Beställde en gitarr från Japan: Burny RLC-80S från 2013. Gitarren är en kopia av Les Paul Custom -med en synnerligen annorlunda twist: Den har ett låsbart svaj system + en elektrisk sustainer. En riktigt snygg rackare:




Testade gitarren i kanske en timme efter att jag packade upp den. Den kändes helt OK. Soundet ur gitarren andades verkligen japansk ultra shred, Ni vet; så där: Mer susigt och komprimerat -än med riktig tonal kärna i soundet. Orginal stallmicken i gitarren lät inge vidare för min smak. Allt det övriga i gitarren höll dock riktigt hög klass. Sedan åkte gitarren på arbetsbänken:

- Det var hur mycket som helst kvar av banden på gitarren; så jag beslutade mig att nöta ut dessa först -innan jag bandar om till rostfritt. Banden kändes dock lite sträva + att några av dessa hade rest sig. Det var bara att knacka ner -och polera upp dem.
- Floyd hyllan + orginal nöten fick sig en rejäl genomgång. Hittade den klassiska del-shimsningen under bassidan. Dock inget att klaga över med tanke på prisklassen.
- Tanken var att behålla orginal svajet; men det dök upp ett problem när ett fetare sustainblock skulle monteras i den samma. Japsarna kör mycket mindre skruvar för blocket; vilket medför att normala skruvar inte ens går igenom stallplattan. Hade ett Schaller Floyd liggandes i rätt färg; så det fick bli så istället. Sustainblock är förövrigt en custom gjord sak på hela 50 mm. (Orginal blocket var 42 mm).
- Ville definitivt ha en F-spaced stallmick. Något varmare -med en gnutta elakhet. Efter en del lyssnande med folk -och ljudklipp; hamnade valet på en mick jag inte har i någon av mina gitarrer: Tonerider Rocksong. Ett riktigt bra val med facit i hand!

Gitarren blev klar igår. Idag har handlat om att enbart spela -och justera gitarren. När det gäller gitarrer med sustainer; är justering lite knivigare. Sustainerns intesitet, gain, volym och harnonic mode -skall rattas in separat. Och detta skall anpassas till exakt till mickhöjderna. Eftersom denna gitarr nu helt plötsligt fått så mycket mer akustisk klang, resonans och ton; var det bara att börja från noll -och testa sig fram. Detta tog sin lilla tid.
Nu är dock allt i sin ordning. Gitarren blev en rejäl best! Soundet är fett något jävulst -och sustainen är bokstavligen; -evig. (Man håller noten tills 9V batteriet i sustainern dör. Sustainern påverkar ljudet ganska mycket. I vanliga fall skulle det inte fall mig in att justera mickarna så nära strängarna. Dock med en sustainer är detta nödvändigt. Detta gör även mickarnas sound i grunden väldigt fett och köttigt. Sustainern kompenserar detta till en viss del. Halsmicken fungerar både som mick och sustainer. Dvs; Switchen fungerar som på en vanlig pålle när sustainern är av. När sustainern slås på väljs stallmicken in automatiskt.

Sound:
Gitarren är en best! Det är typ mega fläsk. Det rena ljuden är förhållandevis tråkiga och poppiga -dock riktigt nice för enklare ballad partier; typ Metallica etc. Bara att räkna bort Jimi, SRV osv. Behållningen i soundet ligger definitivt mer åt rock, hårdrock, metall. Det är super fett och tuggar rejält på högtalarkonerna. Tackvare den varmare Alnico II magneten i stallmicken; blir soundet inte totalt overkill. Randy Rhoades och Tony Iommis mer definerade diskant är inga problem. Och med sustainern på -är det väldigt lätt att leka Steve Vai med darrspaken. Jag valde med flit ett lite längre stallblock -för att få ett mer definierbart/stabilare nolläge på svajet. Detta för att denna gitarr inbjuder lite för mycket till att våldta den. Denna typ av sinnestämning medför även att man gärna blir lite mer aggressiv i kompliret. Då är det skönt att stallet inte vobblar allt för mycket vid hårdare anslag.

- This fuckin' thing screams!


/ Jonken

Helt säker på att den är gjort i Japan? Den står inte listadsom Made in Japan i katalogen.

Nej; den är gjord i Kina. Jag köpte den bara från Japan. Tror dock att Fernades hardwaren tillverkas i Japan.


/ Jonken

När man spelar LP så blir man hård, när man spelar strata, tja... händer inte så mycket

Allt är ju relativt -precis som att smaken är delad som baken. Personligen tycker precis lika mycket om båda varianterna du nämner här. Men är det typ Zakk Wylde -soundet man vill ha; kan ju en fet mickad Pålle vara vapnet att föredra. Just i denna typ av Pålle -kan det ibland kännas lite konstigt med en extra sustainer; sett till vad gitarren inbjuder till att spela. Typ: Det är betydligt färre längre noter i att lira over the top -med attityd: Så när har man lägen att använda sustainer effekten i gitarren...? Jepp: Power ballads -eller smöriga och långa Vai/Satriani -style komp för äkta gitarr onani. Det konstiga är dock att man knappt behöver att vara en duktig sologitarrist med en sustainer i gitarren. Jag lovar: I hårdare överstyrd musik -spelad med attityd; är det bara att knäppa på sustainer effekten -och bara svaja ihjäl dig på några enstaka toner. Det vansinnigaste är ju att i en live situation -är jag överygad om att den allmänna publiken skulle gå igång mer på detta; jämfört med om man skulle köra de klassiskt mer flyhänta räkorna på brädan. Visst: Uppskattat; men trevligt i längden? -Njae... -Eller...?

- Av en annorluna situation är det intressant att hitta sin egna grej ur..


/ Jonken

Konstigt att ingen nämner Robert Fripp när den där gitarren är under luppen?

Sant.

https://www.youtube.com/watch?v=FhKJgqxNDD8
https://www.youtube.com/watch?v=3028oDEKZo4

- Åtgärdat!


/ Jonken

Nu har jag lagt ner ett par mil gitarren. Den har även fått bekänna lite färg. Man vänjer sig ganska fort till den mer komprimerade ljudbilden måste jag säga. Det blir en helt annan grej när man höjer volymen. När man börjar få lite mer mitten definierad slutrörskaraktär i tonbilden blir soundet riktigt, riktigt nice på min ära! Att höja rytet i stärken; gör givetvis även att den naturliga AK-sustainen i gitarren framträder. Detta på ett sånt sätt att tillsammans med feesback från högtalare; gör gitarren nästan samma sak med sustainern av. Precis samma sak som mina övriga instrument. Men med sustainern i harnonic -läge; är det grymt spännade att suga ut harmonic toner på lite udda toner och dessa på udda ställen på brädan. Det som är ännu intressantare; är hur man måste slå om hjärnan -för att spela längre toner i sitt solospel. Man kan få överraskande trevliga resultat bara av att spela typ en egen sångslinga istället.
Svajet med den mer stabila nollpunkten är den största positiva överraskningen. Den är väldigt mycket stabilare i sitt flytande läge. Fantastiskt bett i anslaget -samt en ut ringande ton som känns/är längre och mer stabil. Man kan helt klart lägga handen mycket aggressivare mot stallet när man spelar. Vilket är kanon -då hals tilten/vilkeln på gitarren är i princip av samma typ som på vanlig pålle: 17-grader. (Formen på halsklacken är lite annorlunda på dessa; jämfört med en traditionell GLPC.)

Har parallell -kört denna Burny gitarr mot två orginal Gibson Les Paul Customs. Och man kan inte låta bli att imponeras av Burnyn; då den håller precis samma standard som USA-systrarna. Då skall man komma ihåg; att det är en markant skillnad på prislapparna mellan dessa instrument. Testade även att höja mickhöjden på en Classic 57 till samma höjd på en av mina GLPC's; och detta gjorde den hamnade boom mässigt närmare; men det jäkligt mycket sämre.
Det är nu enklare att förstå varför dessa gitarrer är bannade i USA. Det är inte bara att instrumenten är utseendemässigt för lika Gibson; det är sound -och funktionsmässigt även lika bra. Vanligtvis när man rövknullar trademark -och tillverkar kopior; brukar ju kopiorna vara avsevärt sämre. Här är det inte så. Kopian håller samma klass.


/ Jonken

Jepp. Han sysslar mestadels med historic, vintage -biten av Burny. Jag har även själv haft en gäng med äldre Burnys genom åren. Bra gitarrer. Personligen gillar jag dock denna nya mer. Som jag nämnde tidigare -så har denna nya en lite annan typ av hals in limning; där halshälen på bas sidan går ända ut till kanten på greppbrädan: Medans diskantsidan är traditionellt in fräst. Kan inte säga hur mycket detta påverkar beträffande ton och stabilitet. Men gitarren låter onekligen riktigt bra. Bättre än någon vintage spec Burny som jag tidigare ägt -eller testat.


/ Jonken

Dummy post.


/ Jonken

Messade vidare lite med sustainern under helgen. Störde mig på att det inte gick att skruva upp AGC-trimpoten (Sustainerns gain kontroll) -till max; utan att det började tjuta. Kände att gitarren behövde detta -eftersom jag kör VBC-trimpoten (vibratons kontrollen) -så lågt. Gitarren har så god och kraftfull AK-ton; att det inte behövs mer 'skak' i sustainern. Ville även kunna sänka stallmicken från strängarna,; för att mjuka upp soundet lite. Målet var hela tiden att behålla Tonerider Rocksong micken -med sin 'snällare' alnico II magnet -i stall gropen. Kort: Att få sustainer tekniken att funka bättre med stallmicken jag valt till gitarren. Men detta projekt visade sig vara en ganska större utmaning än vad räknade med. Det räckte inte med att skärma av el kammaren. Summa sum: Efter en jäkla massa trial & error -testade; visade det sig att orsaken till att en outputmässigt lite snällare mick (jämfört med high output mickar) -inte var klockrent kompatibel med sustainern: Var något så trivialt; som att micken hade en 4-ledare till kabel. Dvs; att signalen mellan spolarna var ut och vände i den jordskyddade el kammaren. Detta var tydligen tillräckligt; för att det skulle bli "no-no" för sustainersystemet??? Det var bara att bita i det sura äpplet; och plocka isär micken -för att bygga om den till klassisk 2-ledare (braided). Nu funkar hela el systemet exakt som jag vill att den skall göra. Nu har gitarrens sound mer dynamik och öppenhet -istället för bara en massa onödigt tråkig kompression. Låter väldigt mycket trevligare; måste jag säga!


/ Tone-Jonken