Jeff Beck är en gitarrist som alltid är intressant, från Yardbirds och framåt, och hans användande av svajspaken här är rätt trevligt;
https://www.youtube.com/watch?v=X5OT7f5hetM

Hans spel är oftast rätt trevligt (de dagar han inte har dålig dag eller harvar tråkblues).
På bra dagar är han bäst (förutom Allan då, självklart).


/Magnus

Om tråden handlar om svajande spakar i första hand, så håller jag med. Inte många lyckas att skapa något kreativt med darr-spaken! Planlösa "dive-bombs", "gnäggande hästen" och andra Metall-klichéer är ju bara tröttande för öronen! Beck å andra sidan är ju verkligen ett undantag!
Om tråden handlar om Jeff Beck i första hand så är det han som fick upp mitt öra för gitarren och hur den kunde låta!
Fick av min far en singel med Jeff Beck, "Love is blue" där gitarren transformeras från sofft jazz till taggig fuzz! Efter den så var jag fast!
https://www.youtube.com/watch?v=h2bFU1FfFmw

Tråden var tänkt som både och, dels Becks nydanande svajande och dels hans fenomenala gitarrspel i allmänhet.

"Love is blue" är en "smörig" låt man borde hata, men Becks gitarrspel är så grymt bra att han nog skulle få "Mors lille Olle" att låta suveränt.

Michael Lee Firkins, även om han blivit uppmärksammad av Guitar Player 1990 ed så är han gravt underskattad.

Tidig låt: Rain in the Tunnel

Senare tid: I-680 Waltz

Eller vad som helst.