Har en Boogie Express 5:25 när jag spelar med mitt ena band,jäkligt mångsidig ofta lite underskattad stärkare som tyvärr hamnat i skuggan av sina storebröder.
Iallafall,så står den mest i replokalen,vi giggar inte så jättefrekvent med detta bandet,och jag tycker den låter bra som fanken i repan med dom flesta gitarrer jag använder.
Men imorgon är det dags för gig,så jag tog hem stärkaren för att tweaka lite ljud.....herregud,höll på att bli tokig till slut!
Eq:n på en Boogie leker man inte med!!Kontrollerna påverkar varann internt på ett väldigt udda sätt,gainratten påverkar tydligt ljudkaraktären när man passerar kl 12. Diskantkontrollen påverkar i sin tur gainen,skär man i mellanregistret påverkar det onödigt tydligt basen....
Jag som bara tänkte lattja lite extra för att skruva fram ett bra komp och sololjud till min SG och LP som jag hade tänkt använda mej av imorgon!!!
Nån mer med samma erfarenheter

//Robban

Tonkontrollerna funkar väl delvis som en del äldre förstärkare, där dom påverkar varandra, precis som du beskriver. Man kan se det som krångligt, eller som extra möjligheter...
Jag körde en MkIV i ungefär 20 år, och den fungerade liknande. Det händer mer när man rattar en Mesa dock...

Börja med att ratta in ett neutralt ljud. Finlira med treble, därefter lägg till mid, som kanske påverkar gain mer än treble. Avsluta med bas, oftast får man skära lite, eller lite mer, för att den inte ska "skita på sig" som det brukar beskrivas. Mer adekvat är väl att basen kan bli grötig vid högre gain-nivåer.

Det kanske tar en extra sväng med Mesa att ratta in den, speciellt Mk serien, och Expressen är väl i samma familj. När man väl lärt sig vad som händer, upplever jag inte att det är svårt på något vis, och du har mer möjligheter än med förstärkare som bara har ett sound.

Har kört på mesa express 5:50 plus i några år nu och håller med om att eq;n kräver att man lär sig lite mer hur den fungerar än vanligt.
Faktiskt enda stärken där manualen har varit till hjälp..

Gainen påverkar basen. Så höjer du gainen, sänk basen.

Midden går ganska högt i register. Så jag brukar hålla treble på kl 12 och sedan börja med midden nerdragen och höja tills man skär igenom mixen utan att det blir vasst. Brukar hamna lite under kl 12.

Fantastisk bra stärkare! Kör min mest som ren med pedaler. Men så jäkla pålitliga byggen med mycket kraft. Känns trygga att ta ut och gigga med.

Mesa 4 är väl den svåraste att mästra men annars så är ju eq på mesa en välsignelse men väldigt känslig och interaktiv så skall man lira live är det smart att fota sina inställningar noggrant.

Hade en Mesa ACE Stiletto som funkade likadant gällande eq:n. Som du säger så var det inte lättrattat, särskilt om man satt å skruvade själv. Till slut var man helt lost.

Mesa stärkare av mark-typen där är tonstacken innan gain-steget. Det är därför kontrollerna beter sig annorlunda. Jag brukar tänka att BMT är som att sätta en EQ-pedal före stärkaren. Det är därför man oftast vill dra ner basen och en ändring i M/T påverkar karaktären på disten

Har stärkaren dessutom Mark 5-bands EQ så är det där som ljudbilden sätts

Var generös med treble kontrollen -och middle kontrollen. Den största delen av grundkaräktären i soundet kommer från dessa två kontroller. När det gäller den slutliga EQ-bilden i soundet; rattas denna in med presence -kontrollen. Man kan nästan säga att Boogies Precence kontroll är ensam samma sak som Marshalls treble, middle och bass -kontroll.

Ex: Testa treble på nästan järnet -och kompensera detta med att dra ner på Presence. (Ett tidssparande grund att arbeta vidare ifrån.)


/ Jonken

Den har iochförsig ingen precence-kontroll..

Treble påverkar väldigt mycket hela karaktären men den hänger ihop med gainen. Lägre gain så blir soundet tunnare överlag. Jag använder gainen på rena kanalen nästan som en Eq och tonkontrollerna rätt rakt upp.

Och middle som sagt nästan aldrig över kl 12. Oftast under. Men det är ändå tillräckligt med mids.

Min efarenhet av Boogie inskränker sig till MkIIC och Studio Preamp som är snarlika i rattandet, har i och för sig nyligen införskaffat en Mesa Electra Dyne men det är en helt annan varelse.

Med klassiska Boogie brukar jag använda den vanliga tonstacken till att bygga gainstrukturen i ljudet, särskilt Treble-kranen (som tidigare påpekats) är ett mycket kraftfullt verktyg till detta, högre värden ger mer gain och väss. Mid-ratten ställs tills lagom grynighet och angenäm kropp och kärna erhålles, brukar räcka med skapligt låga värden då dessa maskiner inte är direkt mid-fattiga. Baskontrollen skall man vara ytterst försiktig med, värden över ca 3 resulterar i att förstärkaren skiter på sig vid medium-gain eller mer.
Volymratten använder jag till att ställa karaktären på det rena ljudet, låga värden ger spank, högre mer fyllighet. Gain-nivån på distkanalen justeras kompletterande till detta med Drivekontrollen.
Ofta brukar jag med ovanstående vara rätt nöjd med det rena ljudet vilket är bra eftersom botten på drivekanalen nästan alltid måste filtreras upp med GEQ:n pga låga värden i tonstacken.
Skiljer sig onekligen en del från att krana en Marshall men när man väl vant sig och fått kläm på det tycker jag det ger väldigt bra möjligheter. Liknande maskiner utan GEQ är dock IMO helt omöjliga såvida de inte skall användas som rena pedalplattformer.

Även om Express inte har presence stämmer detta för de Mesa Boogie som har. Förutom mark 1 och mark II är Boogies typiska presence ett passivt filter mot jord i preamp:en. Som en tonkontroll i en Premierförstärkare från 50-talet enligt principen för en vanlig gitarrtonkontroll. Istället har Mesa en fixerad presence i slutstegets negativa återkoppling. Alltså det man oftast förknippar och reglerar med "presence" på i princip vilken annan förstärkare som helst. Fördelen med Boogies "presence" eller egentligen snarare extra tonkontroll är:

Att den är med och formar dist och gian och sånt direkt i preamp. Som Jonken beskriver det, som en extra eq.

Det är också lätt att göra switchbar presence för olika kanaler.

Det blir också lätt att anpassa presencekontrollen efter kanalens funktion, mer subtil krispig topp i "rhytm", mer mellanregister i leadkanalen.

Det bästa är att om man hittat sin egen "sweetspot" så rör den för fan inte


//Robban