Med respekt för tråden om Allan Holdsworth så frågar jag i en egen tråd, varför ska Håkan Hellström klä skott för "smakdomarna"? För jag förmodar att tankarna ska styras mot att HH inte skulle vara en stor musiker. För övrigt gäller att utgifter bör vara lägre alternativt lika stora som inkomster annars blir det knapert.


"Läste nånstans att han var utfattig när han dog. Om det stämmer är det ännu mer tragiskt. Håkan Hellström säljer ut Ullevi ett par gånger om året medans stora musiker tynar bort."

Glömde...

Ja det är viktigt att vara true och ingen wannabee!
För en wannabee kan inte älska sin "hobby/dröm/jobb/gitarr/låtskriveri/osv" lika mycket som nån som är true!



Man blir som klok på äldre dar känns det som när man accepterar andras olikheter, känns konstigt

Man måste nog börja med att förstå att det kostnärliga värdet och komersiella ofta inte går hand i hand, tvärtom tenderar ju de som är 'experter' på tex musik att gilla
det som den stora massan INTE gillar. Och vi tenderar att bagitellisera sånt som är kommersiellt gångbart.

Att lira jazzgitarr för en mindre publik är nog inte så luktrativt alla gånger , men man kan nog leva på det också.

Det är lätt att racka ner på Håkan eftersom han sjunger som en miljon andra nybörjare och säljer ut Ullevi. Han kommer för alltid att vara en symbol för allt som jag inte fattar med gemene mans inställning och uppfattning till musik, på väldigt många plan. Ska vi gå in på den bajsstigen?

Trots det ser jag Håkan som "true". Dock inte 99% av hans publik.

Det var emellertid bra att du lyfte ur frågan från Holdsworths frånmäle.

Kul och intressant tanke!

Sanningen är ju att Håkan inte kan sjunga, och inte kan skriva låtar, och riktar sig
till osäkra unga tonåringar som gillar att skära sig i armar och ben för att lindra sin ångest.

Då pratar jag inte bara om Spendrups-bilar.

Snårig stig, absolut, men här hjälper inte ens betong-lejon på Ullevi...

Jag gillar också att gnälla på dom som gnäller. Håkans sång verkar vara en vattendelare men det är ju sedan länge känt att vacker sångröst alternativt teknisk färdighet på ett instrument eller djup kunskap om musikteori ofta inte har mycket alls att göra med ifall en artist blir stor eller inte. Inte för att folk är dumma i huvet och inte fattar bättre utan helt enkelt för att det är andra kvaliteter dom gillar i en artist. Det kan handla om saker som bra låtskrivande, ett eget uttryck, energi, karisma, rätt image, texter, en viss känsla eller atmosfär i musiken och så vidare. Rätt person på rätt plats helt enkelt.

Många är dock väldigt lätt imponerade, speciellt musiker, av saker som perfekt teknik, saker som upplevs som krångliga att spela och inte minst saker som anses krångliga att lyssna på. Det blir helt enkelt creddigt att vara en del av en liten elit som "fattar" och gnälla på alla andra som inte fattar. Visst kan det vara häftigt att lyssna på musiker som verkligen kan sina grejer men man missar en himla massa om man inte kan uppskatta musikaliteten i något "råare".

Något jag tror både Håkan och Holdsworth är/var medvetna om är att musik inte är någon tävling och båda är/var nog mycket mer ödmjuka både inför andra musiker/artister och musiken själv än vad många av deras fans är... Men med det sagt så är dom väldigt olika som artister och det blir lite töntigt att jämföra, har man inget bättre exempel att jämföra Holdsworth med än Håkan så har man nog inte tänkt efter tillräckligt.

Sen om man ska jämföra popularitet så har nog Holdsworth många fler fans världen över än Håkan har, även om Håkan är väldigt stor just i Sverige. Det kanske kan vara till tröst för gnällspikarna?

Haters gonna hate.

Vem har någonsin påstått att sjunga eller spela "rätt" är ett rättesnöre att förhålla sig till?
Det så förvånande få verkar förstå är att musik bara är ett uttryckssätt utan några som helst regler.
Om man som exempelvis Håkan når fram till en publik vilken finner ett värde i hans uttryck, har han lyckats.
Lika förvånande är att så många tillämpar en enda mall när det gäller att bedöma musik.
Om jag går till mig själv älskar jag Steely Dan lika mkt som Håkan Hellström. Lyssnar jag på dessa två akter med samma musikaliska utgångspunkt? Naturligtvis inte.
Många på detta forum har uppenbarligen ägnat sig åt musik väldigt länge. Varför har merparten av er endast ett idealistiskt förhållningssätt till musik, dvs att "bra" musik måste vara utförd efter en enskild mall?
Det är obegripligt. Åtminstone i min värld.

http://youtu.be/6yTQQ7y-AWk
Rått nog ?

Klart man inte bedömer efter samma mall. Jag hade förmodligen tyckt att Håkan var fantastiskt charmig på en liten indiepopklubb. På Ullevi, not so much. Det blir absurt när medelålders "svenssons" tror att han är duktig bara för att han drar storpublik. Folk går för att folk går. Det finns många Håkan i indiepop-svängen som inte säljer ut Ullevi, som sjunger lika taffligt, som har lika mycket att säga, som har snarlikt uttryck. Jag har lyssnat en hel del på twee-pop och hamnat på en del lägenhets-spelningar genom åren mm. Då kommer det till sin rätta. Tycker jag.

Från någon som kräver källhänvisning på det mesta var det bland det mest svepande jag läst, folk tror att han är duktig för att han drar storpublik etc, har du överhuvudtaget något belägg för dessa påståenden?

För mig är det bevisat att han är duktig i.o.m att han drar storpublik, ett tydligt mått på att han är duktig på det han gör, det behöver ju inte betyda att jag gillar det på något sätt.

Beror inte det helt på hur man definierar duktig ?
Duktig på vad ?

I stora drag, att vara artist.
Men däri ligger ju många delmoment, skriva musik och text, utföra dito, framträda dito etc, det är han duktig på, annars hade folk uteblivit.
Svenskarna går ju man ur huse var han än kommer, han berör, det är väl de flesta konstnärers önskan.

Alltid ett jävla gnäll över Hellström!?! Tycker han gör det svinbra! Kolla här, han tar publiken å levererar som fan! Men alla jävla cirkusmusiker förfasar sig. Han sjunger fanimej så mycket bättre än Tommy Nilsson eller va som helst i den svängen. Han berör nämligen.

https://www.youtube.com/watch?v=HKZxH4KzifM

Nä, jag tyckte det kändes lite tamt och polerat.
Nej men allvarligt talat, förstår inte riktigt vad för poäng du försöker göra?

Fast det handlar ju inte om att vara "duktig"? Så tråkigt ord att beskriva musiker med förresten, känns så nedvärderande på något sätt, som om det handlar om en hund som lärt sig sitta fint, vacker tass, rulla runt och spela död :S
Visst finns det hundratals indiepop-artister som inte säljer ut Ullevi men det är ju inget konstigt. Det finns helt enkelt inte plats på marknaden för så många stora artister, oavsett genre eller "duktighet". På samma sätt finns det massor med "holdsworths" som för alltid bata kommer sitta hemma och spela och inte nå ut till nån publik alls, oavsett hur "duktiga" dom är. Sen varför just Håkan eller varför just Allan? Tur är väl en stor del av det, lyckas vara på rätt plats vid rätt tillfälle, röra sig bland rätt folk och så vidare. Sen skadar det ju inte att kunna marknadsföra sig själv, vara en bra person att jobba med, ha en viss karisma och så vidare. Sen är resten upp till konsumenterna och deras gruppsykologi.
Man får helt enkelt acceptera att si och så många gillar den eller den artisten, vad är meningen med att gnälla på att X har många fans? Dessutom klarar ju Håkan uppenbart av att hantera en så stor scen som Ullevi galant.

Det går inte att jämföra HH med AH men det går att göra med BH. HH:s popularitet bygger på att han framstår som vanlig, någon det går att identifiera sig med. Som BH, Buddy Holly.

Jag har visserligen personligen mycket svårt för HH men det betyder ju att JAG har svårt. Om andra gillar honom så beror det inte på att de "inte förstått att han är dålig" utan det beror på att vi alla är olika och gillar olika saker.

Fascineras återigen över att folk inte nöjer sig med att ha åsikter, utan också verkar besatta av att försöka ändra på andras åsikter.

Här har du och jag exakt samma åsikt!

Jag respekterar HH's framgångar och han måste ha något som attraherar. Han gör sin grej. Men, han har en Evert Taube /Lasse Dahlqvist/poesi grej gåendes som jag inte upplever som äkta. Därför är jag skeptisk. Och jag är ändå Göteborgare.

AH och Gong och The U.K. måste man som musiker ta på allvar. Det är äkta, tycker jag.


PS har två biljetter över till HH i Borgholm.

Precis som Evert Taube har HH snott andras låtar och översatt till svenska, utan att ge upphovsmännen cred. DET kan man ha synpunkter kring. Han kommer undan med det eftersom han har en schysst och charmig utstrålning som folk gillar, och som är äkta enligt sådana som känner honom. Det är dock ändå litet märkligt att detta inte pratas om i någon större utsträckning, även om Monica Silverstrand nyss öppnat den gamla maskburken på Facebook.

AH gjorde däremot sina egna grejer. Mycket egna.

Tänk att det finns såna stackare som i grund o botten avskyr HH så mycket så man öppnar ett fb konto för diskussion..
Sen att man skyller på att han snott allt ....get a life !!!

Här är mina åsikter som jag inte kräver att någon annan skall påtvingas..
Jag lyssnar inte mycket på Alan H, inte min typ av musik, men jag kan inte låta bli att imponeras av den mannens skicklighet.
Lyssnar inte mycket på Håkan H, inte heller min musik.. har däremot betydligt svårare att hitta något att imponeras av i detta fall. Orsaken till hans storhet är lika svårsmält som universums gåtor för min del..

Det verkar vara som konsensus är , att den enda bedömning av musik som kan göras ,
som är valid är , smak ( läs åsikt ).

I min mening helt felaktigt tänkt.

Själv tycker jag att Hellström, Avantgardet, Dylan m.fl. har, enligt min uppfattning, gjort mycket bra musik. Dock ska sägas att jag gillar inte allt ur nämnda artister katalog, även solen har ju sina osv.

Allan Holdsworth, hur skicklig han än må vara, berör mig föga, jag är likgiltig inför det jag har hört av hans musik. Samma likgiltighet känner jag inför många här på ljudbojen omtalade gitarrister, dock inte alla. Med det sagt så är jag inte speciellt intresserad av supergitarrister, min smak är mer treminuters (+/- några minuter) rock'n'roll och pop.

Hur roligt hade det varit om vi alla gillade samma musik hela tiden? Nä, tack och lov för mångfalden och nyfikenheten. Utan en respektfull nyfikenhet är det mycket som jag aldrig skulle fått höra.

Intressant, om det enligt din uppfattning är felaktigt tänkt hur ser i så fall "rätt" tänk ut enligt dig?

För det första kan inte jag hjälpa att du inte förstår termenologin och saknar kunskap om kulturen jag hänvisar till. Kanske att du identifierar nyckelorden och kommer tillbaka efter en rejäl googling och en stund på några andra forum.

För det andra kan du gå på Håkan i sommar och insupa lite atmosfär så fattar du snart vad jag menar.

För det tredje är det tydligt bevisat att han drar storpublik men det är inte samma sak som att han är duktig på att sjunga vilket var vad jag menade. Varför tror du att jag menar den biten av hans karriär? Det har du hittat på helt på egen hand.

Därför att han låter som en indiepop/twee-pop/lo fi-popartist i sönderproducerad schlagerskrud. Därför gnäller jag (och andra). Kontexten för böflen!

Jag håller med dig om begreppet "duktig", att det är fånigt. Ännu fånigare är det att använda det och inte veta vad som är duktigt och inte med Håkan utifrån ett sångtekniskt perspektiv.

Att det finns många fler sätt att bedöma musik ( och övriga konstformer ) på , än smak.

Så i en "rättvis" värld hade Allan Holdsworth dompterat massorna på Ullevi?