Tänkte dryfta en fundering som då och då dyker upp - 7.25 eller 9.5. Ett av argumentet är att en 7.25 lättare chokar en bending medan 9 tål att bändas nästan oändligt med bibehållen ton. Själv har jag uteslutet valt 7.25 då den passar mina prinskorvar bättre och jag har aldrig ägt en fender där jag fått kompromissa mellan låg stränghöjd och toner som klingar vid bendings. Gitarrerna har alltid gått att göra en kompromisslös setup på och funkat kanon att spela på. Vissa föredrar än plattare greppbrädor och det är ju en smaksak men jag håller mig till den klassiska vintageradien.
Nån med en annan uppfattning? Utveckla gärna ditt resonemang!

I mina ögon har 7.25 inga fördelar överhuvudtaget.
Jag kan inte ens tänka ut något i teori som det skulle kunna vara bättre till.

Jag har aldrig stött på en gitarr med det där setup inte fått bli en kompromiss.

/Magnus

Jag trivs väldigt bra med 7.25, men jag antar att jag skulle tycka det går lika bra med 9.5. På strata har jag bara testat Eric Johnsons som är plattare och har 12. Den kändes väldigt platt och konstig tycker jag. Men spelar jag Les Paul tänker jag absolut inte på att den har plattare bräda. Hör liksom till den gitarren.
Nä, jag tror mer det är vanesak. Men jag tycker 7.25 och smala vintageband är trevliga. Inga större kompromisser från min sida iallafall!

För mig är det också 7,25 som gäller, har provat med annat men det går bara inte.
Trivs med att det är ett visst motstånd.
Strata, 7.25, 008 och vintageband det är grejer det

Har för tillfället bara en strata.
Den köpte jag på 80-talet (med 7,25 radius), när inte internet fanns och man inte hade koll på några specs.
Jag irriterade mig på att det inte gick att benda på de höga banden utan att det chokade, med den stränghöjd jag ville ha. Så jag slipade till banden så att det funkade.
Med andra ord så slipade jag till en slags compound radius utan att veta vad det var.

Det är en helt ok strata,som jag använder ganska mycket i perioder. Men nu börjar det verkligen bli dags att byta banden.
Så jag kommer nog att köpa en ny hals, och då kommer det att bli en med lite plattare radius och tjockare hals.

Gitarren levererades med .012 set och spunnen G-sträng, det var inte tänkt på den tiden att man skulle 'bända' eller ha så låg stränghöjd.
Ville man ha vibrato fanns ju en spak där för det ändamålet.

Däremot är ju konstruktionen med individuell höjdjustering för varje sträng snillrik och passar bra med den välvda brädan.

Det började ju som en 'Tech-fix' att man i samband med ombandning satte fetare band och då planade brädan till runt 9.5 , därefter tog fender själva upp det i sin katalog.

Jag ville länge ha vintage-specade Fender, med 7,25 tum då, allt annat var "fusk/fel".
Men sen de senaste 10 åren gillar jag 9 tum och medium jumbo band mycket mer, det är utom allt tvivel mer lättspelat.

Jag tycker nog inte att det är mer svårspelat, eller ger något "motstånd", men 7.25".
För mig är det mer att det inte tillför något positivt till spelkänsla eller ljud.
Så de saker där det ändrar något är det ju till det sämre.

/Magnus

Oftast har jag inga problem med 7,25 tums radie. Snarare är det nog tvärt om att jag har svårare för väldigt platta greppbrädor, speciellt om dom samtidigt är väldigt breda. Inte för att jag tycker det ena eller andra är lättare eller svårare att spela på utan snarare på grund av vad jag är van vid och det är väl det det handlar om för dom flesta kan jag tänka mig.

Annars gillar jag att halsar och greppbrädor är olika, inbillar mig att det får mig att spela lite annorlunda. Om inte annat så är det ju alltid en anledning till att ha fler gitarrer...