Har under en lång tid både jobbat med -vardagliga problem med låsbara svaj system. Till all som brottats med problem med dessa svajsystem; har omfattat amatör musik utövare -till proffs. En stor del av få ut maximalt ur ett låsbart svaj system; handlar lika mycket om att veta när man inte skall gå och pilla på vissa skruvar; och hur man skall göra när man måste gör det: Samt att förebygga problemen innan de händer.

Så här ser två av de vanligaste låsbara kvalitets svajen ut up'n personal: Floyd Rose och Ibanez EDGE:


Planen med detta inlägg; handlar om en så vardaglig sak -som strängning av dessa stall. Det finns flera olika typer/varianter av dessa stall. Valde ut dessa två -eftersom de är de vanligaste; och de har exakt samma typ av sträng förankrings funktion. Lås funktionen fungerar så här: En låsplint nyper fast strängen i själva stallklacken.



På bilden ovan har jag gjort tre olika illustrationer. Den första bilden så som de flesta normalt uppfattar lås plintens funktion i stallet. Kort: Att lås plinten endast kan röra uppåt och neråt i sadelhålet. De andra två bilderna illustrerar verkligheten: Dvs; att lås plintarna även kan vrida sig dessa hål. Lås plintarna har ofta guidehål på baksidan på baksidan. Dessa är designade att till viss del stabilisera detta. Dvs: att plintarna kan vrida sig.

Istället för att söka efter lösningen i stallets konstruktion, bör vi istället ställa frågan: -Vad är det som 'gör' -eller 'får' lås plinten att vrida sig i stallklack hålet? Och svaret här är förstås den runda strängen som vi petar ner i hålet och nyper fast HÅRT -så att den skall sitta fast stabilt där. Faktum att vi väldigt ofta drar åt så hårt -att:

- Den klända strängen blir oval och platt.
- Strängen äter/trycker sig in i både stallklackens -som plintens metall.

Ju hårdare stål typ vi föredrar på våra strängar = Ju mer 'äter' det in i godset på stallet. Och här pratar vi inte om de billiga stallen -utan om top-of-the-line -varianterna. Inga direkt billiga prylar -att hålla på och förstöra i onödan.

Men finns det något annat sätt att göra -så att man förebygger dessa problem? Jepp... Det finns... Vi kallar detta för 'double clamping'. Och detta är ingenting som man hittar en tomtig 'how to.." -tråd om på YouTube.

För att köra en 'double clamp' strängning; krävs förutom den vanliga sexkants nyckeln för stränglåsning; lite list och följande extra verktyg:



Detta sätt förebygger följande:

-Plint vridning
-Sparar på sadelklackarnas jängor.
-Motverkar strängarnas in ätning i gods.
-Misshandlar strängarna mindre.

Genom att låsa strängen dubbelt i mellan plinten och sadel klacken gör allt detta. Här är en illustration över det här:



I första bilden ser vi det traditionella sättet vi låser fast strängen i en Floyd klack. Nästa bild visar en rak variant av double clamping -och den sista bilden visar en vriden variant av den samma. Vilket alternativ man än väljer av double clamp; ger fördelarna. Att nypa fast dubbelt av strängen kräver mindre nypkraft. Detta sparar på såväl hårdvara och sträng -samtidigt som den motverkar plint vridning i klackarna.

This is how i do it:



















I exemplet har jag medvetet lämnat den parallella dubbel strängen lite för lång -för att förtydliga. Denna del av strängen behöver inte vara så här lång; så att den sticker upp ovanför strängskåran på klacken. I bilderna använde jag en 026 D-sträng. Det finns en begränsning för grövre sträng tjocklek i stallklackarnas hål bild -gällande bouble clamping. Upp till 046 är inga problem på grova E-strängen. Dock över detta tenderar att skapa problem med strängcentreringen i klacken. Detta om man kör den raka varianten. Det går how ever -att använda sig av den vridna varianten (sista illustrations bilden); där man kapar parallellsträngen lite kortare -så att man kan vinkla strängen till korrekt centrering i klacken. Detta alternativt hoppa över att dubbel-klampa de strängar som är för tjocka.

Jag hoppas detta hjälper till med att både få ut fler mil samt funktion -ur era låsbara svaj system. Samt ger Er ett stabilare svajjande framöver. -Var inte skygga med att upplysa vänner och bekanta om Era erfarenheter om detta. Har Ni tid och lust: Släng gärna in en rad i tråden om vad ni tyckte efter att ha testat detta.

-Doin' it double -is double the fun!


/ Jonken

Toppen! Tydligt och bra!
Jag "vet" ju redan det här egentligen men har inte praktiserat det i verkligheten.
Ska absolut göra det vid nästa strängbyte!

Tack för ett bra tips, och intressant läsning! Tydlig och bra beskrivning.
har för tillfället ingen gitarr med floyd, men ska absolut testa detta när jag skaffar en igen.

Tack.

Intressant. Det ska jag prova nästa gång! Man vill ju stränga sina gitarrer rätt.

Tack igen för en detaljerad och bra genomgång relevant för alla med flöjt.

Trevligt initiativ

Tack -för alla Era trevliga kommentarer.

Vill också åter påminna om följande:
Glöm inte att nypa fast strängarna med mindre kraft. Med double clamp; är man beronde av betydligt mindre nyp kraft för att låsa strängen. Genom att nypa mindre -innebär att strängarna blir mindre deformerade. Detta i sin tur ger mer stämningsstabilitet. De svagaste punkterna på en sträng i drag -är ju de 'deformerade' ställena. (Det är där som strängana töjs ut mer -av draget.) Meao: Ju lösare man lyckas man lyckas att nypa fast strängarna = Ju stämnings stabilare sträng erhåller man. Detta är dock en konst; som man måste träna/sprätta sig till. För i början känns det väldigt onaturligt -att inte ta i för kung och fosterland. Bara att nypa fast strängen igen -om den sprätter. Tillslut blir man ett proffs på att 'känna' när det är precis över tillräckligt. Att centrera strängen rätt i klackens strängskåra -är också skitviktigt för stämning stabiliteten. (Såg att detta var lite 'off' i mina exempelbilder.) -Sorry...



/ Jonken

Kanon, sådana tips uppskattas.
Tydliga bilder och lagom mycket text, står det för mycket är det en risk att folk inte orkar läsa.
Nu kör jag själv aldrig på floyd, men ös på med tips i den utsträckning du orkar och har tid med.

Nu blir man ju sugen på att skaffa en gitarr med floyd!

Jag gjorde det för 2 år sedan och det var det roligaste som hänt på många år med gitarrspelet.

Lite 'taskig' motivering:

Idag kl 14,00 ska jag leverera en optimerad + uppgraderad sån här till en förväntansfull ägare:
https://www.gear4music.se/sv/Gitarr-bas/Fender-Japan-FSR-Strat-Electric-Guitar-w-Floyd-Rose-Cherry-Sunburst/ZL5

-Nytt stall: Orginal Floyd Rose -med FatCat custom stålblock -samt woodstud förankring (EVH Frankenstrat).
-Nya GOTOH 510 HAP stämskruvar -med konvertering pressbussningar.
-Ny custom 250K/500K el.
-DiMarzio mickar: PAF Master, Area 61, Area 58.

Den här snubben är vanligtvis en Gibson spelare -som blev kär i en av mina gitarrer. Idag skall han äntligen få lägga vantarna på sitt egna Ex -som klingar och funkar på samma topp-hylle nivå.

Gibson lirare tenderar ju att föredra non resessed Floyd -Strator. Detta pga den större hals tilten; som lägger strängarna högre över ytan på kroppen. De tenderar även gilla den planare 12-tums radien på brädorna. (Dessa två specs gör att det påminner mer om typ Gibborna de är vana att lira på.)


/ Jonken

Tack för lysande tips!
Har aldrig tänkt på detta, genialt i all sin självklarhet.
Gillar inte Floyd men har en gitarr med, måste man ha…

Flera seriösa tillverkare börjar idag inse värdet av material kvalitet i sina produkter. Så även Floyd Rose:
https://floydrose.com/blogs/news/new-cnc-original-tremolo-system-saddles

...Som bla väljer att gå över till CNC-tillverkade stallklackar.


/ Jonken

Bra!

Gay. Bara stränga upp och gasa?

/ Jonken

Måste säga jag har alrig haft det problemet, men antar jag är mer nogran när jag byter strängar.

Man har sällan problem -när man är nogrann, metodisk och försiktig. Men tittar vi på hur mycket nyp kraft som krävs för att säkra en sträng på traditionellt vis -i dessa låsbara stall; innebär ju antingen:

A.) En deformerad sträng. (Om man kör en med 'normala' strängar.)
B.) En deformerad klack -eller plint. (Om man kör med hårdare metall i strängar.)

Detta är ju ren fysik egentligen. Oavsett hur noga man är med sin traditionella strängning: Är det antingen "A", "B" -eller både och; man har/får på sitt stall. Sedan om vi väljer att kalla det här för ett "problem"; kan ju kännas konstigt eftersom konstruktionen är designad för att användas på detta sätt. Double clamping -är ju endast ett alternativ för att hantera och förbygga det här. Alla har ju sitt egna facit i sina gitarrer: Bara att peta ut plintarna och syna tryck märkena man har i dessa.

Detta sagt om slitage biten. Sedan har vi den andra, funktionella biten:
Ursprungliga funktions idén med låsbara svaj; är ju bättre stämningsstabilitet. Detta är givetvis också orsaken vi väljer dessa svaj i våra instrument. Dock i de flesta fall är det ju så här: Använder vi svajet hårt i flytande; tenderar det ändå att stämma ur sig 'lite grann i taget'. Vi accepterar detta som helt normalt pga att strängarna töjer ut sig. Vad vi ofta missar här; är: -Varför strängarna töjer ut sig mer just på de här grejerna? Den största orsaken till varför vi blir lurade; är ironiskt nog stallets grund funktion: Det är för att vi tror att stämningsproblematiken vi upplever beror på att vi ofta använder dessa typer av svaj hårdare. Dock oavsett att man har sitt låsbara svaj optimalt justerat; töjs strängarna ändå ut i förtid precis på samma konstiga sätt.

Ofta när detta problem märks mest: Är tillfällena när vi är beroende av optimal stämningsstabilitet som mest. Dvs: När vi skall spela in hemma -eller i studion. De gångerna när skiten verkligen ställs på sin spets -och det är på allvar. Vi går ofta in förberedda till max i studion; och ber + hoppas att saker inte skall strula. Eftersom vi själva känner våra egna prylar bäst; vet vi ofta var marginalerna (läs: grå zonerna) -våra prylar fixar och inte fixar är/finns. Vi väljer oftast att nöja oss -med att anpassa oss tryggt inom dessa marginaler. Min personliga uppfattning är att detta en av de största orsakerna varför de flesta tyvärr väljer att basera sitt lir på teknik -istället för tonhantering. Det är lättare att flow-kryssa över fler noter -än att verkligen töja och få färre noter att leva och betyda någonting mer.

Nämnt detta tidigare:
Den svagaste punkten på en sträng ÄR ALLTID den skadade delen på den samma. Det är HÄR som strängen töjs ut och ger efter. Det här ger givetvis stämnings ostabilitet. Exempelvis alla Ni som förr i tiden besökte IA Eklunds fantastiska gitarr kliniker; noterade väl- att det var en massa fipplande på finstämskruvarna i 'Äppel-Floydet' efter några 'dives-from-hell'. Dvs: Ju extremare man lirar = Ju mer problematik med strängtöjning ger detta på instrumentets stämning. Den stora 'boven' här är; att strängen som är låst fast i stallklacken är deformerad. Den är inte naturligt rund -utan oval eller rent ut sagt platt. Detta är problemet. Den första, lilla biten av strängen efter 'nypet' är svagare pga att den är så deformerad. Just här kommer strängen att fortsätta töjas ut.

Genom att fördela nyp kraften i stränglåsningsfunktionen på stallet; behöver vi inte nypa fast och deformera strängen lika hårt. Det är ur detta som man hämtar den största funktionella fördelen i double clamping. Man erhåller helt enkelt mer stämningsstabilitet -ur ett system; som är designat för att erbjuda just detta: Stabilare stämningsstabilitet. Metoden kostnadsfri och effektivare.


/ Jonken