Det är väl egentligen närmast oförskämt mot de som drabbats med lidande och död att säga att man känner sig kulturellt torrlagd inombords, och att känslan växer för varje dag som går. Men nu gör jag det ändå eftersom det vore skönt att höra andra berätta hur de sysselsätter sig musikaliskt när allt inte är som vanligt och inget som man vill att det ska vara.

Jag spelar fortfarande i band men det tog löjligt lång tid att få ihop ett nytt band efter att det gamla sprack senhösten 2019. Först i slutet av sommaren var det komplett och repbart. Men det går hela tiden i snigelfart eftersom det så fort det är någon som har någon slags förkylningssymptom så blir det en ofrivillig paus på ett par veckor och när en är frisk så insjuknar nästa och så håller det på så där. Sen hoppade en medlem av för ett par månader sen också (inte så konstigt egentligen). På alla de här månaderna så har vi lyckats spela in en och en halv låt och filmat en video till den som är klar. Sen hade vi nån slags plan på att genomföra minispelningar i lokalen för en handfull människor men vi hann aldrig genomföra det pga avhoppet. Och jag som närmast lever för att stå på scen. Jag har nästan fått en depression av att inte få göra det bästa jag vet. Vi ska leta en ersättare till avhoppet men man hoppas ju inte för mycket, svårt nog i vanliga fall det är att hitta rätt.

Ännu värre är nästan att inte kunna gå på andras spelningar, något jag gjort i snitt en gång i veckan i över 30 år. I somras var jag faktiskt på en spelning, vilken var en helt surrealistisk upplevelse eftersom alla som var där var så duktiga på att hålla avstånd. Folk stod som schackpjäser framför scen vilket var extra anmärkningsvärt eftersom bandet var ganska ösigt. Men det var ändå en spelning och det var ju fantastiskt. Det var fler band som spelade den kvällen men efter att det första bandet var klara så kändes det lite som att folk började bli så där fulla att de snart skulle hänga i en och skrika en i örat. Så vi drog hem istället. Sen var jag på en annan spelning senare på sommaren men där var det så mycket folk och trängsel att vi gick en minut efter att vi kom dit. Efter dessa två tillfällen har det inte bjudits några fler möjligheter och bra är väl det möjligen men fan vad man längtar. Var på middag nyligen hos en kompis på tu man hand och då såg vi en sån där förhatlig streamad spelning. Det var mest frustrerande och gav inte så mycket.

Ja, hur gör ni som har ett behov av att musicera i grupp? Hur hanterar ni ledan? Jag tycker att det känns för jävla deppigt.

Jag spelar i ett coverband där vi är fyra av fem som fortfarande träffas och repar. Andra gitarristen kommer aldrig och repar så vi blir mer och mer en kvartett!

Fast nu blir det mer och mer sällan då även bassist och trummis börjat isolera sig mer och mer.
Alla tre är nog i riskgruppen så jag har viss förståelse.
Men när vi emellanåt får till ett rep är det så in i h-vete roligt att jag håller mig flytande på det ett tag.

På hemmaplan blir det inget spelande över huvud taget utan mera hänga på olika musikforum, kolla Youtube samt kolla annonser efter något roligt.
Lite gitarrmeckande kan det bli ibland och då brukar det bli några timmars spelande efteråt.

Men det jag saknar absolut mest är att spela live. Saknar adrenalinpåslaget.

Så här var det för mig även INNAN Corona, därav la jag ned senaste bandet och sa upp replokalen.
Vi hade sån 'tvättstugemodell' där det är många band och man har 1 eller 2 tider per vecka på en specifik tid
och det funkade inte.

Sen blev jag allmänt less på att 'repa' när det bara var samma låtar och ingen annan kom med nya låtar etc.
Tjat på att ligga ute med hyran och låna ut pengar till bandmedlemmar.

Blev less på hela demobandgrejen faktiskt.

Saknar?

Ja ibland.

För min del blir det akustiskt för hela slanten. Spelar och sjunger, skriver mycket låtar. Jag har faktiskt fått tillbaka suget efter band nu, efter att inte ha spelat i ett på ungefär 10 år. Min plan är att få ihop ett gäng solida låtar nu när inget händer, och skaffa ett band att framföra dem med när (om) saker börjat återgå till det normala igen.

Vi är bara tre personer i ett coverband som har lyckats hålla ihop i rätt många år nu. Vi repar på en gång i veckan utom när någon är förkyld eller har förkylnng i familjen. Vi spelar ändå bara ute en gång varje eller vartannat år ändå så det är inte så stor skillnad. En framgångsfaktor för oss har länge varit att begränsa våra förväntningar. Vi vet vad vi inte kan. Och vi har inga som helst önskningar om att "slå igenom". För oss är det en tillräcklig utmaning att försöka oss låtarna. Men vi har inte bråttom.

Ett sätt att hantera det är för mig personligen också att ett annat intresse, foto, har börjat växa sig starkare till den grad att jag faktiskt är inne på att sälja av lite gitarrgrejer och till och med någon gitarr för att köpa kameragrejor.

Året innan Covid lade vi ned ett band. Sen Covid kom har jag inte haft lust att hoppa på nåt nytt. Istället har jag byggt upp en liten studio med DAW på Linux. Jag kör Reaper och diverse plugins. Det är en väldigt svår omställning att gå från två Laney/Marshall halvstackar uppmickat, till att köra direkt in i DAW:et och skapa soundet med plugins. Testade en miljon gitarrplugins - ampsims, effekter, cabsims m m. Nu kan jag skapa några olika gitarrljud som funkar, men det var en lång resa.

Måste erkänna att det mesta har blivit komponerat med synth och trummaskiner. Men jag får la starta rörstärkarna så de inte beckar igen. Och stämma gitarrerna kanske...

Jag höll på mycket med foto förr, hade studiutrustning och en massa kul kameror och objektiv.

Nuförtiden tycker jag dock att det blivit så exremt photoshoppat allting, naturbilder som blir mer fotokonst.
Men det är ju också ok, dock typ en annan hobby.

Har ju förändrats drastiskt med digitaliseringen, nu kan man ta hundratals bilder och se resultatet direkt, förr hade man möjlighet att
kanske ta en polaroid för att kolla av ljussättning, sen ett par rullar som kostade dyrt att framkalla.

Spelar i ett par olika band, sista spelningen var 200125. Frustrerande, ena bandet var nytt och vi hann bara med två gig innan pesten kom.

Har istället fördjupat mig i hemstudion. Dissekerat och remixat gamla inspelningar, hittade ett rullband från ett radioprogram ”Utspel” från 1977 där vi var med. Kul att unmixa och remixa. Förbättra det hårda Music Man-förstärkarljudet (äntligen), feta till trummorna med kompressor, osv.
Gör färdigt gamla projekt som blivit liggande.

Börjat kolla in prylar igen; förstärkare, pickups...
Ett nytt projekt är att restaurera en ’68 Marshall Lead 50W som jag kom över billigt.