Många dyrare förstärkare anger att de är byggda " point to point" vad exakt menas med det samt vad är fördelarna, finns det några nackdelar förutom prislappen? Finns det olika grader av PTP?

Finns grader i det helvetet, ja. Oftast menas väl att komponenterna sitter på ett avlångt kort, med ett antal lödbara "torn" eller "lödöron" att fästa dom i. Lätt att serva, lätt att modda. Arbetsintensivt jämfört med kretskortsmontage, därför dyrt. Kolla t ex innanmätet på en Vox AC30 från 60-talet.

RIKTIG Hardcore PTP innebär att komponenterna monteras mer eller mindre "fågelvägen" mellan t ex rör och andra fasta punkter i chassit, ofta med nån s k fast jordbuss längs chassits kanter som jord(tänk trappräcke). Svårmeckat (svårt att genomskåda kretsen/designen p g a intrycket av "ormbo"), svårmoddat. Svindyrt, p g a hög arbetskostnad. Många riktigt gamla radioapparater och en del förstärkare byggdes så på 40-talet och tidigt 50-tal.

Nån annan kompletterar säkert och läger in bildexempel. Racing, kanske? Du har ju ett gediget exempel-arkiv?

Edit: kolla här
http://www.guitartonetalk.com/tag/point ... wired-amp/

De flesta stärkare som hävdar PTP är snarare gjorda på ett turret board med lösa rörsocklar och lösa potar/telejack. Fördelen är stabila lödfogar. Fungerar väl bäst till low gain eftersom med högre gain börjar nackdelarna göra sig hörda. Om inte hörbart för kunden så märker man det när det inte blir alls som man designat på papperet vilket pcb tenderar att bli. För layouten är väldigt dålig som nämns i artikeln Ballz länkade till. Du får inga tonala fördelar med turret board vs pcb snarare nackdelar. Ska du lägga pengar på en turret board gör det för att du vill ha en så fysiskt stabil stärkare som möjligt om du är ute med bandet på polska småvägar. Har aldrig hört glapp i en lödfog i en turret stärkare men ofta i pcb.

Har ju lite funderingar över att införskaffa en dyrare förstärkare där just ett av argumenten är att de byggs på ett mer hantverksmässigt robustare vis.

Hade en Marshall av nyare snitt ett tag och den rasade efter antal gig. Enligt den rörmeken som lagade den så tyckte han att det mesta var undermåligt konstruerat.

Generellt kan man väl säga att PTP ofta är rejälare i kvaliteten (det används ju i princip bara på botiquestärkare och då tenderar hela stärkaren att vara av bra kvalitet). PCB behöver ju inte vara dåligt alls, som påpekat, men det används ju i en massa billiga stärkare och kretskorten är ofta slafsigt massproducerade, vilket ger PCB sämre rykte bland nördar.

Absolut. PCB kan göras precis lika stabilt om man tex använder ordentliga genompläterade kort. Det behöver inte nödvändigt vara dyra förstärkare. Jag äger ett par Jet city och även om jag har en hel del synpunkter på kretslösningen så är de ordentligt tilltagna och ordentligt lödda genompläterade hålen något som aldrig kommer fallera. Det är dock svårt för kunden att veta om en PCB baserad pjäs är gjord på ett bra sätt. Så det är alltid grisen i säcken så att säga.

Kan inte annat än hålla med Johan.
PCB konstruktioner brister på design. Inte kvalitet och kapacitet därtill i sig.

Som Rickard skriver,ja..jag bygger mkt på turret (eller eyelet). Just av den orsaken,att det orkar med en helvetes massa smisk och ALLA vi som varit på scen är bekanta med Mr Murphy.
Så just därför.



Det där är i stort baserat på turret. Reservationen är att runt de 4 slutrörsocklarna ung mitt i bild så är det däremot hardwired. Eller,point to point om man så vill.

Sk point to point är det dock,som nämns,rent tekniskt inte. Point to point betyder just det namnet antyder,att man helt enkelt knyter komponentben till komponentben.
Ett sätt att bygga som kanske framför hittas i maskiner ifrån 20 till 40 tal. Mao..ganska gamla burkar.

En av finesserna med turret är,framför allt som "boutique" byggare,att man enkelt kan ändra tills fan avlöser en. Bara att löda av,byta komponent,dit med nytt och löda...å prova igen.

Hade en Marshal 50 top 1966, 67?? (Eller nånstans där) Helt PTP, inte en turret/eyelet i sikte. Knappt man vågade öppna, allt kors o tvärs. Lät bra iofs.

Jag har en mekanisk klocka med automat. När jag ska ställa den, kollar jag på telefonen. Men jag gillar hantverk och bra ingenjörskonst. Kanske är det likadant med förstärkare. De flesta jag haft har varit PTP (eg. turret board) Och jag har ofta låtit någon jobba med dem för att återställa till original eller bygga om till vad jag velat ha. Det har känts som om jag förstått vad som gjorts och varit delaktig i processen, även om jag själv inte löder om något med så hög spänning.

Men om man gillar ljudet i en förstärkare, ser den som ett redskap för att göra musik och fokuserar på det, är det helt ointressant vad som är ptp eller ej. De ljudideal man har, utvecklas fortare och ändras snabbare än man hinner slita ut slutrör och kondingar i en förstärkare. Som konsument är det intressant om man gillar det och vill förstå, kanske tweaka. Som turnerande musiker kan det säkert vara bra om man har behov av att laga grejer under turnén och har tekniker med. Som marknadsföring är det bara något man tar extra betalt för.

Bäst är en kombination av PCB och PTP. Då får man det bästa av båda och slipper nackdelarna. Typ Soldano, Diezel och säkert många andra gör så.

Rörsocklar och potentiometrar ska inte sitta på PCB. I synnerhet inte om det är en komboförstärkare.

Du,hårdrar man det är eg blotta idén med en combo rena vansinnet. Vi placerar elektronik i en låda som vibrerar i varenda djävla tänkbara frekvens möjligt,och ser sedan förvånade ut som fan när ngt brakar.
Men..som Ballz skriver ovan,det finns verkligen grader i helvetet.

Ta som Peavey Classic 30. E en maskin som låter hyggligt,men använder en konstruktion som är så djävla bedrövligt illa att det fanimig KAN inte ha designats av ngn annan än en amerikan.
När jag får in dom är det ett rent serviceåtagande att "flowa om" korten i de. Jag har än att öppna en som använts där jag hittat mindre än 20 spruckna,eller på gång att ge upp,lödningar.

Det finns olika grader i helvetet när det gäller PCB. Det är en enorm skillnad på ett handlött kort där man anlagt värme med lödkolv mot både lödö och ben när man lodar än lödbad där smält lod bara sköljer över kortet och "fastnar" på allt som är vätbart och ger en klen fog som släpper eller spricker vid minsta mekaniska påverkan. Det är en väsensskillnad på äldre handlödda maskiner än när de på80talet började köra lödbad. Fan jcm800 serien innan Marshall switchade från handlött "hänger" PCBkorten helt i potarnas lödfogar utan extra stöd. Inte något vanligt fenomen precis att fogarna släpper i dessa vilket säger en hel del. Det finns olika typer av lödöar med. Nu för tiden har väl de flesta gått över till genompläterade hål vilket ger en lödfog på bägge sidor om kortet och genom hålet. Handlöder man en sådan kommer en rörsockel eller pot sitta. Ja poten kommer "gå av" före lödfogen släpper. Dock har alla de skräpkort man gjorde under några decennier gett PCB så dåligt rykte så det spelar liksom ingen roll att det faktiskt går att göra bra PCB. Egentligen tycker jag det borde räcka med "handlött" för att påvisa att det är en stärkare som håller. Men men......

Är ingen större entusiast av komboförstärkare. I mitt tycke så borde de vara på utgång. Enda fördelen som finns med dem är ju att de är mer kompakta och mer "praktiska" på det sättet men med all ny teknologi som finns med Kemper och allt vad det heter så känns det väl som att dessa prylar är mycket mer praktiska. Man kan lika gärna köra med topp i studio och ha fler lådor att välja mellan. Ska man hålla på och böka ute på spelning så kan man lika gärna göra det med topp och låda separat. Annars som sagt mer praktiskt med digitala grejer dessa dagar.