Satte min combo i replokalen på stativ förra veckan. Tänkte jag skulle höra mig själv lite bättre med förstärkaren både högre upp och lite vinklad. Tyckte efter ett tag att det lät riktigt pappig, torr fuldist, men kopplade det först inte till stativet. Men med förstärkaren tillbaka på golvet igen, så låter den precis som den ska. Ibland blir man helt nojig på ljud, men detta kanske är ett vanligt fenomen?

Detta är välkänt, ja. Lägre frekvenser försvinner i och med att kontakten med golvet blir sämre. Samma sak om du ställer förstärkaren längre från en vägg. Framförallt hörn ger ökad basrepsons.

Ja, till och med hjul på en förstärkare får den att tappa botten. Den ska stå på golvet. Punkt. Ok då, my two cent...

Ja, att den skulle tappa lite bas hade jag räknat med, men inte att den skulle låta så skrändistigt, som torrhosta nästan.

Gitarrhögtalare är sinnessjukt riktade. Så om du nu helt plötsligt får ljudet mer riktat mot öronen, så hör du mer hur den faktiskt egentligen låter.

Det kan ju faktiskt vara ett bra uppvaknande. Tänk på att det det snarare är det som din publik kommer höra om du spelar på en upphöjd scen.

Kanske, kanske inte. På stativet lät det skit precis bredvid och i andra änden på replokalen. På golvet lät det bra precis bredvid och i andra änden på replokalen. Men visst börjar man fundera... Ska testa med en annan combo och se om upplevelsen blir densamma.

Jag testade stativ, en vinklad trälåda med basreflex, gitarrhögtalare i monitor. Testade också beamblocker. Allt egentligen mest för att omgivningen påstod att jag borde göra så. Alla har privata teorier om varför det borde vara bra, särskilt icke-gitarrister. Upplevelsen blev som du säger, skränigt, utan botten. Det jag till slut landade i var att låta förstärkaren vara kvar på golvet, men att istället ha en Clearsonic plexiglasskiva framför. Oftast stod jag nära förstärkaren och min upplevelse blev ok och ljudtekniker och bandkompisar slutade ha synpunkter. Mer gitarr i monitor fungerade inte heller för mig eftersom jag inte hade en egen aux och eq:n inte lät gitarr alls.

För bas har man inte samma nivå av riktningsberoende diskant, men effekten av ett golv är betydande. För att få ett mer konsekvent ljud har de ibland en isolerande platta (https://auralex.com/gramma/) under stärkaren/lådan. Tanken är att man ställer in eq med plattan under och att ljudet blir likadant oavsett om du står på en träscen eller på en betongplatta. Om du gigar mycket, kan det rädda dig ur katastrofsituationer som annars skulle göra spelandet olidligt.

Idag är kraven på tysta scener och PA-monitorering så starka att det faktiskt kan vara läge att testa in-ear och digitalt, bara för att få bort alla andras synpunkter på hur man borde göra och få fokusera på spelandet istället. Bra, gjutna lurar och egen kontroll på nivåerna är måsten, men sedan kan man flytta energin till musiken. Det är ett problem att vi väljer och köper utrustning som låter bra ensamt och oberoende av den totala ljudbilden. I fält blir situationen en annan och långt bortom vad vi kan påverka eller ha kontroll på. Om du har valt ett delay för att dina repeats ska låta mer vintage och ha wobble från ett bandeko, så har du antagligen lagt pengar och energi på en nyans som är svår för alla att ens uppfatta i en livesituation.

Ställ stärkaren på golvet, ta bort strålen från omgivningen med plexiglas, skruva upp tills du är nöjd, spela och ha kul. Om du spelar mycket ute, ta bort alla påverkande variabler och försök leva med in-ear.

På golvet låter bäst för gitarristen men tyvärr längst ifrån det publiken hör.

Kör själv nästan alltid digitalt live nu för tiden. Dom digitala prylar som finns nu låter så sjukt bra. Tycker det är kul att lira. Men framförallt att det finns så otroligt många fler positiva, praktiska fördelar med digitalt.
Dels kommer man ifrån det som nämns i tråden. Man tar bort variabler som att det kan låta helt olika med förstärkarens placering, var man själv står, hur publiken står, hur övriga bandmedlemmar står.
Jag känner mig mer trygg med digitalt att det jag själv hör är det övriga i lokalen hör.
Och lägg till mickplacering, scenvolym, roddtid, antal prylar som kan gå sönder osv.

Men med det sagt har jag så klart kvar min rigg med stärk och pedalbord. Men kör det mest när det är gigs med bra ljudtekniker på plats. Roligare för mig, jobbigare för alla andra..

Tips för att höra sig själv bättre utan att flytta upp stärkaren på stativ och få de negativa konsekvenserna är att handla en plexiskiva på tex biltema.
Placera den i ett gitarrstativ strax framför stärkaren lutandes från den.
Det reflekterar lite gitarrljud upp mot dig och stoppar diskantstrålen från att landa direkt i öronen på publiken. Har funkat störtbra för mig.

Tack för bra tips - ska testa några av dem. Min första oro var egentligen ”låter min förstärkare så här illa”? Men nu har jag testat med en annan combo, och effekten blir exakt densamma, när den hamnar på stativet. Basen blir tunnare, vilket jag kan leva med, men disten tappar sin krämighet och får ett fult skorrande och torrt biljud.

Koolt tips!

Kanske basic men tycker det funkar rätt bra att ha stärken på golvet men luta den bak mot en vägg om det går. Då har den ändå kontakt med golvet och man tappar inte lika mycket bas men får den mer riktat uppåt. Kanske akta att man inte får diskantspiken rätt i ansiktet. Lite upp räcker. Man mickar ju inte stärken mitt i konen heller.

Jag håller med Ola om Clearsound-plexi.
Men tycker faktiskt det funkar "lite bättre" att ställa nåt inte fullt så plant som plexi. Nåt mer "skrynkligt".
En väska, bag eller trumcase, som täcker upp till precis över mittkonen och lämnar lite papp kvar överst.
Funkar kanon.

Fast det är ju rätt kul om man ser förstärkaren... Då är plexiglas bättre, om än bara för fåfängans skull.

Min plexiglasskiva är ledad på tre ställen. Man ställer den som ett ”M”. Så ytan mot högtalaren är inte plan, om inte skrynklig, så åtminstone bruten.

Tråden får mig att tänka på ett gig med Conny Bloom. Har för mig att han helt sonika hängde en matta framför fyrtolvan. Old school.

Förr var det populärt att tejpa ett kryss med gaffa över mittkonerna på 4x12:orna....
Huruvida konerna kommer i öronhöjd på publiken beror väl på scenhöjden?
På mindre scener är det nog ingen större risk.

Finns också olika s.k. beam blockers att montera på förstärkaren.
https://tedweber.com/wbb12-4/

Ja, tyvärr gör det där stor skillnad.
Jag löste det själv på samma sätt som Ljudfreak där uppe, en plexiskiva framför.
Skivan är med två sidor på gångjärn som jag fäller ut så det stänger även åt sidorna (som en lite bur framför stärkaren som är öppen uppåt).

Den sprider ljudet uppåt så jag hör bättre och den gör underverk för både publiken och ljudtekniker (och alla andra runt mig).

/Magnus

Eller:

Undrar vad som händer om man kombinerar dessa metoder, slutar med att man tystnar helt?

- Vinkla stärken bakåt
- Plexiglas framför
- Beam blockers
- Tejpa konerna
- Matta över hela stärken

Ganska märkligt att man lyckats lira live i >20 år och överlevt utan något av detta
Kanske bara betyder att det låtit skit hela tiden

Nu är ju inte spela på scen aktuellt på några månader eller år men..
Är det inte bättre att höra ljudet som det faktiskt låter, ut ifrån scen?
Innan jag lade ner detta med gitarrstärkare så hade jag alltid högtalarens i lyssningshöjd
och skruvade till ljudet så att det lät bra i mina öron ( och samtidigt publiken , inspelningen etc ).
Är inte det en habil lösning?
Att ha ett ljud för sig själv och ett annat utåt verkar väldigt knepigt.

För alla rakt framför dig så ja.

/Magnus

Detta har varit standard på mindre klubbgig, utrustning är MARSHALL 50/100 w topp + 1 eller ibland 2 x 4-tolvor

Soundcheck:

Ljudtekniker : "Sänk gitarren, sänk mer , sänk sänk sänk!, sänk basen också !!!"
Jag: "OK", (sänker väl pyttelite på Power soaken då) .

Gig:

Jag: Börjar med att dra på ett par notch uppåt på volymen, LT stirrar men säger inget.
Publik: (under gigget): "Höj gitarren!"
Jag: "Ok, höjer väl några snäpp då..."

Efter gig:

Ljudtekniker: "Lät ju riktigt bra det där!"
Jag: "Japp, vi hade dubbelt påställ än soundcheck på allt"
Publik: "Gitarren hördes knappt"

Håller med om detta.

Beam blockers har jag testat. Jag trodde på idén, men det var inte någon tillräcklig lösning. Antagligen måste man både reglera nivån och diskantstrålen för att omgivningen ska tycka det känns bra. En volympedal är också vettigt, för att kunna skapa en kontrast mellan leadljudet och kompet. Det kan tyckas självklart och banalt men det är betydligt enklare att justera ner med foten än att ratta på gitarren eller hålla igen anslaget. Händerna spelar man ju med.

Bra sagt!

Fast det blir ju aldrig riktigt samma i vilket fall. Micken dom man sätter upp tar ju ljudet från en liten punkt i högtalarelementet. Beror ju på exakt vilken punkt. Blir alltid till att labba med detta.

Ja, det låter väldigt habilt, men nu funkar det ju inte under förutsättningen att man tar ljudet direkt ur förstärkaren, eftersom det uppenbart låter olika beroende på var man befinner sig i förhållande till den, och hur rummet påverkar ljudbilden. Det gäller såväl musikerna som den eventuella publiken. Och ingen av mina förstärkare låter bra uppe i luften med högtalaren rakt in i öronhöjd, oavsett hur jag skruvar. Hade det varit en ”skruvafråga”, hade jag inte startat tråden.

Det är givetvis så som du säger.
Rummet påverkar ljudet.
Var du placerar stärkare, hur du placerar den, var du lyssnar ifrån.
Och olika rum ännu mera. Och hur man tror att det låter.
Det enda man kan göra är att se till att man har en förstärkare som man kan ”skruva” in ett bra ljud
som är så neutralt det går i förhållande till rummet, placering, uppmickning , Line, PA etc.
Ett bra sätt är att höra vad som kommer direkt ifrån högtalaren.
Att ha lådan på golvet och spela för knäna är inte speciellt optimalt om det inte är en 6-10 m djup scen.
Då sprider det sig upp i öronhöjd nog.
En annan aspekt av att ha lådan i öronhöjd är volymen.