Trist att han gick bort men inte så förvånande ändå, och han höll flaggan högt länge.
Jag växte upp i en jazz-familj och vänkretsen var just såna sköna gubbar som Janne och andra svenska musiker och deras familjer. För mig har han aldrig riktigt varit Loffe, han har varit farbror Janne helt enkelt.
Min familj var då och då hemma hos honom och hans familj då de bodde i Huddinge, finns många minnen från då. Jag kommer speciellt ihåg hans Hollywood-set nere i källaren som jag försiktigt fick banka på. Minns framförallt hans golvpuka som hade en en pedal att spänna skinnet på, den var rolig.
Han hade även gitarr och förstärkare. När jag blev något äldre (men fortfarande helt grön) jammade vi lite, jag var usel men han var snäll och tålmodig.
Janne var en av de där vuxna jag som barn tyckte väldigt mycket om - en go o gla' lirare.
Har träffat honom en del även i vuxen ålder och det var alltid kul att ses igen.
PS. För drygt 20 år sedan jammade jag av en händelse med Bo Hansson (han spelade då gitarr).
Så jag har gjort som Hendrix - jammat med Hansson & Karlsson, men inte samtidigt liksom
DS.
