Jag har en hals som verkar ha krympt en smula sen jag köpte den, och bandändarna är otäckt vassa. De är rostfria vilket är satans hårt och en vanlig fil halkar mest. Det skulle förmodligen ta en vecka att fila dem för hand.
Hur brukar man göra? Även med mjukare band känns det som att man ju inte vill fila på greppbrädan, och det verkar svårt att undvika. Dremel med slipstift kanske?

Jag hade nog gått på med ett diamantbryne i lämplig form och storlek

För mig funkade en Dremel alldeles utmärkt.
Själv hade jag en förlängningsvajer till Dremeln.
Mina band var förvisso inte rostfria.

Både bryne och Dremel bör funka, men jag är rädd att man kommer åt brädan också. Fast det kanske inte spelar så stor roll? Bandkanterna är nästan i höjd med (åt sidan alltså) brädan. Sticker ut kanske nån tiondels millimeter men det räcker för att fastna i med fingrarna. :-/

Hur gör man när man bandar en gitarr från scratch?

Diamantbryne (Clas Ohlson eller Biltemas har prisvärda) och så nålfil som klarar rostfritt
Luna tillverkar en sån och jag beställde min genom Laitis men vilken affär sim helst som köper från Luna kan ta hem en. Kostar doch några hundringar. Sen får man acceptera att det tar lite i träet men går att putsa bort. Jag tycker stålull 0000 funkar bra.

Finns säkert fler förslag från bojare men viktigast är nog tålamod med det materialet.

Jag använder personligen aldrig power-tools till band jobb. Dessa erbjuder inte den nödvändiga precisionen för det. Jag gör all bearbetning för hand. Det som funkar bäst för mig är en 100% rak metallfil i full längd. På denna fil använder jag bara den ena räfflade kortsidan för nedtagning -samt vinkel. Samma fil till vanliga -och rostfria band. Folk gillar ju olika vinklar på sina bandkanter. Vissa vill ha mer spelyta -och andra vill ha mer generösare vinklar. Med manuell filning kan man erbjuda detta. Bandkanterna blir fina och raka -oavsett om kanten på brädan är båg. De vassa kanterna i rundningen tar jag med nagelfilar -och avslutar med att polera med grövre -och finare stålull.

Men jag måste erkänna att när man har typ 5 instrument med vassa bandkanter; och kunder som saknar dessa: Önskar djävulen i mig ibland att plocka fram Dremeln. Jag brukar faktiskt använda Dremeln som en avskräckande kommentar åt de envisaste bråttom -bråttom kunderna. "Du kan komma och hämta instrumenten på en gång om jag får köra Dremeln"! Detta ger alltid samma följdfråga: -Blir det sämre då...? -Öööh: Yea… (Det är nämligen helt omöjligt att få till bandkanter jämnt och exakt med powertools. Inte till den grad/nivå som kunderna faktiskt betalar för.)

Världens bästa tips:
Börja ALLTID med att knacka ner bandstavarna först; INNAN ni ens visar slipgrejerna åt bandkanterna!!!! När halsar komprimerar; ger detta inte bara vassa bandkanter -utan även att detta ofta lyfter upp banden i mitten. På olackade brädor är dessa bandresningar ganska lätt att kolla i samband när man strängar om: Riv av en jämn bit papperskant från en av strängpåsarna. Testa att trycka papperskanten under bandstaven och brädan mellan D och G -strängarna. Om papperskanten går in underbandstaven = Man har en bandresning och behöver knacka ner banden på brädan. Lämna ALDRIG in ett instrument för bandslip åt någon -som inte vet om att "ALLTID knacka före slip". (Ni anar inte hur många band som förstörs HELT I ONÖDAN pga detta.)

Och man skall ALDRIG göra några bandjobb före man själv skall spela. Ömma och stela fingertoppar av metalldamm är ingen höjdare.


/ Jonken / Instrument killer

Jag gillar också filar så har köpt på mig en väldans massa olika.
När du säger fullängdare på fil hur lång då och vilket fabrikat och model använder du?

För rostfritt som jag tycker funkar bra för grovfilning så gillar jag Biltemas diamantfil den avverkar utav bara tusan och verkar hålla bra. Clas Ohlson har en tvåsidig fil 60/30 är den märkt som funkar bra för finare bearbetning men då det är klistrad diamanttejp så verkar den slitas väldans snabbt av rostfritt.

Ärligt; så vet jag inte ens om märke på mina filar. Dessa grejer är från staterna. Ägdes av ursprungligen av en harp/piano -byggare i Californien mellan 60-talet och 80-talet. Det är dock standard 8-tums verkstadsfilar. En kortsida är plan/ohuggen -och man kan sätta på handtag på dessa. (Handtag är dock någonting man inte kan ha på dessa -för exakta bandjobb.)

Jag föredrar filar som avverkar så lite som möjligt -för finliret; och tvärtom för dryg-avverkningen. Dvs: Jag kör också grövre filar (bla diamantfilar) när jag skall Ex ta ner stort utstickasnde, nybandade bandkanter.

- Merry new year förresten!


/ Jonken

Jag har också några gamla filar och lite andra verktyg i verkstadskvalitet och går som inte att uppbringa samma kvalitet idag och i alla fall inte enkelt så dom verktygen håller jag hårt i.

Glardon/Vallorbes filar. Filar härdade till 70 rc. Har själv en, filar härdade knivar utan problem (eggstål är sällan över 65 rc, snarare 59-62 sådär) Rostfria band lär inte vara något problem.
https://www.dictum.com/media/blaetterkatalog/index.php?catalog=tool-catalogue&lang=en_EN&shop=en#page_191

Testade pferd corinox för verkstads arbete som ska klara rostfritt men den höll inte alls i fine course Cut 2 utförande . Kanske bättre med grövre huggning men den åkte i soporna och möjligen ett måndagsexemplar dock ingen billig fil.

Bra tråd förresten som ger konkret info

By The way så föredrar jag single Cut då om man lär sig hantera dom och bara filar framåt så är det som satt hyvla stålet och även perfekt att ta ned en för hög bandstavar. Fin yta efter bearbetning. För övrigt det första jag fick lära mig i en verkstads mekanisk utbildning på 70-talet dvs fila på rätt sätt.

Inget som kan rekommenderas, men jag har använt en vinkelslip en gång på en acke! Blev lika bra, eller dåligt som mina andra bandjobb!
Tricket är: Oavsett vad man använder, är att vara noggrann!

Tack för tipsen! Jag tror att banden rest sig en aning, ja. Det är en liiiten puckel ungefär mitt på halsen som verkar helt osannolik i förhållande till var pucklar brukar uppstå (det är en Strata med nästan 1" tjock lönnhals dessutom). Men jag antar att man måste ha nån slags radieklossar för att kunna banka ner dem utan att sabba dem? Det har jag dessvärre inte.
Tror faktiskt inte ens att banden är slipade efter montering. Jag köpte halsen obehandlad och den funkade bra som den var, så jag har aldrig brytt mig om det.

Tack för tipsen! Jag tror att banden rest sig en aning, ja. Det är en liiiten puckel ungefär mitt på halsen som verkar helt osannolik i förhållande till var pucklar brukar uppstå (det är en Strata med nästan 1" tjock lönnhals dessutom). Men jag antar att man måste ha nån slags radieklossar för att kunna banka ner dem utan att sabba dem? Det har jag dessvärre inte.
Tror faktiskt inte ens att banden är slipade efter montering. Jag köpte halsen obehandlad och den funkade bra som den var, så jag har aldrig brytt mig om det. [/quote]

Ta mässingshammare dutta dit superlim och knacka ned bandet. Med lite flax får du det tillbaka till ursprungsläget och till och med kanske slipper slipa in banden. Misslyckas det är det bara ta lös bandet genom värme och en lämplig tång så kan du rengöra spåret och montera på nytt. Så våga pröva på det är lätt som en plätt och inget att förlora på försöka.

Nån mässingshammare har jag inte och då kan jag ju lika gärna köpa radieblock. Gitarren är fullt spelbar om än med liiiite högre stränghöjd än önskvärt. Så jag gissar att man slipper slipa om man bara pressar ner dem igen.
Sen kan man visserligen misstänka att de kommer resa sig igen eftersom stålet bara lär fjädra. Måtte vara fel radie från början jämfört med greppbrädan. Eller så ändras brädans radie när träet torkar.

Är inte banden fixerade så är det där med slipa lite av en återvändsgränd. Har du en hammare kan du ha en plastbit som skydd för så litet jobb. Själv skulle jag inte slipa utan att åtgärda grundproblemet som ju är så enkelt. Tror nog det flesta bojare skulle ge samma råd.

Man behöver inga radius verktyg -för att knacka ner resta band i mitten. man behöver inte ens ta av strängarna för att göra detta. Jag använder många gånger endast en rektanglär trä bit av ett hårdare träslag. Träbiten är ca 5 cm läng och övrigt ca +1 x +1 cm. Jag använder den som ett don. Jag kilar den mellan G och D strängarna -mot ytan på bandstaven. När jag gör detta viker träbiten undan mittensträngarna. För att försäkra mig om att strängarna inte glider ner; har jag försäkerhetsskull filat lätta klykor på för strängarna på träbiten. Sedan är det bara att tjonga till med hammaren. Tack vare klykorna kan jag även säkert flytta träbiten i sidled längs bandet och knacka en aning längre ut på bandet (vid behov).

Det roliga med detta är att det är så enkelt: Bara att knacka med strängarna på -och testa direkt utan att behöva olla av och på med strängarna.

Dock för att detta skall funka; måste man vara säker över att banden på instrumentet aldrig blivit "amatörslipade": Dvs att någon slipat banden när de varit resta på instrumentet. Även en fördel att försöka få bort skit och smuts mellan band och bräda innan man knackar dem. Om det finns skit emellan -hindrar detta bandet att bottna korrekt mot brädans yta.


/ Jonken

Riktigt smart verktyg

Jag har ett mässingsverktyg som ett dorn med utfräsning för bandstaven som jag köpte från luthiere firma i England.

Det är lite oklart vad du menar. Det är ändarna på banden som ska slipas, inte ovansidan.


Ok, det ska provas! Banden är som sagt inte slipade alls, så det ska inte vara några problem.

Nice one! (You'll be techin' this to others soon...)


/ Jonken

https://www.youtube.com/watch?v=nONCCSdA9Ds

Fick lite ideer från denna video och det funkade kanon

Är det bara utstickande så kolla video stewmac och finns ytterligare hundratals på Internet så hur du gör är ju lätt som en plätt. Köp dig en fil som klarar rostfritt. Finns hos Luna och går ju att beställa från vilken järnhandlare som helst och kostar nån hundring. Slippappen på samma ställe! Det finns inga genvägar.