Rätt svar är Larry Carlton.
Har några dvd, inspelade 1984, 1990, 1993, 1995, 1997, 2001, 2004.
Och sett annat på Youtube.
Många magiska ögonblick där, oavsett om han spelar på Strata (Fender, Valley Arts short scale), Tele, Les Paul (1957 och Special), 335.
Larry is the Man

...Eller Kerry King i Slayer; beroende över vilka personliga preferenser var och en har....


/ Jonk'ster

He, he, men så sant.

//Magnus

Jag har bäst ton live, ni vet bara inte om det...

Neil Young & David Gilmour
...men de visste väl alla redan...

några svårare frågor?

Bäst är ett stort ord men Joe Walsh har i mitt tycke oftast ett väldigt bra liveljud.

Kan vi inte bara konstatera att ju renare ljud/mindre dist gitarristen har desto bättre liveljud? Med andra ord så känns det lite orättvist att jämföra Kerry Kings vrålande JCM 800 med Gilmours och Larry Carltons ton?

Då vinner ju Andres Segovia!

Warren Haynes brukar ha bra och fränt ljud, tycker jag.

Jag har haft förmånen att se Mike Landau live på små klubbar, bl a The Baked Potato. Den tonen han krämar ut ur en strata in i en Marshall är helt makalös.

Gary Moore HADE den bästa tonen live.

Alla gitarrister som lyckas frambringa tonen B har bäst ton live. Påståendet gör jag utifrån gammal beprövad metod från grundskoleåren. A är bra, B är bäst, C är de som skvallrar mest...

Utifrån vilka parametrar bedömer ni ton, eller ”ton”?

Den här tråden blir lite som 'vilken mat smakar bäst'?
- Hur definierar du mat?

Bör istället formuleras så här:

'Vilken är din favoritgitarrist, som du tycker har bäst ton live', och varför är den bäst för dig?


Bojen kommer aldrig kunna enas om en enda 'ton'

Bäst liveton för mig är när en artist kan återskapa ljudet och liret från en skivinspelning live.
Vissa artister klara inte av att leverera det dom trixat till på skiva.

Vid två tillfällen live har jag slagits av exceptionellt bra gitarsound.
1. Paul Stanley på en reunion-turne troligen på 90-talet.
2. Darkness (2012?) när de var förband till Lady Gaga i Globen.

Ja, jag gillar bra kompljud av marshallkaraktär.

Är det inte lite så att förutom på väldigt små ställen så är det mer ljudtekniker än gitarrister som har bra ljud live?

Sällan man ser något på lite nivå där gitarrljudet är direkt uselt. Förvisso börjat falla en hel del på senare år när så många börjat tycka att Kemper och AXE-FX är superbra live för att det är enkelt att bära. Skumt nog är det oftast gitarrburen musik som hårdrock och metal som har sämst gitarrljud live (sämst ljudbild överhuvudtaget ofta).

//MO

Jag har sjukt bra ton i mitt ljud men döljer det genom att lira en bra bit under mediokert

Mästare och protégé

https://www.youtube.com/watch?v=rxux5LdmjQU

https://www.youtube.com/watch?v=W9Oo8oWi8uc
Live: https://www.youtube.com/watch?v=c5ECaMU7csY

Tycker ljudet kan variera kraftigt beroende på var man står i lokalen, eller som värsta exempel på större arenor.
Troligtvis låter det allra bäst om man ställer sig i nivå med mixerbordet.

Sen var det väl egentligen 'bäst ton' som gällde, är det samma som gitarrljud?

Jag kanske har fel, men hade den här diskussionen varit möjlig på ljudbojen 2010? Är det inte ett lite nyare påfund att prata om "ton"? Om jag fattar rätt så betyder "ton" någonting annat än "ljud", eller hur? Som i sin tur inte är riktigt samma sak som "sound"? Är inte ute efter att kritisera, men jag är lite språknördig och tycker det är extra kul med gitarrspråk.

När jag hör ordet "ton" har jag svårt att föreställa mig ett ackord. Utan jag föreställer mig själva utklingandet av en enskild sträng. Jag tänker mig också att en "ton" är lite mer "fyllig" än vad som i övrigt skulle kunna vara ett bra gitarrljud.

Eller vad tycker ni andra?

För mig är ton i mångt och mycket frikopplat från ljud i form av utrustning. Ton för mig är en kombination av anslag, vibrato mm. Som en del annat i världen är det svårt att beskriva men uppenbart när jag hör det.

Håller delvis med i detta. Äldre/rutinerade hårdrockare brukar i regel ha bra sound. Däremot tenderar det att låta illa i metallsvängen (oavsett ålder). Faktiskt så illa att: Trots att snubbar kan lira; låter de som ett gång nybörjare när de gör det. Techs brukar kalla detta antingen för 'dö-ö-ö -effekten' (uttala gärna det förlängda verbet som att du är HELT slut i skallen) -eller 'Dajm-bää-g' -effekten (Uttala gärna andra delen som ett får.) Detta för att det kan låta så i mun på varandra -så att det nästan är omöjligt att städa upp till och med -med bra grejer. Och lyckas man med detta blir soundet TOTALT sterilt.

Det här beror på att för många av dessa monstruöst hårda killarna har fått för mycket om bakfoten när det gäller att anpassa sina privata sound preferenser i ett gemensamt band sound. Typ; fetare strängar ger inte ett fetare ljud genom den mängd överstyrning de använder. Det kan låta ballt när man spelar ensam; men ihop med andra blir det oftast mest patetiskt. Hela grejen blir endast en enda stort försök till en acceptabel kompensering...


/ Jonken

Känns alltid bra när man ska jobba med folk och de idiotförklarar en, ännu bättre om de gör det bakom ryggen ståendes vid mixerbordet

Nu förstår du detta lite fel. Nu pratar jag om att stå på en live spelning som en del vanlig publik. Dock förstår jag vad du syftar på. Det är en HELT annan sak att vara en del 'i teamet' -och idiotförklara andra i den samma bakom ryggen. Detta ju en ganska stor diagnos varning i personligheten hos en sådan person.


/ Jonken

Helt med dig.
Om alla har kraften i sitt ljud i botten och på samma frekvenser blir det ingen bra.
Är det sen digitalt så börjar ett riff, massor va gitarr hörs, sen kommer trummor och bas in, all gitarr är borta.
I mina ögon typisk, alla har skruvat sitt ljud när de spelar ensamma (precis som du säger).
Lite elakt kan man väl kalla det amatörsjuka (trots att det även är vanligt bland proffs) eller ego ljud.

Helt sant, det är ofta det äldre snubbarna som har bra ljud.
Men några såna som var kända för bra ljud, Gary Moore till exempel, lät ofta som en symaskin live.

/Magnus

Vilket band är bäst? Vem har den coolaste gitarren? Känns som om man hamnat på ett tonårsforum med typiska tonårsfrågor. Har aldrig varit på en konsert med dåligt sound från alla de hårdrocksband jag sett live i alla fall. Men alla dagens metalband som spelat tusen gånger och en hel del kvantisering i studion och som är omöjligt att återskapa live eftersom det inte går att spela så jävla snortight i verligheten, såna band vill jag inte se. Sen finns det inget mer som avtänder mig när man börjar spela solot och improvserar allt eller det mesta. Jag vill höra samma solo live som det som skapades i studion.

Ja detta är ju en fråga som är knivig att både definiera och att svara på, ton är ju som skönhet, i att det sitter i betraktarens ögon eller öron.
Men när allt sitter i symbios så går min röst till Poison Ivy ! Gitarren är lika Trailer trash som Poison !

https://www.youtube.com/watch?v=ZhDnmmfJGyk

Och jag tycker precis tvärtom - nästan lite pinsamt när hela solovändor är exakt inövade. Det första du skrev håller jag däremot med om - de stora metalbanden låter ju knappast som de gör för att de är dåliga på ljud, utan för att de vill att det ska låta så. Om det nu var det du menade... Inte mitt ljudideal dock.

Roffe Wikström

Det är inte samma sak att se och höra ett framträdande Live på riktigt, som 'live på Youtube'
Vill bara påtala det