Funderade lite kring vilken gitarr, i originalutförande, som klarar allt. Dvs från visor till brutal metal.
Finns det ens någon sådan?
Vilken modell klarar nästan allt om ingen klarar precis allt, eller vilken klarar mest?
Frågan är filosofiskt ställd, inser att många har olika åsikter om detta, finns ingen absolut sanning.

Jag tänker Telecaster, men är tveksam om den skulle klara de brutalare genrerna, eller?

Det är ju det som är det roliga, att ingen gitarr klarar allt. Alltså behöver man ju alltid minst en gitarr till. Dessutom handlar det ju inte bara om hur den låter eller känns, utan också hur den ser ut i sammanhanget.

En 335:a är ju väldigt allround. Så även en Tele som nämnts.

Om det i begreppet "brutal metal" ingår en stor dos rundgång så är väl svaret Gibson Birdland! Rock-världens egen lilla Rambo-Ted Nugents favorit gitarr! Fast med dagens mått mätt så är väl Nugent soft AoR!
Annars är det nog betydligt svårare att hitta en gitarrist som verkligen klarar allt!

Ungefär så jag ”upplyser” min fru….

Ett filosofiskt svar: de flesta, beroende på vem som spelar....

Med en Tele med HB vid stallet så klarar jag det mesta jag vill få ut av en gitarr.

Det korrekta svaret här är Les Paul.
Från visor till metal klarar den utan problem.
Däremellan så kan man spela jazz också, om man skulle vilja det.

Har en rätt bra uppsättning olika gitarrer av bra kvalitet, däribland en ruggigt bra R7:a. Den är dock inte vad jag skulle kalla mångsidig.
Fick jag bara välja en gitarr ut ur ett brinnande hus greppade jag min Telecaster, den går fan använda till allt.

Telecaster och 335 är de mest mångsidiga elgitarrerna. Det är sedan gammalt.

Rätt !

Förstår inte riktigt varför Les Paul i stort sett avfärdas medan 335 lyfts fram som mycket mer mångsidig!?
I mina öron, som har ganska liten erfarenhet av Gibson (har dock ägt en -59 335), tycker de låter rätt lika, åtminstone med en aning gain på förstärkeriet…

Rundare jazzton, mer elastisk spelkänsla ljudmässigt och mer twang hos 335 än hos LP.
Visst går det att ratta snarlikt ljud med LP. Men med 335 är det där från början.

En sidonot: jag har en tung R7 guldtott som låter likt en Telecaster på steroider, med bra mickar. Ingen sanning är absolut.

Äsch, en gitarr är... bara en gitarr och jag anser att mycket verkar sitta i tankarna. Men en förstärkare, ojojoj, det är där den stora skillnaden finns.

Absolut men det var inte frågan. En skitgitarr låter guld i en bra förstärkare men tvärtom är given katastrof.

Dom behöver gå en snabbkurs hos Mäster Bonamassa.
https://www.youtube.com/watch?v=ZkGCvLstPrE

Finns ingen gitarr som gör allt på bästa sätt helt enkelt för att det är fysiskt omöjligt. Men skulle jag bara ha en enda gitarr som kan täcka så mycket som möjligt så skulle det nog bli en klassisk stratocaster med tre stycken singlecoils.



Detta är ett vanligt missförstånd hos många gitarrister. Faktum är att en telecaster med en traditionell telecaster mick i stallet klarar extrem metal jättebra. Allt handlar om ifall användaren vet hur man gör. Man behöver inte mycket gain för att få ett fett metalsound om man vet vad man sysslar med. Samtidigt så gör en telecaster-mick så att man kan gaina på mer än vad man kan göra med en high output HB, helt enkelt för att man inte tappar lika mycket definition i ljudet.

Det finns massvis med tekniker man kan använda för att få en singlecoil att låta fetare och riktigt brutalt. Massvis med olika stärkare, inspelningstekniker o.s.v.

Däremot kan man aldrig göra motsatsen på något övertygande sätt. D.v.s få en high output HB att låta som en tele eller strata.

Därför jag skulle valt en gitarr med singlecoils om jag bara fick välja en enda gitarr.

Sån där 5 halsade gitarr som rick nielsen har såklart

Med en Gibson ES 335 77-79 med splitfunktiion på mickarna har man en mängd olika ljud. Har själv en 79:a och det är en väldigt användbar gura. Jag kan tänka mig att en strata med S/S/H också ha en bra bredd.


https://www.youtube.com/watch?v=6BPwV5MMS44

En 335:a har lite mer "kärna" och mindre "ludd" i halsposition vilket gör den mer lämpad för rent ljud och jazz än en Les Paul (anser iaf jag). Därav blir den mer allround. Vissa tycker att split läget låter mer likt en Tele än vad split läget på en Les Paul gör (håller nog med om det också). Bridge läget på en 335:a låter lite mer aggresivt än vad bridge läget på en Les Paul. Allt detta är subtilt förstås och graden av skillnad avgörs dessutom från gitarr till gitarr.

Alla gitarrer har endast exakt ett utseende. Så även om de mot förmodan skulle låta lika så skulle det ju behövas flera...

Jag får nog hålla med om 335:an, den kan till och med grejer som telen inte riktigt fixar. Men det finns en variant på 335:an som jag tycker är ännu med mångsidig och det är Gretsch variant av 335:an som ibland heter Broadcaster och ibland har andra namn som G6620T och G5622T. Filter'tron-mickarna är mer mångsidiga än humbuckers. Lönn/ebenholz-konstruktionen ger mer klarhet än 335:ans mahogny och en Gretsch ska ha Bigsby vilket ger kul möjligheter, men det vill jag inte ha på en 335:a...

Så här kan Gretsch variant på 335:an se ut:



(Men om jag måste välja en så blir det nog 335:an i alla fall, även om Gretscharna är med mångsidiga...)

SG.

Min Robin Ranger Custom. Men inte jag.

Ni som säger tele, 335:a och annat uråldrigt - hur tänker ni egentligen? Ni har inte lyssnat på någon ny musik de senaste 35-40 åren?

Ska man ha en chans att täcka in så många genrer och spelstilar som möjligt behöver man för det första minst 7 strängar och flera olika mickar samt inte minst ett pålitligt svaj.
Så jag säger Ibanez Universe.

För vilka specifik genrer måste man ha sjusträngat och svaj?

Jag har också reagerat över att det nämns gitarrer som är allt annat än mångsidiga. Framförallt Gibsons med dubbla humbuckers är tämligen ensidiga.

Om man nu kör på konceptet att man kan stämma ner istället för att lägga till fler strängar, så nominerar jag valfri HSS/HSH superstrata med push/pull, microswitchar etc.

Men gubbar.
Det är ett farligt ämne vi tar upp här, tänk om våra fruar ser detta och får för sig att det verkligen räcker med en gitarr precis som alltid hon sagt och det vi påstått i alla år är en lögn.
Nä nog behöver man både LP, SG, Tele och en strata plus några väl utvalda i reserv för att klara av alla stilar man håller på med.

På vilket sätt är les paul/335a ensidiga? 335or hittar man i så gott som alla genrer förutom kanske metal då. Många studiomusiker har använt 335or som allround gitarrer.
Larry Carlton t ex använde en 335 under många år som studiomusiker pga av bredden. Ser man till mer moderna studiomusiker som t ex Tom Bucovac så nämner han 335an som den gitarr han skulle välja om han skulle bara ta en gitarr till en inspelning. Brent Mason som är en av dom största studiomusikerna genom tiderna har använt sig av en telecaster under största delen av karriären. Dock modifierad med en minihumbucker och extra singlecoil.
Är ju ingen av dom renommerade studiomusikerna som använt sig av Ibanez med svaj som huvudgitarr. Däremot strata med Hss förstås om man ser till t ex Mike Landau.

"metal"..... som om metal är en liten homogen genre där allt låter och spelas likadant....

Pensionärs-Bojen levererar som vanligt med total okunskap om gitarrmusik gjord de senaste 40 åren..