Fingers on fire wrote:
Ja du Magnus, gitarrister är ett synnerligen konservativt släkte. Vi är nog för alltid fast i femtiotalets produktdesign.
Jag syftar mer på att kvaliteten på dessa byggen verkar vara i det övre segmentet.
Min erfarenhet är att det är extra svårt att få till Floydade gitarrer som har det där extra, tonalt.
Hur många har man inte spelat på vilka varit helt livlösa?
Men de som verkligen lyckas med att få träbitarna att gifta sig med mikar och stallkonstruktion har skapat ett svårslaget instrument.
Jag kan tänka mig att Luxxtone är en sådan.
Jag syftar mer på att kvaliteten på dessa byggen verkar vara i det övre segmentet.
Min erfarenhet är att det är extra svårt att få till Floydade gitarrer som har det där extra, tonalt.
Hur många har man inte spelat på vilka varit helt livlösa?
Men de som verkligen lyckas med att få träbitarna att gifta sig med mikar och stallkonstruktion har skapat ett svårslaget instrument.
Jag kan tänka mig att Luxxtone är en sådan.
Nä, inte är väl vi konservativa?
Vi kastar oss ju över allt nytt i hopp om att det skall göra det gamla fast lite bättre
Kanske är de såna, har inte provat dem (men får väl göra det om jag ser dem på en mässa eller nått).
Men man har provat mängder av andra såna "fått rykte om sig att vara väldigt bra" och alla gånger är det bara väldigt bra gitarrer med samma exemplar variation (mellan "jaha, nästa" och "super, jag vill ha den") som alla andra bra tillverkare.
Några har inte ens varit där, så man tänkt "varför snackas de om dessa? Custom shop pris men vanliga Fender serietillverkade standard är lika bra (menar mer, lika eller större chans, att hitta en verkligt bra)". Många är bara fina relicarbeten utan en bra gitarr under.
De enda tillverkare jag testat där alla exemplar varit mer eller mindre verkligt bra är Nik Huber och han den där finnen som bygger gitarrer som börjar på R och ingen kan uttala eller stava till.
/Magnus