En av mina absoluta favoritlåtar dök upp igen i en spellista: "Cupid must be angry" från 2001 av/med Nick Lowe.
Denna gången gav jag mig på att ta ut ackorden och testa att sjunga den också, gick faktiskt hyfsat
Tycker den har en lätt psykedelisk touch, och fann att låten liksom snurrar runt "grundackordet" G men bara landar där tillfälligt.
Både vers och refräng går i C och D, det genialiska korta mellanspelet (med Geraint Watkins orgel, åsså en väldigt kort bit med trumpet!) går i D och F.
Steve Donnely's broderande gitarrfigurer är en annan höjdare, särskilt i stoppen/upptrappningen.

https://youtu.be/ojO-fsVJc20

Håller med, hela plattan är iofs bra, men ”Cupid...” är en höjdpunkt.
Jag såg Nick Lowe & Geraint Watkins på KB i Malmö när denna platta hade kommit, den ene på sång & J45:a, den andre på något slags pianosynt. En märklig historia, men riktigt riktigt bra. Watkins hade en soloavdelning där han lanserade en egen platta. En sällsamt musikalisk herre med skön stil och cool röst.

Vad kul att du såg dom! Jag var vid den tiden inte inne på den här typen av musik men Nick Lowe kände jag ju till från bl.a. Little Village och med John Hiatt.

Gillar hans röst, och texterna är, vad jag tänker, till en del självkritiska och reflekterande bitska.

Har för mig att det var Nick Lowe som i en intervju sa något i stil med ”Jag hade producerat tre skivor innan jag hittade ekoknappen.” Han har ju producerat ett skapligt antal plattor åt andra och ryktet säger att Nick Lowe nu funnit ekoknappen. I vilket fall som har han gjort ett gäng riktigt bra egna skivor. Började lyssna på Lowe runt 1980 när Rockpile släppte ”Seconds of Pleasure” vilket ledde mig vidare in på Graham Parker, Elvis Costello, Joe Jackson, Squeeze, Steve Forbert, The Pretenders, The Knack, John Hiatt, Bruce Springsteen, Steve Earle m.fl. Undrar hur pass många av dessa som skulle lyckas tränga igenom i dagens musikutbud. Senast idag blev det några timmar med Ron Sexsmith ljudande ur högtalarna.

Bra, men har han inte lyssnat väldigt mycket på Morrisey när han gjorde denna? (Kunde ha svurit på att det var en Morriseylåt.)

Geraint Watkins är en lite märklig men mycket underhållande musiker, enorm talang.

Där listar du många bra musiker/band Själv vill jag lägga till Steve Gibbons Band och Ian Dury & The Blockheads.
Det var väl främst Ian Dury och The Pretenders som jag följde mest som band, men låtmässigt och hur det lät så fanns enormt mycket som jag blev inspirerad av. Ibland bara nå'n enstaka låt av ett band, t.ex. "Do anything you wanna do" av Eddie & The Hot Rods, ibland ett album med ett band som snabbt försvann, t.ex. "Holiday Album" med Radio Stars.

Kanske hade den gamle räven Nick inspirerats av Morrisey, som inspirerats av honom?

Håller med om Geraint Watkins; något otippat så dök han upp när jag hittade en konsert med Rory Gallagher från 1990 på YT.
Han är totalt sjöblöt på slutet när Jack Bruce gästar och de lirar bl.a. "Born under a bad sign".