Underhållande och tankeväckande
https://www.youtube.com/watch?v=-Ici9OPCe4U

Svarar utan att ha tittat på hela klippet, orkar inte med alla Youtube-påvars eviga malande!
Men ett svar på frågan har jag! Egentligen inga alls! Fast klart en gitarr behöver man nog ha!
Det viktiga är att man har någon att spela med och att man har så mycket talang så att man kan lära sig något nytt hela tiden, och har så god smak så att man vet vad man inte ska spela!

Den övre gränsen är okänd

När man väl vet vad man vill ha är det nog inte så många. Frågan är väl hur man vet att man vet det?

Man vet aldrig vad man vill ha förrän man testat, kul med en massa gitarr-prylar att välja bland, inget nödvändigt, men kul.
Skillnaden mellan vad jag lagt ekonomiskt på utrustning och vad jag tjänat på musik är gigantiskt....
Läste någonstans att George Gruhn, som är en duktig gitarrist, tjänat typ 80$ som "artist" under hela sitt liv. Och genom den mannens händer har enorma mängder värdefulla gitarrer passerat.

Alla gitarrprylar bidrar till olika sounds. Det blir ju som en upptäcksresa att testa olika grejer. Det är ju kul att resa och upptäcka, eller? I och för sig är jag något av en stugsittare i vanliga fall, men den här gitarr/ljud resan är kul! Men det bör inte ta tid ifrån spelandet, utan bara inspirera spelandet.

Jättemycket.

Äntligen rätt svar!

Jag köper och testar lite då och då! Konstigt nog så blir ofta de billigare prylarna
kvar i min arsenal. Övrigt går vidare till andra intresserade med större börs!

//BoB

Samma här. Vad gäller gitarrer blir ”kärleken” större för billigare, då man ofta får lägga mycket tid på att fixa till dem.
En CS är ju liksom ”klar” på ett helt annat sätt och blir inte lika personlig.

Jag tror att det är tre saker som sätter gränsen för vad som är "tillräckligt":
1. Vad man har råd med
2. Vad man har plats för
3. Vad man har tid för

Intressant!
För mig är det:
1. Vad behöver jag? (Rigg - effekter och gitarr/gitarrer.)
2. Vad vill jag ha i alla fall! (Oh! En Les Paul till!!!)

Nuförtiden håller jag mig mest kring punkt 1 men det smyger sig in nummer 2 också då och då.

Frågeställningen framkallar skuldkänslor och ångest... I’m out of here!

Har jag mer gitarrprylar än jag behöver? Definitivt!

Hur mycket gitarrprylar behöver just jag? Ganska mycket mindre än vad jag har. Den gitarr som varit i min ägo längst som jag fortfarande har och använder är en akustisk Yamaha FG-435A från omkring ’87-’89, numera Nashville-strängad. Den gitarren b e h ö v e r jag, alla andra gitarrer, effekter och förstärkare är bara för att jag har möjlighet men det är mera att jag försöker mätta ett begär snarare än att tillgodose ett behov,Förresten behöver jag en bra stämapparat också.

Utifrån mitt synsätt blir således svaret 2, en gitarr och en stämapparat. Tack för ordet!

Ja detta är ju ganska träffsäkert.

Sen är det väl så att en del har lite av samlargen i sig, andra inte.
Rastlöshet kan också trigga köpbeteenden som gärna accelererar, behov att belöna sig själv osv.

Har svårt att motivera att äga mer än ett par gitarrer och 1-2 förstärkare, och jag personligen tycker det räcker.
Däremot har jag köpt och sålt en massa grejer genom åren , då det är kanske där det skiljer, skulle jag aldrig sålt något så skulle jag
drunkna i prylar

Jag citerar John Suhr:

"It's not about deserving the guitar, it's about enjoying life."

+1

/Magnus

Det händer rätt ofta att jag tänker att "Jag skulle faktiskt klara mig bra med bara de här grejorna" när jag lirar på någon av alla kombinationer av gitarr och förstärkare. Sen går det över.

Det ligger nog dock en hel del sanning i det. Jag är en meat and potato guy. Även om det är trevligt med "fine dining" och alla möjliga exotiska matinfluenser så skulle jag vara rätt nöjd med att äta husmanskost och krydda med salt och pappar. Kanske lite chili (eller delay och reverb när det gäller gitarr).

Precis, man skulle klara sig med X prylar, men vem bryr sig om det? Det har ju liksom inget värde alls.
Man skulle klara sig rätt länge på vatten och bröd också.

//MO

Kanske det, men i sammanhanget är tankesättet ett sidospår som inte nämnvärt ens närmar sig något som tangerar ett svar på ursprungsfrågan.

Med Maslows behovstrappa för ögonen går det ganska snabbt se behovet av mängden musikprylar som vardandes ett självhävdelsebehov (fjärde nivån i behovstrappan). Vi behöver självrespekt och vi har ett behov av att känna respekt från andra, mängden musikprylar kan då vara en väg att få bekräftelse på dessa behov.

Hoppar vi upp på översta trappsteget i behovstrappan finner vi där det som benämns självförverkligande behov (femte nivån i behovstrappan). Här handlar det precis som det låter att utvecklas fritt till sin fulla potential. Tror jag mig behöva alla dessa musikprylar så kanske det är så men... njae... det är kanske så att det är själva begreppet ”behov” vi behöver definierar för oss själva. För handen på hjärtat, behöver vi alla saker, är det nödvändiga för vår blotta existens?

Som jag skrivit många gånger tidigare, det är ibland väldigt lätt att förväxla begär och behov. Emellanåt gör jag det själv och kanske är det då ett självhävdelsebehov kombinerat med behovet av självförverkligande blir som mest blottlagt.

”Riktiga” behov, fysiologiska behov, skyddsbehov och behovet av kärlek (de tre första stegen i behovstrappan) har som jag ser det föga med mängden musikprylar att göra. Mängden musikprylar jag har behov av är då noll. Min tidigare utsaga om att jag behöver min akustiska Yamaha F-435A och en stämapparat, dvs två saker, är utifrån vad jag betraktar som nödvändiga behov en felaktig utsaga, jag hade fel!8)

Ska man gå vidare i svamlet kan man botanisera lite inom utilitarismens många tankegångar men det sparar vi till en annan gång, tack för ordet! Nu kan vi återgå till gitarrmissbrukandets ädla konstart och fortsätta köpa mer och fler musikprylar. Detta villhöver jag...

Det är skillnad på att "klara sig" (överleva) och "klara sig bra" (leva). Och värdet, förutom det uppenbart ekonomiska, är väl främst att man har större möjlighet att bemästra en kombination, snarare än hundratals. Vilket ofta gör att man måsta vara kreativ för att få ut så mycket som möjligt av sitt instrument. Det är ju ändå rätt många kända gitarrister som stort sett håller sig till en gitarr till exempel.

Men visst finns det många bra anledningar att ha flera instrument också. Annars skulle jag inte haft X antal gitarrer och Y antal stärkare.

Beror väl på vad man menar med behöver. Till att giga? För att det ska vara kul? Till inspelning?

Jag hoppar runt i rätt olika genres när jag gigar och brukar motivera inköp med att jag behöver en viss pryl till en viss stil. Men ska man vara ärlig så hade jag klarat mig med min Fractal ax8, en elgitarr och en akustisk gitarr. Och vad det är för elgitarr är faktiskt inte så noga. Man kan få det mesta att fungera. Men hur kul är det. Jag är inte i den situationen att jag behöver begränsa mig på det sättet.
Men med det sagt så gillar jag inte att ha prylar som inte används. Då säljer jag hellre och köper något som kommer till användning.
Det är ju kul med gitarrer. Är väl därför man har dom egentligen. För att man gillar det. Både nytta och nöje.

Absolut, men leva är ett måste för att det skall vara värt att överleva.

Mitt sätt att se på det är att så länge man har råd så skaffar man det man tycker att man behöver och funderar inte mer över det.
Vill man ha 4 hammare för olika spisorter så skaffar man 6 och har två i reserv.

/Magnus

Ja, det är en liten avstickare. Ska jag svara närmare på frågan så är min uppfattning att all musik som spelas på någon form av elgitarr (allt från jazzburk till en metal-gura) går att spela med valfri solid elgitarr, en ren stärkare samt någon form av dist (om musikstilen kräver det) antingen i stärkaren eller från en pedal. Det kommer naturligtvis inte vara optimalt för alla stilar men man behöver inte mer. Detta under förutsättning att man vill spela gitarr. Majoriteten av mänskligheten äger inte gitarrprylar och klarar sig inte sämre för det så ur det perspektivet behöver man inga gitarrprylar alls.

Man behöver nog fråga sig varför man spelar för att kunna svara på frågan. Är det för att tjäna sitt levebröd? Då behöver man ju veta hur det ska gå till, vilken musikstil, mm. mm. Ska man försörja sig som gatumusikant behöver man kanske en akke gura endast. Fast forward. Spelar man mest för att det är kul så kan ju en del av det kuliga ligga i att köpa och spela på olika prylar och då är det ju befogat att göra just detta - köpa prylar. Själv jobbar jag som gitarrlärare och då är det ju bra att ha koll på många stilar och utrustning så där befogar jag en del av mina inköp. Men mest för att det är så spännande att bekanta sig med ny utrustning (sen är det ju mitt levebröd också)!

Jag kan vara lite avundsjuk på covermusiker, som TPS-snubben, som går och skaffar en pedal till för att bandet ska repa in en en ny låt. Vi som skriver eget BEHÖVER ju inte en grej till för nästa låt, även om nya grejor ibland får oss att upptäcka nåt som leder fram till en ny låt. Men det är ju okänd mark, så man vet inte om man behöver grejen förrän låten är upphittad, och efter att den är skriven kanske låten inte behöver grejen.

Konst/kultur, skapande av och intagande av, är grundläggande behov för mänskligt välbefinnande.
Verktygen behövs för att det skall kunna ske.

/Magnus

Det räcker med en gitarr för det.

Man kan väl bara konstatera att hobbyn till stora delar handlar om att skaffa nya prylar?
Finns ju hundratals tillverkare av 'boutique' grejer som mickar, pedaler och annat som cashar in på folks ständiga hunger på
något nytt att testa.

Det handla inte om något 'grundläggande behov' det är struntprat
Och jag inser att detta är att svära i kyrkan.

Dina sista två meningar där ger en bra inblick i din syn på konst och känslomässiga koppling till densamma.

Det räcker med en gitarr om man helt skall räkna bort att utövande av konst är känslor och inspiration.
Och absolut är det struntprat om man inte förstår var känslor och inspiration ofta kommer ifrån.
Prylar är ljud, ljud är vad allt handlar om.
Det är en resa där saker på resans gång väcker känslor som ger inspiration.
Somliga finner inspiration i begränsningarna från få valmöjligheter och somliga finner det i möjligheterna från många.
Många finner det i mötet med något nytt.

För några är det kanske så att hobbyn till stora delar handlar om att skaffa prylar.
För egen del är det ingen hobby alls (inte vare sig prylar eller att skapa).

Pretto, absolut. Livet är pretto.

/Magnus

Mike förstod!

Behov är en glidande skala.