Gig imorgon och tänkte då micka gitarrförstärkaren med min sångmick som jag har och spela in sång med här hemma. Helt "vanlig" stormembrans kondensatormick (tror jag benämningen är). Har upptäckt att den är sååå mkt bättre att micka förstärkare med än vanliga sure sm58/57 ljudmässigt. Såg EN kille på Swedenrock som mickade sin stärkare med kondensator/sångmick och det lät kanon, resten verkar förutom Kemper, köra med vanlig sm57:a.

Nu undrar jag varför inte fler väljer en stormembransmick utan alla kör på 57:an live? Så fort man gigar någonstans så kommer ljudteknikern med en 57:a och det brukar låta så där spännande när dom trär in den så långt det går i mitten av membranet. Som extrem novis på mickning så anser jag mig kunna placera micken ljudmässigt ofta bättre än så, det är ju vid själva mickningen som det blir en djäkla skillnad hur det kommer låta, inte hur man smårattar förstärkaren. Minns senast när vi hade ljudtekniker som mickade, så lät det verkligen inget vidare om distljuden, kantigt, hårt och stelt, en 57:a så nära som möjligt och i centrum. Någon gång innan så panikmickade vi själva och bara hängde en sm58 fram förstärkaren i sladden via handtaget på förstärkaren och då lät det märkligt nog klockrent. Ja det lät som gitarrförstärkaren lät utan mick så att säga.

Är det något jag missat, förutom att stormembranaren lär ta upp så mkt mer av scenljudet?

Har inget svar gällande stormembram men det skulle jag vilja prova någon gång.
En reflektion gällande SM57 som riktas mot mitten - det är en no-no, den ska givetvis vara en bit från mitten av konen en bit mot kanten till.
Att hänga fast miken med sladden i stärkarens handtag är ett gammalt fint trick, går nästan aldrig fel.

Problemen består väl dels i att en stormembrans konding är känslig för höga ljudtryck och därmed vill ha ett visst avstånd (några dm) för att låta bra och inte skadas, dels att den lättare tar upp kringbjud, så som du skriver.

Kör ni wattsvaga gamla Fender combos i bandet kan det funka jättebra men kör ni metal på stark volym med fyrtolvor ser jag problem.
Varför inte placera SM 57:an ute vid elementets/konens periferi för mjukare topp och tyngre botten, och/eller rikta den bort från konens mitt?

En hängande SM 58 missar mycket botten... då är den platta Sennheiser e906 ett gott alternativ!

Sällan jag fipplar med att micka och spela in osv, utan brukar då köra digitalt av bekvämlighetsskäl. Men det gånger jag pillat med det har jag märkt/insett hur otroligt stor skillnad varje cm gör både på avstånd och vinklingar. Man kan ju hålla på med detta till förbannelse. Antar att ljudteknikerna ofta har bråttom och kanske inte bryr sig så mycket utan bara kör den där "hålet" är. Enkelt och så tyst från resterande scenljud som möjligt. Fick dock upp detta med att micka med stormembran när jag dels höll på att profilera en stärkare till Kempern och insåg hur mkt naturligare det lät med den än men dom "vanliga" mickarna. Trodde inte man kunde köra med det live, men lirade med en trummis på en finlandsfärja tidigare i år, som är både utbildad samt jobbar mkt med både inspelningar och mickningar av trummor live och han sa att han oftast mickade med någon sådan mick live och det inte var några större problem.

Nu ska vi på gigget (törs knappt säga) lira med digitaltrummor (EZdrummer2) och line:ad bas, så det är inget direkt scenljud annat än från några små monitorer så det borde vara optimalt tillfälle att pröva tänkte jag.

Go for it, rapportera sedan!

- Poäng med ljudtrycket. Man kan inte blåsa på så byxorna fladdrar.
- Jepp, kör just med en Folkessonmoddad Fender Blues Deluxe
- Har provat alla möjliga vinklingar och avstånd med min SM58 Beta, men den når ändå inte fram till vad stormembranaren levererar, ljudkvalitétsmässigt.

Stormembranare rundar väldigt lätt, speciellt om man inte närmikar. En anledning till varför dynamiska mikar är vanligast live.

Ljudtekniker är oftast grymt enkelspåriga i sitt arbetssätt, allt som är utanför det normala är "skit".
Utöver det som sagts tidigare så är nog rundgång det största problemet i livesammanhang. Men i och för sig, förr var det ju vanligt med Neuman "Ü-ber dyr" som överhäng på trummorna!
Annars kan ju ett alternativ vara en småmembranare, finns ju svenska som ska vara riktigt schysta för ändamålet. Själv så föredrar jag Beyer M-160 bandmick av samma anledning.

Ser att "Kjelle" hann före!

Folke har helt rätt; Beyerdynamik M-160 är alldeles lysande att micka elgitarr med, 2-3 dm framför konkanten and off you go. Kan knappt låta illa. Eddie Kramer lär ha mickat allt med Hendrix resp. Jimmy Page med sådana. Och som överhäng till Bonhams trummor.
Är närmast att betrakta som dynamisk mick, kräver kraftfull preamp. Har en supercardiodid karakteristik och skulle ju därmed lämpa sig jätteväl för scenbruk om den inte vore... en bandmick. De är väldigt ömtåliga och bör vårdas hyfsat ömt. Men det är klart, på en lugn scen så...