssignal -om att någonting verkligen är jätte galet. (Man skall typ bära en ADR-skylt på händerna -för att utveckla så mycket fingersyra -som dödar tonen i strängarna så snabbt.)


-Sedan att man själv upplever -att man inte hör någon skillnad spelar mindre roll: Dina PAF-mickar i Din gitarr hör/upplever i allra högsta grad skillnaden. (Vilket naturligtvis reflekteras i vad som kommer ur högtalarna.)


/ Jonken

Absolut är det så!
Men glöm inte att alla legendariska LP-spelare, dvs ovaxade PAF, på 60-talet har ju skapat ett ljudideal som liksom är måttstocken. Och många av dem hade ganska höga gain/dist nivåer.

-Ha-ha! Helt rätt! Men; nog fan tjöt det ju en hel del då. Många av de där 'legenderna' hade ju typ ett tejpat X med gaffa tejp på scengolvet -som markerade: Stå här -så tjuter det minst. De som var riktigt intressanta; började till och med använda feedbacken. De klurade ut olika vinklar till stärken -som gav dem feedbacken i de 'rätta' tonerna. -Ha-ha!

- Rock'n Roll Baby...


/ Jonken

Jag har faktiskt -på senare år 'bakåt-strävat' lite; och återgått till 'old school'. Genom att kombinera pedal med med stärkarens inbyggda överstyrning. Detta medför att jag kan sänka ner mickarna lite till på gitarren -så att magnetfältet på mickarna drar mindre i strängarna. I äkta Robin Trower -anda; har jag gått ifrån att använda en massa olika kanaler i mina stärkare -och styr i princip det mesta endast med volymkontrollerna på mina gitarrer. Detta oavsett musikgenre som skall liras. Detta har även medfört två saker för mig. Jag är inte lika beroende av att ha så många pedaler på mitt pedalbord -samtidigt som detta gjort att jag är mer beroende av en bra klangbild i mina instrument + en rörstärkare som fixar att andas rätt.

Även jag gillar att leka med feedback. Dock mer kontrollerad feedback; där jag själv -istället för min stärk bestämmer när detta skall ske. Jag har lagt ner väldigt mycket tid -på att få alla typer av olika mickar att ge sin speciella karaktär i soundet -genom mina olika riggar: -SC,-P90, -Fiter'Tron, -Low output HB, -High output HB, osv osv. Ledorden och grundpunkten för att uppnå det här; har varit en specifik akustik signatur/karaktär i alla mina instrument jag rullar.

För många kan det upplevas som TOTAL överkurs; att lägga ut större slantar på hardware -istället för boutique mickar. Men saker är den; att hardwaren påverkar klangen: Och det är ur klangen i ett instrument -som hela grejen startar ifrån. Typ: Varför betala mycket för en gura/kropp/hals/nitrolack -om man ändå inte får ut det man vill ha ur den? Här pratar vi alltså om kvalité på hardware som man inte ens får med på en gura för 50-papp.
Exempel på just hardware:

- ABM
- Schaller
- Pinnacle (Philadelphia Luthiere Tools)
- Faber
- Callaham
- Vega Trem
- StayTrem
- Mastery
- Kluson
- SD 510 (GOTOH)
- Fixer studs (Hosco)
- Switchcraft
- CTS etc, ect.
- Braided wire
- Fat Cat
- Bigsby (Orginal)
- EDGE (Orginal)
- Floyd Rose (Orginal)
- Kahler (Orginal)
- Highwood
- Dynaguide
- Puretone

Det mesta av dessa grejer kostar ju slantar. Och det finns en orsak varför de gör detta. Detta stavas: Kvalité.
Precis som med all konsumsion i livet; handlar det endast om: Till vilken hyll nivå -man vill sträcka sig till. Ju högre upp = Ju högre kvalitet + högre prislapp. Och detta är inte billigt -med kronan i muggen. Beggatmarknaden för kvalla hardware är även ganska död. Eller kanske mer rättvist och säga: Över-kursad av säljarna. Mycket svårare att spara pengar idag -om det är kvalitet man vill ha.


- Bra klang kostar.


/ Jonken

Jag har också ett par BB med A5 liggande. De satt originalmonteraden i mn 335:a från 2013. Jag gissar att det är något liknande som du utgick ifrån. Jag har faktiskt också ett snarlikt V som ditt. En '67 RI från 2012 som köpte utan originalmickar och som idag har en Rio Grande PAF i stallet och en C57 i halsen som väntar på att bli bytt till en 490R som jag har liggande för att få lite mer bett och klarhet jämfört mot den annars braiga gamla C57:a från 92. Så jag har ju det mesta som skulle behövas för att göra dra igång en likande operation... )

Ljudmässigt så antar jag att magneterna är den viktigaste ingrediensen. Skulle det funka att behålla Gibsons nickelpläterade originalkåpor från 2013, eller behöver man byta dem mot något annat? Allt är rent och fräscht. Behöver jag då göra all rengöring som du beskriver i ditt projekt?

Jag tror inte magneterna är den stora grejen utan lindningstråd och lindningsmönster.

Har nyligen haft tillfälle att jämföra custombuckers med gamla mickar och grundljudet var hyfsat lika (trots A3 VS A5)
En skillnad jag hör är att de gamla mickarna låter mer "ihåligt" än custombuckers som låter jämnare eller rundare.

Jag syftade på trådskaparens Jonkens modifiering och inte mickar i största allmänhet. Allt i en mick-konstruktion verkar påverka, men i det här fallet så har jag i praktiken samma prylar som Jonken utgick ifrån, så därför vore det intressant att veta om magnetbytet i hans modd var den stora grejen, om man nu inte har möjlighet att byta kåpor till exempel.

Jag förstår. Såklart du ska testa, är ju bara kul.
Blir du nördigt intresserad av att även testa andra magneter har jag några olika liggande.
Förutom 2 "unoriented" A5 (sägs påminna om A2), en A4 (Shed), en A4 (Wizz) och en A2 (Wizz).
Har även original PAF magneter, men dem släpper jag ogärna ifrån mig.

Jämförelse av magneter "Doug and Pat": https://youtu.be/9ZHbey8YjHk

Jag har jämfört magneter två gånger. A2 mot A5 i BurstBuckers och en udda AlNi3 mot A2 i en asymmetriskt lindad Lundgren Heaven 57, ås jag vet att ett magnetbyte kan ändra en micks beteende en hel del, i alla fall när det gäller PAF-aktiga mickar monterade i Gibsons kopplade till gamla Marshalls.

Absolut är det magnetbytet -som var den stora 'den stora grejen' i modden som jag gjorde. Ett magnetbyte ändrar en micks grundkaraktär. Lindning förstärker -eller minskar endast denna grundkaraktären magneter ger.
Jag kan inte svara på exakt hur mycket olika typer av kåpor påverkar; då mycket av detta handlar om hur man lyckas trä kåpan över ytan -på spolarna. Just i detta fall; skulle jag tippa: Att orginal nickelkåporna borde ge en väldigt snarlik upplevelse -som jag fick med mina raw nickel kåpor. Dock en viktig del; med A2 magneterna jag böt in i mina mickar: Var ju att jag modifierade magneterna till att vara lite 'svagare'. Dvs; för att dessa skulle beté sig mer som äldre magneter från 50/60 -talet. För att kompensera för detta; hade jag även modifierat min gitarr för att ha en klarare, starkare och distinktare akustik klangbild. Även detta för att få klangbilden att likna den akustiska klangsignaturen av ett betydligt äldre/vintage sträng instrument.

Det handlar egentligen om att hitta/finna en balans mellan klangsignaturen och den elektriska tonbilden på instrumentet. Ofta tenderar det bästa/vinnande tänket vara; typ: 'Det jag tar bort där -adderar jag där istället'. Att bara addera eller ta bort; brukar sällan ge bättre resultat.

När det gäller alternativ till Alnico 5; finns det även Alnico 6. Alnico 6 magneter är ett mellanting mellan A4 och A5. (Kort skulle man kunna säga att A6 är mindre aggressiv -än A5.) En A6 är ett fantastiskt alternativ -om man vill behålla A5 karaktären -men vill skippa 'spiken' och ta ett steg närmare vintage sound.

När man byter magnet så kan det väl ta upp till två veckor innan micken fullt ut har fått den nya magnetens magnetism i sina sluggs och polskruvar, så det gäller att vara lite tålmodig och inte döma för snabbt.

Kul, har precis i veckan också jämfört en Custombucker med en vintage zebra PAF (8.7 KOhm) i stalläget på en Les Paul Custom. Kom fram till ungefär samma sak, att PAF micken lät lite ihåligare och mer 3D samt inte lika "spiken i örat" vass. Jag satte i en gammal A2 magnet från 57´i Custombuckern och upplevde det som lite bättre då. Mindre vasst. PAF micken dock vinnare (dock kanske inte 25 gånger bättre som priserna ligger på...).

Intressant att du kom fram till ungefär samma sak. Som jag tidigare skrivit tycker jag själv att PAF:ar (trots allt snack om att alla är olika) har en tydlig gemensam ljudkaraktär.
Angående priset. Ok, kanske inte 25 gånger bättre, men en PAF är en PAF är en PAF....
Skulle du av något outgrundligt skäl få för dig att sälja en, så hojta till.

Vad ligger priset på en PAF med kåpa numera på en höft?
Har hur de låter, för där är stora skillnader, inflytande på priset?
Inte för att jag ska köpa men ändå intressant hur långt galenskapen kan gå…
Och ja, de PAF jag testat har låtit alldeles enastående bra.

Jag ställde frågan till Charlie Gelber som är nr 1 när det gäller vintage 335/345/355 or och håller till utanför New York. En oöppnad PAF var värd 5000 usd, en zebra 6000 usd och en dubbel vit 7000 usd skrev han. Detta var för ca ett halvår sedan.

Japp, då hojtar jag till. Men det kommer antagligen inte att ske såvida jag inte blir arbetslös eller liknande. En PAF är en PAF är en PAF, sa Bull...

Jo, det finns många magneter man kan testa. Jag har till exempel A4 i stallet på min favorit-Les Paul. Men det är förstås många parametrar som spelar in, så jag är mest nyfiken på att prova likadana åldrade A2:or som du använde eftersom jag har likadana mickar och likadan gitarr och kanske kan få ett liknande resultat.

Men jag inser nu att jag måste ta bort kåporna för att byta magneterna och då blir helt projektet kanske lite för komplicerat för någon som aldrig har gjort sånt förut. Det är båttre att jag säljer mickarna istället.

Ta bort kåpan är ett enkelt ingrepp på ett par minuter
Dock om det är en äldre värdefull mick är det ju vansinne då värdet typ halveras om den var orörd.

Finns ju många olika varianter av PAF jag tänker att detta gäller normal-spaceade, med långa magneter och etiketten oskadad.

Hoppas verkligen inte du blir arbetslös. Keep the good nerding going...

Ja, normalspacade med etiketten intakt. Sedan om det är långa eller korta magneter kan ju vara lite svårt att veta om kåpan är orörd. Men mäter de runt 7.5 KOhm är sannolikheten större att de har korta magneter än om micken mäter 8.5 KOhm tillexempel.

Här kommer lite mera tricks.

Pottarna kan man höja värdet på från tex 450k till vad man vill kanske 600k.
Bara att skrapa kolbanan lite tunnare. Vilket är lätt som en tunnplätt.
Eller så tar man lite nagellack och sätter på rätt ställe i potentiometern så att kretsen inte ser den när man vrider fult.

Har man Gibson high output mickar så tar man bort de extra magneterna.
Jag gjorde det på en 2001 Classic. Vad för mickar de nu hade då...?

Peter Green modden rekommenderas den är väldigt användbare inte enbart för Mr Greenbaums sound men om man tex
Vill ha bort lite bas från en humbucker. Man måste justera pottarna ... där finns det en massa sound.

Att plocka isär prylar är inget problem... Men att sätta på kåporna samtidigt som man ska smälta vaxet och få bra anläggning emellan pickup och kåpa verka trixigt.

Mickarna är från 2013, så det är inga vintageprylar.

Om du vill komma närmare PAF soundet så skrapa bort eventuell vax istället. Mina Custombuckers från 2013 hade inget vax mellan kåpa och bobiner (vilket jag trodde att de skulle ha).

För att få ”äkta” PAF ljud ska det inte vara vaxat alls, mikrofonin bidrar till välljud, men det kräver att lindningen är välgjord. Ljudet blir luftigare och mer organiskt, i brist på bättre adjektiv, micken tar upp mer ljud från själva gitarren och inte uteslutande direkt från strängarna.
Finns olika knep på nätet för att få bort så mycket vax som möjligt, själv testade jag på en skitmick med kåpa, enorma mängder vax…..
Vill minnas att det lät väldigt mycket bättre men sannolikt var en tjockplåtad kåpa främsta orsaken.

Ett bra test för att få en uppfattning om mängden vax är att knacka på micken eller själva kroppen nära densamma, inkopplad, det ska höras rejält och tydligt om den är ovaxad eller rimligt vaxad.

Jag vet inte om det finns något egentligt "PAF-sound" eller om det jag är ute efter, men jag har alltid föredragit PAF-varianter av olika slag. I det här fallet var det mest att Jonken berättade entusiastiskt om sitt projekt och eftersom jag har en likadan gitarr och dessutom likadana mickar liggande som blivit över och som jag tänkte sälja, så tänkte jag att jag kanske kunde testa samma sak som Jonken gjort och i stället behålla mickarna.