Sitter just nu med en rejäl beslutsångest om jag ska gå bort och försöka få tag i en biljett till kvällens konsert på Scandinavium...

KISS är i särklass det band som betytt mest för mig genom åren och även om punken kom att bli betydligt viktigare har jag aldrig tröttnat på plattorna från 70 och 80-talet. Världens bästa rockband med världens bästa låtar!

Vad har Bojarna för relation till KISS?

Nu är det emellertid så att det enligt min mening saknar motstycke till att vara patetisk om man ser till vad de sysslar med idag. De största problemen är:

1. De har två andra medlemmar som sminkar sig som originalmedlemmarna med dito kläder, poser osv - de t o m härmar deras spelstil! Det innebär att de är till hälften ett coverband. Allvarligt talat..

2. Paul Stanley kan inte sjunga längre. Han låter som en kråka.

Ni som har gillat dem lika mycket som jag, vad tycker ni att de borde göra om ni fick bestämma? Min utopi ser ut såhär:

1. Sminka av sig igen.

2. Ta tillbaka Bruce Kulick.

3. Göra en ny platta efter de förutsättningar de har idag, kanske rent av en akustisk.

4. Ge sig ut på turné och skippa de låtar Paul inte kan sjunga längre.

Sågade dom precis i topicen under så jag brer på lite här oxå


Såg dem första gången 1980 på Erikdalshallen på Södermalm/Sthlm då Iron Maiden
va förband och Eric Carrs första gig....

Då kittlade det fortfarande lite med Kiss även om dom va på dekis redan då!


Men i runda slängar så är allt efter Detroit Rock City bara trams och värst var det
på 80-talet när dom skulle göra pudeln....otroligt dålig smak och osvängig musik!


Lite halvkul var det när dom återförenades i orginaluppsättningen 1996 och bara spelade
från dom första 4 plattorna med den gamla showen. Det var en rolig ide men dom skulle
ha slutat efter det. Då hade deras legacy vart något att komma ihåg...

Nu är det bara sur buissness och som ett företag åker dom runt för att bre på några extradollar
i den välfyllda kylen....



Så tycker jag

Håller med! 1996 kändes kul. Efter det är det mest tragiskt. Pauls röst försvann för flera år sedan och nu är det mest en plåga att höra dem live. Dokumentären som gick på SVT förra veckan gjorde inte mig mer sugen om man säger så. När har man nog pengar så det räcker??

Ingen alls!
Kommer ihåg när dom dök upp i början av sjuttiotalet att jag tyckte dom var oerhört fjantiga jämfört med allt annat då.
Tycker samma sak i dag!

Jag gillar tidiga Kiss (fram till "Love Gun") och "Psycho Cirkus"-plattan. 80-talet var lite för mycket men det finns någon enstaka låt som funkar därifrån med.

Tycker det är synd som fan att de ska åka runt och göra pannkaka av allt när de kunde samlat de fyra original-medlemmarna och åkt runt som kompisar för att ha kul och lira endast de riktigt bra låtarna. Då hade det gjort mindre att Paul Stanley sjöng som en kråka, Gene Simmons är lönnfet, Ace spelar hafsigt och Peter måste kyla händerna mellan varje låt. Det hade ändå funnits glädje i det hela. Nu är det mer... meh...

Håller med. Såg dom 76 80 och 97 på stadion. Det räcker.

.

Gillade dom en sväng tills Never mind the bollocks släpptes, sen har jag aldrig mer brytt mig. Minns att jag köpte Rock n roll over.

Aldrig lyssnat på dom tidigare, men bara av ren nyfikenhet har jag kikat in lite grejer med dom.

Inte super förtjust i 70 tals grejerna.

80-tals grejerna är så överdrivet super-80tal så jag kan inte låta bli å gilla det. Catchy låtar.
Gillar speciellt I've Had Enough å liknande mer metal aktiga låtarna.

Om jag inte minns fel är I've had enough en Vinnie Vincent låt? Finns ett gäng lite tuffare saker där som alla bar herr Cusanos signatur

Makalöst bra fram till Destroyer. Destroyer innehåller både höga berg och djupa dalar. Allt därefter är fullständigt ointressant.

Gillade dom fram till Animalize, sen sket det sig rätt rejält.

Jag fick en kassettkopia på Alive! när jag gick i lågstadiet och höll ett intresse för Kiss till Lick It Up ungefär, därefter dalade mitt intresse avsevärt. Jag tyckte att återföreningen var kul men nu känns det inte speciellt fräscht längre. Ace Frehleys och Paul Stanleys soloalster från -78 går faktiskt på ibland fortfarande.

Det roligaste med KISS är väl att de har en sångare som tjatar så jävla mycket om vaginor men ändå känns så extremt gay.

Hörde Kiss Alive! hos en kompis när jag var kanske 10 bast. Helt magiskt. Sen var det bara hårdrock efter det.
Gillar allt fram t.o.m. Lick It Up. Dynasty är väl ingen jättehöjdare men den rutinmässigt utskällda The Elder samt Unmasked, Creatures.. och Lick it Up är ju bitvis asbra (förutom att själva titelspåret på LIU suger).
Har inte sett dom live sen Psycho Circus-turnén och är inte det minsta sugen heller. Utan Ace och Peter känns det bara B.

Var i Göteborg igår och tyckte det var riktigt bra underhållning! Helnöjd!

Att Pauls röst svajar en hel del är ju inte konstigt men tusan han har skrikigt i över 40 år!!! Kan rör sig fortfarande ungdomligt. Sen hade jag uppskattat om de kanske kunde haft nån mer som körade och stöttade upp refrängerna lite för den musikaliska sakens skull. Igår hjälpte dock publiken upp med kör och det lät faktiskt bättre än hockeymatch.


...det väl inte en hemlighet att Paul är gay/bisexuell? Gör väl inget till eller från? Eller? Trodde det var mer än rykten, Eric Carr antydde ju ganska tydligt att Pauls och Genes hade ett ganska komplicerat förhållande som innefattade mer än bara medlemmar i samma band rätt tydligt mot slutet av sin tid i bandet, men att detta sedan dess blivit mer eller mindre officiellt, men inte en topic som diskuteras.

plexi

Jag gick ju igår jag också, mot alla odds. Och jag tycker att som rock n roll-show betraktat så finns det verkligen inget att klaga på. Mer bomber, fyrverkerier, hydraliska liftar osv än någon annan gång jag sett dem.

Så du menar att Gene och Paul har haft ett förhållande???

Ojdå är det bara jag som gott på dessa ryktena? Trodde det var mer befäst än så... Kanske jag ska va tyst då!
Oops


plexi

Jag har en komplex relation till Kiss.

Min äldre granne var lite av en värsting, jag var allmänt rädd för honom och hela hans rum var mer eller mindre tapetserat av läskiga Kiss planscher, jag var 6-7 år ung då. Man kan säga att min relation till Kiss fick en dålig start.

Sedan fick jag en sommarkompis i Skåne hos min morfar som var ett gigantiskt Kiss fan men i synnerhet älskade han att köra alla trumsolon, om och om igen på högsta volym. Hur som helst, efter detta började jag också digga dem, blev lite av inkörsporten för mig till hårdrock.

Nja, det kunde väl vara en lite putslustig konklusion på mycket men jag har då aldrig hört det förut.

Inte jag heller... Annat än att Eric kallade Gene och Paul 'The king and his queen' på sin dödsbädd.

Jag vart barn på 70-talet och då spelades var det tunt med tuff musik i radio och TV och om ens kompisar inte hade koll, så tog det ett tag att hitta det man gillade. Så när jag fick höra Love Gun när den släpptes så ändrades allt.

Men när Dynasty släpptes och man samtidigt upptäckte betydligt mer intressant musik så ändrades livet igen.

Såhär efter åt, så tycker jag att debuten och delar av Rock'n'roll over faktist är rätt bra. Kanske för att de på någotsätt bilda fundamentet till Hellacopters som jag gillar.

Jag såg dem 80, d v s lite för sent. Men då upptäckte jag däremot det nya engelska förbandet, som började med att skicka in en stor monsterdocka som tydligen
hette Eddie. Jag minns inte vad det hette, Iron nånting...

Nästan som pudas men i mitt liv kom de på 70-talets senare del. Köpte senare några LP-lågprispressningar på Åhlens i Västervik i början av 1980-talet. Ev någon Kiss, men hittar ingen i hyllan. Däremot finns Lick It Up, osminkat, och The Elder. Minns inte att jag spelat någon av dem de senaste 20 åren.

Har en vinyl med Frehley's Comet, Live +1, absolut inte full längd. Den spelas väl någon gång ibland. Jag fick en kompis hjälp att koppla Frehley till Kiss.

Nä, har nog egentligen ingen känsla för Kiss, vare sig för eller emot. Jag tycker inte att SVT.s sändning häromveckan kändes som en hyllning. Jag såg den vid första sändningen. Den var nog det bästa jag hade i mina kanaler vid den tidpunkten.

Hade en kort relation till dem way back via en storebror.
Hade rummet fullt av posters och tuffa bilder men var nog ärligt aldrig inne på musiken.
Lyssnade massor för att bror gjorde det men tyckte aldrig det var bra.
Slade och ABBA var bättre (de är de band jag minns, de var säkert fler).

När sen första vågen av punk kom lämnade jag det helt.

Nu (eller typ sen Pistols) förstår jag det verkligen inte alls, inte vare sig det gamla eller det som kommit efter.
Jag förstår tjusningen och dragningskraften i deras image och scenspråk för en ung människa, men musiken går mig verkligen helt förbi.
Som musiker förstår jag det ännu mindre, de är ju verkligen inget skoj att hämta ur den aspekten där.

/Magnus

Återigen är ju det en fråga om tycke och smak. Finns tillräckligt många som gillar deras musik.

Jag såg att man kunde köpa paket med att träffa Paul Stanley få en Ibanez som han skulle spela en låt på under kvällens konsert och fyra valfria saker signerade för $10500.

Då tog jag för givet att det var en amerikansk eller japansk supervariant av gitarren som ingick, men nähä, det är den billigast kinavarianten (PS120) lackad med flaggmotiv man får. http://paulstanleyguitars.com/product/5417-stage-played-custom-flag-guitar-helsinki-finland/

Ibland erbjuder de tydligen gitarrer utan flagglack för bara $8500. Eftersom gitarren kostar knappt 10000:-, så kan man undra varför inte Gene hoppar på samma idé. Jag trodde han var den bästa affärsmannen i bandet.

Reagerade också på den subjektiva värderingen utan motivering.

"Går MIG helt förbi", "förstår JAG det..." kan man skiva mer "vad jag tycker" än så?

/Magnus

Håller med här, och kan tillägga att även mellan då och nu är lika trist.
Inte direkt dåligt men trist, för mycket image och för lite musik...för min smak

Gillade inte heller tex AC/DC och Thin Lizzy på den tiden men det gör jag nu!