Köpte mig äntligen en Gibson LP faded som jag gått och suktat efter i flera år.
Förre ägaren hade satt strängarna med sk. "Top Wrapping", någon som jag faktiskt aldrig sett under mina 35 år som gitarrist. Skall tydligen ge både mindre string tension och mer sustain.
Vad säger forumet?

Helt för! Stämmer bra med lite mindre string tension och bättre sustain. Men bäst resultat blir det om man kan skruva ned tailpiecen i botten så den ligger an gitarrkroppen. Det går tyvärr inte på precis alla gitarrer pga halsvinkeln. Men jag har gjort så på flera av mina Gibsons - ES333, LP m fl. Strängarna får inte ligga an bakpå stallet och så kan det blir om halsvinkeln är för brant och stallet följdaktligen är lite högre upp.

Om man är rädd om original tailpiecen, så bör man köpa en extra att köra top wrapping på. Topwrapping repar tailpicen och det kanske inteär önskvärt på originaldelar.

T ex Fabers lättvikts i aluminium - ger lite extra bett och brillians, menar jag.

Köpte nyligen en gammal Gibson som var topwrappad sen tidigare ägare. Jag gillar den, den är lättspelad, men jag har för lite erfarenhet av olika tekniska lösningar för att jag ska förstå hur stor skillnad topwrappningen gör. Så jag ska nog prova att stränga just den gitarren som vanligt och justera innan jag kan ge ett slutomdöme. Sen är det ju kanske lite fulare, men det kan det möjligen vara värt om det gör stor skillnad.

Ton är en sak; men att det skulle bli längre sustain med topwrapping är nonsens, fysiken säger snarare tvärtom.

Har du testat?

Jag behöver inte testa det självklara.

Intressant, vad säger fysiken om string tension? Att den skulle bli märkbart mer lättbendt?

Att höja vinkeln stränghållare-stall innebär att trycket mot stallet blir mindre. Effekten blir att stallet sitter lösare, coh strängarna sitter lösare mot stallet. Således kan mer av strängens rörelseenergi gå förlorad, vilket betyder mindre sustain. Ganska självklart egentligen.
Begreppet "string tension" relaterar till strängens DRAG-kraft, alltså inte -tryck. Den ändras inte, den bestäms av mensuren, alltså avståndet mellan stall och sadel, och strängens tjocklek (enkelt uttryckt, alltså)

Om sustain är ett problem så spelar du för långsamt...

Jag har själv top wrap på en SG och en LP. Kan inte säga att jag egentligen hör någon skillnad, men jag tycker att det ser coolt ut plus att det i teorin borde bli bättre överföring av vibrationer till kroppen iom att höjdskruven till tailpiecen ligger an mot bussningen i kroppen. Skillnaden - om den går att mäta - är förmodligen minimal.

Se där en vettig bi-effekt av topwrapping. Allt som slutar skramla är bra för sustainen.

Sustain och tension vet jag inget om. Men jag vet att jag inte har spelat av en enda sträng sedan jag började med top wrapping.

Förstår bara inte detta tjat om sustain. Hur ofta är det ett problem? Kanske på en Hobbexplanka från 70-talet strängat med gummisnoddar, men jag har iaf aldrig stött på några problem med sustain på NÅGON gitarr nånsin.

Vibrationer som överförs i kroppen är nog mest mojo. Jag har gitarrer som låter väldigt lite akustiskt men har grym sustain inkopplade i stärkare. Placebo skulle jag nog säga. Inget att bry sig om.

Precis. Om hög akustisk ton skulle ge mer sustain vore ju en banjo ultimat.

Jag har haft experimentgitarrer där jag försökt att reducera el-gitarrens sustain markant och det är inte lätt! Detta var i en period då jag spelade mycket slajd och ville ha ett kortare, stummare ljud, lite åt Dobro hållet. Provade stall i trä, plast, till och med något gummi liknande!

Nu har man varit här i 11 år och fascineras av att diskussionen och sökandet efter den perfekta tonen aldrig klingat ut, DET om något är sustain.
Material har inhandlats för Miljarder från världens alla hörn och flera spaltmil har skrivits om olika skruvars påverkan på tonen.

Om 50 år när det inte ens tillverkas elgitarrer kommer någon övervintrad entusiast fortfarande dividera om huruvida en gängad stallstolpe har bättre ton än en i bussning.

+ lättare att bända, känns lite mjukare
+ mindre risk att stallet (ABR-1 och Nashville) säckar på mitten

- stallsadlar o dyl kan börja rassla pga lägre tryck

Jag har provat fram och tillbaka under åren. Svårt att höra någon direkt skillnad, men testa för skoj skull kan man alltid göra.
Det här klippet (jag borde förklarat upplägget för folk fattar inte) är "what you see is what you get".
Dvs, jag har alltså klippt ihop ljudsnuttar så att när det är top wrap på bilden så är det det som låter...

https://www.youtube.com/watch?v=eDjQ3FSKenM&list=UL8dq-GV1M2YI&index=6

Just nu har jag tre strängar top wrappade och tre normalt, mest för att "skona" mitt ABR-1...

Onödigt neggig attityd, att leta efter en ton eller ett ljud man gillar kan vara lärorikt och kul. Är man flera kan man tjöta om det fram och tillbaka, dricka öl, testa nya prylar, osv.
Ser man det som en hobby eller fritidssysselsättning kan det vara billigare än hojar, frimärken, bilar mm. T ex får man två vita PAF:ar för mindre än en halvvny VOLVO...

Top wrap: Mindre sustain pga lägre strängtryck mot stall. Lättare med bends pga mindre vinkel den sista delen av strängen, efter stallet mot tailpiece, vilket gör att längre sträng "följer med" vid bends. Det känns logiskt i min värld.. Vissa, bla J D Simo, hävdar att studsen inte ska vara helt nedskruvade mot bussningarna och att man ska prova sig fram för att hitta rätt "sjung". Där vete fan om jag är med, men kan vara värt att testa.

Det är ju för att det är kul ju!

Sedan är ju våra öron skapta så att vi hör olika saker olika dagar vilket fuckar upp vår uppfattning så att vi inte blir riktigt kloka på vår utrustning och tror att vi måste korrigera den hela tiden...

Jag köpte en SG Classic från Götelaborg för en tolv år sedan, vars setup inte var klockren.

Den hade wrap, men jag gillade det inte. Som jag minns det var den "svampig" eller "lös" när man bände. Detta handlade alltså inte så mycket om sustain, mer om själva känslan när man bände.

Jag tror att det är något som har blivit poppis med Zakk Wylde. För det är väl han som började med det?

Efter att jag höjde halsmicken och strängade den på vanligt manér så har jag trivits bättre med den.

Jag och Robert Hooke håller med: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hookes_lag

Robert Hooke, ja.... jag var lite tveksam till att dra in honom, det blir lätt en massa näthat, med tanke på att han var banjospelare. Men visst, nu är det ju gjort, så....
Skämt åsido; Wikipediaartikeln sträcker sig lååångt utanför min "attention span", men du Woodstock kanske kan ge svaret till hur man ska formulera det fenomenet, att med längre avstånd mellan svansbit och stall så blir töjningen med och mer "långgrund" s.a.s, trots att spänningen i kilo räknat endast bestäms av mensuren.

Jag har toppwrappat hårt hela mitt liv.

Tills jag topwrappade en R7 som lät som en gammal 50tals LP.
Och hastigt som fan tog bort topwrappningen.

Olika guror reagerar olika.
Men det känns numera som om jag vill ha mera vinkel över stallet.

Ja, ett liv som topwrappare sätter sina spår. inte alla orkar ända fram.

En sträng som svänger är ett arbete ”W” i joule där rörelseenergin också kommer kommer att reflekteras vid stallet. Vinkeln på strängdelen bakom stallet påverkar hur svängningen över mensuren förs över till denna, transmissionen. Högre vinkel = mindre transmission, större reflektion av svängningen vid stallsadlarna och mer rörelseenergi kvar mellan sadlarna. Tänk extremfallen: Noll och 90 grader över stallsadlarna.

Känns som det börjar bli överkurs för min del.

1. Är det fördel eller nackdel att ha stor vinkel?

2.1 Plockade bort Top Wrapping pga tveksamheter till att det var någon fördel utan kanske t.o.m nackdel tonmässigt. MEN behöver nu hjälp med setupen av tailpicen, då den var nedskruvad i botten nyss.

2.2 Jämför med min andra LP som är en Tjeckisk Epiphone (stör mig på att det står just Epiphone på den, men "tyvärr" spelar den och låter bättre än något annat jag jämför den med.) Och där är avståndet mellan stallet och tailpice mkt längre. uppskattar till ca 1 cm längre avstånd. Där är även tailpicen mkt längre nerskruvad, och det ändå är mkt avstånd mellan själva strängen och metallstycket/stallet. På Faded LP´n så har jag hissat upp tailpicen minst 1 cm och den är ca 5mm högre än Epiphonen men ändå ligger strängarna an mot själva metallstycket/stallet. Kikat och jämfört med min Gibson Flying-V och där är avståndet liknande Faded gitarren. Även den har tailpicen fått hissats upp tämligen högt och där löper strängarna fritt med någon m.m.

Här kommer en bild till, så man kan jämföra avståndet på båda gitarrerna ovanifrån.

Låter det bra är det bra. Egen erfarenhet rent praktiskt är att det låter ”tightare” och att det känns nägot lite mer exakt att bända strangarna med högre vinkel på strängarna bakom stallet.

+1 på detta.

Har också testat topwrapping, massa olika höjdinställningar på stall och tailpiece osv. Jag märker ingen superstor skillnad, men föredrar både ljud och känsla av en högre vinkel. Så skiter i top wrap och kör tailpiecen i botten. Drar i princip ALDRIG av strängar heller trots ganska hårt anslag och mycket bändande.

Mmm... fast jag måste ju sätta tilpicen typ 2 cm upp för att strängarna inte skall ligga an mot stallet?