Finns den verkligen???En rolig spinnoff tråd till hur många stärkare vi äger och använder!
Ibland kommer man på sej själv med att vilja ha en enda stärkare som kan ersätta alla stärkare man har....
Vore schysst med en combo,gärna inte för tung,30-40w,gärna inbyggt reverb och tremolo.Kanske 2 max 3 kanaler som kan hantera allt ifrån "fender cleant" till hyfsad "marshallhäng".
I min värld behöver jag inte mer,skulle det vara så finns det pedaler.

Ös på med förslag och tankar...


//Robban

Jag har hittat den stärkare som gör alla ljudsom jag behöver.

Clean - Fender, från Blackface till Tweed.
Gain - Marshall, JTM45, Plexi, JCM800, + de flesta varianter av moddad Marshall.

Jag föredrar topp + låda så jag har det...men den finns även som combo.

http://3rdpower.com/products/amps/citizen-gain-csr/

Den där låter helt fantastiskt av de demos jag sett, dock verkar priserna vara väldigt höga, hur mycket hamnade du på till slut?

Ja, den är fantastiskt bra.
Dollarn är ju tyvärr rätt hög just nu. Så det landade på ca 32000:- för 40W toppen.

Så den är ju inte helt gratis, men med tanke på att jag är helt nöjd så jag tycker att det är värt det.
Dessutom blir det ju lite extra roligt när man har besökt deras "amp-shop" och pratat med Jamie och alla andra som jobbar där och sett hur till verkningen går till.

Jag tror att svaret måste bli.



/Magnus

Personligen tycker jag att de ultimata förstärkarna definitivt finns. MEN: Absolut inga sådana som gör att man bara klarar sig på en. Inte för mig iaf. Jag tror så här:

- Om man är mer strikt nischad till endast ett specifik sound, är detta lättare.
- Ju mer man fixar att tumma på sina saker: Ju enklare kan det funkar det att banta ner.

Jag har så många gånger sett det när folk har köpt sin nya drömstärkare: Och verkligen svär hur perfekt den är, osv osv. Men likförbannat har denna känsla dalat efter en tid. Under samma tid har man själv pluggat in i sina samma/gamla grejjer; och detta bara funkar.

Spelar man dessutom brett -och i flera olika musik stilar; BEHÖVER man oftast en bredare ljudpalett: -Så är det. Visst kan man fuska/tumma sig ljudmässigt igenom olika saker. Men ju mer man gör detta: Ju tröttsammare blir det i längden. Precis som man väljer sitt instrument till ändamålet; väljer man förstärkarbiten för ändamålet. Det är ens bidrag till helheten. Man vill ju gärna göra ett så bra och intressant jobb som möjligt. Resten handlar om bidragen de andra som man spelar med chippar in med.

Extremt exempel (men bara för att förklara):
Ett gång skall spela en Fabulous Thunderbirds -eller en Pretenders -cover. In valsar man med en fet, modern Marshall häck -där den rena kanalen inte kan ge tillräcklig brillans och stuns för ändamålet i fråga. Det spelar lixom ingen roll hur bra och passande ton man har i sitt andra band till Sweet Child of mine: -Här blir ljudet bara fel. Och tvärt om: Att valsa in och Ex försöka göra Sabbaths Keep it warm ensam -på en spriligt ren combo stärkare; kommer att låta små taskigt och skrigigt oavsett hur många distpedaler som har i rad mellan gitarren och stärkaren.

Av detta får man säkert intrycket att jag menar: Det enda som gäller om man skall vara rättvis; är att släpa med sig allt man har -för att få det rättvist. -Absolut inte. Det gäller att tillsammans sätta sig ner och se över hela repertoaren -och göra det bästa av det. Ju mindre man kan tumma på sounden = Ju bättre. Dock blir det ju många gånger kommentarer som: -Fan, va synd att du inte kan ha den stärkaren på den låten osv. Sånt här är oftast ett större problem när det gäller coverband -eller när man skall kompa någon artist. Ofta inte alls ett större problem i banden som skriver och uppträder med sin egna material.

Men även i musik som man gör själv; kan lätt börja uppfattas som "repeterande" -ifall man endast envist stångas med att presentera samma sak om och om igen; år efter år. Har man kända låtar; blir det tvärt om: Det är dessa folk gärna vill höra. Men framtill dess; gäller det att lyckas förmedla någonting -som folk som lyssnar tycker är tillräckligt intressant hela vägen.

Folk skriver musik på olika sätt. Men det by far vanligaste sättet bland unga musiker; är ju att slå på full kareta på distkanalen -och trolla ihop ett riff. Det är ur detta riff som allt annat byggs ur. Det är inge fel i detta. Men det kan bli lite repeterande att lyssna på i längden; oavsett hur tight man är och hur mycket man än öser på -på scenen. Bra band hittar ofta olika infallsvinklar -där fler personer tillsammans jobbar fram grundidéerna. Man gör detta med olika instrument -än bara ett. Och nu kommer det intressanta för tråden: Man väljer soundet efter det som passar låten.

Jag tycker personligen att det är oerhört intressant & uppfriskande att tänka ljud i olika grund banor. Jag klassificerar mina ljud flera olika grundfack. Typ så här:

- Kristall rent
- Halv rent
- Överstyrt
- Processerat

Man kan säga att detta täcker hela vägen. MEN: Istället för kompensera i någon kategori; har jag valt att bygga mina personliga favoriter av samtliga dessa grundljud. Eftersom dessa ljud är olika i grund -och överlappar mellan varandra; ger mig också valen att välja Ex ett halvrent ljud -som har sin bas i ett helt annat grundljud. Eller en överstyrd ljudbild med exakt samma valmöjligheter. Detta har inte bara visat sig vara enormt nyttigt -utan också ENORMT uppskattat och mycket tidssparande. Här kan andra enklare komma in med sin syn -över vilket de anser passar bäst. Detta för att de har alternativen direkt framför sig. För ljudtekniker i studiosammanhang innebär detta rena julaftonen. Många kontaktar mig i efterhand i samband med sina andra jobb -och undrar om vissa saker. Och dessa saker är endast ett stort kvitto på att någonstans kanske man ändå är rätt ute.

Det ligger en jävligt lång tid bakom detta. Jag har idag samtliga de ljudbilder som är mina favoriter. Jag har inte något behov av att varken addera -eller lägga till något när det gäller grundljudbilderna. Detta eftersom dessa ljud är de ljud som jag hela tiden hört i min egna skalle i alla år. Idag handlar det mesta om att försöka behålla sounden som de är. För alla grejjer slit ju i samband med användning. Det gäller då att ha backup med reservdelar, dyl + backup-om någonting skulle gå sönder.

Slutligen skulle jag vilja säga så här:
Kan man stänga sina ögon -och höra det bästa rena, halvrena, distade -soundet för sig -i samma stärkare: Är det bara att skita i att köpa lotter för resten av livet: Man har redan kammat hem jackpotten. Kan man inte det: Får man försöka köpa lotter -för det är ofta allt annat än billigt om man söker en bred soundpalett. Ju mer man väljer och tumma på sina sound: Ju billigare är det. Även till alla som ser musikprylar som verktyg: Att inte tumma -och ha koll på vad man behöver till jobbet: gör ofta resultatet bättre.


/ Jonken

Spelade jag i ett coverband och tvingade spela allt från Bamse och Stones till Toto via Ebba Grön skulle jag satsa på en sån där digital mojäng och programmera in ett ljud för varje låt.

Tur man klarar sig med en Mashall oavsett modell

Det finns egentligen bara en perfekt förstärkare som klarar allt, egentligen, på ett bra sätt (och gillar pedaler).

Tveklöst CAA OD100+

Oavsett modell? Valvestate? Mosfet? MG?

Kan man bara spela i Dalarna föresten då?

Ja den finns,det är den som låter bäst för ändamålet.

Oj Oj Oj säger bara vad grym stärk en sådan ligger nu högst på önskelistan, o grym kille på gura o tack för att jag fick testa o tack för affären!

En aspekt man måste väga in är högtalaren. Både vilka element man använder och vilken typ av låda stärkaren är kopplad till.
Ett superrent ljud med bra briljans är ju svårt att få till med en stängd 4x12 likväl som att få till ett higain i en öppen 1x12.
Nu för tiden finns det ju en mängd bra högtalare att välja på.
Sedan finns det säkerligen undantag på ovanstående påstående.
En stärkare som jag tycker har ett bra användbart rent ljud och ett bra distat grundljud är CAA OD100+. Den har en bra grundpalett för att kunna göra det mesta.

Inte helt omöjligt galet dyrt men ändå dyrt, hur var det, det var via TGT11 du fick hem den?

Marshall byggde den ultimata förstärkaren för ett par år sen redan



Sätt den på beast mode och kör. Oavsett musikstil.

Ja, visst är den grym!
Tack själv, du spelade riktigt bra! Det var kul att träffas o spela och prata lite gitarr. Om inte sångaren kommit och stört så hade väl vi hållit på än.

Det är sant. Den är ganska mycket billigare än tex en Friedman BE100.
Japp, TGT11 kan ta hem om man vill ha en.

Gaaah, så många fel på den!! Skulle bli totalt galen av alla rattar + ful som satan. Men kul att du är nöjd

För mig landar det nog på en 2203 ändå. Går att få old school-sound, och modernare sound med hjälp av pedaler, samt renar upp bra när man drar ner på gitarrvolymen. Jag skulle nog klara mig på att äga endast en sån. Tur man inte behöver gå till såna extremiteter dock.

Jag håller med, absolut så spelar högtalaren en stor roll.
Min förstärkare är designad för att spelas genom V30, och det märks. Den låter väldigt bra i min closed back 2x12 med V30.
Jämförde med en polares röda Fender Hot Rod Deville 4x10, och jag kunde ratta min rena kanal så att de låter i stort sett likadant.
+ att den distade kanalen kan få fram alla ljud jag behöver.

Den distade kanalen låter också bra i en 4x12 med greenbacks, men man får ratta om eq:n lite. Däremot låter det rena ljudet bättre i min 2x12 med V30.

Jag har kört med ren stärkare och pedaler för drive-sounds nu under en massa år och jag gillar det konceptet bäst - för mig när det gäller musikstilar och olika gigs och inspelningar. Därför är den ultimata stärken för mig en med ett bra rent ljud som ändå tar pedaler bra. Jag köpte en Two Rock Classic Reverb 50 1x12 combo för ett par år sedan och den kommer jag nog inte göra mig av med i första taget. Den har ett väldigt bra rent ljud som går att finjustera på många sätt. Inte för tung att släpa omkring heller. Så för mig är den (nog) den ultimata stärken.

Haha! Håller helt med. Ser ut som något ur filmen Fast and Furious. Blir stressad av att se alla dessa rattar.

Men för att också vara lite konstruktiv slänger jag in Vox AC30 som den ultimata gitarrförstärkaren. Alltid ställd på gränsen till att bryta upp om man trycker på lite.

håller med, sen jag fick min 2203 så har jag slutat leta

men för trådstarts inläggets skull..skulle inte en Marshall DCL 40 C funka till det? hört mycket gott om dom
skulle jag inte ha nått alls o inte vara så lagd att äldst är bäst hade jag nog testat en sån..

o marshalls hatade jcm900 dual reverb används väl som backline av en anledning tänker jag, tror de är duktigt underskattade, visst dist-kanalen ändrar karaktär till mer modernt, men det ändrar man snabbt genom att knipsa ett motstånd
De jag haft var helt ok..

När jag testade min nyinköpta Orange OR15 förra veckan, med en R9, föll allt på plats: Nästan rent, 70-tals rocksound och lead med bra häng, allt tillgängligt med gainratten på 11-12 och gitarrens volymkontroll och mikswitch. Nu har jag kört med fler gitarrer, de vanliga, strata, tele, SG m.fl. OR15 beter sig rätt olika beroende på gitarr. Det låter fortfarande bra, men svårare att köra enkanaligt utan pedaler. Förra veckan skulle svaret kunnat bli OR15 på denna fråga, som egentligen är omöjlig att besvara.
Covergig, med allt från Bamse till Toto som Lövet kallade det, där funkar en Mesa 3-kanalare klockrent, som min RA100.
Lite softare gig, Olsson.
Bluesgig, där excellerar t.ex. min Ceriatone 18W TMB EF86 (Eller Olssoncombon)
Mera metal, då funkar ju TH30:n riktigt bra.

Helt omöjligt det här...

Det går väl inte att koka ner till absolut en förstärkare som står över allt annat i frågan om att vara ultimat för alla situationer en världsvan gitarrist kan hamna i?
Men om man tittar på vad studioproffsen i L-A körde på under 70-talet så var det ju oftast Fender Deluxe Reverb, undantag Tommy Tedesco Yamaha solid state! Lukather Ampeg VT-22 (före Toto).
Här i Sverige körde ju Schaffer också på Ampeg, körde väl i princip alla jobb på den när han var studiomusiker.
Vad som förenar dom är att det är enkla förstärkare med en någorlunda neutralt ljud där mängden dist regleras av volymratten som det fanns en av!
Sen kom ju en önskan om att kunna mer och man började "modda" dom stackars Deluxerna till döds!
Antalet rattar och kanaler/gain-steg ökade, men på samma gång lät det oftast platt och tråkigt rent, och surrigt, väsande distat!
Tycker nog att det fortfarande är så att förstärkare som lovar att kunna leverera all tänkbara ljud oftast kan det, men aldrig att låta speciellt bra på något!
OBS! Jag har ju givetvis inte haft möjlighet att testa alla förstärkare som finns på jorden. Så undantag finns säkert!

Om musiken jag spelar inte mår bra av Marshallljud så spelar jag annan musik som Marshalljud passar till

En optimal stärkare som passar till allt finns inte, att få för sig något sådant är ju ännu larvigare att tro än att en gura funkar till allt.
Personligen tycker jag att stärkaren spelar större roll än gitarren. Jag skulle till exempel hellre spela disco-funk på en LP genom en Twin och Metal på en Vintage-Strata genom en moddad Marshall än tvingas försöka få till funk-spank på min Zven-Marshall eller John Sykes-fläsk med en klassisk Fender-combo.
Gamla sanningar går alltid igen: "Dä finns INGA genvägar till de perfekta ljude"

Tack, ja vi hade nog det vore kul att dra ihop nån nörddag med guror o stärk i Öret nångång finns väl hur mycket gitarrister som helt i trakterna....

Du har en jääääääääääävligt smal definition av "allt" isåfall

Amen på det! Gammel-Marshall är nära på religion!