Re: Bör man byta Edge-stallstolparna efter 22 års slitage?
Tvåtakt wrote:
Magnus Olsson wrote:
Svårt det där, har någon justerat stallet utan att lossa strängtryck mycket är de troligen döda.
Jag skulle nog bytta dem för att... jag kan.
Det finns inga bättre än original, plus att de går att låsa, så andra passar inte.
Inga stall håller stämningen speciellt bra, så avvägandet om det är som det skall eller kass är alltid svår.
Jag byter hela mina stall regelbundet (tidsintervall skiftar så mycket att tid är svårt att säga, men när jag lirade 200gig om året så ungefär efter 2-3 år). De är förslitningsvaror.
/Magnus
Fetmarkerade nr 1:
Det där tycker jag också är skitviktigt!
Vet att det går delade meningar kring det där. Vissa svär på att dom har höjt å sänkt sina Floyd/Edge i åratal utan att sänka strängtrycket å det funkar än. Jag är lite tveksam. Må så vara... men det är ju bara att tänka:
sätt en kniv mot ett finger. Dra lite försiktigt. Eller tryck åt ordentligt.
Vilket känns värst? Samma med Floyd/Edge mot stolpe. Lossa alltid strängtryck vid justering!
Det tar längre tid, men får man bara in vanan och snitsen, så är det inte så jobbigt.
Fetmarkerade nr 2:
Vet att du sagt sådär förr om Flåjdsar.
Och då sa jag bara emot att "joooooo".
Men nu undrar jag: vad har du för tolerans för vad som håller stämnigen?
Är -1 cent "ur stämning"? Rent vetenskapligt så är det ju så det kan jag hålla med om.
Här testar jag en HPD med OFR och hals utan låssadel (men låsstämmisar)
https://www.youtube.com/watch?v=EKSJq1RtnFAEfter allt det där fjantandet så låg alla strängar på -+0 cent enligt stämapparaten, vilket man väl ändå får säga är helt i stämning.
När jag lirade live med precis den där gitarren, så kollade jag stämnigen efter 3e låt, och efter 5e... Helt grönt!
Var det inte förrän i låt nr 7 eller 8 tror jag som jag behövde peta på en stämskruv, å det var bara tjocka E som behöver upp typ 2-3 cent eller nåt.
Då höll den alltså vetenskapligt inte stämningen
Men enligt mej höll den sig galant å helt klart inom mina krav för stämstabilitet iaf
Det första är ju enkelt fysik.
Metall som tryckts mot metall när en av dem snurrar slits mer/fortare ju hårdare trycket är.
Det går ju inte att argumentera emot.
Jag justerar ofta utan att lossa strängtrycket på grund av tidsbrist, skillnaden på slitage (hur snabbt det märks) på de där jag gör det (live gitarrer) och de där jag inte gör det (studio endast gitarrer) är stor.
Det där med att många säger att de gjort det utan att släppa i många år och ändå funkar det säger nog mest att antingen hör de inte små pitch ändringar eller så vet de inte hur ett friskt stall är i funktion.
Jag menar inte bara floyd när jag säger att svaj inte håller stämningen, jag menar alla svajstall (lite undantaget några som är kullager upphängda).
Vad jag menar är ungefär så här. Är gitarren stämd och du trycker till uppåt på svajet (med armen eller bara trycker till det med handen) stannar svajet för högt i pitch. Ofta så att gitarren är stämd mot sig själv, men för hög i förhållande till A440.
Trycker man åt andra hållet blir den för låg. Menar inte det över tid, ofta räcker det med ett enda svajande.
Knycker man tillbaka igen efter sin svajning löser man det oftast, men inte alltid.
Noll läget på ett svaj, om man kan kalla det så (mitt läget kanske är ett bättre ord) är alltid större än +- 0hz.
Kan man använda det lär man sig hur man får det att hålla stämningen bättre med att trycka tillbaka i motsatt håll till det man svajade mot.
Och sen jag bytte till NYXL strängar klarar jag oftast spela ett helt set live utan att behöva stämma. Men då menar jag stämt inom ramen för "funkar", kollar man nog behöver alltid minst en sträng korrigeras (oftast höga E).
Jag är jätteglad, och seriöst avundsjuk, på de som tycker att deras gitarr alltid håller stämningen. Men de gånger jag kollat det så stämmer det aldrig, bara att de personligen inte hör det.
/magnus