Jag hade nöjet att se Phil Rudd Band på en liten klubb i min hemstad i går. En Söndag. Nu är jag helt i chock. Han har alltid varit en av mina favorittrummisar och han svänger som få andra. Nu hade jag chansen att stå nära nog att nästan se honom i ögonvitorna och faktiskt se exakt hur han spelade. En närmast religiös upplevelse! Det är inte ofta jag blir starstruck men det var något i hästväg! Jag tror att resten av bandet var bra de med men jag hamnade i nån sorts bubbla och det kändes som att det var bara jag och Phil där.

Var det någon annan här som såg honom på Valand? Får ni chansen att se honom - gör det säger jag bara!

Nu har jag också filosoferat lite och jag tänkte analysera det hela ur en matematisk vinkel (ta det inte så allvarligt):
Sist han spelade i Göteborg var 2009 (?) med AC/DC på Ullevi inför ca 50.000 i publiken. Då kan man ju tycka att eftersom AC/DC har 5 medlemmar att när Phil kommer ensam så borde han dra 10.000. Eller?
Dagen innan Valandspelningen var det chockerande bara 49 "attending" på Facebook-eventet!!!
Nuförtiden har AC/DC endast 1 originalmedlem men de spelar fortfarande inför lika stora publikhav. I The Phil Rudd Band finns också 1 originalmedlem, i AC/DC! Det blir ju lika mycket AC/DC som AC/DC!
Snacka om att firmanamnet är viktigt. Suck alltså...

Phil har också en riktigt cool integritet tycker jag. Han hade ju kunnat gå med i ett annat känt band (ungefär som Axl Rose gjorde, den opportunisten) men istället väljer han att spela med sina polare. Och han skiter i att vara publikfriande. Han hade ju kunnat spela typ AC/DC greatest hits men väljer att spela uteslutande material från bandets platta som kom häromåret. Två AC/DC-låtar bjöd de på och det var två lika otippade som bra låtar. Shot down in flames och Rock n roll damnation.

Nu är ju det här i första hand ett gitarrforum men vi kan väl snacka lite trummor tycker jag... jag stod ju så nära och såg den där magiska hi-haten, visst är det den som är det stora svänget i hans spel?
Och han stampade verkligen kaggen ordentligt hårt med hela jävla benet, ofta syntes knäet så högt upp som ovanför kaggen!

Jag har egentligen inget att tillföra i posten men kan vidhålla föregående talare.
Phil Rudd är överjävligt tajt trummis och det är ovärdeligt viktigt för en solokåt gitarrist som jag själv med en sån trummis. Har man dessutom en drivande bassist med ett tungt sound och bra andedräkt , då uppstår magi...MAGI !!!
Den som inte håller med kan ju med fördel lyssna på valfri AC/DC låt där allt detta faller på plats.
Ja ! Phil Rudd förtjänar mer cred , som trummis.
Jag snackar gärna om trummisar även om jag lirar gitarr själv.

Kul att det var bra!

Supertrummis som åker omkring med okända musiker låter ju inte så spännande på förhand, så det var ju kul att det var bra.

Håller med om detta med vikten av tight trummis och drivande basist det lyfter precis allt och motsatsen har man tyvärr lidit av hur bra eller dålig gitarrist man än må vara. Det är då så mycket roligare att lyssna på när allt faller på plats.

Håller med om hi-haten.
Jag tycker att Slade-åren var förskräckliga då han egenhändigt lyckades dräpa hela svänget med sin kliniska metronomstil. Vid lite noggrannare lyssning tycker jag att Phil är mer eller mindre precis lika klinisk med virvel och kagge och att svänget främst kommer från hi-haten [edit: virveln blir ju helt obegripligt].

Det kan såklart vara andra saker också men det är förvånande hur små saker det är som skiljer OK från utmärkt.

/M

Jag både håller med dig och inte på samma gång, och det är rätt svårt att fatta exakt var svänget kommer ifrån, och det är väl där magin sitter!

Phil är liksom också en maskin, han är som en trummaskin - fast bättre!

Jag tycker Chris Slade var rätt cool på sitt sätt. Han passade på The Razors Edge. Han kör mer på kraft än sväng, jag gillar det också men föredrar Rudd alla dagar i veckan.
Simon Wright var ju nånstans mittemellan. Han är lite bortglömd.

Jag såg Phil i Oslo förra veckan.

Det var helt OK, någon låt gick lite sakta, och sångaren var lite trött, men helt OK fredagskväll.

Hatar du gubbrock?

Nej, men jag går på fruktansvärt mycket konserter och är inte så lättimponerad.

Dessutom så sa jag ju att det var helt OK!

Lite sakta,och sångaren låter trött: https://www.youtube.com/watch?v=0cgqDvffXD0

Härligt lågbudget hemmagjordkänsla på denna video eftersom fotografens ben speglas i lastbilens front precis i början:
https://www.youtube.com/watch?v=0-xuzM4iq_g

Relax. Jag skojar bara med dig. Gubbrock ska ju vara lite trött för fan!

Håller lite med. De var piggare i Göteborg (även om känslan var ännu bättre av att vara på plats):

https://www.youtube.com/watch?v=-_pCebGc7KM

Han kunde ju i alla fall ha pluggat in löständerna....En dollarmiljonär som han ska väl ha råd att skaffa ett riktigt garnityr som kan sitta på plats även under ett gig!!
F.ö jävligt cool herre


//Robban

Shot Down in Flames var ganska sprallig och bra även i Oslo, det var lite från låt till låt.