Magnus Olsson wrote:
För min del har det inget med vikten att göra hur axelbandet är.
Det är bara hur det glider mot mina kläder (och i vadderade fallet, inte glider).
Kan bara prata för mig själv när det gäller vikt på instrument (menade olika exemplar av exakt samma modell då, självklart). Objektivt låter de olika, speciellt i hur övertoner beter sig (hur framträdande de är) och i hur frekvensåtergivningen blir. Sen är det extremt subjektivt vilket man föredrar.
För min personliga smak skall de vara lätta versioner, men inte för lätt. Värt att säga att det inte automatiskt är bra för att den är ett lätt exemplar, många andra saker påverkar också. Men det verkligt bra exemplaren är bland de lätta.
Vad jag kan minnas har jag aldrig stött på ett tungt exemplar som låter som jag vill.
Tunga gitarrer låter, i mina öron, livlösa, platta och kalla. Men spelar man mycket distat riffande kan det vara en fördel.
En omöjlig diskussion att ha på internet, många verkar känna sig trampade på varje gång den kommer upp.
Många människor verkar ha ett behov av att alla måste tycka deras gitarr är svinbra, att det inte räcker med att de själv tycker det.
/Magnus
Tack "M" -för ett riktigt informativt inlägg/svar.
Om axelband:
Levys axelbandet som jag länkade och själv använder; glider precis på samma sätt som alla ovadderade axelband. Bandet är stabilare än traditionella o vadderade axelband. Skillnaden är att det är mer skonande för kroppen att stå 3 fulla set på en scen -med tyngre instrument. Även jag kör med olika typer av axelband: -O vadderade, -flex, -vadderade. Jag tenderar själv att köra ovadderade axelband -samt flex axelband till mina lättare instrument. På alla mina lite tyngre instrument kör jag vadderat till: Och då bara Levys -eftersom jag inte heller gillar axelband som inte glider. Jag har en jäkla massa axelband pga av att jag har så många olika typer av instrument (jag vill alltid ha strängarna på samma ställe över magen -oavsett istrument modell/typ).
Jag föredrar både lätta och tyngre instrument. Men precis som du säger; tonbilden är olika: Och vilket man föredrar är personligt/subjektivt. Förutom stämning; brukar jag välja tontyp i instrument efter vad jag vill addera till band soundet -eller mixen. Ex: Är det två gitarrister i bandet; försöker jag i största mån skillja min tonbild från den andra gitarrens tonbild -och komplettera den så bra som möjligt. Att få till ett naturligt (inte rattat) komplement till en annan instruments tonbild -ger ofta otroligt mycket till helhetssoundet.
Du har säkert också sett detta många gånger: Två gitarrister med feta pållar -i sina feta fyrtolvor som bluddrar ikapp med stackars basen. Gitarrerna låter gött övestyrt var för sig; men tillsammans blir det bara "muddig lera". Detta beror många gånger inte på att killarna själva inte vet bättre: Utan att dessa killar är så insnöade på sitt eget personliga sound -så bandsoundet blir något sekundärt. Öronen hos de som väntas bli underhållna av detta; är totalt borta efter 3:e låten i settet. Endast de som är dyngraka i publiken som entusiasmen håller för. (För dom spelar det egentligen inge roll; bara det är hårt och högt.) Ofta riktigt synd om killar som kan lira; men har inte insikten att fungera tillsammans som "en enhet" -"ett band".
Beroende på hur transparent förstärkare man använder (i allra högsta grad även hårt överstyrt) = Ju mer instrument karaktär skiner igenom. Detta är sant oavsett musikstil. Och det finns SÅ MÅNGA parametrar att tillgå i instrument -väg; för att kunna göra någonting bättre:
- Distinkt instrument tonbild -kontra fet tonbild i instrument.
- Bred tonbild -kontra tight tonbild i instrument.
- Singlecoil, P-90, filtertron, humbucker; samt olika karaktärer i dessa.
- Stämningar/pitch.
...Denna lista kan göras hur lång som helst.
Exempel: Många gånger när jag skall addera min grej till ett sound; behöver jag bara lyssna på basen + den andra gitarren, klaviaturen, blåset etc: För att jag skall veta ganska exakt vad som passar bäst in från min del. Jag brukar därför försöka ha med mig instrument med lite unikare/speciellare tonbild första gången. Man behöver många gånger inte ens säga någonting -utan bara börja spela. Det är enkelt att hamra in poängen efter första pausen på repet -och skifta till ett instrument "som låter i mun" på bandsoundet. Det dröjer inte länge länge förrän andra tycker vänligt att "det lät kanon mycket bättre med den förra guran". Och då har man inte ens rört en enda inställning på stärken/stärkarna. Finns ingen bättre plattform till att alla i rummet börjar tänka "gemensamt bandsound" -istället för de klasiska klyschorna: "Use-the-force" var för sig -and hope 4 the best.
Jag brukar nöja mig med fyra specifíka gitarrer för det här:
- Gibson LP Custom -2 x Classic '57.
- Custom HPD Stratocaster, 3 x SC.
- Ibanez JEM, Evolution H/S/H.
- Custom HPD Telecaster, 2 x SD Hotrail.
Dock på senare tid har min Parker Nitefly även vickat in -med bravur i sammanhagnet. Har även just fått färdigt ett TUNGT Strata bygge -med en ENORMT tight och lång ton. (Tråd + bilder på G.)
/ Jonken