Kanske behöver du byta stall? Testa och ta stallet från Epiphonen och se om det gör skillnad (om det passar förstås). Annars är väl detta den bästa anledningen att top wrapa, för att kunna skruva ned studsen i botten.

+1

Det beror på att Walains Les Pauler är Custom Shop och din Les Paul är en Standard faded.
Du har ett Nashvillestall som är bredare än det ABR-1 som sitter på Custom Shop gurorna. Och sen tror jag att det även kan vara en liten skillnad på halsvinkeln om man jämför Standard med Custom Shop Les Paul..

Har haft ett gäng olika Les Pauler och på tre av dem har jag kunnat dra tailpiecen i botten (utan top wrap) utan att den tar i stallet, och de tre är en Deluxe från -72, en R8 från 2013 och (lite förvånande) en Studio från -07. R8:an och Deluxen har ABR-1 och Studion har Nashville-stall.

Här finns en tråd där skillnaderna mellan ABR-1 och Nashvillestall diskuteras. Finns även en fin bild där man ser skillnaden.
http://ljudbojen.com/viewtopic.php?f=4&t=116006&view=next

PÅ en av mina tidigare LPs så hade föregående ägare sågat ut skåror i baksidan på sadeln för att strängarna ej skulle ta i sadeln när man hade strängfästet skruvat i botten.

Två totala motsatser.

Jag gjorde en "2-strängad testgitarr" med vanlig Fender-skallängd (25.5" skala) och en sträng i samma tjocklek men jättekort skala (ungefär hälften!)

Den kortare strängen hade hörbar dovare ton och märkbar mindre sustain pga den kortare skallängden. Det förklarar enkelt utan några tonewood-debatter den "varmare tonen" i LPs jämfört med Strator (förutsatt att båda har lika pickuper), och brightare ton i baryton-gitarrer.

Dom baryton-gitarrer jag testat har haft utan tvekan längst sustain. Basar har också ofta väldigt lång sustain jämfört med elgitarrer, såklart.



Underskatta inte placebons kraft.

Tänk bara när man mixar en inspelning. På kvällen kan man känna "oh yeah!!!" och morgonen "men fyfan va dåligt det låter". Å ändå är det EXAKT samma som när man sparade innan läggdags dagen innan.

På samma sätt bör man alltid spela in A/B tester när man ska justera någon gitarr i förväntning/förhoppning om att det skulle påverka ljudet på något vis.

Jag kan säga att jag HAR spelat in en Les Paul med topwrap vs vanligt osv osv å jag hörde ingen skillnad.
Jag vet inte om jag upptäckte någon skillnad i tension på strängarna heller.

Enda sättet att veta är att koppla upp nån slags tryck-mätare som känner av hur mycket kraft det tar att benda en ton till en annan.
Nu vet jag dock inte vad för slags apparat det skulle vara.

Men ja... Jag är väldigt tveksam till om topwrapping skulle göra nån skillnad.

När jag provade för MÅNGA år sen så upplevde jag skillnad. Men det var också på tiden då jag brydde mej om träval när jag beställde Warmoth-delar för jag trodde ju stenhårt på tonewood då också (det vill säga, innan jag faktiskt började spela in A/B-tester för att på riktigt veta hur det ligger till )

Det är väl fint om strängarna sitter fast

Helt fel antagande angående ”string tension”. Som Martin redan påpekat tidigare är den konstant vid samma mensur och samma grundton. Apparaten du behöver för att mäta ”trycket” är en newtonmeter. Eller så använder du en stämapparat:
Dragkraften F = f^2 x 4l x m (f = frekvensen, l = strängens längd, m = strängens massa.)

Ja, det var väl det jag skrev

Handlar det inte om att kompensera för en dålig halsvinkel när man försöker droppa stränghållaren (SH) i botten?

Alltså:
1 Halsvinkel som kräver att stallet är högt upp för att få bra action/stränghöjd
+
2 SH i botten
=
för brant vinkel på strängar från SH vilket gör att de ligger emot stallets bakre del


Det är i vart fall de enda fall där jag upplevt att det ger några direkt positiva effekter. På gitarrer som inte behöver top-wrappas enligt principen ovan (som alltså har en halsvinkel som tillåter stallet nära kropp utan rassel) upplever jag mest negativa effekter av att topwrappa så som svampigare känsla och en tröttare sustain. Upplever också att åtminstone Les Pauler som inte "behöver" topwrappas enligt denna princip ofta låter bättre än dito som behöver denna hjälp på traven att få stränghållaren närmre träet. Om så är fallet eller inte låter jag vara osagt - men det är de slutsatser jag dragit av fenomenet topwrappens vara eller icke vara på Les Pauler (aldrig ägt en SG). Har en Junior också men där har man inte så mycket val ju

Slutsatsen, med så mycket annat, blir väl att prova och se vad du tycker! Det är, som så många påpekat, väldigt kul att prova saker ju - men, om du känner att du hittat rätt hade jag låtit det vara.
Inget är fan så frustrerande som att "pilla lite till” för att sen inte hitta tillbaks till setupen som var så nice!

Varför inte köra varannan sträng standard- och varannan top wrapped? Så kan man lätt känna vilken som är goast.

Detta uppkom pga att det tidigare stallet (innan T.O.M) satt mot toppen på gitarrer med lägre halsvinkel, Juniors GT etc med det sk 'Wraparound' stallet.
När man ändrade halsvinkeln så den blev brantare vill många ha tillbaka den känslan man hade tidigare och kom ju enkelt på att man kan lägga strängarna på det sättet istället.

Jag håller med Pippo, gör detta bara på gitarrer med 'fel' vinkel på halsen.

Samma med SG , när man gick till modern vinkel på halsen i kombination med Nashville-bryggan blev allt fel.
Mickarna sitter i fel vinkel mot strängarna, hela känslan blir konstig

Vintage reissues har detta korrekt dock och där kan man ha stallet i botten utan att det tar i ABR (inte nashville)

Det där med stallkonstruktioner har varit ett spöke för Gibson ända sen urminnes tider, kolal på den Första LP modellen , eller SG med 'cykelstall'