50`s vs Modern. Igen.....
Ett ämne som varit uppe på hundratals forum, tusentals gånger.
50`s vs Modern wiring.
Jag har testat 50`s ett par gånger och inte gillat det. Faktiskt så var slutsatsen att det inte passade mig. Andra gillar det men inte jag. Så det så.
I somras slog jag dock till på en Navigator Gold Top.
Trots att jag aldrig riktigt kommit överens med P90, så har insikten om att gitarrens grundegenskaper betyder fruktansvärt mycket växt sig starkare och den här gitarren övertygade kan jag säga.
Original SD P90 (standard) var utbytta mot Lars Blom, finfina saker, men jag har inte varit helt nöjd ändå. I synnerhet har jag inte gillat hur tonkontrollen uppför sig och påverkar tonen. Stor skillnad mot gitarren med humbucker som har samma koppling mellan potarna.
Potar och kondingar har byts till Bourons, som är mindre tröga, och så har jag testat lite olika värden på kondingarna Till slut så lågt som 4,7nF. Men något har inte lirat trots det. Känslan av det borde finnas mer att hämta låg och gnagde.
Så beslutade jag att göra ett nytt test.
Dom PIO som jag trodde var 22nF när dom satt i sist visade sig vara 47nF (fast i verkligheten en bit över 50 nF) ratades och 22nF åkte in, och när jag ändå satt där med järnet varmt så flyttade jag kondingarna till pinne 2 på volymen.
Katjing!
Så frågan är varför det lirar med P90 och inte med Buckers? I min värld borde det inte vara skillnad med volym och ton på fullt men det tycker jag att det är också, för att inte tala om hur tonkontrollen påverkar tonen.
Nu gör den det som 50`sägs göra. Något som jag inte upplevt när jag testat med Buckers.
Vad fan är skillnaden? Blir det någon filtereffekt som jag förbisett?
Upplevelsen är att ljudet blev "öppnare" även med allt på fullt. Hjärnspöken?
Bosse