Ska iväg på tisdag å testa dessa 2. Har fått ett bra pris på bägge men givetvis är Historic 58:an betydligt dyrare. Nu lär jag väl upptäcka skillnaden själv men ville mest höra vad era synpunkter är kring dessa 2 modeller? Är det stor skillnad hur man upplever byggkvalité osv tror ni?

Byggkvalitén och träbitarna är bättre på historic modellen. Den största skillnaden du kommer märka när du testar dessa båda gitarrer; är halsen & bandstavarna. På standarden hittar aningen bredare bräda -med jumbo band. På Historic: En aningen smalare med medium tall band. MOP inläggen på brädan kommer att vara klarare pearl på Historiken -och lite gulare på Standarden. Du hittar orange drop kondnigar i Standarden och Bumble bee kondningar i Historicen.

Ljudmässigt kommer du känna mer AK tighthet, snap och sustain i historic pållen. Historic '58:an ska vara bättre. Vad du måste fråga dig är: Är den tillräckligt mycket bättre -för extra slanten på prislappen?


/ Jonken

Stort tack för din input. Jag har slantarna, men som du säger, är det värt den extra pengen?!? Ska bli intressant i vilket fall!

Det är inte MOP inlägg på Standard. Det är plast, celluoid. Bara Customs har MOP.
Historics brukar ha rejält tjocka halsar så där måste
Man känna efter... Halsprofil är för många den viktigaste egenskapen. Långa halsinfästningen på Historic är också positivt

Just vad det gäller halsen så har jag testat en bekants Historic 58 och verkligen älskade baseballträt. Så det kan jag räkna med då? Har dock aldrig fått tillfälle att jämföra en ny Historic och den nya Standarden med 50s hals. Den är alltså tunnare då på Standarden?

Blir intressant och se vad du tycker -och bestämmer dig för. R8:an ligger ju mellan R7 och R9 när det gäller volym på halsen.

Personligen anser jag att endast R-modellerna med de absolut fetaste halsarna -är värd extra pengen. Dessa tenderar i regel ge den extra ballen, klangen och sustainen -som man betalar extra för. Detta sagt med all respekt för longtenon hals infästningen som de flesta R-modeller i regel har. Alla mina Standard 50's har definitivt åkt i samma bollpark som alla R9:or jag haft. Kör idag bara aktivt med Standard 50's, R7 och Custom i pålle väg.


/ Jonken

Återkommer med intryck och ev en bild på den evenutella gitarren som införskaffas!

Ska bli kul att höra hur du upplevde den nya Les Paulen (50's)...har inte haft möjlighet att känna på den själv ännu men det verkar ju som att dom fått ordning på den delen i alla fall. Hoppas bara den känns och spelar bra också. Alla butiker har väl inte fått in dom nya 50's/60's ännu men det är några som har några 50's "in stock" vad jag sett...är lite sugen själv att åka till Växjö (som är närmaste butik för min del) och klämma på den.

Trodde jag skulle få möjlighet att testa dessa idag men Historic 58:an hade inte dykt upp. Standarden ligger och väntar dock. De trodde jag kunde hämta gitarrerna imorgon. Gillar jag 50s Standarden så blir ju plånboken gladare men jag misstänker att en 58 Historic kommer skapa ett intensivt habegär. Återkommer!

Gillar du Les paul och feta halsar kommer du säkerligen att gilla R8:an.
Köpte en R8 för några år sedan, och efter det har man blivit kräsen...

Men det vore kul om de har lyckats bra med den nya Standarden. Specarna verkar ju lovande. Och den är ju betydligt trevligare för plånboken.

Har en R8 från 2013 som är riktigt, riktigt bra. Dock har jag bytt elektronik och mickar som jag i princip alltid gör för att passa träbit och hardware. Halsen skulle kunna vara lite mindre baseboll bat för min smak, men misstänker att tjockleken bidrar till den goa tonen.

Jag blir lite fundersam över dessa inlägg...


Jag har haft massor med R7,R8,R9 och vanliga USA mades.

Inte har Custom Shopparna allsvarit märkbart bättre än vanliga productions gitarrer.
Tex dom bästa productions har varit SGs Firebirds för att inte nämna min Es335a.

Man skall testa Custom Shop gitarrerna väldigt nogrant.
Undvik med all makt Les Pauls som har mörka hals humbuckers som inte riktigt reagerar på tonkontrollen.

Man skall inte behöva byta mickar helst.
Träet gör mycket mera åt soundet än mickarna speciellt om dom är nå sådär Paffiga och bra.

Vart vill jag komma?
Jo en bra Custom shop är någonting att ha! Men enligt min erfarenhet finns det högvis med USA modeller som låter minst lika bra.
Helt klart har jag haft mera tur med vanliga USA modeller dom sista åren.

Men som sagt Custom Shops är killer, om man hittar en bra en vilket allt annat än alla är.


Min erfarenhet är att Gibson har mycket bättre trä dom senaste 6-7 åren än dom haft sedan jag började klinka loss för 20år sen.

Hittade dessa annonser på blocket:
https://www.blocket.se/stockholm/Gibson_les_Paul_R7_VOS_goldtop_86479920.htm?ca=1_7&w=3
https://www.blocket.se/vastmanland/Gibson_Custom_Shop_57_Les_Paul_Goldtop_VOS_84823311.htm?ca=1_7&w=3
Utgångspris -mässigt till ganska rätta pengar måste jag säga. Dessa tingestar brukar i princip alltid att vara "the real deal" i soundväg. Detta om man har pavan -för den fetare halsen.


/ Jonken

En liten reflektion som poppade upp i tanken när jag kollade in den sistnämnda länken. Gibson? Ja, det är ju det där företaget som säljer papper i ett gitarrcase. Räknar jag rätt ser det ut att vara 12 olika trycksaker, ibland är det som att Gibson säljer en bunt olika papper och att dessa åtföljs av en gitarr på köpet. Ju mer papper dessto mer äkta Gibson!

Oroligt nog verkar det vara så. Man kan ju täcka en hel vägg med detta crap -från vissa årgångar. Och som ägare vill man ju inte slänga bort skiten heller; ifall man skulle vilja göra sig av med gitarren nån gång i framtiden. Har man många gitarrer; tar ju denna typ av pappersexercis en jäkla plats att förvara.


/ Jonken

Fast när någon mick låter för mörkt eller muddigt, så beror det ofta på att pottarna lastar mickarna fel och det åtgärdar man enkelt med ett pot-byte. Jag har fått byta pottar i alla Historics som jag har ägt. Jag har köpt samtliga begagnade och bara spelat på dem opluggade innan jag köpte dem, för att inte riskera att välja bort en bra gitarr p g a av bristfälligt elsystem. Om en gitarr låter bra oinkopplad så går det alltid att få den att låta bra inkopplad, genom att man åtgärdar något i elsystemet.

Jag gissar att mina har blivit till salu just eftersom tidigare ägare tog för givet att muddigheten inte gick att åtgärda och istället sålde gitarren. Bra för mig och dåligt för dem.

Vi verkar ha olika erfarenheter, men jag har aldrig spelat på någon Standard eller Classic som varit i klass med en väljusterad och åtgärdad reissue. Man måste acceptera att gitarrer görs av trä och metall och att man måste justera dem ibland och kanske till och med byta någon del och inte bara snabbt avfärda dem som "dåliga ex".

...Och: Vi har ju inte än ens börjat att diskutera; vad som behövs göras på dessa reissue gitarrer -för att få ur tonmässigt max ur dem. Alltid roligt: Då de flesta verkligen tror att dessa guror är ren perfektion från Gibsons Custom Shop golv.

- NOT!


/ Jonken

Oj, här var det mycket fel.

Den akustiska tonen återspeglar inte en Les Paul inkopplad i en stärkare.

Jag brukar alltid höja mina pottars värde från det ca 440-480k till ca 650k.
Detta gör man genom att sänka resistensen genom att skrapa kolbanan tunnare.
Och oftast brukar jag modde dem så dom faller helt ur kretsen när dom är vidöppna.

Men dessa trick trollar inte fram ett ton monster. Ärtan är trots allt under madrassen.

Det måste produceras en bra ton ur träet för att mickarna skall se den vid strängmagnet fältet.

Vad menar du är fel? Jag får inte riktigt ihop vad du menar. Först skriver du:



Och sedan skriver du:



I det första påstående verkar du emotsäga det jag skriver och i det andra verkar du hålla med om det jag skriver.

Först och främst måste gitarren låta bra akustiskt. Gör den det så går det alltid att få den att låta bra inkopplad. Det är bara att rätta till det som är fel i det elektriska sysystemet tills den låter bra, förutsatt att den låter bra akustiskt.

Att avfärda en Custom Shop Les Paul, innan man har konstaterat om den har ett vanligt problem eller inte tycker jag verkar vara en bra idé.

Rekordet i felaktig pot som jag stött på var en R9:a med en volympot som mätte 280 kohm. Inte konstigt att den lät muddigt när man ledde ner så mycket diskat till jord.

Min R6:a var jag precis på väg att ge upp och sälja när jag bytte ut alla pottar och kondingar i den mot kontrollmätta grejer. Det blev istället en keeper och är den av mina gitarrer som fått mest speltid live genom åren.

Man får göra hur man vill, men jag kopplar aldrig in gitarrer (eller basar) när jag provspelar dem före köp. När man köper begagnat så köper man nästan alltid ett instrument som någon annan inte tyckte var kul längre eller var besviken på. Då kan det antingen vara ett kasst instrument eller ett som är feljusterat eller som har någon eller några delar som behöver bytas. Det är i alla fall min erfarenhet.

[/quote]Man får göra hur man vill, men jag kopplar aldrig in gitarrer (eller basar) när jag provspelar dem före köp. När man köper begagnat så köper man nästan alltid ett instrument som någon annan inte tyckte var kul längre eller var besviken på. Då kan det antingen vara ett kasst instrument eller ett som är feljusterat eller som har någon eller några delar som behöver bytas. Det är i alla fall min erfarenhet.[/quote]

Word!

Jag har en 2014 traditional som spöar i stort set all Ri's jag haft, det enda jag gjort är att byta stall till
ett abr-1, resten original.
Helt solid och väger under 4 kg, det gjorde knappt min r9a.

Låter det bra så låter det bra, jag tror att många blir lite störda av att det är hål i kroppen på de flesta USA-modeller.
Alla ursäkter godtas av en själv för att få köpa nya instrument, den låter bäst av allt men den är fräst i kroppen på ett sätt som inte syns men jag vet att det finns där och det stör mig

Just att många modeller är urfrästa och har hål i kroppen stör mig. Visst det spelar kanske ingen roll om nu gitarren ifråga låter bra. Ska dock bli intressant att test dessa 2 gitarrer som jag beställt hem.

Både den nya standarden och Historic LPn är ju ofrästa. Antar att de använt lättare Mahogny i dessa?

Repade med bandet igår och hade lånat vår basist:s ena 58 Historic för att jämföra med den som jag väntar på. Fick dock besked av 4Sound att den beställda Faded Lemon 58:an kommer idag.

Min erfarenhet är att om en gura låter bra akustiskt så låter den NÄSTAN alltid bra inkopplat (med rätt mickar, elektronik osv förstås), dock inte alltid. Har varit med om les pauler som varit för sprilliga i tonen akustiskt, och därmed saknat botten och rätt ooomph inkopplat. Jag har haft en hel drös les pauler, både custom shop, standard och japan, och den bästa av alla är en 2013 R7, den låter helt magiskt bra inkopplad, men låter ganska anonymt, nästan på gränsen till död, akustiskt. Sen har jag en R9 också som låter kanon både akustiskt och inkopplat. Har ett par custom shopar till, som låter helt ok, men inget anmärkningsvärt.

Om man vill vara helt säker på att man gillar ljudet bör man testa i sin egen förstärkare. Sen kan man ju modifiera med mickar osv, men jag tycker oftast man hör "grundkaraktären" i en gitarr (träets och hårdvarans egenskaper) rätt hyfsat även i originalutförande, så kan man finjustera efter eget bevåg.

Vad jag vet så finns det inga USA-Les Pauler (sedan tidigt 80-tal) som är helt solida, alla är i någon mån lättade (swiss cheese) eller urfrästa. R-modellerna är helt solida. Jag har inte märkt att swiss cheese skulle göra ngn skillnad för ljudet, däremot gör ju de urfrästa en ganska stor skillnad. Vad man föredrar är ju en smaksak.

Intressant det där att gitarrer som inte låter speciellt märkvärdigt akustiskt ibland kan låta djävulskt bra inkopplade. Nancy, Roy Buchanans Tele lär ha varit en sådan t.ex. Min R8 från 2013 låter också magiskt. Det var nog ett bra år. Har du bytt mickar på din R7:a, eller sitter CB´s kvar i den?

Nä jag har bytt mickar, men originalen lät också kanon. Alla mickar jag haft i den guran har låtit bra. Jag tror att träbitarna är svinviktiga för gitarrens sound, mera så än mickar faktiskt. Även greppbräda påverkar MYCKET. Ebenholtz brukar t ex ge en hård diskant som jag tycker är väldigt svår att kompensera för med mickbyten.

Tror det var 2013 de började med hel-solida Usa modeller igen, Traditional bara, Standard var fortf fräst.

Enligt min erfarenhet; så ligger olika förutsättningar till grund för att många upplever i princip samma saker så olika. Den absolut största gemensamma nämnaren till detta fenomen är inte helt ologiskt strängar. Strängarnas karaktär; ger HELT OLIKA tonala egenskaper -genom exakt samma instrument. Det finns givetvis hur mycket som helst fler faktorer som påverkar. Men ingen av dessa påverkar ens i närheten av lika mycket som just strängarna som sitter på instrumentet. Olika sträng tjocklekar och materialtyper i de samma; är grunden till i princip varenda jäkla lilla justering i en Les Paul (använder gitarrmodellen som exempel -eftersom tråden handlar om dessa). Jag kan därför tycka att det kan vara smått fascinerande att följa en diskussion mellan två eller flera parter -där alla parter i diskussionen svär vid sin grej: Men INGEN frågar i princip någonsin de andra: -Vad kör Ni på för strängar...? I en ton/sound diskussion använder vi gärna en tok detaljerad jätte palett med olika uttryck som i minsta detalj förklarar hur vi upplever och känner.

Ett axplock av uttryck bara denna tråd: -AK-tighthet, -snap, -elektronik och mickar som jag i princip alltid gör för att passa träbit och hardware, -Träet gör mycket mera åt soundet än mickarna speciellt om dom är nå sådär Paffiga och bra, -enligt min erfarenhet finns det högvis med USA modeller som låter minst lika bra, -Dessa tingestar brukar i princip alltid att vara "the real deal", -Fast när någon mick låter för mörkt eller muddigt, så beror det ofta på att pottarna lastar mickarna fel och det åtgärdar man enkelt med ett pot-byte, -Undvik med all makt Les Pauls som har mörka hals humbuckers som inte riktigt reagerar på tonkontrollen, -Om en gitarr låter bra oinkopplad så går det alltid att få den att låta bra inkopplad, genom att man åtgärdar något i elsystemet.... -Osv, osv...

Jag menar inte alls att vi alla här är helt dumma i huvet. Jag undrar bara: Vad får egentligen; 008 - 038 Arne, 009 -042 Lotta, 010 - 046 Kalle -eller 011 - 052 Lisa; för tonmässig bild eller information här...? Skillnaden är som natt & dag för samtliga dem: ÄVEN fast man pratar om samma instrument.
Om någon kommer till Dig och säger: -Kan du fixa till min Pålle att låta som din Pålle gör? Din första undran bör vara: -Vad använder du för strängar? Många gånger KAN det vara SÅ ENKELT som att byta strängar + basic set up för dessa strängar på en gitarr....

Det finns så många som inte ens framkalla "sitt sound" i studio eller på ett live gig -utan att slänga på ett nytt set strängar på sin lyra. Man kan kort säga att man spelar bara av "svennen" på trådarna: och sedan är man typ done! Strängar utan ett sprillans nytt definierat peak register funkar helt enkelt inte. Om man använder detta som grund när man snackar om instrument; är väldigt missvisande. Samma sak åt andra hållet: -Jag byter INTE strängar förrän de går av. Tänk Er en diskussion mellan dessa två om Ex hur en PAF-mick ska låta i en Pålle? Eller de bästa sättet att tygla en muddig halsmick? Asså; dom här två skulle kunna strypa varandra; och ändå be om Re-fill/seconds.

När det gäller mig personligen & strängar: Jag lägger jag stor vikt i att peak/anslags tonen är lägre; samtidigt som den utringande tonen/sustaintonen är högre. Kort: Dessa två klanger skall styrkemässigt helst vara så nära varandra som möjligt. Jag OGILLAR det onaturligt peak rika soundet ur nya strängar som inte "lagt sig" tonalt. Jag använder alltid mina ny strängade gitarrer till att träna/nöta bort skit peaken ur mina strängar. Mitt sound suger inte ollon -men irriterar mig bara fruktansvärt då. Kör alltid med överstyrda ljud -för att nöta in strängar; för att de rena ljuden låter bara peak-kratta. Jag använder olika typer av strängar (samma tjocklek dock) -på mina gitarrer med nickelbandstavar och mina gitarrer rostfriaband. Jag älskar strängar som låter bäst, längst och stabilast när de satt sig och är inspelade. Hela mitt grund sound är byggt runt detta. Läs därför mina ton-anekdoter med en gnutta salt; alla Ni som har/föredrar en helt olik tonal ljudbild ur Era strängar...



/ Jonken

Släpade ner En Standard 50s i Heritage Cherry samt en Historic 58 i Honey Lemon Fade. Satt och spelade närmare 1 timme. Växlade fram och tillbaks och jämförde dels akustiskt dels i min Orange Rockerverb 50 med dubbla Orange 4x12". Hade även med en 2014 Historic 58 som referens som jag lånat av en bekant.

Gibson Standarden var som väntat betydligt mindre resonant akustiskt, ingen riktig klang om man jämför med de andra. Halsen var dock i det närmaste identisk. Trodde att den skulle vara tunnare än Historic gurorna. Småklibbig lack samt lite strängrassel. Inte så kul för en gitarr som kostar 25k. Här är en bild på Standarden:
https://serving.photos.photobox.com/823 ... f62605.jpg

Över till Historic 58, kändes sjukt lätt samt en helt annan klang! En helt annan strängseparation när man drog distade ackord. Denna var dock lite ljusare i klangen än den lånade 58:an, inte mycket men lite.
En bild på denna:
https://imgur.com/a/akrrfkZ

Ingen tendens till klibbig lack, extrem skön och balanserad. Växlade tillbaks till Standarden som nu lät förjävligt jämfört med 58:an. Betydligt grisigare separation i ljudet. Dock skall väl sägas att den lät bra... Om jag bara inte jämfört mellan dessa 2. Vikten på på Lemon Fade 58:an enligt vågen ligger runt 3,6kg. Kändes extremt lätt jämfört med Standarden. Även den lånade 58:an upplevdes som tyngre, dock inte mycket.

https://imgur.com/tKHh3K7

https://imgur.com/AlVNI3H

https://imgur.com/f5pp0EQ

Hade gärna sparat lite deg och köpt Standarden men... Det var bara att slanta upp och vara nöjd. Skillnaden är stor.

Grattis till din nya gitarr! Det är alltså en 2019 R8 i VOS utförande? 3.6 kg? Ovanligt lätt skulle jag vilja påstå.