Traveling Wilburys ... men suck. Vilken galax har jag befunnit mig i? Kan man undra. Vilket tips, Tack!

Okej.... jag är född i mitten av 70-talet så jag har ingen personlig relation till om Beatles ansågs hårda eller inte på 60-talet. Men... de som har det har ju i alla år sagt att de "tuffa" lyssnade på Stones och de välkammade på Beatles. Och snackar vi enbart musiken i sig så tänker jag snarare MC5, Stooges, Sonics, High Tide, Nameloosers (för att ta ett svenskt exempel) mfl mfl. Definitivt inte Beatles.

Ha ha, ja, om det är de enda alternativen att välja på - gubbmesig eller hård - då kan jag väl tillstå att Beatles är mer gubbmesiga än hårda.

Jag får nog skriva under på det här. Jag ser i stort sett inget intresse av band från 60-talet bland folk i min ålder (30-40-ish) eller yngre. Undantaget en del musiker då. Band som Elvis, Beatles och Stones är redan bortglömda i väldigt stor utsträckning.

Personligen tror jag inte att musik från 70-talet och framåt kommer att bli lika bortglömd. Det finns definitivt fler element från musik från 70 & 80-talet i dagens musik, än 60-talet i musiken för 10 år sedan (bortsett från niche-akter).

50 & 60-talet var dom första stapplande stegen av populärmusik, och just därför tror jag tiden går värre åt dessa årtionden än nästkommande. Jag som motorsportsfantast kan göra liknelsen: En F1 bil från 70 eller 80-talet påminner fan så mycket mer om moderna ditto, än vad bilarna från 50 eller 60-talet påminner om ens 70-talets.

Oj, vänta nu.... vilka är de största genrerna just nu? Hip hop och house (förvisso i moderna former) va? Såsom dessa två genrer låter idag så tar de avstamp från 90-talet. Absolut inget tidigare än så. För de som är 20+ idag så är just 90-talet retro och det gäller det mesta, inte bara musik utan även tex kläder och TV-serier för att ta ett par exempel. Visst det har varit en 70-talstrend med hårdrock och flummusik men det håller ju på att försvinna. Betänk att för varje tio år framåt i tiden så blir 10 bakåt i tiden musik som bara blir... för gammal. Det enda som kan få en bortglömd genre eller tidsera blomma upp igen hos nya generationer är att det blir trendigt, och trender håller som bekant aldrig särskilt länge. Tex för 10 år sen hade vi en kortvarig trend hos hipsters att lyssna på tradjazz, en genre som dessförinnan varit stendöd hur länge som helst.
Jag vill påstå att den enda tioårsperioden som ständigt kommer tillbaka med jämna mellanrum är 80-talet eftersom så mycket hände då och det finns så många olika saker att gräva fram och tugga igen från den perioden om och om igen.

Och vilket årtionde började hiphop, och sedan exploderade? 70 & 80-talet House något senare. Jag står bakom mitt uttalande: Sedan 70 & 80-talet så har populärmusiken mest varit förfiningar utav dom grunder som lades då. Man ser fortfarande influenserna från dessa årtionden i dagens musik. Om det så är en influens influenser, så syns det tydligare än vad 60-talet gjorde för 10 år sedan. Det gäller över en mängd olika stilar.

60-talsmusiken är inte populär bland yngre men däremot har hört sett och träffat på flertalet yngre som gillar 80-talsmusik mycket och även 70-tal men inte lika mycket som 80-tals. Och det oavsett om det handlat om popmusik till metal.

Nej, ni har fel, jag har hört att nästan alla ungdomar i stort sett uteslutande lyssnar på musik från enbart 1983.

Och det vet jag, för jag är nämligen väldigt medveten om såna saker och känner "kidsen".

All annan musik kommer att glömmas bort. 1983 är det som gäller.

Satan vilken skitnödig tråd detta blivit.


(Topic är vilken Beatle som klarat sig bäst solo. Inte: gubbar, gubbighet, ungdomlighet, 80-tal, 90-tal etc. Om intresse finns, starta egen tråd om gubbar/gubbighet kontra ungdomlighet. Jag tvivlar på att det finns något större intresse av en sån tråd, men för all del, go ahead.)

Ja dags för en sådan tråd. Så kan vi slippa alla sådana kommentarer i alla andra trådar.

Och vinnaren av "Gubbigaste svaret" går till...

Gubb-fetischister i alla länder, förenen eder.

Tvärtom tycker jag. Bättre att det finns något som väcker lite liv och aktivitet i detta annars trötta forum. Det är lite rulatorform annars för det mesta.

Man kan väl ändå hålla sig till topic? Sedan tycker inte jag att alla trådar behöver utmynna i debatt om vad som är rätt eller fel mesigt eller inte mesigt. Det var väl sådant man ägnade sig åt i högstadiet?

Två ord, George Harrison.

Ja, du har rätt. Jag fick byta min röst från McCartney till George Harrison. Solo var han bäst, men i Beatles var McCartney bäst.

Jag tycker John Lennon var bäst i Beatles, men solo..."Uncle Albert" är magisk...

guitarnerdswe: läs vad jag skrev igen, ordentligt denna gången.

Har gjort flera gånger. Kommer inte fram till någon annan slutsats än svaret jag gav dig.

Det är väl för att alla här är gubbar som lever kvar i 60-talets polarisering mellan raggare och mods, eller hippies och deras föräldrar?

Slående hursomhelst att detta gubbforum har så mycket gubbkomplex.

Okej, jag kan förstå att du möjligen har gjort ett par syftningsfel när du läste det jag skrev.

Vi provar med lite andra ord...

Såsom hip hop och house låter idag finns endast indirekta kopplingar så långt tillbaka som 70 och 80-talet. Dess unga utövare ser det som gjordes i mitten och slutet av 90-talet som retro, tidigare exempel av genren anses vara för gammalt. Ja, det finns exempel på rap i soullåtar redan i början av 70-talet och house går att spåra till en del discolåtar och t o m till ett band som Sparks, men det är inte det musikhistoriska arvet så långt bak i tiden som är relevant för frågeställningen här.

Denna syn på äldre musik hos unga går att applicera även på rock även om intresset för genren som sådan knappt är skönjbar hos ett par generationer ungdomar bakåt. Och detta är inga konstigheter. Jag som är född 1974 kände precis likadant med musik gjord på 30 och 40-talet när jag växte upp. Och fortfarande så har inte polletten trillat ner för mig vad gäller tradjazz och polka..

Vinyljunkie, jag förstod med andra ord ditt första inlägg rätt. Och jag håller inte med dig riktigt, tyvärr Jag ser betydligt starkare kopplingar till 70 & 80-talet. Det finns ju faktiskt en hel yngre som lyssnar på musik från dessa årtionden (direkt koppling), och även som du sa, indirekt via influensers influenser. Jag ser helt klart väldigt konkreta influenser från dessa årtionden från musik som görs av folk i min ålder (jag är 34), men även yngre förmågor.

Sorry men 34 är väl kanske inte 'unga utövare' vi behöver definiera detta, jag tänkte mer runt 20 eller strax under?
34 är ju medelålders.

Jag trodde också att jag fortfarande var ung när jag var 34...

Låt mig hur som helst konkretisera den musikaliska historien kring sakfrågan:

Du hittar ingen hip hop/rap från 70/80-talet med tex autotune eller ens produktion i närheten av dagens. jag vill nästan hävda att avstampet för vad som är retro går ännu längre fram i tiden, snarare vid millenieskiftet.

House har dels avknoppat sig i en mängd subgenrer och dessutom närmat sig ren (modern) pop idag. På 80-talet var den en liten elektronisk dansgenre vars sound du inte hör några ekon alls av idag. Det kommer säkert en sån trend framöver men de senaste åren är det även här kring millenieskiftet de som är unga idag max går tillbaka för inspiration.

Jag bryr mig inte om att göra en liknande jämförelse med rock då andelen ungdomar som spelar det knappt är mätbar.

1968 spelades denna gubbmesiga låt in - hm, 52 år sedan...;
https://www.youtube.com/watch?v=vWW2SzoAXMo

Att låten sedan är skriven av ”Bossa Nova Paul” gör det hela aningens mer intrikat. Jag levde länge med föreställningen att John var rockern och Paul tja han var Bossa Nova Paul, Ringo ägnade sig åt sina patenterade Ringo fills och George den tysta gjorde väl inte så mycket väsen av sig utan han var vara där. Well, så fel jag hade. Mina första idoler och fortfarande typ bäst...

Men den är ju rätt gubbig. Så vad menar du?

Att låten inte är gubbig och att du har fel. En låt skriven och spelad av ungdomar och så hård som något kunde vara för sin tid.

Har du helt glömt tex Jimi Hendrix vid samma tidpunkt? Betydligt mer attityd. Eller Steppenwolf, Cream etc. Går vi då ytterligare ett år fram i tiden så kryllar det av artister som var betydligt hårdare.

Förstår inte folks motstånd till att Beatles var först var pojkmesiga, och senare gubbiga. Det är inte samma sak som att vara dåliga. Jag gillar Beatles, men det var aldrig ett särskilt hårt band, ens för tiden.

Det finns alltså ett motsatsförhållande mellan att vara hård och att vara gubbe menar du?

Nej, då feltolkar du. En ung person kan vara gubbig, en äldre behöver inte vara gubbig trots sin ålder.

Som en av min kompisar som är gay sa: "Bara för man är bög så behöver man inte vara så jävla bögig", när han förklarade varför han inte gick på gayklubb. Att något eller någon är gubbig är inte nödvändigtvis förankrat i ålder, det är ett karaktärsdrag.