Vintage-marknaden har väl seglat iväg och lever sitt eget liv bland en liten skara rika gubbar som nog inte har någon större koppling till dagens musik och aktiva musiker.
!

Jag tänker så här;
vad är anledningen till att hänga på vintagesektionen? Jo, det måste väl vara att förkovra sig lite? Samt förstås dela med sig av de erfarenheter man själv gör, sätta ord på sina tankar, vilket också är en väg till kunskap(man får veta vad man själv tycker, vilket inte alltid är klart innan man klätt tankarna i ord).

Men, nu för tiden är det andra vintageforum som gäller tror jag. Sådana som är mer specialinriktade. Pre-CBS strats, etc. Internationella sådana, där man kan nörda lite mer djuplodande.

Men personligen skulle jag vilja att det var lite mer fart på vintage sektionen. Det är ju kul att prata vintage! Men bara man slipper frågor som; "vad kan x vara värt idag?" Då kan vi döpa om vintage sektionen till ekonomi sektionen eller nåt.

Mja...

Många av dom 'rika gubbarna' är ju artister coh musiker , sk 'rock stars' där ligger merparten av användarna.
Sen beror det på vad man menar med 'dagens musik' , är det typ Justin Bieber eller vad?

Jo det kanske kan vara sant, men dessa s.k "rock stars" är väl sådana som livnär sig på det dom gjorde för 20-30 år sedan, och dom vet troligen knappast vad internet och än mindre vad Ljudbojens vintage forum är för något!
Ja Bieber är väl en typisk artist som lockar ungdomsgenerationens öra! Som hellre lägger 600.000:- på en bling-bling klocka än på en dammig, skavd Gibson, lika gammal som deras mormor och morfar!

Jag kikar in där regelbundet, men postar inte så mycket.

Hur prisläget ser ut borde inte ha någon betydelse för intresset att diskutera gamla gitarrer (och andra gamla musikprylar). Om prisläget är lite lägre, så är det ju faktiskt fler som har möjlighet att köpa.

Möjligen kan man utvidga vintagesektionen till att också innefatta reissues och gammal teknik i allmänhet även om det skulle vara nyproducerat. Sånt är det ju fler som håller på med.

Men annars så har ju det varit mindre forumaktivitet under de senaste 10 år åren, jämfört mot de tidigare 10 åren oavsett ämne.

Men det är klart, en månad utan inlägg är ju rätt dött.

Samma sak hände med stenkakorna för något decennium sen, marknaden bara dog därför att samlarna dog ut...

Det kan ju också vara så att rätt få "vintage" gitarrer är bra och så väldigt många betydligt nyare är bättre så en evolutionsfråga snarare kan jag tycka.

Skulle kunna posta mycket om vintage här på bojen men jag personligen uppfattar den allmänna attityden (Inte från alla självklart) som något negativ mot vintage här. Jag och några ("vintage") vänner brukar skoja om "Bojen polisen" som ska tycka till om allt från värde, originalitet och användbarhet trots att de inte alltid har något att backa upp sina åsikter med. Vintage marknaden är väldigt dynamisk och precis som övriga antikmarknaden, vad som är "inne och populärt" vad priserna ligger vem som nyligen investerat och därmed påverkat både efterfrågan och satt priset. Detta ligger inte på årsbasis utan är mycket snabbare för finvintage. "Fulvintage" följer släpande efter och är något jämnare än prime. Sen är det skillnad på svensk och internationell marknad.

Exempel på en fråga som kan dyka upp vad är värdet på en Gibson PAF mikrofon? 7000-100000kr skulle jag säga för att täcka in de flesta outliners. Detta beroende på bevis på äkthet, årtal, färg, kåpor, skruvar, sladdlängd, lödningar, dekal, slitningsgrad övriga tekniska specifikationer. En omlindad svart PAF kan ligga under 10 och en vit orörd mint med långkabel på över 100000kr. Jag har själv köpt PAFfar för 1500kr men det är inte normen och det var länge sen. Jag har även köpt en för 20000kr. Allmänna forum att diskutera värde är sällan speciellt givande. Man betalar vad man känner att en vara är värd just då. Vintage markanden är även uppdelad i "hela" instrument/Förstärkare och delar av dessa. Du får på den internationella marknaden oftast mer pengar om man säljer en gitarr i delar än som hel om den inte är orörd... Här kan man hatur mycket åsikter som helst...

Vidare: Det är relativt få personer som har riktgt bra kunskaper om specifika vintage områden på bojen, kanske inte så konstigt då det är ett svenskt forum. Man kan jämföra med ett internationellt forum som Marshallforumet vars vintage sektion har 5-10 riktigt starka medlemmar med specialiserade men djupa kunskaper. 5 pers med internationellt upptags område!, det är inte så mycket det heller egentligen. På gitarr fronten finns MyLeS Paulforum och Lespaulforum med auktoriteter. Har jag en vintage fråga väljer jag oftast ett internationellt forum, (Kanske inte om jag hade haft en fråga om Hagström eller en svensk musiker men brittiska eller amerikanska varor som det oftast gäller.)

En annan sak. Det blir ofta infekterade diskussioner på nätet, nationella och internationella forum likadant. Då vintage är mycket prestige och pengar tror jag också att man gärna väljer att inte pissa i den egna lilla Badpoolen så att säga...

Sen ska jag säga att jag visst har lärt mig saker här på bojen (Anledningen till att jag hänger på forum). Vi hade en intressant diskussion angående huvudform på Stratocasters jämfört med jazzmasters från olika tider. Jag är inte så "Strata" detalj-anal-nördig men lärde mig massor i den tråden.

Sen var originaltråden en typisk "jag är skeptisk till denna annons..." vilket självklart är bra i det att upplysa folk. Personligen jag tycker egentligen inte den typen av trådar är intressant. När jag lägger ut 100000kr för en förstärkare eller ett instrument så kollar jag ju självklart upp så mycket jag kan. Jämför musikannonser för riktigt dyra instrument (billigare prylar annan sak) med med alla spam mail man får om att man vunnit en 100000 bitcoin bara du svarar på mailet och skickar kontouppgifter...

mvh plexi

Sen är det ju också en generationsfråga. Värdet på vintagegitarrer har ju med nostalgi att göra, en "golden era" som vi förknippar med dessa instrument. Våra ungdoms idoler spelade på dessa instrument. Men dagens nyrika generation, som skulle ha råd med dessa, har inte längre någon relation till dessa urgamla gubbar. Samma sak hände med stenkakorna för något decennium sen, marknaden bara dog därför att samlarna dog ut, och nästa generation var mer intresserade av vinyler. Men om några år kommer ingen jävel att bry sig om Sex Pistols första singel, hur mycket vi gammelgubbar än försäkrar dem om vilken milstolpe det var. Kom igen, vem f-n är Eric Clapton? En åttiårig gubbe som spelar insomningsmusik på Royal Albert Hall, hur hippt är det? Och vem bryr sig om att Gary Moore hade Paul Kossofs (eller whoever) Les Paul? Är det nån som minns vem Les Paul var överhuvudtaget? Och Hank Marvin?

Mitt vintage intresse började sent. Det var inte pga min barndoms idoler som jag kom in på det. För mig handlar det om jakten på god ton. Utan massa effekter. Gitarr-sladd-förstärkare. Då börjar det bli intressant med vintage. Jag är dock inte vintage frälst/puritan utan mest öppen och nyfiken. Samt i "vuxen" ålder har man fått lite mer möjlighet att köpa vintage då bankkontot är lite fetare. Det är ju kul att testa äldre prylar och bilda sig en egen uppfattning.

Apropå vintage - var köper man vintage-gitarrer till bra priser i Sverige nu för tiden?
Ljudbojen, Blocket, Vend och (i mindre utsträckning) Tradera är ju givna ställen att kolla, men har ni andra tips?
Vilka gitarrhandlare tycker ni är bäst på vintage (och i det begreppet inkluderar jag schysta priser)?

Jag har aldrig tänkt på det, men jag HAR en "vintage gitarr" från 70-talet
En Fender Musicmaster/Strata HPD som sedan dess blivit moddad frammåtillbaka.

Inte är den nå bättre eller sämre än mina sprillans nya Warmoth-grejer.

Eller heller är min 80-tals ESP-tillverkade Barrington nå bättre eller sämre heller.

Eller jo jag har mina favoriter såklart, men ljudmässigt (viktigast) så handlar det mest om vilken pickup jag stoppar i så får jag det ai 90% av fallen tt låta som jag vill. Några anomalier finns alltid när man minst anar det!

Det är min erfarenhet.

Jag skaffer hellre nytt med rostfria band än nåt gammalt sönderspelat som först kostar massa pengar å sen dessutom måste bandas om.