Har en underbar Gibson The Paul från 1978 med valnötskropp och ebenholzbräda. Det enda jag inte gillar är de breda låga banden. Nu har ju Guitarlabs så påpassligt flyttat till mina hoods, så jag funderar på att ta dit den och be om nya band, smalare och högre som på mina andra tre Gibson. Då får jag den ju plekad också.

Fast jag tvekar ändå. Det är ju ändå en gammal gitarr, och en gammal gitar är ett tidsdokument. Vad tycker ni? Banda om eller inte?

Gamla bilar har nytta av nya däck...

Jag tycker att du ska banda om.
Det är ju mycket roligare att ha en gitarr som man vill spela på än att ha en som bara hänger på väggen.

Alternativet är väl att sälja den. Och för pengarna du får, köpa en gitarr som har de specar du vill ha.

Klart du ska banda om den....

Om du inte har originalsträngarna kvar och plektrumet som de skickade med, så är det bara att banda om den. Band är förbrukningsvara, precis strängar, plektrum och översadlar.

Banda om - basta! Det blir som ett nytt instrument.

Som skrevs ovan: Band är som strängar eller plektrum och SKA bytas när de är slut.

En gitarr som inte går att spela vettigt på är inte längre en bra gitarr.

Självklart ska jag banda om den. Ville bara höra er säga det.

Fast apropå argumentet om förslitningsvara så är ju inte det anledningen i mitt fall. Tror att banden inte är så farligt slitna egentligen, då skulle de ju ha varit mer gropiga och ojämna.

Nej, anledningen är ju designmissen i det här fallet. Att de designade denna (och andra modeller från samma tid) med dessa svårspelade låga och breda band. Kanske finns det någon typ av spel som går lättare, vet inte, men att känna tydligt var banden sitter hjälper i alla fall mig att snabbare hitta rätt ton på halsen utan att tjuvtitta.

Ibland kan det vara värt att istället för att banda om spela mer på gitarren ifråga tills händerna vänjer sig. Bra att ha olika typer av instrument/bandstavar/halstjocklekar osv för att inte bli för "bortskämd" så att säga. Du blir en bättre gitarrist av detta skulle jag vilja påstå.

Gjört!

Se till att gitarren blir som du vill ha den.

Har en Burny 335 som hade vintageband. Gillade hur den lät men inte hur den kändes .
Lät GuitarLabs ordna så att gräppbrädan fick compoundradie och höga,fin rostfria band.
Nu är den en av tre mest använda.
Inte billigt men klart värt så här sju år senare.

Då kontrar jag med när jag satte på rostfria 6105 band på min -70-tals Strata och upplevde att själen i gitarren försvann med de gamla banden... Visst blev den mer lättspelad men det blev lite som silikonbröst på nåt vis...fake...

Häng den på väggen och spela på de som redan är som du vill.

Tänker då inte ett gram på original, värde eller annat sånt ointressant.
Mer att så länge den inte har ett ljud som ingen av de andra kan ge är det inte värt kostnaden.
Menar, att få fler som är som det man redan har flera av är det ju ingen poäng i.

Om den verkligen är underbar skall du självklart banda om.

/Magnus

Där har du faktiskt en poäng.

Magnus: Hur tänker du nu? En ombandning kostar väl typ 3-4000, vilket är priset på en ny Epiphone. Hur skulle det vara för mycket för att vara värt att göra en gammal Gibson till instrument i stället för väggprydnad? Några dubbletter vill man ju ändå ha för olika tonarter/backup etcetera.

Jag tänker så här.
Om gitarren inte tillför något ljudmässigt till den park man redan har (och man redan har tre andra som fyller samma hål) är det roligare att lägga pengarna någon annanstans. Spara till en ny gitarr, en förstärkare eller någon gosig pedal.

Det är absolut inte något "värt det set ut gitarrens värde" grej. Alla gitarrer är värda att bandas om ifall det behövs.
Men jag har med tiden insett att det är inte värt att lägga pengarna där om det inte är en gitarr som fyller ett hål ljudmässigt (den blir troligen ändå inte använd då).

Plus att kanske en dag kommer då man gillar egenskapen man bygger bort nu (mycket svag anledning i min värld, men ändå).

/Magnus

En gitarr betyder mer för mig än bara ljudmässigt. Det handlar också om gitarrens utseende, "image", spelkänsla, "allmän känsla", samt kanske några till abstrakta odefinierbara egenskaper. I just detta fallet gäller det dock absolut även ljudmässigt. Denna fräcka gamla gibson låter inte som mina andra Gibson, och fyller helt klart ett hål ljudmässigt, kanske beror det på valnötsträt, eller ebenholzbrädan, eller T-Top-mickarna eller på allihopa.

Dessutom luktar den inrökt. Detta brukar inte vara något som jag uppskattar (jag slutade röka 1992), men på denna gitarr passar det, eftersom det skvallrar om att gitarren har helt klart en historia. Det enda jag vet är dock att förre ägaren tragiskt gick bort alldeles för ung, och gitarren såldes på blocket av äldre släktingar.

Nästa gång denna gitarr byter ägare blir med största sannolikhet också efter ett dödsbo. För denna kommer jag att behålla. Ombandad eller inte.

Där svarade du ju själv. klart som fan du skall banda om.

/Magnus

Jo, det har jag ju redan sagt i tråden. Men ändå intressant att höra synpunkter.