Jag är tvungen att göra en korrigering av min tidigare bedömning av nedanstående clip. Såg det ovan som ett exempel på uselt uttryck. Noterar nu att det rör sig om en välgörenhetskonsert till stöd för "cancer awareness", och upptäcker att det exakt vid 2.53 i clipet ges uttryck för en uppriktig och äkta känsla.

Cancer awareness 2.53:
https://www.youtube.com/watch?v=Jj7pDND ... j7pDNDuoJ0

Intressant tanke.
Jag tror allt skulle trilla ihop väldigt fort, väldigt få skulle gå och göra väldigt många saker som samhället inte fungerar utan (sophantering, städning, de flesta fabriksarbeten, kontorsarbeten osv osv).

Jag själv skulle sluta jobba omedelbart och sitta i min studio och bli så bra det är möjligt för mig, jag tror samhället skulle ha nytta av det .

/Magnus

Håller med dock kan enkelhet vara nyskapande
http://youtu.be/Oh-o3udImy8



Intressant att se nån som inte är cynisk,
jag tror inte att de få personer som får kulturstöd ligger på soffan för pengarna.
Jag tror också att många människor som redan håller på med samhällsnyttiga
sker ideellt skulle fortsätta i större skala och att det skulle bli många fler.




Samhället gör detta hela tiden.
Hur många är intresserad av kvantfysik 
eller marknadsanalys i snöstorm.

Och pengarna är obegränsade
allt annat är en myt



Jag har givit några exempel tidigare i tråden, läs dom

Intressant tanke.
Jag tror allt skulle trilla ihop väldigt fort, väldigt få skulle gå och göra väldigt många saker som samhället inte fungerar utan (sophantering, städning, de flesta fabriksarbeten, kontorsarbeten osv osv).

Jag själv skulle sluta jobba omedelbart och sitta i min studio och bli så bra det är möjligt för mig, jag tror samhället skulle ha nytta av det .

/Magnus[/quote]

Samhället hade nog överlevt för det finns alltid folk som skulle vilja ta del av just dina 30k i månaden exempelvis genom att förse dig med mat, el, gitarrsträngar, nya band till gitarren osv osv. Allt eftersom problem uppstår tex dålig säkerhet och våld så hade drivna människor tagit tag i sådant och försökt lösa de. Det är väl så samhällen har uppfunnits och har kommit dit de är idag.

Det är väl det fina med konst att ett uttryck kan vara på så många olika sätt.
Det behöver inte vara teknisk briljans för att beröra.
Det behöver inte vara konstig eller normalt heller.
Det kan vara på så många härliga olika sätt.

Problemet är väl, gissar jag, att även de skulle sluta jobba och göra vad de känner för.

/Magnus

Det jag försökte skriva var att det finns folk som antagligen vill åt dina pengar genom att sälja tjänster för att de känner för att tjäna mera pengar.
Vissa känner för att spela gitarr och en del andra känner för att tjäna pengar.

Pengar är en fordran på arbete. Istället för att försöka hitta någon som vill byta mina tjänster som försäkringstjänsteman mot en ny Strata, kan jag lägga värdet av dem på hög och byta dem mot drömgitarren. Hur mängden arbete kan vara obegränsad, kan jag inte förstå.

Fast kvantfysik ger nånting även om man är ointresserad av forskningen. Utan den hade vi inte haft någon IT t.ex.

Problemet är väl att en stor del faktiskt skulle vara nöjda med 30k och hellre göra vad de ville (jag och Magnus är inte de enda gissar jag) och speciellt ogärna göra de tråkiga jobben. Bristen på arbetskraft skulle förmodligen driva upp löner och därmed priser så att man var tvungen att jobba för att ha råd med saker och därmed så är man i princip tillbaks där man började..

Cyniskt och jag tror du har fel, när det införs medborgarlön i nåt land så får vi se.

Arbete och pengar kanske var sammanlänkade på det viset 100 år sedan.
Idag när man spekulerar för att tjäna pengar är det inte samma sak.
Pengar är en konstruerad produkt som hålls uppe av helt andra värden än arbete idag.


Intressant jag måste missat nåt i mina hobbystudier av kvantfysik. ( vilket jag nu tänker söka bidrag för eftersom det verkar vara accepterat.) Har bara sett kvantdator i Bo Nilssons romaner ( och möjligtvis i Startrek )
Upplys mig hur det funkar är väldigt intresserad.

Din slutsats är att all kvantfysik forskning ger någonting , medan all forskning och utbildning i musik
har aldrig bidragit till samhällsnyttan ?

Ja, du har missat en hel del, kvantfysik används för att t.ex utveckla halvledare, mediciner och andra rätt användbara saker. Det är ju därför det läggs en massa pengar på det, för att man kan se konkret nytta med det. Ja, du kan söka bidrag men det brukar ställas krav på att man har ett mål och en plan för sin forskning och dessutom kommer det onekligen ligga dig i fatet att du inte orkat läsa på ens det mest grundläggande så jag tror inte dina chanser är så stora.

Nej all forskning ger inte praktisk nytta, det ligger i forskningens natur att man ofta inte vet om det blir nått användbart, men tillräckligt mycket ger nytta att det är värt att satsa på det. Det är lätt att visa att forskning på kvantfysik faktiskt ger nånting även för de som inte är intresserade av forskningen, det är inte lika uppenbart med dina musiker att även de som inte är intresserade av deras musik vinner nånting på att de får en garantilön.

Tanken att all mänsklig aktivitet också ska ge praktisk nytta verkar överdriven för väldigt mycket som vi gör? Det finns ingen egentlig praktisk nytta av vare sig musik, konst eller balett? Vem måste absolut lyssna på blues eller rock, eller Mellon för att överleva? Men som Lunatjarskij en gång sa när han blev kritiserad för en kulturpolitik som stödde sånt som ofta sågs som ovanligt och egendomligt; utan vacker arkitektur, eleganta kläder, skön musik och konst är livet inte värt att leva. Hela det kulturella paketet faller egentligen utanför utilitarismens gränser, men är ändå nödvändigt för oss som art. Det är väl därför det har funnits en kulturpolitik, och inte enbart en industripolitik eller forskningspolitik, t ex. Och precis som du säger är inte särskilt mycket forskning direkt nyttig heller. Vem har nytta av att CERN krockar molekyler i en tunnel i Schweiz, eller att vi glor på universum med hjälp av Hubble-teleskopet? Det är väl mest för att vi drivs av en vilja att veta, för det är såna vi är.

Jo, det är precis lika sammanlänkat som för hundra år sedan. Att man sen kan spekulera med hjälp av dessa skuldsedlar är bara en bieffekt. Man kan spekulera med bytesobjekt också, t ex olika typer av råvaror. Pengarna skapas fortfarande från början av arbete, och det krävs arbete för att det ska finnas något att använda dem till. Att tro att de lever något slags eget liv är ungefär lika smart som att tro att man kan lösa fattigdom genom att trycka fler sedlar.

Ska nog tillägga att pengarna i sig kan man faktiskt inte spekulera med. Däremot kan man spekulera med räntor och valutakurser, men det är egentligen något helt annat än att spekulera med pengarna själva.

Jag tror inte det är så svårt att påvisa nyttan med konst och musik, det är väl ett behov, gissar jag, kopplat till att vi är sociala varelser och hjälper oss säkert att känna gemenskap och hantera känslor. Den gör oss väl helt enkelt lyckligare (i vid bemärkelse). Däremot kan man ju undra om nyttan verkligen blir större för att konsten är mer avancerad eller svår. Det kan ju lika gärna vara så att det mest av allt handlar om avtrubbning där den som konsumerat mycket av en viss typ av kultur kräver allt mer avancerade varianter för att uppnå samma lycka som den som konsumerat mindre av den får vid enklare musik (personliga egenskaper spelar säkert också in, men i princip). Kulturpengar kanske faktiskt gör mer nytta om de satsas brett så att fler kan konsumera kultur (och bli lyckligare) snarare än att några få ägnar sig åt avancerad kultur.

Om forskning inte gav någon praktiskt nytta skulle vi inte satsa så mycket pengar på det, då skulle forskning få lika mycket pengar som kulturen får, eller mycket mindre vill man bli populär så är det ju tacksammare att satsa pengar på kultur än på forskning, men det håller ju inte i längden. Att mycket forskning inte ger några praktiska resultat beror inte på att man forskar för att det är kul utan för att det är svårt att i förväg veta vad som ger nått. Speciellt grundforskning som den i CERN är ju svår att förutsäga om den ger nått så det enda alternativet som finns är att pröva. Även om kostnaderna är stora så överväger ju uppenbarligen resultaten rätt rejält.

OK, jag tror att vi egentligen har ganska lika åsikter om forskningspolitik, skillnaderna är inte tillräckligt stora för att gräla om, så låt oss återgå till det som startade denna tråd. Det var nåt om att Allan Holdsworth gick ur tiden utan en krona till begravning, och frågan gick då vidare till att diskutera kulturpolitik. Och då säger du och flera i tråden att det kanske är bättre att satsa brett än att satsa på några få avancerade musiker.

Det påminner lite om den debatt som fanns under 80-talet när Björn Borg lade av med tennis. Hur skulle det svenska tennisundret följas upp, skulle man satsa brett på många ungdomars tennis, eller skulle man satsa på elitnivå? Och svaret blev att man skulle göra både och. Det var sen massor av ungdomar som spelade tennis och man satsade dessutom på några få elitspelare, och fick fram både Mats Wilander och Stefan Edberg.

Om man nu överför denna politik till musiken så borde man förstås stödja många ungdomars spelande i kommunala skolor och olika studieförbund, och sen satsa på några få... för att ta fram flera nya Yngwie Malmsteen? Kanonidé, om det inte var för att Yngwie säljer tillräckligt med skivor och biljetter till konserter för att kunna köra runt i en Ferarri - den eliten klarar sig utan stöd. Det faller sig då ganska naturligt - om man vill satsa både brett OCH på avancerad kultur - att man istället satsar pengarna på de som INTE är kommersiellt gångbara, de som inte kan fortsätta utan att få nån sorts lönegaranti (det kan vara knutet till flera olika villkor, inte att man bara får pengar i en påse). Detta var ganska självklart under många år, men man tog bort det under Alliansregeringen, för då skulle man spara pengar, för det var dåliga tider. Idag har vi högkonjunktur och statsskulden är låg, vi behöver inte spara pengar på samma sätt, det finns utrymme för att stödja smal musik och annan kultur, och då bör vi nog göra det, på något sätt.

Håller med!
Man ska satsa brett och smalt.

Man ska nog vara försiktig att dra slutsatser från det utan att veta hur hans inkomster/utgifter såg ut. Det minns många saker som kan göra människor utfattiga trots
att de har inkomster , tex Dålig rådgivning, olika former av missbruk och andra livsstilsrelaterade orsaker mm...

Vad gäller statliga bidrag til icke-komersiella utövare så får man väl fundera över vad det ger tillbaka till den stora massan att ge pengastöd till något man inte lyssnar på/uppskattar själv men ändå vill ska finans där.

Jag tycker idrotten idag är ett exempel på felsatsning på just eliten, i stället för att satsa på att få så många som möjligt att idrotta och förbättra hälsan satsas det allt tidigare på att utveckla elitspelare medans de som spelar för att det är kul sorteras ut..
Elitidrottare ska satsas på i den mån de fungerar som inspiration för andra att idrotta, gör de inte det så ska de inte heller ha några skattepengar.

Hur man satsar på barn ungdom idrott och skola tycker jag är en helt annan sak än att ge vuxna bidrag för att slippa jobba och hålla på med konst/musik etc.
Det är en helt annan diskussion som nu blandats in i denna tråd.

Egentligen var väl frågan i trådstarten varför Håkan Hellström får klä skott för smakdomarna.
En sociologiskt intressant fråga i sig, väl värd att diskutera.

Mao musik och konst är inget jobb ? Eller ?


Min slutsats efter att tittat tillbaka på musikhistorien
är att om man inte satsar på" spetsmusik" så får man inget
mer ein deutches requiem m.m.

Mja, så enkelt är det nog inte. Många av de klassiska tonsättarna var lite av den tidens rockstjärnor, som kunde skapa sig ett behagligt liv om de var lite försigkomna och om sig och kring sig.

Händel t.ex är ju en intressant historia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Friedrich_H%C3%A4ndel

Och Brahms, som skrev Ein Deutsches Requiem, var en firad person, med ett liv inte helt olikt en kämpande rockmusiker som kröntes med framgång. https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Brahms

Om man inte har någon inkomst från det kan det knappast räknas som förvärvsarbete.

"Och likväl rör hon sig"

"I dag används frasen bland annat för att försöka övertyga en person att man har rätt oavsett vad den andre påstår."

Vrider man tändningen på evighetsmaskinen så är man ansvarig för all framtid.

Fin tråd..

https://www.youtube.com/watch?v=vbiNndfNNKI

Kan bara instämma , förutom att jag tror det du beskriver är den praktiska nyttan.
Det är nödvändigt för oss som art.




Jag har missat tillämpningen av kvantfysik (förutom kvantdatorn då).
Jag är inte direkt intresserad av tillämpningen utan av kvantfysiken
som sådan. Exakt som med konst och musik.




Hur man håller uppe valutakurser och statsskulder för att inte världsekonomin ska rasa samman
har väldigt lite med vad du beskriver. Spekulerandet i aktier om de faller eller stiger har också tagit
ett stort steg ifrån faktiskt arbete. Mycket av det som händer på börserna är baserad på rykten eller
svängningar i politik m.m. verkliga eller inte har liten betydelse i det korta loppet.



Vad som hände före Brahms ledde till ein deutches requiem ( även under hans leverne och efter)
Det var mecenater , kungar, påvar m.m. som sponsrade kulturen.


Nu är det inget bidrag som ersätter arbete, även inkomstgarantierna som nu avvecklas
så förvärvsarbetas det till ca 50% med vanlig lön, och det är nog få om ingen av de som har det
som sitter på arslet och inte jobbar.

Det du beskriver har ingenting med vad pengar faktiskt är att göra. Krångligare än så är inte förklaringen till att det jag beskriver inte har med det du beskriver att göra.

Om du tar bort all kapitalinvestering, sparande i fonder och aktier(alltså förhoppningar om avkastning) och släcker ner börsen. Hur ser det ut i din värld då. Har du någon ström till din gitarrsynt och hur går det med din pension?

/Ulf