Det här har jag funderat på säkert lika länge som jag spelat gitarr, dvs sen 1990. Då fanns redan allt man ville ha till överkomliga priser.

1974 kom MXR ut med sin Distortion+ vilket möjliggjorde ett någotsånär användbart ljud på en ljudnivå det går att repa med såvida man inte repar i rum storleksmässigt en hangar! Innan dess var det väl bara diverse toppar utan mastervolym som stod till buds som gav fränt ljud? Och då blir ljudet HÖGT om det ska bli fräckt. Allt på 11 med andra ord.

Innan Distortion+ fanns ju bara diverse fuzz-pedaler. Nu menar jag inte att det är något fel på ett bra exemplar av tex en Fuzzface men vi snackar alltså hårdrock här. Ett annat ljudideal.

Egentligen så är inte MXR Distortion+ helt klockren heller om man inte har överstyrt grundljud och faktum är att man kanske skulle gå fram till 1977 när Marshall började tillverka förstärkare med mastervolym innan det faktiskt gick att få hanterbar volym med "hårdrocksljud".

Men iallafall.... hur gjorde ni som spelade hårdrock den första halvan av 70-talet? Repade ni med öronbedövande volym och sket i att kunna höra sången eller hade ni lite.. ehm.. sämre ljud?

Har ju aldrig spelat hårdrock, men i och med att jag firat på tok för många födelsedagar så känner jag mig manad att svara!
Först och främst så är den största skillnaden att då skulle det låta högt, men det var nog få som brydde sig om att det skulle låta speciellt bra! Bättre lät det om dom som inte hade råd med brittiska 100wattare utan fick nöja sig med en begagnad Fender Bassman 50 (dansbandsförstärkare i folkmun då!) eller FBT tidiga (oftast) rörförstärkare, eller motsvarande DNS!
Men jag kommer i håg att MXR Dist+ var en revolution när den kom, äntligen kunde jag få ett vettigt sololjud i min Ampeg VT-22 (även den en utpräglad dansbandsförstärkare!)
OBS! Detta utspelat på diverse mellanöls-doftande replokaler i kvarterets ungdomsgård!

Definiera hårdrock.
Band?

En Vox AC30 på hög volym med en booster framför låter rätt fläskigt - tänk Blackmorr.
Så ock sena 60- & tidiga 70-tals Marshaller. Yngwie får ju sitt sound på så sätt även om han använder en DOD-pedal.

Men givetvis blir det riktigt jävla högljutt...

Jag har en 50w FBT-topp från 1972 och den låter inte alls så tokigt efter en genomgång av en jag känner som är bra på rörstärkare. Inte lika bra som en Marshall men faktiskt mer headroom (om man nu kan snacka om mer eller mindre headroom?). Men den är dock precis lika högljudd som nåt annat och styr över ännu senare än Marshalls.

Det måste ha varit närmast surrealistiskt när Dist+ kom! Djupt fascinerad av det trots att jag föddes samma år som den kom ut på marknaden!

Hårdrock före -74: Hendrix och Zeppelin är hårda men inte hårdrock rent soundmässigt. Black Sabbath och Deep Purple är hårdrock. I min bok... men nu var det inte musiken i stort jag menar utan gitarrljudet.

Bra ljud på hög volym är inga problem. På mänsklig volym är vad jag är ute efter.

DOD 250 som Yngwie använder kom först 1976 så den är diskvalificerad enligt topic. Fast den är förvisso rätt lik Dist+, samma op tex. Fast Dist+ låter lite nasalare och har ändå på nåt konstigt sätt har den mer botten. Och så har den inte lika mycket gain.

Om jag minns rätt satte man feta keramiska vridmotstånd och telechassihonor i metalllådor, sen sladdar mellan högtalare, låda och stärkare.
Hade en sån burk till min Marshall runt 1978-1981. Det gick att vrida till ett riktigt nice sound utan att det blev för högt, men det gick nog hårt åt rören.

Som ett sorts primitiv attenuator?

På den tiden var det antalet watt som räknades, och fuzzar för att smutsa till det.
Feltänk utav helvete det där med watten, pga av en Twin har jag nu hörselproblem, hade den i många år och innan dess en Brownface Deluxe som var för j-vla bra, MEN hade för få watt
Det blev öronbedövande i replokaler med Twin, 50-100 watt Marshall o dyl.

Japp, trummisen fick bonka allt han hade och hördes ändå inte ibland, efter varenda rep hade man tjut i skallen
Jag har trots detta inga hörselproblem ännu tack och lov, dessutom tog det ett bra tag att vänja sig av med detta beteende.
Numera äger jag ingen stärkare över 15 watt, och den kör jag kanske på 2 när vi repar, man hör varandra helt plötsligt och det är faktiskt njutbart

På repvolym var det väl inga problem att t ex trycka på med en treble booster. Gissar annars att det fanns andra tricks, t ex skärmar, vinkla bort lådan osv. Gissar även att repvolymen ofta var högre än dagens repvolymer är.

Det där med att vinkla bort och skärma är ju iallafall något jag skulle ha gjort om inget annat stod till buds. Det blir ju väldigt dovt ljud då men 70-talets ljudideal över lag är ju ganska mycket så... kanske just därför man kanske vande sig med dovt ljud och till slut så blev det ett ideal.

Kommer ihåg att en del vände 4 x 12:an in mot väggen i repan.....

Det är ju lite hönan och ägget över frågan hur man fick hårdrocksdist före 1974. Fanns det hårdrock då? Teknisk utveckling och utövande är beroende av varandra.

Ha-ha! Så'n hade jag också till min 1987, en 15 Ohms stor jäkla vridresistor från en svets!

Ja, nåt i den stilen...

Man tager vad man haver...

Borde inte några gammeldags glödlampor kunna funka som Powersoak? Frågan får nog flyttas till "rörsnack" för ett vetenskapligt svar!

50 watts Hagström på fullt spjäll riktad bakåt, rakt mot trummisen.
Frågor på det ?

Har för mig att det sattes in master volym på Marshals långt innan de själva gjorde det, brukade ta nåt av högtalarjacken bakpå eller helt enkelt borra nytt.

Intressant fråga, jag tror problemen var större innan typ mitten av 60-talet när det inte fanns volymstarka stärkare alls, och många PA dessutom var klena eller begränsade i antal kanaler.

Perioden mellan rocken slog igenom och säg 10 år framåt.

Där låg väl Marshalls framgång att man försåg dess artister med kraft , snarare än att man ville begränsa volymen ville man ha mer.

Har för mej att jag sett och även hört talas om gitarrister som använde gamla rördrivna bandeko,tog bort tapen och endast använde det som "preamp"..
Deep Purple,California Jam -74...Blackmore kör väl med nåt liknande??


//Robban

Även replokalsvolymen var stark.
Tinnitus var ännu inte uppfunnet.
Alla var odödliga.
Trummisar skulle slå hårt
Stärkarna skulle bräcka trummisen.

Framför allt så skulle stärkare och omickad trummis räcka till som gigljud. PA- var till sången.
Så var det på mindre gig långt in på 80-talet.

Hårdrockljudet kom lixåm lite automatiskt.

2017 och jag tycker gig med omickade trummor och stärkare är de mest inspirerande! (om man inte har hela dan på sig att ställa ljud vill säga..)

Intressant. Jag har en gammal rördriven Tandberg-rullbandare där mekaniken är skev, den är mest snygg annars hade den åkt på tippen. Kanske måste testa det där.

Så där långt har jag inte tänkt, att det måste ha funnits en hemmapulare mm. Inget för oss vanliga dödliga som fortfarande titt som tätt lyckas stoppa sladdarna mellan gitarr, distpedal och stärkare i fel ordning av misstag dock.

Ja man har ju hört av många som spelade pop på 60-talet att de alla hörde genom samma Dynacord Eminent mm. Kan ju inte ha låtit bra alltså.

Kvalar givetvis in bland det bästa skrivet på Ljudbojen!

Amen to that!

Jag fantiserar om gitarristen som kommer hem med ett nyköpt exemplar av den första Black Sabbath-skivan 1970, blir helt knockad och börjar fundera på hur han ska få det ljudet med sin Hagström Kent och dito stärkare.

hiwatt fanns med mastervolym.... traynor likaså laney klipp fanns osv nog fan fanns det fuzzburkar på den tiden

Hög volym, fuzzar och treble boosters var väl vad som stod till buds.


Det finns säkert olika definitioner på vad hårdrock är, men enligt min så "uppfanns" hårdrocken under perioden 1968 - 1975 ungefär.

Vilka modeller av de tre märkena du nämner kom före 1974 med mastervolym?

edit: stavning

Man kunde sätta en treble booster framför en JTM45 eller en 50W Marshall och få Tony Iommi-sound på rimlig volym. JTM45 är väl bara 30W, om det var för kraftfullt gick ju att missmatcha topp & låda ohmmässigt.

Man kunde också köra på Laney Klipp som hade Black Sabbath-aktivt sound.

Eller kunde man använda en overdrive-pedal från Colorsound, de fanns långt innan MXR var påtänkta.