Vad gillar och/eller inte gillar ni hos en akustisk gitarr i dreadnoughtmodell?

Förutom att en dreadnought är vansinnigt ful så är den obekväm att sitta och lira med.

+Fördelen hos en bra dreadnought är att de kan låta stort och fylligt med plektrumspel. Jag spelar ganska ofta i kyrkor och är väldigt sällan mickad.
Bra, fyllig ton.
De känns även bra att spela med stående.

-Nackdelen är, tycker jag, att de är lite svåra att spela fingerpicking med. Den långa skallängden gör att de är lite svåra att spela på generellt. Men särskilt fingerspel. Volymskillnaden mot att spela plektrum kan också vara helt enormt stor.
De känns ganska klumpiga i både bredd och djup. Särskilt när man sitter ner.
Den djupa basen kan ofta bli för mycket när man spelar in i studio.

Min favoritstorlek är 000, vilket blir lite av en mellanmodell från en mindre parlour och en dreadnought. Har den dessutom kortare skallängd än en dreadnought är den också mycket lättare att spela fingerspel med. Lättare att bända noter också.

Jag har en 000 jag med. Väldigt lätthanterlig.

Inget att tillägga till det som redan sagts. Dreads produceras mycket volym och ett stort ljud om man spelar med plektrum. Dock kräver de en del kraft för att öppna upp sig, vilket gör att de inte lämpar sig lika bra för fingerspel, melodier etc. I korthet är det en gitarr som lämpar sig för cowboy-ackordskomp och inte så mycket annat imo.

Även jag föredrar mindre gitarrer, OM, 00 eller Taylors Grand Orchestra. Bortsett från den bekvämare storleken upplever jag att de är mycket mer dynamiska och uttrycksfulla i klangen vid fingerspel, eftersom de inte behöver lika mycket kraft från anslaget för att tonen skall kunna blomma ut.

Volymstyrkan är ju just meningen med konstruktionen. Själv älskar jag tonen i min HD28, men skulle gärna komplettera med en mindre, just för lite bättre anpassning till fingerspel.
Som allround tycker jag dreadnought funkar jättebra.

Lyssna inte på dem som säger att det är lättare att spela fingerstyle eller fingerpicking på en mindre gitarr. Det stämmer inte. Det är lättare att spela överhuvudtaget om man är kort för en mindre gitarr tar ju mindre plats... Resten är en smaksak och kanske ligger det också något i fingrarna.
John Renbourn, Jorma Kaukonen har skrivit sina bästa låtar och spelat in sina bästa skivor med deras respektive J-50.
Lightnin Hopkin's har gjort nästan hela sin karriär på en J-50 och Skip James en D-28.
Också många singersongwriter spelar dreadnought eller Slope Shoulder.
Sanningen är att man behöver sitta i en musikaffär och prova lite olika modeller vid flera tillfälle för att lära sig vad man själv gillar.

https://www.youtube.com/watch?v=nYk4MTSq6uA

https://www.youtube.com/watch?v=3pNFUoOuAZk

https://www.youtube.com/watch?v=cBYjAVqMtqo

Nja. Mindre gitarrer har ju väldigt ofta kortare skallängd än en dreadnought. Kortare skallängd innebär mindre strängtryck vilket påverkar spelbarheten väldigt mycket. Jämför en Martin D-28 (25.4) med en 000-18 (24.9) eller en Guild M-20 (24.75). De är inte bara en smaksak!

Fördelen med en lite mindre gitarr är att mellanregistret låter bättre och gitarren projicerar bättre.

Nästan alla Gibson gitarrer har 24.75 skallängd oavsett storlek. Detta gäller också Hummingbird och alla Slope Shoulders. Martin säljer D-18 och D-28 i Short scale version. Dana Bourgeois, Santa Cruz, Collings, Eastman etc... erbjuder alla dreadnought i short scale variant också. På samma sätt så finns det en hel del mindre gitarrer med längre scallängd. Så den genvägen stämmer inte riktigt.

Hade det funnits nån med typ bellycut och avfasat framtill på ovansidan så hade det varit kanon!