Baksidan på halsen blir väldigt kladdig/kletig/svettig, kan man göra nåt åt det?
Använder en polish av Dr Stringfellow för rengöring, undrar också om det finns nåt bättre medel eftersom det är svårt att få halsen 100% ren?

På en elgitarr med ljus hals eller en billigare akustisk hade jag tagit fram sandpappret, men det vill jag inte göra på denna.

Det är en knappt 10 år gammal J45 Standard i brun-gul sunburst.

Jag slipade ner med trollull till en matt yta. Blev blank efter några veckors spelande igen. Och inget mer kladd (ES-335 svart).

Är den begagnad eller köpte du den ny?

Jag hade samma problem med en PRS som jag köpte beggad från södra USA. Den var också cellulosalackad som din. Jag mailade PRS och de förslog fabriksomlackering på min bekostnad. Nä....

Jag rengjorde den först med diskmedel för att få den fettfri. Sedan slipade jag försiktigt med stålull tills den geggiga känslan försvann. Det funkade för mig.

Men om det är så att det är din handsvett som reagerar med lacken, så hjälper förstås inte det. Efter rengöring kan det också vara bra att sluta använda Dr Stringfellow på halsen, utan hålla dig till något som är garanterat bra för bra för cellulosalack. (i fall Dr S skulle vara problemet.)

Jag köpte gitarren ny, men har märkt problemet först den senaste tiden då jag spelat väldigt mycket akustisk gitarr.

Det blir inte fult och rispigt med stålull? Jag provade tidigare med fint sandpapper på ett litet område, och det blev inte snyggt.... Men troligen var det väl för grovt trots allt.

Vad det än är som kletar, så verkar det inte stelna och du behöver få bort det. Man kan förstås alltid paja en lack men många lacker går att laga, inte minst cellulosa lack.

Jag är ingen expert, men jag började med mirakeltrasa fuktad i en diskvatten, d v s vatten med lite diskmedel i. Mirakeltrasan kommer att slipa lite och det utspädda diskmedlet kommer att lösa upp fett om det finns sånt kladdet.

Därefter körde jag lätt vattnefuktad mirakeltrasa som jag gnuggade på med för att få bort alla diskmedelrester och sedan torr mirakeltrasa för att få det torrt.

Den där processen kan man upprepa tills det inte gör någon skillnad längre. Därefter tog jag ganska fin stålupp försiktigt så att det inte blev direkt repigt.

Det som kom loss fick jag sedan bort genom att köra den första trestegspricessen med mirakeltrasa igen.

Jag är ingen expert, men om du inte får några andra råd, så kan du prova. Det funkade på min cellulosalackade PRS i alla fall, men jag vet inte om Gibson använder någon annan cellulosalack? Det är hur som helst en ganska mild process och betydligt mildare än sandpapper.

Blir det dessutom inte för djupa repor i en cellulosalack, så går det ju alltid att polera upp den igen.

Det är ju inte alla gitarrer som upplevs kladdiga, ens när de är splitter nya.
Jag är inte heller någon expert men jag gissar att det kanske är något i torkprocessen, eller själva lacken som gör att
det reagerar på detta sätt. Sen reagerar olika gitarrister också, kan ha nåt med handsvetten att göra.
Tror man måste matta ned den mekaniskt men det kommer såklart bli lite repigt, sen vad som är acceptabelt är ju olika för olika personer.
våtsanda med 2-3000 grit eller stålull med 000 borde fungera.
Kan ju testa på sargen eller klacken någonstans först, eller under plektrumskyddet

Är hela halsen kladdig eller är det mer på något ställe? Den (lacken) har inte reagerat med något annat - ställ, case eller strap?

Alla cellulosalackade gitarrer jag haft har klibbat mer eller mindre. Jag har polerat halsen med gröna sidan på en lätt fuktad scotch-brite-svamp, och det har temporärt blivit bra (och lite matt, vilket jag också tycker är bra). Men klibbet har alltid kommit tillbaka efter ett tag. Har slutat spela på cellulosalackat.

Nej det är helt klart något som uppstår i kontakten med vänsterhanden.
Det är som en fullt synlig och kännbar, tja...substans som liksom torkar fast bakpå halsen (man borde förstås torka halsen när man avslutar spelsessionen också). Eftersom jag aldrig upplevt detta på nån annan gitarr så måste det ju ha nåt att göra med lacken.

Att cellulosa kan kännas "trög" är man ju van med, det brukar jag åtgärda med fint sandpapper på elgitarrer.
Men detta är snarare som det gråsvarta vad-det-nu-är-gunket som brukas samlas på greppbrädor, fast på halsens baksida...

Tipset om scotch-brite känns som ett bra första och inte så destruktivt steg att prova.

OK - mer som att lacken är benägen att samla smuts? Jag hjälpte till att välja ut en ny gitarr till sambons lillebror för ett tag sen och valet landade på just en J-45. Den hade samma fenomen - matt smuts bak på halsen (likt det som brukar ansamla på greppbrädor och ibland på Mick/stall). Jag polerade med Gibsons vanliga pumppolish (den som luktar lite gran) innan gitarren slogs in - allt försvann och det har inte återkommit än. Det kan så klart vara att just vissas händer får lacken att reagera annorlunda men om du är orolig för att sätta sandpapper eller stålull mot en så fin gitarr så är det kanske skönare för sinnet att prova en annan polish först? Jag har med gott resultat även använt fulgetin på mina gitarrer. Det är en produkt avsedd för antika möbler - finns att köpa på byggfabriken.

/J

Benägen att samla smuts, ja kanske, fast jag kan inte riktigt begripa att min hand skulle utsöndra så otroliga mängder på bara några timmar att man nästan kunde skrapa av skiten - jag borde kanske se över min kost
Men visst vore det väl värt att pröva en annan polish, jag har märkt att den jag har nu inte är riktigt effektiv för normal polering av kroppen heller, så den kanske inte är riktigt passande för cellulosalack.