I slutet på 70-talet gav jag 300 för en Hagström blå glitterpinne (ungefär som på bilden nedan, fast utan svaj). Rätt så ospelbar, men mycket finesser, bl a solo/kompknapp. Bytte den sedan mot en Fender Jap Strat värd runt 5 000.

Hagström pärlemo el-planka (som den ovan men vit), inköpt tidigt 70-tal, 75:- och sålde den något år senare för 150:- men fick en Hofner Vertithin med lossnad hals också (numera lagad)

Köpte en svinbra Landola jesusknäppare 1995 i en antikloppis.
200 spänn fick jag den för efter att ha sjungit Fröken fräken för gubbarna.
Numera permanent köksgitarr.

Så de är verkligen så usla som ryktet säger?

De är iaf jävligt kitsch-snygga!

Jag vet inte om det är min billigaste gitarr; men:

Jag var inne i en pawnshop i San Fransisco i mitten 2000-talet. Det var en klassisk variant med feta galler mellan disken och kunderna. På väggen bakom hängde det instrument. Bredvid -mot väggen fanns en överfull, klassisk amerikansk plåtsoptunna utan lock. I denna soptunna hade man stuckit ner en gitarr med halsen neråt -så att kroppen syntes. Gitarren i fråga var en Ibanez Destroyer II DT500/450 CS X-series -83. Den var sunkigt penselmålad havsblå + att någon hade försökt att avlägsna lack på locket genom att hälla något kemiskt på ett ställe på det. Gitarren saknade även stall + strängar.



På väggen i butiken fanns också gitarren jag var där för att köpa: En Ibanez DT555 -84 (Phil Collen model). Efter att jag gjort affär på denna gitarr -frågade jag om jag skulle kunna få kika gitarren som var instucken i papperskorgen. Det tog ett tag innan snubben fattade att jag överhuvudtaget menade den gitarren.

När jag synade gitarren -såg jag ganska fort vad det var för något; och frågade vad han ville ha för den. -Snubben såg oförstående ut och sa: Is $20 too much...?
Behöver väl knappast nämna att jag gick därifrån med två Ibanezer -istället för en.


/ Jonken

En Bjärton skolgitarr, faktiskt jättebra instrument, hittad bortkastad på återvinning.
Min första riktiga elgitarr, Vantage 790, valnöt. Köpt ny för 1400:- tidigt åttital, använd ngr år, såld för samma summa, sedan återköpt ngr år senare för 800 spänn i samma skick. Matsumokogrejjorna går inte av för hackor, ser att dom börjar kosta några tusingar på ebay men jag behåller. Underbart instrument som jag moddat lite efter egna behov.
Med Mastervolym, treb-bleed och splitmickar (original) kan jag igenom en hyfsat dynamisk stärkare gå från rent till rockspräck bara med pot och mickval. Med en vettig OD kliver jag sedan in i metalträsket. Halsen är en dröm och hela bygget är både tilltalande för öga och öra. Robust och nätt, jätteglad att jag köpte tillbaka trots att jag inte direkt behövde den då.

MIn första elgitarr hittade jag på min mormors vind. Den kom antagligen från hennes systers son, som spelat i popband på 60-talet. Det var en röd Hofner med galonklädsel, typ...



Inge vidare gitarr, men jag var gla'

Min billigaste är väl en kasuga dread akke för ca 1500.- om jag minns rätt.Annars så är det väl en Ibanez rg 320qm med en rg japan hals för 2000.-
Sen har man en eppi lp och 2 japan strator och 2 stycken jag gjort själv

Rusta 350 SEK prutat och klart!

Nja, jag kanske tog i litet. Det var min allra första elgitarr. Greppbrädan var i plast (akryl?) och gav ingen vidare känsla. Spelade mest bas på den tiden, men använde den på ett gig. Lät väl hyfsat genom en Super Reverb. Några dagar efteråt hörde jag några som snackade om giget. "Såg du Björnligan?" "Näe". "Ja alltså dom med den blåa gitarren." "Jodå."
Så visst hade den ett obsvärde.

Paradoxalt nog är min billigaste gitarr även min dyraste värdemässigt.
En LP Special från sent '59 eller tidigt '60 som jag fyndade löjligt billigt för snart 40 år sen.
Utan att fundera för mycket över något av priserna inköp/värde så kan jag väl påstå att den förmodligen genererar c:a 1-25
Jag har köpt en billigare än den men lagt ner några tusen på nya pups mm så den räknas inte riktigt tycker jag.

köpte en telecaster på No 1 Guitar shop i Göteborg, deras eget märke "No 1 Guitar" med batwing-huvud: 395 kr

Riktigt skön gitarr faktiskt, efter att jag bytte stallet till ett kompenserat Wilkinson.

Äger en liknande. Inköpt av min farfar till min far 1962 på Hagströms musik i Umeå för 200:-.
Cool men som sagt ospelbar.

Kan du beskriva på vilket sätt den är ospelbar? Jag ifrågasätter dig inte nu utan är bara nyfiken.

Köpte en Warmoth ThinlineTele på pantbanken en gång för 1300:-.Det är nog min billigaste och mest använda gitarr,låter och spelar hur bra som helst!

//Robban

En Shaftesbury thinline telecaster som jag fick i julklapp, tillsammans med en Hagström 310 combo (med utslitet slutrör). De hade tillhört min kompis storebrorsa, och var den gitarr jag försökte lära mig spela på. Helt ospelbar, men det fattade inte jag. Man kunde köra en buss på halsen under strängarna, infästningen var kass så den höll aldrig stämning och svajade som den ville, plus strängrassel deluxe. Men den hemgjorda axelremmen i läder använder jag fortfarande (tack, svensk slöjdundervisning).

300 pix för gitarr plus stärkare (som jag sålde 20 år senare som renoveringsprojekt). Gitarren ligger kvar i mina pärons källare.

Första gitarren jag själv köpte var en Yamaha Pacifica 112D, stratamodell, för 2700.- Fantastiskt skön att spela på, trots att bandstavarna stack ut lite. Också såld numera.

Så just nu är en Washburn BT-8 min billigaste gitarr, och den kommer jag nog aldrig att sälja inser jag. Gav runt 4k för den ny, och den är hur bra och smidig som helst.

PRS McCarty. (Har bara två elgitarrer, och då var faktiskt denna billigast, eftersom den köptes begagnad.)

Jag var hemma hos päronen i påsk och plockade fram den igen. Hade glömt att tunna E ligger nästan utanför greppbrädan, att en stränghållare i stallet håller höjden med hjälp av gamla 10-öringar.

Men det värsta var BANDEN! I princip bara en annan färg av greppbrädan, så nedslitna var de! Tuff gitarr att lära sig på, men jag gav ju uppenbarligen inte upp...

Gretsch Jim Dandy Parlour gitarr. Tror jag betalade 1800:- för den. En underbar liten gitarr att ha i soffan. Jag har nog spelat på den varje dag sedan jag köpte den. Tror jag haft den i två år om jag inte minns fel.

En Fender Stratocaster från 1963. Hade med mig 3000 kr, men säljaren tyckte jag skulle pruta så jag fick den för 2900 kr. Detta var 1979.
Har inte köpte en så billig gitarr sedan dess.

Ohemult, på min ära! Och ännnu värre att berätta för oss andra om det!

Schyssta pengar,men vi ska ju också komma ihåg att 3000:- 1979 motsvarar närmare 11000:- idag.
Vad ligger en 16år gammal Strata på idag?


//Robban