Tillbaka på jobbet sedan nån vecka, och lyssnandet på random spellistor på Spotify intensifieras igen.
Så plötsligt, från en lista, så ljuder det en catchy metal-dänga med guror och sång som bara skriker "Hit"!
Jag lirar den för kollegan Ronny som förvirrat börjar stamma "Heart", vi båda fattar först lika lite,
men se'n greppar vi båda att Primal Fear faktiskt har gjort en sketabra cover av Hearts gamla 80-tals poplåt!
https://youtu.be/V-R0xgaGYGY

Efter detta så har jag lyssnat mycket på Primal Fears "Best Of Fear" och diggar det som fan, det låter Judas Priest,
Accept, ett hårdare Scorpions och Halford. Sångaren gjorde tydligen audition för att ersätta Rob Halford men fick nobben,
och startade då Primal Fear med basisten. Metal med den här o-posöriga/icke-skitnödiga attityden (men med aningen skitnödig
sång ibland ) är jag fan svag för

Ralf Sheepers sjöng ju tidigare i Gamma Ray med ex-helloweengitarristen Kai Hansen. Kan också vara värt att kolla in.

I min värld; när man växt upp -och lirat orginal låten med Heart: Låter denna cover bara över processat skit. Det öppnar typ; som att någon kört upp en anabol asteroid i röven på Zakk Wylde. Blir inte heller vidare bättre när det skall göra Ann Wilsons grymma sång rättvisa. För mig är detta en boostat slak och pinsam anal våldtäkt utan vaselin.

Som att gå igång på att lira Highway to hell med sjuttioåtta distpedaler i rad -i signalkedjan. (Man vill häva bara av tanken.)

Någonstans måste man fråga sig: När man bara röv-kör -och passerar gränsen i att göra orginal versionen rättvisa. För många yngre generationer låter typ; Led Zeppelin och det här https://www.youtube.com/watch?v=VdOkQ6THDVw bara skrän. Då är det lätt hänt att man helt tappar konceptet i sin iver att "hotta till" och modernisera sin egna version i dessa typer av låtar. Jag menar det finns ju en orsak varför Heart är invalda Rock'n Roll Hall of fame; och blåbären som tycker att Heart suger aldrig kommer att bli invalda dit....

Lyssna gärna på typ på Brigade -plattan med Heart; för lite "modernare" ljudbild: https://www.youtube.com/watch?v=4VKxZ8GFq4A


/ Jonken

Ralf är en grym sångare. Primal Fear har ju (eller hade?) en svensk gitarrist (står dock ej som orginalmedlem utan bara extragitarrist vill jag minnas) i form av Magnus Karlsson. Duktig metallgitarrist och låtskrivare från Malmö Musikhögskola och klasskompis därifrån tror jag med Herman Saming från A.C.T som gör ett riktigt bra gästspel på Magnus Karlssons platta Free Fall på låten "Fighting". Klart värd att lyssnas på om man gillar hårdrock och ylande gitarrsolon. (många olika sångare på den plattan.)

Se där, jag hade ingen aning om att han sjungit i Gamma Ray. Ja, Magnus Karlsson verkar vara en av gitarristerna som längst "varit med" i Primal Fear, den andra gitarristen verkar ha bytts ut några gånger. Tack för infon om Herman och Magnus Karlsson, låten ska jag kolla upp!

Min absoluta favoritlåt med Heart! En cover kan bara gå downhill.

En fråga om personlig tycke och smak. Och mycket annat, som när/hur man "präglades" av en låt och musikstil,
och sin egen attityd/inställning. Själv har jag sedan många år en ljum inställning till "tradition" och "så ska det vara".
Nu blir det lite OT men jag tillåter det eftersom jag startade tråden :
AC/DC skulle lätt kunna fånga mitt intresse genom att ersätta Angus med Henry Kaiser eller Greg Koch.

Första versionen av If looks could kill är framförd av Pamala Stanley, och är disco.

https://m.youtube.com/watch?v=5Zcpairzqw4

Gus Gs Freewind gjorde en liknande grej med discolåten Maniac av Michael Sembello.

https://m.youtube.com/watch?v=RFYbvbmxskk

Men den har inte alls samma smärta tycker jag!

Är det föresten självklart att den versionen kom före? Det står så på Wikipedia men eftersom Hearts version kom ut i juni -85 kan de snarare ha kommit samtidigt. Något utgivningsdatum till Stanleys version hittar inte jag iallafall.

Själv präglades jag väldigt mycket av Metallica när jag växte upp. Trots det hade jag gärna sett att två av medlemmarna byts ut.

Enligt den här källan: mars 1985 för Pamala Stanleys del.
https://secondhandsongs.com/performance/654079

Ja, jag tror mig ana vilka du menar. Metallica är ett bra bevis på att kamratskap och lojalitet ändå kan falla väl ut även affärsmässigt.

Tack. Kommer drömma mardömmar nu. Axl på sång också?

Ah! Men jag undrar om inte låtskrivarna bjöd låten åt dem båda ändå?

Jag har inte grävt djupare i detta, men det du säger låter ju inte alls långsökt.