Är det många som gillar halsar som glänser eller varför är det så sjukt vanligt att gitarrer kommer med dessa glosslackade halsar?
När det dessutom är en solid färg med klarlack över så är det besvärligt att ta ned dem utan att påverka andrahandsvärdet negativt.

Jag skulle önska att satin eller oljad var norm, hur känner ni?

De tillverkare jag frågat så är det primärt av hållbarhetsskäl som de är lackade på det sättet.
Det skulle helt enkelt bli för mycket reklamationer om de kom olackade eller bara oljade, det blir skitigt, slår sig lättare och kräver att man sköter det.

Plus det att gitarrister är konservativa jävlar och vill ha saker som det alltid varit, här ändras inget!

När jag fått custom byggen från Ibanez har jag verkligen fått ryta till för att få det helt obehandlat.
I början fick jag det inte och fick ta bort det själv.

/Magnus

En ren fråga om tycke och smak. Jag gillar alla varianter -utom när tomtar i efterhand slipat ner i till ren träyta. Vill man ha satin yta på halsen; UTAN att förstöra halsen: Köp klar nitro lack; spruta på -och slipa lackytan till den lenhets grad man gillar. Hemligheten är att inte punkta igenom till nyanslacken under -eller till träet. På så sätt kan man när som helst polera upp lacken igen om man vill. På detta sätt behöver man inte dumpa värdet på halsen -bara för att man vill ha en lenare känsla på dess baksida.


/ Jonken

Att ta bort lacken helt och efterbehandla är såklart en massa jobb, men att bara göra baksidan matt är enkelt med mycket fint sandpapper eller bara gröna sidan på en scotch brite. Det är dessutom mycket enkelt att återställa med en polering.

Edit: Där var jag tvåa på bollen...

+1 på den.


/ Jonken

Varför är det tomte att slipa ner till ren träyta?
Om det är vad man vill åt hjälper ju inget annat än det.

/Magnus

En ren smak fråga + full respekt för alla som vill det. Men många gånger är det faktiskt så att dessa spelemän faktiskt vill ha en komfortabel, len och o glidande känsla på halsen. Detta kan man uppnå bättre med helt andra metoder -än att slipa ända ner till träet.
Nu syftar jag mer på dyrare, äldre halsar -med ett högre penningmässigt värde. Jag får in så många halsar -som skall återställas till orginal skick. Det är dyrt att matcha färgnyanser för återställa detta elände. Detta ofta av personerna själva som slipat ner; och senare ångrat sig. Har man en lackad hals -och vill ha den super len; finns det betydligt bättre metoder för detta. För det första: Det är helt omöjligt att få en ren träyta lika len -som det är att få en lackad yta len. Att få en träyta -len innebär att den ändå måste behandlas med exempelvis hårdvax. Detta för att fylla alla por hål i träet. För det andra innebär slipade trärena ytor betydligt större risker med komprimerings effekter i vårat trevliga klimat.

För att återknyta till vad spelemän vill ha; och egentligen är ute efter att uppnå; kan ofta betyda två olika saker. Jag har så många gånger varit med om att kunder varit HELT övertygade om att de vill slipa ner halsen. Dock efter att de testat alternativen som finns för det; har de inte längre velat att slipa ner sina halsar. Tvärtom faktisk: De har velat även få sina andra halsar som de redan slipat ner; till någonting annat. Ber om ursäkt för min tomte kommentar. Den var i svaga stundens ögonblick baserad lite på detta.

Jag vill och har alltid stöttat personliga val & idéer. Speciellt om dessa går lite emot 'main streamen' och det 'klassiska' vi blir matade med varje dag. Det bästa jag vet är personer som bubblar av egna unika idéer -som lägger ner tiden och energin för att förverkliga dessa. En bra idé bör även vara väl förankrad -innan den kan bli förverkligad. Detta innebär egentligen att ha koll på alternativen som redan finns att tillgå inom samma område/applikation. Har man koll på detta; och fortfarande anser; att det finns verkligen ingenting bättre för min smak -än en trären baksida på en gitarrhals: -Då uppmuntrar jag verkligen dessa personer att göra detta. Och då spelar det ingen roll om det är på en gammal och dyr orginal planka. Det jag egentligen försöker och säga är: Gör inte det för att den där kända gitarristen gjorde det på sin; utan för att man själv tycker att det är det bästa efter att man testat alternativen för det.


/ Jonken

Jag frågade för att jag själv är en av de där tomtarna och har varit det sen typ 89-90 någon gång.
Jag kan bara prata för mig själv men det är inte en len, glidande, känsla på halsen jag vill åt.
Jag vill ha en känsla av trä och den får gärna vara ganska grov (max 400 papper men oftast 240).
Sen lite olja på det, olja som inte skall kännas alls.

Len och glidande har jag inte testat något som inte blir klibbigt eller halt eller att det känns som det fastnar skit på den när det blir svettigt.

Värde bryr jag mig inte om, inte för att jag är rik utan för att om gitarren inte är som jag vill ha den inget värde alls förutom det ekonomiska (som tveklöst är sekundärt till "instrument man vill spela på"). Jag hade liksom inte köpt den alls om det inte var spela på den som var tanken.
Hade jag haft en 59 Les Paul som gav mig något jag vill åt hade jag tagit bort lacken där också (fast ett mer realistiskt alternativ är sålt den och köpt 10 gitarrer som gör det lika bra men inte är ful ).

/Magnus

Jag hade en gitarr med en halslack jag inte trivdes med som jag hoppades att jag kunde matta ned såpass lite att den gick att polera upp igen vid försäljning.
Körde med #0000 stålull och tyckte inte att känslan blev bättre, det blev bara lite fulare, som tur är funkade det att polera upp den igen och jag valde att sälja gitarren och satsa på en annan.

Jag byter gitarr ofta och vill inte gärna sabba andrahandsvärdet så jag antar att jag kommer undvika klibblackade gitarrer framöver, och då blir man ju lite besviken över att så många gitarrer har en sån lack.
Är det bara klarlack över trä kan man nog matta ned den utan att sabba värdet för mycket men om det är en solid färg under så påverkar det gitarren estetiskt på ett sätt som köpare antagligen inte kommer gilla.

Surt äpple tycker jag.

Men jonkens förslag var intressant, att lägga lack över och matta ned den, smart!

Så du ser inte att det kan finnas ett annat värde i att bevara ett gammalt sällsynt instrument än monetära värden,
och om du själv känner för det så förstör du det gärna?

Det är väl tur att du inte har råd att köpa en i så fall.
Men jag hoppas detta bara är ett hypotetiskt resonemang, och du valde en Gibson för det finns inga lika dyra Ibanez

Att köpa en 59 les paul kan ju knappast komma med en skyldighet att bevara instrumentet i orginalskick. Med tanke på vad man får betala för att förvärva ett sånt instrument så ska man nog få använda den som ved om man så vill.

Ja det får man, men det är inte särskilt smart, och man får leva med att andra kommenterar det.

Den där stålullen är nog för fin, för att ytan ska kännas len. Blir väl fortfarande nästan helt blankt?

Beträffande klibbet, så är det för mig en annan fråga än blank kontra matt. Klibbet hänger ihop med cellulosalack, vare sig den är blank eller matt. Ser inte heller nåt problem med att matta ner en färg. Den går precis lika bra att återställa som en klarlack.

Svår fråga med många lager i.
För personlig del och för personligt intresse är jag inte intresserad av att bevara något för att det är sällsynt och/eller gammalt.
Ur ett större perspektiv ser jag värdet i att bevara saker även om jag själv inte bryr mig.
Somliga saker rent av skall bevaras, måste bevaras, är en plikt att bevara.
Inga elgitarrer platsar i den kategorin.
Att en gitarr bara gjordes i få exemplar ett specifikt år är en rätt tunn ursäkt för att kallas "sällsynt".

Japp, valde en Gibson för att alla vet att den är dyr, en bra exempelgitarr.
Hade jag haft en hade jag sålt den, inte pillat med den. Bara av anledningen att det hade givit mig massor av pengar, gitarren i sig skiter jag i.

Trist att jag inte har såna pengar, tycker jag.
Skulle aldrig vara så vilseled att jag spenderade det på en gitarr ändå.
59 or lever säkra.

/Magnus

Amen.

Instrumentet har ju hela sitt värde i att samlare vill ha en holy grail.

Kanske dra igång en crowdfunded "se om en 59a brinner lika bra eller bättre än en modern Les Paul"?

/Magnus

Det finns gott om samlare som försöker bevara dessa så historia kommer inte gå förlorad av att någon slipar ned lacken på sin hals.
Och många 59or har redan lackats om, har extra hål osv så det är ganska sannolikt att gitarren du skulle ha slipat halsen på redan var kränkt på ett eller annat sätt.
I min mening är de redan fånigt höjda som om det vore en del av en religion, vilket får mig att hoppas att någon ändå tar och installerar ett floyd i sin 59a.

Men vi kan väl lämna det sidospåret innan det blir något slags Lars-Vilks-historia.

Det låter ungefär lika smart som de där bolagsplundrarna på 90-talet som vaskade champagne på rivieran. Eller den kända politikern som eldade pengar i Almedalen. Om man ändå har lyckats samla ihop till en 59:a, varför inte sälja den istället och skänka pengarna till forskning, Bris, eller vattenförsörjning i fattiga länder?

Man får såklart göra vad man vill med sina pengar, men risken är ju att man både ser sig själv som ett arsel och att andra gör det.

Självklart är det helt hjärndött, därför händer det inte.
Men kul skulle det vara.

/Magnus

Har du upplevt på nåt sätt att de slår sig lättare på nån av dina obehandlade halsar?

Ja du kan ju alltid kontakta Gudrun och se om F! är intresserade,
troligen inte eftersom Almedalen är inställt, Kan man hoppas för gott?

Ja, det har jag nog gjort. Inte så att de pajat (jo, kanske en eller två) och blivit sneda så det behövts fixas, men de rör sig mer (behöver justeras oftare) när man reser med dem.
Har kontrollerad luftfuktighet i min studio och har haft det i väldigt många år, tar väl hand om dem och använder dem hela tiden.

Jag tror att om man lämnat dem helt obehandlade hade de nog inte hängt med så länge.
Jag oljar med olja som härdar, vilket skyddar mot smuts och att den suger åt sig fukt eller torkar ut för fort.
Spelar fortfarande på gitarrer från tidigt 90-tal som funkat felfritt sen dess.

Jag tänker nog på gitarrer som förbrukningsartiklar, så pajar det så får det vara så.
Nu spelar jag nästan bara på rostade halsar så rörelse existerar inte längre.

/Magnus

Bra ide, jag gillar henne, hon är säkert på.
Kanske kan vilka det mot att det är en protest mot det patriarkala samhället på nått sätt.

Jag och Gunsan kan nog får ihop ett jippo även utan Almedalen, hon pinkar i en biosalong och sen är vi igång.

Det här blir stor! Heja oss!!!

Är inte du medskyldig nu när du kläckte "planen"?

/Magnus

Vansinnigt snyggt bakifrån!






Jag tycker det ser snyggare ut å känns mer "rejält" på nåt vis.

På instrument av Fendertyp eller andra med utbytbara halsar i naturfärgad Maple tycker jag absolut INTE man behöver klarlacka halsen så gloss
Dock misstänker jag att det görs i samma lackprocess som kroppen. Den 'satin' finishen som tex Fender Mexico hade är riktigt skön, likaså äldre inspelade halsar
Här är det väl fritt fram att matta dej, vaxa, olja eller vad man vill ha men helt oskyddat känns dumt.



Här tror jag man strävar efter att ha ett instrument med samma finish genomgående, ska man ta en mattare lack så blir det på hela instrumentet , ta Gothic serien som ett exempel,
mattad nitro över hela gitarren, annats skulle det se väldigt märlkigt och lite billigt ut.
Tänk Tvåtakts exempel med naturfärgad matt hals eller matt vit.
Dessa är oftast limmad hals och går man loss med stålull eller våtslip så är det svårt att få tillbaka till orginal senare, speciellt tex Svart.

Bra tankar! Det låter vettigt, det kanske är så att det handlar om att man tycker att helhetsintrycket av gitarren blir bättre om lacken är "sammanhängande" över kropp och hals på det sättet.
Fender har som tur är satin på serien Performer (fd Special), en kostnadsbesparing som jag personligen tycker leder till bättre spelkänsla.

Om vi nu snackar historia, utopier och för mycket pengar:
Många fler än mig håller ju en 1957 Gibson Les Paul Custom som holygrail gitarren -före en Gibson Les Paul 1959. Att slipa bort lacken bakom brädan på en LP 59:a hals med en limmad rosewood bräda på motsatt sida; är ju en sak. Men tänk Er att 'näcka' en LPC '57 -som har en ebenholts bräda framtill...? Dessa halsar var ju mer benägna att vrida sig/twista -även med lackytan på.
Sedan har vi det här med tryckmärken bakom halsen. Vem har inte någon gång sett den klassiska vintage bilden; där ett instrument av denna typ står lutad mot en gammal combo stärkare? Det ser fint ut; -i broschyrerna, -i foto albumen eller på en klubbscen: Men det kanske ofta inte var direkt det smartaste att göra. Många ägare slipade ner sina halsar; för att bli kvitt tryckmärken och chippade lackflisor från stärkarkanter i sina instrument. Gitarrställ var ju inte direkt prioritet på den tiden. Lägg på lite LACHAU triangel på de; för att riktigt förstå vilket hårt liv dessa instrument levde back in the day…

Vad jag vill poängtera här; är att många gånger slipades halsar ner av andra orsaker än att ägarna ville få en ren träyta baktill.


/ Jonken

Hallå Magnus! Hur ser du på till exempel en Stradivarius fiol? Bör en sådan bevaras eller kan vi slänga i brasan?

Jag fattar inte vad det är som är så svårt med detta, så länge man mattar ner måttligt. Det är ju bara att slipa med ännu finare papper, sen lite rubbing och därefter polish, så är det högblankt igen. Men det är klart, det finns säkert nåt instrument som kan mäta att lacken är nån mikrometer tunnare än från början...

Många har svårt i praktiken med mittenmicken, man kan ju skruva ned den till max , men ser lite udda ut.
Har försökt ett antal ggr att vänja mig med 3-PUP Customs men kommit på att jag nog trivs bättre med den senare >1968 modellen
Eller <1957 Med 2 Single coils.

Om man nu inte bara ska ha den på väggen!