Ja, frågan är kryptisk, men det kan bli så om man försöker beskriva nå't "självklart".
Vad jag tänker på, är vilken lyssningsposition man helst har till högtalarlådan.

Jag har för länge sedan upptäckt att jag tycker att jag nästan alltid får det goaste ljudet,
från en vinklad fyrtolva som står på golvet, när jag står ungefär 1-1½ meter ifrån
och står upprätt så att öronen befinner sig sådär 1,73 meter upp från golvet.
Ljudet där ändras naturligtvis beroende på om jag står med ryggen mot lådan
eller om jag står med sidan etc mot lådan men "grundljudet" i den positionen
är ändå liksom bäst. Särskilt vid distat ljud.
Jag vet att det har med en massa ljudtekniska saker att göra, t.ex. fasutsläckning
och hur de olika frekvenserna filtreras.

Hur tänker ni andra om var det "låter bäst"?

Jag kör helstack. Tanken bakom det är att jag får upp gitarrljudet typ i huvudhöjd och då hör jag samma ljud som publiken.
Då tvingas jag ratta fram ett ljud som är bättre.
Detta gäller förstås om man kan ha såpass högt på scen att scenljudet går ut.
Är det enbart det uppmickade ljudet som går ut kan man ju strunta i att ha det så.

Fortsättningen på problemet med lågt scenljud blev att jag satte en celestion i en medhörningslåda och drev den med separat slutsteg men det är ett annat ämne...

Har sett att det är ganska vanligt med en plexiglasskärm framför lådan/combon, senast jag såg det var på konsert med Wishbone Ash på Pustervik i Gbg för ett tag sedan. Orange-lådor med skärm framför. Och det verkade som att de fick gitarr-medhörningen från de lådorna.
Tänker att man då kanske får ett liknande ljud som på min favoritposition; högtalarljudet stoppas, blandas, fasförskjuts och slungas uppåt.
"Kam-filter" är väl vad det kallas, det som sker?

I repan har jag 4x12:an placerad mittemot mig. Föredrar det jämfört med lådan bakom mig.

På gig tycker jag det är trevligt med lådan bredvid mig, riktad in mot scen, vinkelrätt mot publiken. Då kan man dessutom ofta få dra på lite extra utan att ljudteknikern klagar...

När jag repar med band så vill jag också gärna ha det så, för att i allt omkring-ljud höra mig själv bättre
och för att de andra ska kunna höra vad jag spelar.
Det gitarrljudet och ljudet på positionen där jag tycker det låter som göttigast är nästan att jämföra med
att jag skulle byta mellan två helt olika gitarrer. Så det blir en ljud-kompromiss av det.

Att fronta stärken på ett par meters avstånd har jag fått för mig är det ljud som publiken upplever. ”In your face” lixom. Men jag gillar att stå framför min AC30 med ryggen åt den till, bara ngn halvmeter eller meter framför. Då kan jag känna högtalarfladdret i byxbenen och diskant-peakarna går under öronen. Dom får trummisen!

Rattar jag ett ärligt ljud så frontar jag alltid. Låter som nämnts tidigare helt annorlunda, så det är lite knivigt.

Med plexiskärm (eller liknande material) sprids ljudet bra på scen, alla hör nästan lika bar som den som står framför. Icepicken tas ner också, och man kan vrida på lite mer, vilket brukar bli bra såklart. Ljudtekniker verkar gilla det också.
Lite mer att släpa på i vanlig ordning.
Lätt att mika upp ostört också, med miken innanför skärmen.
Skärmen bör inte stå för nära högtalaren, blir nog något "fasfel" eller liknande då.